I veckan har Kaprifol varit en sväng till Husaby Hästklinik för att kolla upp sin svullnad på höger framben. Det var ju en ganska diffus svullnad från början tillsammans med en rätt otydlig hälta, så jag inledde ju med att bara låta henne vila och tänkte att det där försvinner väl sig av sig självt. Men det gjorde det ju inte så när släpet fått grönt ljus efter golvbytet bokade jag en tid hos Husaby, och eftersom både deras lediga tider och mina ”lediga” tider skulle matcha blev det tid först denna vecka. Men det var nog ändå rätt bra, för i söndags förra veckan kom Kaprifol in från hagen med en svullnad som inte var speciellt diffus längre utan rätt så ordentlig. Men tid var ju redan bokad så en dryg vecka efter att den nya/förstorade svullnaden uppkommit var det alltså dags för besök.

Lastningen gick bra, jag tränade henne lite kvällen innan och det gick också bra, speciellt med tanke på att det väl var drygt två år sedan hon åkte sist (när Kotten tillverkades). Även resan gick bra, dock var hon rätt svettig vid ankomst så helt avslappnat åkte hon ju inte direkt.

Kaprifol fick gå lite vid ankomst och sen vänta några korta minuter i en box innan veterinären mötte upp oss. Till skillnad från de andra besöken som jag gjort vid Husaby behövdes det inte direkt någon hältutredning den här gången, eftersom det var ganska tydligt var skadan satt. Vi gjorde dock en kort rörelsecheck där jag gick med henne i löpargången, en gång i skritt och en gång i trav och där var hon ohalt. Efter detta gick vi direkt in i ett undersökningsrum där svullnaden rakades och tvättades, och sen in i en undersökningsspilta för ultraljud. Kaprifol behövde liiite övertalning innan hon gick in i spiltan, men skötte sig exemplariskt i övrigt.

Trots svullnaden kunde veterinären se helt okej med ultraljudet och det konstaterades snabbt att det var en ganska så kraftig skada på förstärkningsbandet till djupa böjsenan, potentiellt även lite skruffsigt vid ytliga böjsenan. Så här står det i Kaprifols journal:

”Omfattande skada till djupa böjsenans förstärkningsband, ffa lokaliserat
lateralt, men stor del av senan påverkad. Förstärkningsbandet kraftigt förstorat. Utbrett
anekoiskt område samt intilliggande mer ekogen vävnad. Omgivande måttlig-kraftig mjukdelsreaktion.
Skadan sträcker sig även palmart längs de laterala fibrerna mot ytliga böjsenan. I samma
region ses svagt nedsatt ekotäthet palmart i ytliga böjsenan, kan dock ej uteslutas orsakas
av mjukdelsreaktion i området. Utseende normaliseras distalt mot anslutning till djupa böjsenan.
Hon är tydligt öm vid undersökning, ffa där skadan är som kraftigast.”

Det var ju denna diagnos jag anade att vi skulle få (om än inte lika illa), så inte så förvånande, men ändå tråkigt såklart eftersom det är en väldigt lång läk-tid på senor etc.

Vi fick efter detta åka hem, med recept på metacam i ca 2 veckor, ordinering om att kyla svullnaden i minst en vecka till, och sen ska hon promeneras på hårt underlag 15-20 minuter så länge hon skrittar på villigt, i ca 2 månader. Då ska vi på återbesök och se hur det har utvecklat sig. Den totala rehabtiden kommer antagligen ligga på omkring sex månader.