På onsdagskvällen blev plötsligt Loke rätt hängig och fick feber, så det stod klart att han skulle behöva vara hemma från skolan på torsdagen. Axel hade åtaganden i Göteborg men jag hade en ganska ”fri” dag så jag bokade om nåt möte och såg till att jag kunde vara hemma. Under natten till torsdagen vaknar vi alla av att Nora hostar så hon till slut kräks, så även hon fick såklart bli hemma! Effektiv vab ändå, när båda barnen är sjuka samtidigt! Loke var riktigt hängig större delen av dagen och hade rätt hög feber (40.5) på eftermiddagen, då lyckades jag få i honom lite medicin så han mådde bättre sen i alla fall. Även Nora hade lite feber, men hon var ändå relativt pigg större delen av dagen. Men det blev mest soffläge eftersom även Loke var så pass hängig. Vi passade på att leka lite mer medan Loke sov någon timme strax efter lunch. Och när han var lite piggare spelade vi kort!

Det blev lite tv också såklart, det är ju det bästa med att vara sjuk enligt mina barn, och vid ett av tillfällena passade jag på att motionera ponnyerna med löshoppning. De var riktigt pigga och rejsade runt och hade sig, skoj!

Under fredagen var vi hemma både jag och Axel, och båda barnen, och vi turades om att vabba. Jag körde vabb på förmiddagen och eftersom båda barnen var feberfria och upplevdes som friska igen drog jag med dem ut på en runda med ponnyvagn och Domino. Loke var pigg på detta fram tills vi skulle gå ut och tjurade då ihop sig totalt, men lyckligtvis vände det lagom tills vi skulle koppla fast vagnen och hoppa upp och vi hade sedan en riktigt bra runda. Det var lite blåsigt och kyligt och massa barn ute och lekte på skolan när vi körde förbi vilket fick Domino lite på tå och när han då fått upp ångan var han riktigt fin framåt resten av rundan också så vi travade på ordentligt på grusvägarna upp via stora gården och ett par galopper blev det också till barnens förtjusning.

Vi hade med oss varm dricka med som vi delvis spillde ut över oss, och burken med majskakor och pepparkakor trillade i backen så vi fick äta smulor, men vi var på bra humör så detta gjorde oss mest fnissiga. En riktigt härlig runda med andra ord!

Under eftermiddagen var det Axels tur att vabba, så jag kunde vara med på eftermiddagens möten innan vi tog helg!

Tidigare i veckan gjorde jag och barnen något som vi inte gjort tidigare, nämligen packade in ponnys och grejer i bil+släp och åkte till ridhuset i Gäsene för lite ponnykul! Barnen hjälpte glatt till att packa grejer och lasta ponnyerna. Domino först, och därefter Assim då jag tänkte att det är bra med lite draghjälp för Assim. Jag har bara kört Assim två gånger under de åren vi haft honom och det är inte hans favoritsysselsättning att åka släp, kan man väl säga. Jag tänkte dock att det skulle vara stor skillnad att åka tillsammans med Domino jämfört med att åka själv, och det var det! Men ändå inte jättekul sa han.

Väl framme i Gäsene hade Assim dessutom lyckats ta loss den främre bommen (jag hade inte satt i säkerhetssnöret för att förhindra detta…). När jag vände ryggen till under två sekunder för att hjälpa Nora med att knäppa hjälmen tog Assim urlastningen i egna hovar och gick/skuttade lugnt och fint, men bestämt, ut genom den främre dörren på släpet. Han satt fast i ytterväggen på släpet (på insidan), men tillräckligt långt för att han skulle kunna gå ut och liksom stå fastbunden på utsidan i stället. Och där stod han så nöjt så! Så då gjorde vi helt enkelt klar Assim direkt, och först när han var sadlad och klar lastade jag ut Domino, så det gick ju ändå rätt smidigt.

Både ponnyerna var lite på tå, ny plats och allt, men de var ändå ”nere på jorden” och jag kände inte att det var något problem att sätta upp barnen direkt. Loke red själv nästan hela tiden, och ville dessutom trava vilket han aldrig vill göra hemma, så det var väldigt kul att han ville det! Bra löste han det också! Och även Nora red runt med självförtroende! Både ponnys och barn skötte sig strålande och till och med Assim som inte alltid tycker att det är jättekul att bli riden på ridbana, kändes glad och hade riktigt bra med energi.

