Efter en tids planerande och funderande har vi nu välkomnat hem fyra nya tacklamm till oss! Det är en, för oss, ny ras som heter Blå Texel och det är en köttras.

Så här skriver svenska fåravelsförbundet om rasen:

”Texelrasen har sitt ursprung på ön Texel i Holland, där den framkorsades av olika lantraser. Några av de här lantraserna var mycket härdiga djur, vana att gå ute året om. Dessa egenskaper märks fortfarande, då dagens Texelfår är mycket härdiga djur.
Texelfåret är tillitsfullt och de blir väldigt tama när man handskas med dem. Det är förmodligen en av de lättaste raserna att stängsla in och verkligen hålla innanför stängslet. Texelfåret har genom urval för god foderomvandling blivit en av världens bästa foderomvandlare. Detta ses i de allra flesta jämförelser mellan Texel och andra köttraser.”

Vanligtvis är texelfår vita, men eftersom vi heter ”Svarta lammet” kan vi ju inte ta in vita får i besättningen, det förstår ju vem som helst! Därför har vi valt en slags variant som heter Blå texel, och de lammen föds svarta. Oklippta får är dock mer bruna, men klipper man dem blir de typ svarta igen.

Så igår anlände våra fyra flickor, det är lamm födda i mars i år och väger 38-40kg. De har dock inte kommit hem till oss utan till Per, en annan fårbonde i byn. Han har nämligen en fin bagge av samma ras så våra får kommer gå hos Per nu under hösten för beteckning, och kommer alltså inte hem till oss förrän efter det.

Vi har också i samband med detta bytt strategi för namngivning, i alla fall för texelfåren. Dessa kommer döpas i bokstavsordning och eftersom det är holländska får blir även namnen på holländska! Dessa fyra flickor heter därmed Poels (uppfödarnamnet) Aletta, Anouk, Adelinde och Annemieke. Jag har inte helt lärt mig att se skillnad på dem ännu (utan att se siffran på öronmärket) men jag tror att på bilen ovan är det Annemieke som är längst till vänster och Anouk längst till höger!

Det ska bli kul att lära känna dessa framöver!

Ibland är det djuren som först upptäcker att det inte längre går fram el i staketet till hagen, och det är ju iof bra att det upptäcks men lite onödigt med lösa djur. I går var det Assim, smartast i stan, som insåg att det inte längre går fram el till hans hage så på onsdagsmorgonen såg jag honom utanför stallet, väldigt nöjd var han. Säkert särskilt nöjd över att ha ätit upp ett halvt paket godis inne i stallet och puttat ner ett gäng borstar på golvet, och säkert ännu nöjdare över att ponnykompisarna Domino och Junior fortfarande var kvar i hagen. Lite duktig hade han också varit och bajsat vid gödselstacken, och ingen annanstans, lite kul ändå.

Jag antog vid det här laget att anledningen till att det var dåligt med ström i hagen var för att vi ännu inte var klara med hörnet vid grinden och därmed hängt dit ett urgammalt plastband och det ledde säkert dåligt med ström och kopplingarna var också dåliga. På onsdagsmorgonen släppte jag därmed över ponnyerna till hagen utanför verkstaden (tidigare fårens vinterhage) så fick de gå där över dagen (jag åkte ju sen till Borås). Det är ingen ström där heller, och bara två trådar, men här är det lite mer mat att äta så de var så nöjda så.

Efter jobbet satte jag och Axel igång med att fixa staketet och det som från början bara var ”sätt en stolpe till, fixa grinden och lite ny tråd” blev till att vi satte om sträckan från den nya delen fram till Lars lada. Inte jättelångt, typ 40 meter men det är ju stenigt och knöligt så det är ju inte ”bara” att göra utan lite meck blev det.

