När jag och Axel förlovade oss tog det ganska lång tid innan jag visste vad jag ville ha för ring. Jag ville att den skulle vara lite speciell och annorlunda och med någon fin sten i, men vilken? Som ni alla vet blev det så småningom en palladiumring med fem gröna peridoter i; egendesignad helt efter mina önskemål och jag kunde inte ha blivit med nöjd.

En dag i början av oktober blev en mörk dag, då min ring bestämde sig för att ge sig ut på egna äventyr och lämnade då mitt finger när jag, troligtvis, cyklade hem från universitetet med iskalla fingrar utan handskar. Vi gjorde ett tappert försök att leta efter den, men ringen var försvunnen. Jag gick länge och funderade på hur jag ville göra, då det inte direkt var den billigaste ringen man kan tänka sig. Skulle jag strunta i ny ring? Skulle jag köpa en vanlig, enkel ring att ha tills vi kanske någon gång gifter oss och köper en vigselring? Eller skulle jag försöka återskapa Min ring?
Jag gjorde ett försök till att titta på en vanlig enkel ring att ha tills vidare, men det kändes inte alls bra. Jag ville ha MIN ring, så jag mailade med guldsmeden som gjorde min förra ring, bifogade förra beställningen och bra bilder på ringen. Jag blev väldigt glad över svaret; det var inga som helst problem att göra en exakt lika dan ring! Kom och hämta den om fyra veckor!

I går hade det gått fyra veckor och jag gick förväntansfullt till guldsmeden och hämtade ut min ring. Jag blev nästan bländad av dess glitter och glans när guldsmeden öppnade asken. Så fin, och oj vad jag hade saknat den! Jag provade den och såg att de hade gjort ett väldigt bra jobb, den såg precis ut som jag ville ha den. Jag la tillbaka den i asken och åkte hem och åkte sedan till stallet (utan ringen, som alltid) så det var inte förrän senare på kvällen jag kunde sätta mig i soffan och faktiskt titta närmare på den.

Den kändes tung. Tyngre än vad den borde kännas. Jag kikade på gravyren, som stämde fint. Men. Var är palladiumstämpeln? Här står bara 18K? Jag börjar bli lite misstänksam och letar fram kvittot där det står ”palladium+vitt guld”. Vitt guld? Här ska det inte vara nåt vitt guld!! Vitt guld är fint, en stund, men inte på långa vägar lika hållbart som palladium. Jag mailar guldsmeden direkt och frågad vad som har hänt. Ledsen och lite smått arg, hur mer noggrant kan man göra en beställning som har gjort? Vad kommer guldsmeden att säga?

Lyckligtvis fick jag ett trevligt mail tillbaka redan idag på morgonen:

OHHH shit!!! Den är gjord i vitguld! Tittade nu på beställningen och såg att det var helt palladium! Inte med vitguld med palladium legering! Vi får göra en en helt ny till Dig och Du kan behålla den ringen så länge.Ursäkta mig verkligen!! Men ibland går det av bara farten! Jag ringer eller mailar Dig när den är klar! Så kan vi bara skifta ringar. Är det okej?

Lättnad! Men tråkigt såklart. Jag är dock väldigt nöjd över deras service och mottagande, de har varit väldigt hjälpsamma och trevliga alla dessa gånger som jag har haft kontakt med dem.

Hoppas nu bara att de kan göra min ring lika dan en tredje gång..

Vår säng är verkligen stor när man sover själv i den!! I går eftermiddag åkte Axel  nämligen till Nordiska Vintermötet i Lund för att presentera sin poster, och han är inte tillbaka förrän på fredag eller lördag senare i veckan så jag och Katla bor ensamma i ett par dagar. Detta och tanken på vädret fick mig att fundera lite extra i morse faktiskt. I vanliga fall går nämligen Katla alltid ut på morgonen när jag går upp och så kommer han in igen innan Axel går hemifrån ett par timmar senare och så sover han inne hela dagen för att gå ut igen när någon av oss kommer hem.

Nu är ju dock inte Axel hemma så jag hade två alternativ. Antingen släppa ut katten som vanligt och låta honom vara ute tills i eftermiddag vid fyra-halv fem när jag är hemma igen, eller låta honom vara inne hela dagen vilket han inte är speciellt förtjust i. Bästa alternativet var ju helt klart att släppa ut honom, men vädret var riktigt otrevligt och det blir ju ändå nästan tolv timmar som han skulle behöva vara ute, alldeles ensam och utan mat 😦

Så jag klurade och klurade och kikade på klockan och så gjorde jag helt enkelt så att jag packade ner frukosten i väskan och tog med mig Katla ut och lekte med honom i en kvart ungefär. Katla älskar att vara ute tillsammans med någon av oss, han blir riktigt uppspelt och springer omkring och klättrar i träd som en liten apa. Bara någon minut efter att vi kommit ut satte han sig och gjorde sina behov också. Duktig hund! Eh, katt! Sen fick han gå in igen, mycket nöjd och glad över lekstunden, och han lade sig snabbt tillrätta i soffan och jag kunde gå till bussen som skulle ta mig till samåknings-mötesplatsen.

