Under måndagseftermiddagen, ungefär vid fyratiden fick jag ett meddelande från en kollega på jobbet: Det löd ungefär:

”Hej! Vi har en plats ledig till Nordic Concrete Konferensen i Norge – en kollega kan inte resa pga hans uppehållstillstånd – vi reser i morgon, vill du åka med?”

Klart jag vill det! Jag kollade snabbt av med Axel och hur ”livets schema såg ut” och tackade därefter snabbt ja till denna konferens! Förutom det som konferenser brukar innehålla, innehöll denna också ett studiebesök på cementfabriken i Brevik, för att få höra om deras arbete med att sänka klimatavtrycket på sin cement, genom CCS (carbon capture storage).

Några roliga grejer fick strykas i den privata kalendern, men som sagt, detta lät ju roligt och intressant. Klockan ställdes på 04.30 på tisdagsmorgonen och jag åkte till Göteborg för att åka därifrån med två kollegor mot Sandefjord i Norge. Resan gick fint och vi fick även lite sol på oss på färjan mellan Moss och Horten, innan vi strax var framme på hotellet.

Vi var framme i god tid så vi tog oss en promenad genom Sandefjord, fin liten stad! Vid halv tolv blev vi ihopsamlade inne på hotellet av konferens-ledarna och vi fick varsin lunchmacka att äta i bussen till Brevik. På vägen dit berättade en av ”guiderna” lite om vad vi såg längs vägen, alltifrån speciella broar, till Larvikit och valfiske. Sen kom vi fram till Heidelberg Materials Brevik och det började med en rundvandring på området. Vår guide berättade om arbetet med CCS och pekade ut viktiga byggnader, silos och transportvägar.

Vid hamnen klättrade vi också upp vid/över silosarna som innehåller koldioxiden vid en mellanlagring innan den lastas på båtar och körs till en annan hamn där den sedan först ut i gamla oljefält i Nordsjön, på ett djup av 2300km under havsbottnen.

Sex silosar finns det, och de rymmer totalt 4000 ton koldioxid, vilket är fyra dagars produktion på ”max”.
Fin utsikt var det däruppifrån!

Efter rundvandringen fick vi också en presentation inne i ett konferensrum, där vi fick lite mer bakgrundshistoria och info, och sen var det dags att åka tillbaka till hotellet. Klockan var då halv sex ungefär och vi fick två timmars paus innan kvällens middag. Och det är på den pausen jag befinner mig i skrivandes stund.
I morgon börjar konferensens ”riktiga” agenda, men det är också inplanerat ett besök på ett valfångstmusem på eftermiddagen som ska vara på promenadavstånd från hotellet. Det kan ju också bli lite intressant. Först på fredag efter lunch styrs bilen hem igen!