Men bra blev det ju och grinden kom på rätt plats! Men så tänkte vi ändå att vi skulle kolla så strömmen gick fram också och se det gjorde den inte. Så det blev lite felsökning och vi kom fram till att det måste vara dålig kontakt vid grinden i de stora hästarnas vinterhage, så Axel la ner en matarkabel via grinden till ståltråden så vi liksom hoppade över den lite dåliga biten. Nån ström? Nä. Till sist hittade vi att ståltrådarna i den vita tråden bränt av/rostat av precis innan grinden vid stallet, så vi fick byta ut den sträckan också och då äntligen gick det fram lite ström till skogshagen. Inte mycket dock, så när jag släppt tillbaka ponnyerna i hagen och Assim testade tråden direkt fick han ändå ingen stöt trots att han lyfte upp den understa tråden i höjd med den mittersta tråden. Tjock pannlugg och början till vinterpäls liksom, så jag fick ta lite vatten från vattenbaljan och stryka över nosryggen och pannluggen och då fick han en stöt nästa gång han testade tråden, och då lät han den sedan vara i fred.

Jag fattar att han tycker att gräset är grönare på andra sidan staketet (det är det ju), men det är alldeles lagom med mat inne i hagen för hans storlek!

Ja då var jobbet igång! Jag trivs ju väldigt bra på mitt jobb så det är roligt, men det är också väldigt lätt att vänja sig vid att vara hemma hela dagarna och greja, så lite dubbla känslor ändå! Skolan börjar inte förrän på torsdag den 21:a, så denna vecka är det fritids för båda barnen. Lite speciellt ändå att hämta och lämna båda barnen på samma ställe! Nora har sett fram emot detta länge men hade ändå inte riktigt förstått skillnaden mellan fritids och förskoleklass, så i måndags när jag hämtade henne var hon så gullig och förklarade skillnaden för mig. Då hade hon också förstått!

I måndags gjorde vi inte så mycket efter hämtning, blev lite städning hemma och lite tvätthantering. I tisdags var vi lite aktivare och hästsläpet blev urtvättad på fårbajs och några av de stora hästarna fick ny hage. Kaprifol och Dumle fick finna sig i att gå kvar i den ”gamla” hagen, de behöver inte bli tjockare! Mycket vattenkörning blev det också, bra vi har Loke och fyrhjulingen till hjälp!

När barnen gått och lagt sig gick jag ut till stallet. Kaprifol hade redan blivit motionerad av Ebba tidigare under dagen så jag la mitt fokus på Domino idag och pysslade lite med honom och tömkörde honom.

Väldigt osmickrande bild men han är väldigt dålig på att stå stilla i foto-position så fick ta vad jag fick! Han var väldigt duktig i alla fall, lite seg i början men kom igång bättre efter en stund och fick galoppera lite och jobba på.

Så var semestern slut för den här gången, även för mig och barnen. I fredags hade vi lekkompisar över på förmiddagen i form av Rebecka + barn och det blev lite pyssel och ridning för alla fyra barnen. Loke red lite på Domino!

Under eftermiddagen kom även en arbetskamrat till mig på besök, med sina två småtjejer så det blev dubbelt lek för barnen, kanske främst för Nora men Loke hängde på en del han också.

På lördagsmorgonen ställde jag klockan tidigt och gick ut och red Kaprifol en runda i skogen innan familjen gick upp. Det är verkligen en härlig känsla att vara ute ”före alla andra”, hela världen är så tyst och lugn. Lite extra rörlighet i byn har det varit den här helgen också eftersom Ornungastämman gått av stapeln nere vid gamla kyrkan, och på flera olika platser i byn. Några campare hade vaknat till liv när jag kom tillbaka till gården, och även barnen var uppe och ville hjälpa till att släppa ut Kaprifol i hagen igen.

Vi var också en sväng på tippen, några brädor vid hönshuset blev målade och sen efter lunch åkte vi till en familj några kilometer bort som har köpt fyra lamm av oss. De skulle levereras under söndagen och eftersom de är nya fårägare åkte vi dit för att hjälpa dem lite. De har också två barn så det blev en lekfylld eftermiddag för barnen också.

Lördagens middag intogs nere vid kyrkan, det grillades hamburgare för fulla muggar för Ornungastämman så vi hängde på och köpte varsin hamburgare. Smidigt med ”restaurang” så nära!

Domino har också fått träna på att dra en lite för stor gammaldags skrammelvagn, då han har ett uppdrag med den nästa helg. Han skötte sig strålande förstås!

Så kom söndagen, sista dagen på semestern! Axel och Loke åkte till Magra för att hjälpa till på kuljaktstig och jag och Nora sadlade hästarna.

