Igår var igen en sån där härlig eftermiddag när vi knappt ens går in efter att vi kommit hem från skolan. Barnen var på väldigt gott humör (det gör ju all skillnad i världen) och vi matade kaninerna, fåren och hönsen och så släppte över Domino och Assim i skogshagen för fortsatt invänjning på gräs. Loke blev sugen på att köra fyrhjuling så den drog vi fram och den var också på bra humör och startade direkt. Loke och Nora kopplade kärran och körde en hink vatten till ponnyerna och sen tyckte Loke att vi skulle mocka hagen, och det står ju på min eviga lista också, så det gjorde vi.

Kärran tar väl tyvärr inte så mycket mer skit än en skottkärra, men det gör ju att barnen tycker att det är lite roligare! Skulle ha en liten lucka i bak på den så kunde man ju lasta lite mer utan att det åker ut… Två kärror tog vi ut, sen fick vi byta uppgift för barnen tyckte inte riktigt att det var kul längre (förståeligt ändå). Men jag skulle ju mocka stora lösdriften också så jag belönade barnen med var sin glass så satt de vid ridbanan och smaskade på den, tittade på när Ebba skrittade Kaprifol och så mockade jag lösdriften under tiden. Och så poff så var klockan över sex, Axel kom hem efter sin dag i Stockholm och träff med näringsdepartementet och vi fick gå in och äta nåt innan barnen fick lite tv-tid innan läggning.

Helgens bästa citat kommer från Nora, under middagen på söndagen när vi pratade lite om den kommande veckan i Slovenien, som ju närmar sig med stormsteg. Då säger dottern ”Men där finns det väl inget vi kan greja med?” Och Loke svarar något i stil med att vi kanske kan klippa gräset?

Stackars barn, de är redan förstörda!

Med det sagt så har vi ju grejat en del i helgen, men barnen har också fått leka med kompisar! Under lördagen var Nora hemma hos en kompis, där ytterligare två kompisar var, medan jag och Loke åkte till Gäsene för att väcka liv i anläggningen efter vintern. Vi var hemma lagom till lunch och efter lunch cyklade Loke hem till en vän och Nora ”hjälpte” oss att tvätta och städa våra tre bilar. Ja det är fortfarande tre bilar, men nu är den som ska säljas ren i alla fall!

Sen blev det grill till kvällen och lördagen var slut! Under söndagen inledde vi med trädgårdsstäd. Skrot hamnade i kärran, vi tände en liten eld och eldade pinnar och då blev det ju prima med korvgrillning till lunch.

Det blev lite vedfix också, mest flyttas den ju runt i vanlig ordning men den fick vara kvar på samma ställe i alla fall. Ved som är ”torr och överbliven” till vänster, och ny ved till höger! Fylls väl på framöver också när vi tar tag i det igen.

Och så blev det lite ”lek” också, Loke fick hem en kompis vid fyratiden och strax därefter kom Noras ridkompis och red en stund med henne. Först tog vi en kort runda i skogen och så red dem lite på ridbanan och då blev dem modiga och skulle rida själva. Det är ju inte lätt att få ponnyerna att gå någonstans utan att jag går före, men det lyckades ändå ganska okej! Efter en stund blev tjejerna ännu modigare och försökte sig på att trava helt själva (Nora som aldrig ens vill styra själv, hehe!) Och Domino är ju relativt lydig på röstkommandon så de lyckades faktiskt få hästarna att trava några steg ”mot utgången”, gulligt ändå!

Tidigare i veckan var jag på ”Boot camp i strategiarbete” med jobbet, två dagars kurs med åtta andra enhetschefer och det var min chefs chef som höll i kursen tillsammans med en från HR och en från kommunikation. En riktigt bra och lärorik ”kurs”, trots att jag var lite skeptisk inledningsvis, men det är ju bra när det överträffar förväntningarna!

Något annat som överträffade förväntningarna var platsen vi var på; Thorskogs Slott, mitt emellan Älvängen och Lilla Edet. Ett tjusigt slott byggt 1892 (men fanns andra byggnader där innan) i en jättefin omgivning med park, stod damm med ankor och utsikt över dalen mot Göta älv. På tisdagskvällen när vi satt i baren i väntan på middagen fick vi en spontan historialektion av bartendern, säkert inte första gången han berättade den men det var riktigt roligt!

Och maten var fantastiskt god också!

Och värt att nämna vädret också, vi landade in på bästa vårvädret med strålande sol, fåglarna kvittrar, vårblommorna blommade, ankorna simmade runt.

I lördags åkte vi direkt till tippen efter frukost. Vi hade i veckan fyllt det med diverse skräp, både från lad-rensningen och lite rensning i verkstaden, och nåt litet från huset också. Släpet var fullt i alla fall! Vi tajmade in ankomsten till tippen ganska bra, vi fick direkt en plats vid containrarna och eftersom kom flertalet bilar som fick vänta på kö, och även när vi körde därifrån kom det ett gäng.

