Nora fortsätter att vara ”hästbiten” och vill rida så ofta vi hinner, eller ta en runda med ponnyvagnen. Helst vill hon rida utan sadel och tyglar är heller inte intressant för mamma ska ju hålla i grimskaftet, men det finns väl tid till att lära sig rida själv så småningom också. Jag har över en tid kikat lite på säkerhetsväst till henne, även om jag fullkomligt avskydde att ha på mig detta när jag var yngre så känns det väl ändå vettigt att min dotter har det 😉 Däremot har jag varit noga med att det ska vara en som passar henne hyffsat (inte helt lätt eftersom hon är såpass liten fortfarande) och en som hon vill ha på sig. Vi testade två olika varianter på Hööks men de var väldigt hårda och otympliga så de gick bort.

Men så hittade jag en väst begagnad som jag hört mycket gott om, och eftersom den bara kostade 250kr köpte jag den lite på vinst och förlust och jag hade tur – Nora gillade den! Den är såklart lite stor men väldigt ställbar så den sitter ändå helt okej.

Nora premiärred med den i helgen och passade då på att trilla av ”ordentligt” för första gången, så det var väl ett bra test… Hon red Assim i skogshagen (jag höll i), det blåste rejält och han blev rädd för något och tog ett jätteskutt framåt – det gjorde inte Nora utan hon åkte av bakåt. Men det gick bra, och hon red lite till när hon hämtat sig, och dagen efter ville hon rida lika glatt som vanligt.

Tidigare under dagen hade jag av någon anledning nämnt för barnen att det finns något som kallas för ”avramlingstårta” i hästvärlden. Alltså om man trillar av får man bjuda på tårta och det var ju ingen av dem som glömt såklart. Så det fick bakas muffins och göras var sin minitårta till efterätt!