Vi red ut en liten runda tillsammans, jag höll i linan i Domino och vi både skrittade och travade. De är väldigt gulliga tillsammans Domino och Nora, och han är verkligen en pärla. Bara Nora får lite mer träning på att styra och bromsa (handlar mest om att hon inte vill göra det just nu) så kommer hon kunna rida med mig utan att jag håller i. Han lyssnar jättefint på henne när de till exempel ska trava ikapp oss när de hamnar lite efter, och när vi ska trava tillsammans så kan hon enkelt få honom att börja trava innan Kaprifol gör det.

Han är också helt otittig på allt! Kaprifol fnorkar ju en del på kossor, omkullvälta soptunnor och annat, men inte Domino inte! Igår kom det en bil bakom oss som lät jättekonstigt, tror att den kan ha skrapat i grusvägen undertill och den var otäck tyckte Kaprifol så jag vände både hästarna mot bilen och placerade ponnyn mellan Kaprifol och bilen, hehe, så kunde vi lugnt stå så medan bilen körde förbi.

När vi kom tillbaka åkte vi och handlade lite och sen bakade vi kolakakor och åt lunch, och strax därefter kom Loke och Axel hem igen. Resten av dagen tillbringades med fåren på olika sätt, det var dags för lammen att skiljas från sina mammor och fyra lamm skulle levereras till sitt nya hem.

Allt gick bra och vi kunde snart köra tackorna till hagen utanför huset medan lammen var kvar vid Viksgården, och de fyra sålda lammen fick åka hästkärra till Spångakil. Där hjälpte vi till att få ström på staketet, barnen lekte och vi fikade osv, så när vi väl kom hem därifrån var det vattenkörning till ponnys, middag, dusch och läggdags för barnen!

I onsdags åkte jag och barnen på en liten utflykt igen. Vi åkte till Morfar och Regina i Sjuntorp där vi blev bjudna på köttfärssås och spagetti till lunch, tillsammans med Susanne och hennes två pojkar. Efteråt åkte vi in till Trollhättan och spelade minigolf! Ingen rådde på Lucas, han vann! Jag kom nånstans i mitten och mina barn behöver träna oftare helt klart!

Efter minigolfen åkte vi med Susanne och barnen till stugan vid Vanderydsvattnet. Killarna trotsade det något kyliga vädret och gav sig iväg tvärs över sjön på två SUPar.

Nora ville inte åka med men var väldigt kaxig och skulle bada. Blev inte riktigt så, men fötterna plaskade i alla fall!

Sen blev det tacos, lite mys och mario cart!

Vi sov över och Loke sov såklart med de stora killarna borta i lillstugan ”Pörtet” och Nora och jag delade på våningssängen i storstugan. Där sov vi gott!

Efter frukost blev det en till vända på vattnet, lek och senare lunch innan jag och barnen tackade för oss och åkte hemåt.

I fredags när jag och Camilla kom tillbaka efter vår ridtur var det en av de inackorderade hästarna som visade tydliga koliksymptom. Det blev därför till att snabbt släppa ut våra hästar i hagen och ta hand om Alie. Jag ringde hennes ägare som ringde veterinären och så gick jag med hästen den följande timmen tills veterinären kom, och ägaren kom strax därefter. Det lustiga var att typ fem minuter innan veterinären kom, lugnade sig koliksymptomen och hästen blev i stort sett sig själv igen. Veterinären gjorde ändå en undersökning och behandling, och ägaren var kvar i ett par timmar och det såg bra ut, men så kom symptomen tillbaka under eftermiddagen och veterinären tillkallades igen. Symptomen var kraftigare nu och veterinären tyckte sig känna att tarmarna inte låg helt rätt. I kombination med detta och att förmiddagens behandling inte hjälpte togs beslutet att köra in hästen till Skara Hästakut. Jag erbjöd mig som chaufför så vi lastade Alie (med stor möda) och åkte den dryga timmen till kliniken. Resan gick bra, och framme vid kliniken fick hon komma in och bli undersökt. Hon var väldigt stressad men veterinären på kliniken kunde inte hitta något större fel på henne. Hon kunde inte känna felet på tarmarna som den andra veterinären gjorde så antagligen rättade det till sig under transportresan, vilket inte är helt ovanligt att det kan göra.

