Jag hämtade upp Linda vid tåget i morse och efter en liten kort paus hemma åkte vi den knappa milen för att hämta släpet som jag hyrt. Det gick snabbt och smidigt och strax innan tolv var Kaprifol redo att lastas. Vi började först med att gå fram och kika på släpet, fick lite godis och gick upp med framhovarna på rampen. Så långt var det OK, men gärna inte längre sa Kaprifol. Vi tog då upp linorna och Kaprifol anade vad som skulle komma och backade bak ordentligt och vägrade sedan att gå i närheten av släpet över huvud taget. Vi tragglade lite och sen blev jag lite arg på henne och då följde hon med mig fram till släpet, fick godis, vi la på linorna och hon gick in. Hon var lite stressad i släpet men tog emot lite godis och när hon fått stå en stund åkte vi iväg, jag och Linda.

Väl framme fick Kaprifol vänta i en box, vi blev ju lite tidiga såklart, men veterinären kom snart. Hon började med att känna igenom Kaprifols båda bakben och tyckte att de kändes väldigt smala och fina. Därefter gick vi ut och gick fram och tillbaka på asfalten framför kliniken och därefter gjorde vi samma sak i trav. Kaprifol fullkomligt störtade iväg i trav så jag nästan fick svårt att hänga med. Men det var inget fel på den traven inte.

Nästa steg var longering på böjt, lite tyngre underlag och jag fick longera henne i en liten rundpaddock. Kaprifol ÄLSKADE att äntligen få röra på sig ordentligt igen och visade upp sin finaste dressyrtrav med bakbenen ända uppe vid öronen. Hon var SÅ fin! Inte ett tveksamt steg i något av varven.

Nu gick vi upp till asfalten igen för att göra böjprov på bakbenen. Kaprifol var lite uppeldad vid det här laget så innan hon hade ro att stå still så fick jag gå lite med henne. Vi böjde höger bak först och där visade hon inget såklart. Vänster ben var näst ut och där visade hon aningens stelhet 1-2 steg innan hon återigen travade fläckfritt.

Som ni kanske förstår tyckte vi alla att Kaprifol var över förväntan fräsch. Veterinären klämde och kände igenom hennes ben ytterligare efter det här men kunde inte känna något att ”klaga på”. Därför gick vi inte vidare med ultraljud över huvud taget, för var ska man börja någonstans när allt verkar vara fräscht? Nu har visserligen Kaprifol ätit smärtstillande men hon borde ändå ha visat något under böjprovet. Därför fick vi order om att ge henne den sista metacamen (har ca 2 dagar kvar i flaskan) och börja skritta henne. Om något dyker upp när metacamen är helt ur kroppen, ja då får vi ju kolla upp det igen men troligtvis var det bara en enkel stukning eller sträckning som läkte snabbt.

Lastningen hem då. Jag var ju ganska övertygad om att vi skulle behöva ringa efter Axel, men vi ville ändå ge det ett försök. Vi gick först en liten runda med Kaprifol så hon skulle tagga ner lite och sen fixade vi släpet och Linda tog en lina på ena sidan. Kaprifol går fram till släpet, tar emot godisen och följer med mig in i släpet. Så skönt och så duktig häst! Jag tror ju att anledningen till att hon plötsligt blev svårlastad igen var för att hon fick åka i ett skramligt och ostabilt släp när vi flyttade, så kanske kände hon nu att det här släpet var OK att åka i och gick med på att gå in. Eller så visste hon att vi skulle åka hem. =)

Idag har jag tagit ledigt från jobbet för att köra in Kaprifol till kliniken. Jag vet inte riktigt hur lång tid det kommer att ta och vi ska vara där mitt på dagen så jag tyckte att det var smidigast att vara ledig i stället för att försöka klämma in hemma-jobb före och efter besöket. Jag har dessutom en del sparade semesterdagar för just sådana här tillfällen.

