Kaprifol taggade till lite i stallet innan lastning även igår, jag upplever henne dock inte som stressad utan mer förväntansfull och hon vet att hon ska på utflykt. Hon skakar lite i kroppen men ögonen är lugna och hon står stilla. Lastningen gick bra, hon gick lite upp och ner på rampen men gick snart in, det tog inte mer än fem minuter i alla fall. Körningen gick bra och framme på plats kände Kaprifol sig hemma, det var ju tredje gången på ganska kort tid vi var där nu och hon var nyfiken men lugn och kunde stå still under sadling.

Idag hade vi lite mer ”ordentlig” dressyrridning på schemat och jag försökte minnas vad vi gjorde på dressyrträningarna i höstas. Det blev lite övergångar trav-skritt-trav, tempoväxlingar och serpentiner. Efter lite skrittjobb efter att hon fått rasta av sig det värsta släppte hon ganska fint och blev avspänd och riktigt trevlig att rida.

När hon var avspänd fortsatte jag med lite volter, serpentiner och övergångar och det blir ju så mycket roligare och enklare med en mjuk häst! Så roligt.

I det arbetet blir hon ju dock trött ganska fort, men hon har ju inte varit igång så länge efter vintervilan. Galoppfattningarna och galopperna blev lite halvdana (lite för mkt skogs-fattningar det senaste…) men det gör inget, traven var desto finare idag!

Högervarvet är både mitt och Kaprifols enkla varv, därav fåtalet bilder i vänstervarvet 😉 I vänster varv är hon svårare att forma runt innerskänkeln och hon blir gärna lite utåtställd eller genar lite i kurvorna. Det blir mer tydligt när hon blir trött men i början av passet kändes hon fin även där.

När jag kände mig nöjd fick Rebecka hoppa upp, Kaprifol hann dock bli lite för trött så hon travade mest av henne och skrittade sen. Vi red i ca 45 minuter ungefär inklusive fram och avskrittning.

Sen var det dags för lastning och även den här gången gick hon raka vägen in i släpet, glad och nöjd över sin motion. Nu blir det ”hemmaridning” fram till måndag kväll då vi åker till nytt ridhus och löshoppar om allt går enligt planen!

Så gårdagens ridhusbesök alltså. Jo vi värmde ju upp med cavalettibommar vilket gick bra, hon lyfte fint på hovarna och travade på bra över. Sen byggde vi upp övningen och vi började hoppa lite smått. Lite vingligt helt klart, men hon hoppade fint och med energi nog att busa lite efteråt! Eftersom vi inte hoppat på länge och hon var ganska så busig hoppade vi ganska många gånger på två små kryss och sen la vi upp andra hindret till ett räcke. Mer än så gjorde vi inte med den övningen, även om den passar bra när man vill hoppa lite högre eftersom hästarna får hjälp in med travbom och litet hinder.

Som avslutning tog vi bort hjälphindret och jag hoppade räcket ett par gånger i trav. Fortfarande lite vingligt och hon hoppar ju som en unghäst, men hon hoppar i alla fall! Nu när vi kommer i gång lite mer ska jag se till att åka och löshoppa ett par gånger också, det hade varit både roligt och väldigt nyttigt för lilla hästen.

Hon är ju ganska fin ändå 🙂 Rebecka red lite efter mig och hoppade ett litet kryss ett par gånger så fick Kaprifol avsluta enkelt och bra. Sen gick vi ut i vårsolen, tog av sadeln och bytte tränset till grimman och lastade. Kaprifol gick raka vägen in i släpet för första gången så vi avslutade verkligen på topp!

Ja även dagens ridhusutflykt började lite spännande, handtaget till sadelkammaren gick nämligen av inne i dörren (!?) så där stod jag och Rebecka och kände oss lite hopplösa. Utelåst från sin egen sadelkammare liksom… Nu ska ju dörren bytas ut så det slutade faktiskt med att vi gick på dörren med kofot och bände upp den. Fönstret var ju stängt, och även om vi funderade på att ta oss in genom taket så kändes det som en dum idé.

Men vi kom in i alla fall! Kaprifol fixades i ordning, bilen packades och hästen lastades. Kaprifol var mer nervös/uppspelt idag jämfört med förra gången och stressade lite inne i stallet och sen tog det en liten stund för oss att lasta. Så fort hon lugnat sig en aning gick det dock bra och vi kunde åka.

Även idag fick vi ridhuset för oss själva så vi drog fram lite bommar och byggde upp 5.5:an; en hoppövning med travbom in till litet hinder följt av 5.5m och ett till hinder. Efter uppvärmningen travade vi över cavalettibommarna ett par gånger. Kaprifol var inte lika avslappnad som vid förra besöket så det tog längre tid för henne att bli lösgjord idag, men hon kändes fin sen.