Loke och Nora ”hjälpte till” lite i början men sen hoppade de in i bilen och lekte att de åkte på resa. Nora var kartläsare och Loke körde!

När vi kom hem åkte Axel bort till Viksgården och hjälpte till att såga ner sly och jag och barnen fixade kaninernas sommarhage. De vill ju såklart inte bo i lusthuset nu när det börjar bli trevlig väder ute så vi testade den här hagen:

Det är ju alltid lite spännande att se om de rymmer eller inte hehe, men de stannade här inne hela lördagen i alla fall!

Till lunch blev det frallor och sen åkte Axel tillbaka till Viksgården och sågade vidare och jag och barnen åkte på en ponnyvagnsrunda med Domino. Säsongens längsta, närmare sju kilometer blev det och vi körde en väg som vi aldrig åkt förut (jag har ridit den bara) och barnen tyckte det var riktigt roligt. Domino var pigg och vi kunde galoppera ett par sträckor, härligt!

Ingen bild på det dock men nån hästbild behövs ju så tar en från i fredags i stället, när Nora skrittade en sväng på Kaprifol.

I onsdags var det dags för Noras femårskontroll på BVC, och därmed också hennes sista besök där om inget oförutsett dyker upp innan det är dags för förskoleklassen efter sommaren.

Det blev lite inledande prat där Nora fick svara på lite frågor (vilka leker du med, vilken mat tycker du om, vad tycker du om att göra etc) innan vägning och mätning i vanlig ordning. Nora som länge låg under medelkurvorna på både längt och framförallt vikt är numera stabilt på medelkurvan på längd, och på väg dit för vikt.

När kläderna kommit på igen fick hon måla en rektangel, en triangel, en cirkel och ett hus. Hon fick även räkna till tio, såklart inte svårt något av det. Till sist var det dags för vaccinationspruta och även det gick jättebra. När vi var klara tackade vi så mycket för oss, och sen lämnade jag Nora på förskolan och fortsatte till jobbet!

I tisdags efter skolan var det äntligen dags för Ponnykul-träff igen! Det blev ett ofrivilligt upphåll, tiden rann iväg helt enkelt! Men nu fixade vi i ordning ponnyerna, jag och barnen, och stoppade in dem i släpet. I sista stund fick vi även med oss Axel så det blev en riktig familjetripp!

Vi körde knappa 20 minuter hem till Emmeli där även Tilda med barn och ponnys redan var på plats. Vi blev ett stort gäng den här gången med sex barn och fem ponnyer!

Det är ju alltid lite extra spännande när det är små barn och ponnyer inblandat, hehe. Det blev både skratt och tårar, kisspaus för både barn och ponny, och Emmelis vagn råkade välta en gång vid en lite för snäv sväng runt ett träd. Men vi kom levande och glada tillbaka till stallet efter en, gissningsvis, fyra kilometer lång runda.

Jag är supernöjd över mina ponnykillar! De skötte sig exemplariskt hela tiden och även lastningen gick jättebra den här gången då jag hade med mig lite mutor jämfört med förra gången. Och Axel var ju med och underlättade i hanteringen såklart! Och även under rundan för alla barn ville trava förutom Loke så kunde ju han få fortsätta skritta medan Nora kunde trava med de andra. Så det löste sig toppen! Och barnen var såklart duktiga också 😉

Även ponnykillarna var väldigt nöjda tror jag, när vi kom hem till stallet och de fick sin middag åt de tillochmed i samma hö-hög och det är ju Assim inte speciellt känd för att ”klara av”, han vill ju ha sin mat för sig själv. Kanske bondade de lite extra när de var iväg på resa?

I november var Kaprifol inne hos veterinären och fick bekräftat senskadan på förstärkningsbandet i sitt högra framben och vila med lite promenad ordinerades fram till återbesöket i januari. Jag bokade aldrig det återbesöket, dels eftersom jag tyckte att hon fortfarande var relativt svullen och för att jag inte var så sugen att ge mig ut på vägarna med häst i släp i potentiellt vinterväglag när vi inte var tvungna. Men så kom våren och jag kände att vi var redo för ett återbesök. Så tidigt i morse åkte vi iväg till Husaby och var först på plats, så ganska snart fick vi promenera och trava en vända i löpargången. När det såg fint ut travade vi även ett par steg på longeringsvolten i ridhuset, i varje varv, och även där rörde hon sig fint.

Det var då dags för ultraljud och vi kom så långt att benet blev rakat och tvättat, och vi passade också på att ge henne årets vaccinationsspruta, men sen visade det sig att ”ultraljudsexperten” av någon anledning inte var på plats ännu så vi fick vänta i ungefär en halvtimme. Lite segt minst sagt när allt annat gick så smidigt! Men Kaprifol är ju en stjärna och stod och halvsov i boxen trots gallskrikande ettåringar i boxarna bredvid.