Vi hade sällskap av kusinerna Noah och Astrid, och deras ponnys, samt ett till ponnybarn som vi inte träffat tidigare. Melvin, som varit med oss tidigare på våra ponnyträffar kunde tyvärr inte komma den här gången eftersom hans mamma blivit sjuk. Men vi hade kul! Och Tilda hade med sig fika till alla barn! Loke började dock frysa nåt väldans, vilket inte var så konstigt i efterhand då han var på väg att bli sjuk!

När alla var nöjda plockade vi undan efter oss och packade in grejerna i bilen igen. Lastningen gick inte lika bra på vägen hem, eftersom bakbommarna på släpet är för höga för ponnyerna fick jag inte riktigt Domino att stå kvar i släpet medan jag skulle bråka med Assim som växt fast halvvägs upp på rampen. Men så kom Loke och klappade lite på Domino så han stod kvar, och så kom Tilda och rasslade med en hink med godis framför Assim, och då fick jag in honom också. Den enda, och nästan viktigaste, packningen som jag glömde hemma, ponny-muta! 😛 Men så det löste sig ju bra ändå, och det finns förbättringspotential till nästa gång!

Ni vet ju att vi väger lammen lite då och då, och att Axel tar upp fåret i famnen och ställer sig på vår lilla badrumsvåg. Alltså, det funkar ju, men det är ju inte jättesmidigt. Jag har också länge önskat att jag hade kunnat väga ponnyerna lite regelbundet för att enklare hålla koll på deras hull, det är så lätt att bli hemmablind och förra vintern blev de till exempel onödigt tjocka! Så lite då och då har jag googlat på vågar, men inte riktigt hittat något användbart till ett överkomligt pris, men så plötsligt i förra veckan gjorde jag det! En snabb överläggning med Axel och vågen blev beställd!

I går anlände den och jag var ju såklart tvungen att testa den direkt. Våg-ytan är 100*50 cm och den tar en last på 500kg, så det är ju bara ponnys (och inte större hästar) som är aktuellt men det räcker så gott så! Vågen väger drygt 18kg och har en digital display, och den går både på batteri och sladd så möjligheten att väga till exempel lamm ute på betet är ingen omöjlighet om man löser en stabil yta.

Domino var först ut och efter ett par försök fick vi upp fjärde tassen också, tre var inga problem alls! Han landade på 258kg. Därefter var det Assims tur och han var liite lättare och landade på 242.5kg.

Väldigt nöjd över vågen och ponnyerna som var så duktiga på att ställa sig där på utan problem! Jag har några bitar gummimatta liggandes någonstans som jag ska lägga på tills nästa gång så blir det lite bättre för dem att stå på vågen, och mindre slitage på ytan.

Nu kom det lite vinter! Några centimeter snö har vi fått och i natt har vi haft 11-12 minusgrader. Vackert och mysigt, men det blir ju alltid lite extra bökigt med djuren när det är kallt. Jag måste fixa nån smidig lösning för kaninernas vatten, funderar på en sån värmeplatta som vi har till hönsen men ser risken som rätt stor att de ska gnaga av kabeln, så får försöka ”montera fast” värmeplattan så den inte kan flyttas på så jag kan ha kabeln ut genom nätet vid dörren. Elkontakt finns precis där så det är inga bekymmer på det viset, men får klura lite på hur jag löser det bäst. Övriga djur har sina värmebaljor och värmeplattor så där fungerar det fint. Den ena kranen i stallet fryser dock när det blir så här kallt, men så länge den andra kranen inte gör det tänker jag att det inte är nån katastrof i alla fall.

Annat som har hänt i veckan är att jag var på en silversmides-kurs med Oma, Britt, Tilda och Zala och jag lyckades tillverka ett par örhängen som jag blev riktigt nöjd med!

Jag är ju inte riktigt en konstnärssjäl så jag är nöjd med att jag inte la ribban för högt utan att det faktiskt blev något som jag kommer använda 😛 Och roligt hade vi också!

I onsdags åkte Axel till Sala för att stanna där till fredag, men jag och barnen behövde inte vara ensamma länge för i går kom mormor och gjorde oss sällskap. Det blev då en tripp till Alingsås efter skolan och idag ska vi väl försöka hinna vara ute lite innan solen går ner tänker jag! Det känns som om jag inte har sett gården i dagsljus sedan förra helgen så det ser i alla fall jag fram emot!