Men för säkerhets skull fick Alie behandling (smärtstillande och kramplösande) och hon fick stå kvar under natten. Natten gick bra och under lördagen fick hon smått börja äta lite hötussar och ägaren bestämde att hon fick stå kvar även under lördagen, så först på söndag vid lunchtid åkte vi tillbaka för att hämta hem henne.

Nora hängde med och tog bilresan strålande och var duktig på kliniken. Vi gick lite med hästen medan ägaren pratade med veterinären och sen hjälpte jag henne att lasta. Det gick avsevärt bättre än ditresan och relativt snart kunde vi åka hemåt.

Nu är hon utsläppt i hagen med kompisarna och är väldigt nöjd, så nu hoppas vi att hon fortsätter att må bra. Det största ”molnet” på himlen är att hon hade kolik för tre veckor sedan också, som dock löste sig med hjälp av veterinärens behandling i stallet, men det är ju oroväckande att det återkom så pass snart igen.

Fina Kaprifol får pryda inlägget med en bild, från lördagens tömkörningspass.!

I torsdags kom Camilla, Christian och Alma hem till oss, dels för ridning men också för tårta. Sist tjejerna red tillsammans trillade nämligen Alma av och då ska det ju ätas avramlingstårta! Camilla hade bakat och tårtan slukades ute i trädgården innan vi fixade ponnyerna för en runda.

Det blev sista rundan med ponnyerna innan Camillas hästar skulle flytta hem igen, tre veckor gick fort.

Men det blev en toppenrunda, Assim och de andra ponnykillarna fick briljera i miljöträning:

Och när det skulle travas ville Loke fortsätta skritta, men jag tänkte nog att Domino skulle ta hand om Nora om de travade efter Billy, så det testade vi. Och det gick ju toppen!

Så duktiga tjejer! Och ponnys!

På kvällen fick även Kaprifol röra på sig och det var Axel som var ryttaren. Det händer ju lite då och då att han får feeling, nu var det fem år sen sist så änna på tiden!

Vi började lite på ridbanan i alla gångarter och gick sedan ut till det nyslagna gärdet och Axel fick prova att galoppera där också. Det gick toppen! Duktig ryttare och Kaprifol är ju en pärla.

På fredagsmorgonen var det min tur att rida och jag fick sällskap av Camilla, hästarna åkte sedan hem under lördagen.

Vi red ut en sväng och tog sedan lite galopp på gärdet, det är ju så härligt när det är nyslaget!

Sista dagen på minisemestern inleddes med hotellfrukost i Gävle innan vi rullade till Falun och Falu Koppargruva. 11.45 hade vi guidad visning i gruvan men innan dess hann vi kika runt ovan mark och äta lunch på området.

Men snart var det vår tur att gånger under gjord och inför detta fick vi tjusiga ponchos och hjälmar att låna.

I en timme traskade vi runt nere i gruvan på ett djup av dryga 60 meter. Det var en relativt rymligt, bara enstaka bitar som vi behövde ducka på!

Det var ju svårt att ta några vettiga bilder där nere dock! Men det var spännande och barnen tyckte också det var roligt, och lite läskigt. De tyckte dock att det var väldigt spännande när guiden släckte alla lampor och ljus och lät oss uppleva gruvans totala mörker, så som gruvarbetaren förr i tiden riskerade att få om hans fackla slocknade. Kolsvart minst sagt!

Uppe i dagsljuset igen kunde vi tvätta av skorna det röda slammet och lämna tillbaka poncho och hjälm. Varmt och skönt var det också tyckte barnen, efter gruvans kyliga inre. Och så hade vi bara en aktivitet kvar innan vi skulle bege oss hemåt, i biljetten ingick nämligen en tur med häst och vagn för barnen och det kunde vi ju inte missa! Så barnen fick åka en runda med fina Rejäl och hans vagn.

Lite större ekipage än vad jag kör!

Och så var det dags att ta oss hemåt, det var ju ett par timmar att köra. Vi rastade vid chipsaffären i Filipstad, hoppade studsmatta hemma hos Camilla i Åmål och bytte till vår egen bil i Åsaka, sen var vi hemma igen!