Men till sist fick vi komma in i undersökningsrummet och Kaprifol stretade lite emot för att gå in i spiltan, men det gick med lite tålamod. Väl där inne stod hon som ett ljus och lät sig undersökas. Och resultatet blev att förstärkningsbandet har läkt väldigt fint! Det är fortfarande lite stort på det ”värsta” stället men det var väldigt tätt och fint. Så hon är i stort sett friskförklarad och får komma igång att ridas lite smått igen och om inga konstigheter dyker upp längs vägen behöver hon heller inte något mer återbesök. Härligt!

Vilken helg vi haft va! Den började fint i fredags, med en runda med barnen och ponnyerna. Loke satt med mig i vagnen och Nora red Domino. Vi åkte ner till sjön och stannade där en stund, fantastiskt vackert var det! Axel kom sen cyklandes och gjorde oss sällskap hem.

Vind i vinterfluffet!

Under lördagen drog vi igång med helgens projekt, nämligen storstädning av ladan och uttag av den stora segelbåten. Det blir ju tyvärr inte riktigt av att vi gör i ordning den så Axel och Oma (som har den ihop) ser lite på försäljningsmöjligheterna just nu.

Den kom ut ganska smidigt i alla fall och vi kunde då städa lite i ladan. Det resulterade bland annat i en hög med tippen-skräp och en hög med skrot som kanske får åka till skroten i stället.

Lördagens lunch intogs nere hos Nils och Zala, korvgrillning i det vackra vädret! Och sen åkte Loke hem till en kompis och Nora lekte med en kompis hemma, så det blev ett par timmar med effektiv städning!

Under söndagen tog vi upp vår lilla båt och hästvagnen som stått i Nils lada, som vi nu hade lite bättre plats för eftersom den stora båten åkt ut. Vi har även tagit ner lite träd som ramlat halvt över staketet, städat hos hönsen och fortsatt städa i ladan. På tal om hönsen så slaktade vi vår tupp för ett par dagar sen, han tyckte plötsligt att Loke var en värdig motståndare och kom springandes för att jaga honom så fort Loke kom i hans synfält. Så han slaktades tidigare i veckan och hamnade på grillen på lördagseftermiddagen. Hönorna lägger däremot fler ägg en någonsin, så de verkar inte riktigt sakna sin tupp just nu i alla fall. Elva hönor har vi nu och vi vår 8-9 ägg om dagen i denna vackra palett!

I augusti 2011 hämtade vi hem en fantastiskt söt svartvit kattunge från en av Axels fastrar. Det var såklart Katla. I år fyller han således fjorton år och ålderstecknen har börjat göra sig synliga. I går morse var Axel hos veterinären med honom eftersom han under en tid har ökat sitt konsumerande av vatten, varit hängig och vid ett par tillfällen kissat inne på golvet, vilket han i stort sett aldrig gjort i hela sitt liv.

Den allmänna undersökningen visade inget, förutom att han är lite tunn. Blodprov togs och resultat kom direkt och det uteslöt problem med njurarna och hypertyreos men det visade högt blodsocker. Det kan bero på stress på grund av veterinärbesöket, eller diabetes. Vi bestämde då att vi även skulle ta ett urinprov och det visade höga glukosvärden vilket också indikerar diabetes. Ytterligare ett blodprov togs för skick till labb för att analysera fruktosamin (långtidsblodsocker) vilket då skulle kunna bekräfta diabetes.

Det sistnämnda blodprovet får vi vänta ett par dagar på, och fram tills dess ska vi testa att ge honom ett foder som brukar fungera bra på diabeteskatter. Om det visar sig att det med säkerhet är diabetes kommer vi välja att inte behandla honom då det innebär medicinering med insulinspruta två gånger per dag, plus blodprover för att hålla koll på blodsockret och det är inget vi vill utsätta honom för.

Så just nu är framtiden lite oviss för Katla, men vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt. Vi inbillar oss att han redan är lite piggare efter att ha fått det nya fodret, så kanske kan det hjälpa honom en period.

Som vi planerade klippta jag och Axel de sista fyra fåren när vi kom hem från Göteborg, och sen gick vi över till Oma och Farfar och åt lunch där tillsammans. Sen skulle man ju kunna tro att barnen ville med oss hem sen efter att ha varit där i nästan ett dygn, men se de ville dem inte. De följde i stället med Oma och Farfar på en promenad med hunden och stannade sedan kvar där enda till kvällens kalas för kusin Astrid som fyllde fem år.

Jag och Axel hade därmed en eftermiddag själva hemma. Vi borde kanske gjort nåt vettigt gårdsjobb men vi var båda två lite slöa och oengagerade i detta, så Axel stannade inne och packade in sina grejer i kontoret och när jag tagit hand om berget med tvätt gick jag ut och körde en runda med Domino och vagnen. Det blåste riktigt otrevlig, men i skogen var det lite mer lä och där solen sken var det i stället riktigt härligt. Domino hade mycket luft under hovarna och var väldigt glad i att komma ut och en springtur!

Efter rundan fixade jag lite i stallet och fodrade hästar, höns och får innan jag gick in och strax därpå var det dags att återigen gå bort till Oma och Farfar, för kvällens kalas och middag.