Det är alltid lika roligt att se resultatet efter att Martin har varit hos oss med grävmaskinen! Nu i helgen och veckan har han varit här igen och ena dagen stod dikesgrävning på agendan. I samband med det pågående vägarbetet hos oss har ju en ny trumma lagts under vägen mellan diket längs med vinterhagen och diket längs med hagen vid huset, och då kändes det vettigt att passa på att gräva rent diket längs med hagen vid huset också. Diket vid vinterhagen grävdes rent tidigare i höstas.

Mycket vatten blir det ju så här års, och nu ska det väl kunna rinna undan lite bättre igen!

Dag två med grävmaskinen var planerad till hästarnas vinterhage, så på morgonen fick hästarna flyttas över till sommarhagen, vilket de blev lyckliga över, där fanns det ju gräs! Och så körde Martin igång med att rensa lite lera närmast betongplattan. Det har nämligen känts som att betongplattan har ”underminerats” lite längs kanten och leran hade blivit väl djup här, så innan det blir risk för att betongplattan skulle liksom brytas av i kanterna tänkte vi att det var bäst att grusa lite ordentligt runt om.

Så en ram på kanske tre meter skrapades rent på gegga och sen hämtade Martin ett lass med 0-60 sten och la i botten och tryckte till lite.

Och sen hämtade han ett lass med 0-32 och la överst. Kanske lite grovt, men jag hoppas det ska sätta sig och packa sig lite med tiden, men hästarna kommer också dra in en massa lera på gruset som kommer gegga till toppen. I ett steg två kommer vi nog även prova att lägga ner ett slags dräneringsrör längs kanten på gruset där det är en naturlig svacka i hagen och där det mesta av vattnet samlas, så kanske det kan torka upp hagen lite.

När Martin var klar med hagen skrapade han även kanterna på vägen framför stallet, och sen fick det räcka för den dagen.

Men han kom tillbaka på måndag och tisdag kväll för att även gräva ner ett rör, längs med stallväggen för att leda ner vattnet som rinner ut från berget i fårens vinterhage så inte detta fortsätter rinna ut på den ”nya” vägen sen när den är klar.

Vi kommer också sätta en hängränna här, så vi förberedde att ett stuprör kan kopplas på röret.

Och det hela kopplades sedan ihop med röret som redan går under stallbacken till diket, från hängrännan på hörnet av stallet.

Som ytterligare en bonus grävde Martin bort den trasiga avloppslösningen för stallets spolspilta som går ut här, och även det röret kopplade vi på röret ner till diket! Himla trevlig för det har runnit undan väldigt dåligt i spolspiltan, och har gärna blivit som en pool där när man spolat lite vatten. Bilderna ovan är från tisdag morgon, men Martin var även hos oss tisdag kväll som sagt, och då lades det lite duk och singel runt dräneringsröret, och de flesta rördelar begravdes i marken igen, förutom de kopplingar som vi ska greja lite mer med. Får ta lite nya bilder när jag är hemma i dagsljus nästa gång 😉

Ursprungsplanen för söndagen var att hjälpa till och slakta en kviga, men planerna ändrades och slakten är flyttad till nästa helg. Så förmiddagen roade vi oss med att greja lite med olika saker. Fåren fick en ny halmbal, Loke körda fyrhjuling, Nora red, ytterligare några får blev klippta och det mockades och fodrades och hölls på! Det är alltid en fascinerande förvandling när man klipper fåren, hur de kan gå från fluffiga ulltussar till slanka rådjursliknande djur, och ofta byter de ju helt färg också! Här i mitten är årets minsting, flasklammet Nian. Väldigt kelig och go, såklart barnens favorit, men som ska slaktas i februari.

Efter pannkakslunchen funderade vi lite fram och tillbaka på hur vi skulle utnyttja eftermiddagen bäst, och vi kom fram till att vi skulle slakta två tackor. Vi har ju tre utslagstackor i år, dvs tre stycken som vi inte vill fortsätta avla på eftersom två av dem är dåliga mammor och en av dem tyvärr börjar bli lite gammal och trött, vår kära Blondie som är den enda av våra ”ursprungstackor” kvar. Blondie blev dock inte slaktad igår utan lotten föll på Storm och Frost, så vi slaktade dem här hemma och körde sedan bort dem till Axels föräldrar och medan barnen lekte inne hos Oma fixade jag och Axel slaktkropparna, med lite hjälp från Farfar. Skinnen togs till vara på, inälvorna togs ut etc. Lagom till mörkret var vi klara, så får slaktkropparna nu hänga till nästa helg och då styckar vi köttet!