En liten Katla (2011)

Borta bra men hemma BÄST!

Efter en himla massa dagar hemifrån och en hel del tid på resande fot är det väldigt trevligt att vara hemma igen! Vi firar detta med att roa oss med Axels personliga julklapp från min systers mans bror 😛

Lite glögg och choklad på det också, mums mums!

I helgen har vi alltså varit i Åmål och firat jul eftersom den ordinarie julaftonen blev inställd på grund av kräksjuka! Vi hade väldigt trevligt och vi var 13 vuxna och 5 barn varav tre av dem sprang runt och lekte som duracellkaniner mest hela dagen!

Igår blev det inga bilder alls tyvärr, men några från idag kommer här:

Ja nu sitter vi alla tre (jag, Britt och Axel) med uppsvällda magar efter en fantastisk buffé på färjan hem till Göteborg. Fyra rätters blev det ungefär; två förrätter, en huvudrätt och en efterrätt! Det fanns mycket goda skaldjur, både räkor och kräftor, i lite olika formationer så jag åt mig mätt nästan direkt.
Det är väldigt lugnt och trevligt på båten, live-underhållningen vid restaurangen kanske vi hade klarat oss utan dock 🙂
Som sagt tidigare; vi ankommer till Göteborg 9.15 och mellanlandar hemma en snabbis innan vi susar vidare till Åmål och firar Jul med i princip hela min familj tror jag. Får se vilka som dyker upp, jag vet inte exakt!

Idag har det varit en lugn dag i Holland och vi har ”bara varit” egentligen, vilket ju är skönt ibland men det gör ju att jag inte har så mycket speciellt att rapportera om! Men ni kan väl kika på gårdagens bilder en gång till eller så, det finns ju så det räcker =)

I morgon vid lunchtid styr vi bilen mot Kiel i Tyskland där vi på kvällen tar natt-färjan till Göteborg; jag, Axel och Britt. På lördag morgon vid niotiden är vi alltså tillbaka på svensk mark igen. Men inte blir det någon vila eller ro då inte, för då åker vi nog hyfsat raka vägen till Åmål och firar jul! Får hoppas att vi alla håller oss friska tills dess!

Herre gösses! Nån minut efter tolvslaget bröt helvetet loss och vi gick ut för att se vad som stod på. Holländarna har startat tredje världskriget! Det smäller och bombas precis överallt och jag tror ingen är speciellt intresserad av hur fyrverkerierna ser ut, så länge det smäller högt och rejält!! Vi stod på en bro en liten stund och hade full utsikt (både synlig och ljudlig!) över alla grannbyars krigande och det var inte lite det! Galningar!! Dock har vi själva inget att kriga med så vi försöker hålla en låg och oskyldig profil.
När vi gick tillbaka till huset var det fullt krig precis utanför uppfarten, och är fortfarande, så vi får se om vi alls kan sova i natt 😉

Gelukkig Nieuwjaar!

Den största anledningen till att vi är i Holland för tillfället är att Axels mormor fyller 80 år i dagarna! I går var det kalas och vi började med lite fika hemma hos henne och fortsatte sedan till en bowlinghall inte långt därifrån. Tolv personer var vi och vi hade två banor i en timme ungefär. Jag har bara bowlat en gång tidigare så jag är ju ingen stjärna precis, men det gick bättre och bättre under kvällens gång måste jag säga! Hinner nog glömma det till nästa gång bara, vilket ju är lite synd! Det var väldigt roligt och i de sista slagen var jag inte såå många poäng efter Axel! Till bowlingen drack vi lite öl och vi fick in lite gott holländskt tilltugg i form av bitterballen och andra liknande saker att doppa i majonäs (eller senap).

När vår tid i bowlinghallen var slut gick vi in i den angränsande restaurangen där maten delvis redan var framdukad!

Det var heller inte vilken mat som helst, utan lite i stil med Gourmet där man steker sin egen mat i stekpannor på bordet. Här hade vi dock inga stekpannor utan när vi alla satt oss ner fick vi in tre stycken stenplattor (30x30cm) på bordet där vi skulle steka vår mat. Stenplattorna var 400grader varma när de kom ut från köket så ni kan tänka er att det fräste bra om köttet!

På stenplattorna stekte vi diverse olika kött och grönsaker, och vid sidan av fick vi bröd, kryddsmör, sallad, flera olika kalla såser och pommes frites. Nackdelen var att vi inte fick använda annat än salt på stenarna, alltså inget steksmör eller andra kryddor eftersom stenen var alldeles för varm för det. Men det funkade såklart bra att krydda köttet på talriken och det smakade väldigt gott (såklart, det var ju jag som lagade det!). Stenarna tappade även värmen relativt snabbt (jämfört med 400grader alltså) så det var lite klurigt att veta när köttet var klart, eftersom det tog olika lång tid hela tiden. Efter en tid fick vi in nya stenar som återigen var 400grader varma och då tog det ordentlig fart igen på stekandet!

Lite häftigt var det allt, och är man geolog så ska man ju lätt kunna steka sin mat på en sten, eller hur?