Jag visar lite bilder från själva hoppningen i nästa inlägg så blir det inte så mycket på en gång. =)

Ja igår var Kaprifol faktiskt lugn när jag begav mig ut ensam på en uteritt! Även Alice verkar ha kommit över sin värsta ensamhetskris igen och gnäggar nu bara två-tre gånger när vi rider iväg, sen är hon tyst och lugn tills vi kommer tillbaka.

Det var skönt att kunna skritta fram ordentligt på långa tyglar utan hoppsaskutt, taktinslag och kast med litet huvud. Eftersom hon var såpass lugn passade jag på att skritta ganska mycket och sen när vi travade lade jag in en del övergångar och tempoväxlingar. Detta gjorde henne lite taggad så jag fick inte riktigt till något avslappnat jobb, men hon lyssnade i alla fall väldigt fint. I slutet ville hon väldigt gärna galoppera, men jag höll oss till trav och skritt idag.

När vi nästan var hemma stod det en stor pumpbil längs vägen, såg ut som att de kanske rensade ett rör under vägen eller liknande. Det var ca 2 meter kvar av vägen bredvid bilen, sen ett dike och ett staket så jag satte mig stadigt i sadeln och sa till Kaprifol att Alice hade minsann gått förbi utan att tveka. Det gjorde faktiskt Kaprifol också, och när vi var förbi blev hon så uppspelt att vi gick i passage första halvan av resterande vägen hem. Hon har anlag för den gångarten, helt klart! Haha. Duktig liten häst.

Idag ska hon få rasta av sig i ridhuset igen! Rebecka följer med även denna gång och vi har planerat att dra fram lite bommar om vi har möjlighet till det. Blir nog skoj!

Rebecka och Kaprifol vid förra ridhusbesöket

Här är lite fler bilder från torsdagens ridhusbesök. Det var väldigt roligt, och väldigt lyxigt att vi hade hela det stora ridhuset för oss själva! Får se när vi kan få till nästa besök, vintern verkar ju fortsätta så tills jag kan använda ”grannens” paddock igen vore det bra att åka till ridhuset ett par gånger så vi kommer igång med träningen igen. Lite bommar nästa gång kanske? 🙂

Då har vi avklarat årets första ridhusbesök och trots lite smärre käppar i hjulet blev det ett lyckat besök. Det började med att släpet inte riktigt ville komma ut ur sitt hus (isgata så bilen slirade mest) och sen när vi rullat en bit upptäckte jag att en broms låg på, vilket antagligen bidrog till att släpet var lite svårt att få ut. Bromsen släppte dock efter lite motion och vi kunde köra iväg. Lastningen gick okej och Kaprifol stod lite ostadigt i början men sen hörde vi inte av henne.

Sen hade jag slarvat med att fixa vägbeskrivning till ridhuset så vi hamnade lite på villovägar, men till sist kom vi fram! Väl framme träffade vi ridhus-ägaren som visade mig var jag skulle parkera, hur man tänder och vilka regler som finns mm, väldigt bra tyckte jag och jag kände mig välkommen.

Vi började med att skritta fram en kortis utomhus, och det var ju Rebecka jag hade med mig som lasthjälp, sällskap, fotograf och hundvakt. För även Maja var ju med! Snart gick vi in i ridhuset och Kaprifol var en ängel. Lite trippig utomhus men inne i ridhuset var hon väldigt trevlig och rätt avslappnad, i nytt ridhus och allt! Vi började dock lite i stjärnkikar-modet…

Men det tog inte alls lång tid innan hon började söka sig lite åt rätt håll.

Och stundtals glimmar hon till riktigt fint. Tänk om jag hade kunnat sträcka på mig lite och låta bli att lägga omkull händerna också!

Hon hade definitivt inte glömt bort vår träning under vintervilan, utan det kändes som att jag kunde ta upp där vi slutade trots att det nu gått ganska exakt åtta veckor sedan vi satt fot i en paddock. Trots vila och mycket uteritter har hon utvecklats åt rätt håll, och det är ju det som är så roligt med unghästar, att de ”vilar sig i form”. Speciellt i galoppen kände jag skillnad, den var mycket mer reglerbar och ”formbar”, framför allt i höger varv.

Men även traven tycker jag har förbättrats, hon känns lättare och liksom mer ihop på något sätt. Hon har kanske äntligen vuxit i sin kropp ordentligt? Här är en bild från avtravningen när jag lät henne jogga några steg på långa tyglar. Det var roligt att se att hon sträckte ut sig ordentligt, även om hon tappade takten lite =)

Sen fick Rebecka hoppa upp och prova Kaprifol för första gången! Det var väldigt roligt att se henne riden och jag tror Rebecka uppskattade det också. 🙂 Sen kunde vi lasta och åka hemåt, och Alice var kvar i hagen när vi kom fram, lyckligtvis!