Den här veckan har vi haft ”avdelningsdagar” på mitt jobb, vi är sex enheter på ca 100 personer och detta var första gången vi sågs allihop på ett och samma ställe. Extra smidigt för mig blev det eftersom vi har varit på Grand Hotel i Alingsås, nära och bra! Vi hade en väldigt bra föreläsning första dagen, Hjärnberikad, och sen har vi snackat massor och så avslutade vi onsdagen med en aktivitet via Aventi, där vi skickades ut på stan i grupper om 8 personer, 1 ryggsäck och en Ipad. Med hjälp av en app tog vi oss runt omkring i Alingsås och utförde vissa små uppdrag och svarade på frågor under 70 minuter. Vi hade jättekul! Mitt lag var dessutom fenomenalt och under prisutdelningen efteråt visade det sig att vi vann! Så nu hänger en glänsande guldmedalj på kontoret 😉

Efteråt var det mingel och middag, och eftersom våra avdelningsdagar sammanträffade med Lights In Alingsås blev det också en kvällspromenad för att se på ljuskonstellationerna innan dagen avslutades.

Under torsdagen körde vi vidare lite mer snack och avrundade med gemensam lunch innan hemfärd. Jag hade bil så jag åkte hem, till medarbetare i Borås och Göteborg hade vi fixat buss, och det gick bra för Göteborgarna med Boråsarnas buss hade vänt på beställningen och stod och väntade på Brinellgatan där resan skulle avslutas. Men det löste sig det också, även om de kom tillbaka till Borås lite senare än tänkt.

Det är kanske ändå på temat över reflektionerna efter två såna här dagar, det är klart att saker och ting kan gå fel, men förmågan att lyssna och ta till sig instruktioner är förvånansvärt låg hos många vuxna människor. Och då jobbar jag ändå på ett forskningsinstitut där en rätt hög andel är högutbildade människor, då ska man väl ändå kunna ta till sig enkel information som när man ska checka ut, att fikan ska intas en trappa ner, att de med specialkost ska hämta sin mat i baren etc, listan an göras lång!

För att inte tala om de människor som kommer halvt i panik samma dag som konferensen och säger att de inte har bokat ett hotelrum (nä, det har ju bokats åt dig redan), eller ”Jag kommer inte sova över, skulle jag ha sagt det kanske?” (ja!), eller de som trots sjutton påminnelser ändå inte fyllt i att de vill äta vegetarisk kost men ändå glatt ställer sig i kön för specialkost.

Kanske inte ska vara så hård mot barnen, de hade klarat sig galant i det här sällskapet 😉