Helgen har gått i rasande takt som vanligt, och inte har vi suttit och rullat tummarna direkt! I lördags var det dags att ta hand om kalven som vi slaktade förra helgen. Lyckligtvis hade vi god hjälp från Axels familj så när jag kom till ”slaktboden” en dryg timme senare, efter att ha fixat djur och motionerat ponny, var det mesta redan klart. Jag hann hjälpa till att vacuumpacka lite köttbitar, och sen när det som skulle bli köttfärs var malt gjorde vi ett mycket effektivt ”packningsband” där köttfärsen vägdes upp i lagom stora bollar, lades i märkta påsar och vacuumförpackades. 18 kilo köttfärs blev det! Plus det som inte blev köttfärs såklart.

Under eftermiddagen satte vi igång med att klippa fåren. Det är ju ett rätt stort gäng som ska klippas i år, nämligen 20 stycken, och vi är väl redan lite sent ute egentligen så det var hög tid att sätta igång. Vi började med lammen, de är ju lite lättare att ”hålla på plats” än de stora, dock var några av dem väldigt toviga på stora delar av kroppen så det var svårt och tidskrävande att klippa.

Men Axel kämpade på, det är ju tyvärr mest ett enmansjobb så det är inte jättemycket jag kan göra för att underlätta. Men stundtals höll jag sladden ur vägen, höll i delar av fåret, drog undan ull och fånga nästa lamm! Fyra stycken tog vi på rad här, sen var vi tvungna att gå och fräscha till oss inför kvällens fest, Gäseneryttarna firar nämligen 40 år i år så vi hade middag med lite musikunderhållning och tipspromenad etc, var trevligt! Även barnen var med och höll ganska god min hela kvällen. Vid nio åkte vi hemåt och då var båda barnen trötta! Nora blir då övertrött och jättebusig, och Loke blir trött och hängig. Loke somnade nästan direkt i bilen på vägen hem medan Nora höll sig vaken en stund till, men när hon varvat ner lite konstaterade hon att hon nog ändå var ganska trött så hon skulle blunda lite, och så sa hon god natt och somnade. Väl hemma vaknade de till, borstade tänderna och gick på toa och sen somnade de gott i sina sängar!

Om man ska se någon fördel av att Kaprifol är skadad så är det ju att det finns tid till att lägga på övriga hästar! Och i det här fallet blir det främst Domino. Han har i veckan fått sin vinterkostym. Jag har redan klippt honom en gång den här säsongen, då det var så varmt i september, men nu hade det änna växt ut rätt bra igen. Jag ska vara ärlig och säga att han är inte en ponny som svettas speciellt mycket faktiskt, så av den anledningen behöver han egentligen inte klippas. Men jag tycker att det är jättesvårt att känna (och se!!) hullet på honom när han är inbäddad i sitt fluff och jag vill inte att han ska bli tjockare, utan snarare slimma sig lite till och då blir det så mycket enklare om han är klippt. Och det är lite (mycket) enklare att hålla honom ren också, såklart, det finns ingen borste som går ner på djupet i den här pälsen… Även Assim ska klippas lite igen när jag hinner, men Domino fick gå först.

För vackert blir det ju inte! Mest för att maskinen faktiskt inte orkar klippa igenom all ”under-ull” så det blir väldigt hackigt. Får kanske testa med får-maskinen nästa gång, vi har häst-klipp-skär till den också och den är nog lite starkare än min lilla sladdlösa maskin. Men men!

I rätt vinkel ser han inte så tjock ut! Här är från ett pass på töm i veckan där han jobbade på fint. Fokus ligger på framåtbjudning och galoppfattningar just nu!

I helgen fick han också en runda med ponnyvagnen och han var riktigt pigg och glad så jag passade på att låta honom galoppera lite extra, det var jobbigt sa han.

Söndagen bjöd på en lugnare ridtur med Nora! Lite runt i skogshagen blev det, upp och ner i de små backarna, slalom mellan stenar och över lite pinnar som låg här och där.

Nu kommer ju vintern denna kommande vecka så vi får se vad underlaget kan bjuda på för aktiviteter då!

I veckan har Kaprifol varit en sväng till Husaby Hästklinik för att kolla upp sin svullnad på höger framben. Det var ju en ganska diffus svullnad från början tillsammans med en rätt otydlig hälta, så jag inledde ju med att bara låta henne vila och tänkte att det där försvinner väl sig av sig självt. Men det gjorde det ju inte så när släpet fått grönt ljus efter golvbytet bokade jag en tid hos Husaby, och eftersom både deras lediga tider och mina ”lediga” tider skulle matcha blev det tid först denna vecka. Men det var nog ändå rätt bra, för i söndags förra veckan kom Kaprifol in från hagen med en svullnad som inte var speciellt diffus längre utan rätt så ordentlig. Men tid var ju redan bokad så en dryg vecka efter att den nya/förstorade svullnaden uppkommit var det alltså dags för besök.

Lastningen gick bra, jag tränade henne lite kvällen innan och det gick också bra, speciellt med tanke på att det väl var drygt två år sedan hon åkte sist (när Kotten tillverkades). Även resan gick bra, dock var hon rätt svettig vid ankomst så helt avslappnat åkte hon ju inte direkt.

Kaprifol fick gå lite vid ankomst och sen vänta några korta minuter i en box innan veterinären mötte upp oss. Till skillnad från de andra besöken som jag gjort vid Husaby behövdes det inte direkt någon hältutredning den här gången, eftersom det var ganska tydligt var skadan satt. Vi gjorde dock en kort rörelsecheck där jag gick med henne i löpargången, en gång i skritt och en gång i trav och där var hon ohalt. Efter detta gick vi direkt in i ett undersökningsrum där svullnaden rakades och tvättades, och sen in i en undersökningsspilta för ultraljud. Kaprifol behövde liiite övertalning innan hon gick in i spiltan, men skötte sig exemplariskt i övrigt.

Trots svullnaden kunde veterinären se helt okej med ultraljudet och det konstaterades snabbt att det var en ganska så kraftig skada på förstärkningsbandet till djupa böjsenan, potentiellt även lite skruffsigt vid ytliga böjsenan. Så här står det i Kaprifols journal:

”Omfattande skada till djupa böjsenans förstärkningsband, ffa lokaliserat
lateralt, men stor del av senan påverkad. Förstärkningsbandet kraftigt förstorat. Utbrett
anekoiskt område samt intilliggande mer ekogen vävnad. Omgivande måttlig-kraftig mjukdelsreaktion.
Skadan sträcker sig även palmart längs de laterala fibrerna mot ytliga böjsenan. I samma
region ses svagt nedsatt ekotäthet palmart i ytliga böjsenan, kan dock ej uteslutas orsakas
av mjukdelsreaktion i området. Utseende normaliseras distalt mot anslutning till djupa böjsenan.
Hon är tydligt öm vid undersökning, ffa där skadan är som kraftigast.”

Det var ju denna diagnos jag anade att vi skulle få (om än inte lika illa), så inte så förvånande, men ändå tråkigt såklart eftersom det är en väldigt lång läk-tid på senor etc.

Vi fick efter detta åka hem, med recept på metacam i ca 2 veckor, ordinering om att kyla svullnaden i minst en vecka till, och sen ska hon promeneras på hårt underlag 15-20 minuter så länge hon skrittar på villigt, i ca 2 månader. Då ska vi på återbesök och se hur det har utvecklat sig. Den totala rehabtiden kommer antagligen ligga på omkring sex månader.

I helgen har alla får fått komma in efter en lång säsong ute i beteshagarna. I fredags var det tackornas tur och eftersom de gick i hagen vid huset var det inte alltför svårt att locka in dem genom stallet och bort till fårhuset. Vi testar den nya layouten på fårhuset och är nöjda med den, så tre extra grindar är inköpte och kommer strax monteras upp, men än så länge kör vi med provisoriska grindar där de nya saknas.

Fårens golvyta är ca 4 kvm större än med den gamla layouten, så inget revolutionerande kanske, men det känns ändå som om vi utnyttjar ytan bättre. När de nya grindarna kommer på plats blir det också 2 m längre foderbord vilket just nu är den begränsade faktorn. Alla 18 kan inte riktigt stå och äta samtidigt nu, men det kommer de kunna med den nya grinden. Sen är det ju 3 tackor för mycket, och ett par lamm som ska slaktas, men man har ju aldrig ångrat att man tänkt för stort 😉

Under söndagens tur var det baggarnas tur att komma in, de två stora bumlingarna och tre småttingar. De lät sig enkelt lastas och blev snart insläppta i baggboxen. Även här blir det ju lite trångt inledningsvis, men snart ska ju den ena baggen få hoppa in till tjejerna, och i början av nästa år ska småbaggarna slaktas.

Någon av grupperna kommer kanske tillgång till vinterhagen också, men vi väntar med att bygga den tills vägarbetet är klart tror jag, så vi får se om det är möjligt att få till det innan det blir för hårt i backen för att sätta stolp.