Linda kommer hit snart och hjälper mig under dagen och Axel jobbar hemifrån idag och tar en paus lagom tills att vi ska lasta. Förhoppningsvis slipper han komma till kliniken när vi är klara och ska lasta och åka hem.

Jag har inte direkt några förväntningar på dagen men jag håller så klart tummarna för att det ska vara en så liten skada som möjligt. Jag hoppas mest på att hon ska få slippa stå i liten hage och som det känns just nu så kommer hon få gå i större hage oavsett vad de säger idag, men det är ju lätt att säga nu. Benet har i alla fall hållit sig relativt fint, det är lite, lite svullet och varmt över området men hon är inte halt i vare sig skritt eller trav. Men det är ju bara dumt att spekulera, i eftermiddag har vi förhoppningsvis ett svar.

I morse var det dags för Kaprifol att få ett nytt bandage. Eller ikväll egentligen men eftersom Axel är på afterwork-liknande aktiviteter ikväll gjorde vi det nu på morgonen i stället eftersom jag gärna ville ha lite hjälp.

I natt fick hon sova i den lite större fållan för att vi skulle slippa morgonsolen och underlaget här är även lite enklare när man ska lägga bandage som går ända ner till hoven. Kaprifol var ganska så nöjd över det hela och fick hö och en massa goda grenar till kvällsmat.

Även i morse var hon ganska nöjd (och Esmée har slarvat bort sin flughuva igen..):

Hon låg kvar och halvsov medan vi tog bort nästan hela bandaget men för att kunna ta bort det sista fick hon ställa sig upp och det var med en djup suck hon gjorde det.

Det gick förvånansvärt bra att lägga nytt bandage. Benet såg jättefint ut och svullnaden är redan i princip helt borta. Hon stod stilla när jag la nytt bandage och inte ens när jag drog åt grimaserade hon så hon verkar ju inte ha ont heller. Nu får hon ju antiinflamatoriskt och smärtstillande varje dag, men ändå! Jag hade dock köpt lite för lite gasbinda (trodde åtta rullar skulle räcka…) så det blev inte exakt som veterinären gjorde, men jag får ju en ny chans att lägga om bandaget på söndag så det får bli mer apoteksshopping innan dess.

Grönt och skönt blev det den här gången!Efteråt fick hon en ny liten gräsruta och ska väl hålla sig glad och nöjd en stund till.

Kaprifol är fortsatt lugn och jag kan numera titta till henne utan att ha hjärtat i halsgropen varje gång. Hon gnäggar gulligt varje gång jag kommer men det är inte ett ”SNÄLLA SLÄPP UT MIG-gnägg” utan mer ett ”Hej!”. Massa pyssel får hon såklart, och lite äppelbitar och annat smått och gott utöver gräset och höet. Idag har hon även fått en liten maskot, denna låg i brevlådan idag: Från pappa 🙂

Jag har låtit Alice vila de två senaste dagarna för jag har inte velat oroa Kaprifol i onödan så här i början av hennes fängelsevistelse men idag gav vi oss ut på en liten skrittur. Kaprifol höll sig väldigt lugn och gnäggade på sin höjd ett par ensaks gånger. Esmée tog tillfället i akt att dra en ordentligt galopp- och bockrunda i hagen innan hon ställde sig i skuggan bredvid Kaprifol. Stackarn, hon har ju inte haft nån att leka med på flera dagar!

Så mitt i den dystra vardagen finns det ju ändå lite ljusglimtar! Alice kan få ordentligt med motion och jag kan lägga mer tid på stallrenoveringen såklart!

Kaprifol har ordinerats boxvila eller motsvarande fram till klinikbesöket nästa vecka (och säkerligen längre efter det) och jag har valt att sätta henne i en hage med ungefär samma storlek som en box. Anledningarna är flera men främst så vet jag att Kaprifol inte hade hållit sig lugn ensam inne utan att kunna se de andra hästarna. Boxen är heller inte speciellt rymningssäker med två ganska låga dörrar (som visserligen går att åtgärda) och sen så är ju hela stallet en byggarbetsplats för tillfället. Så valet var ganska så enkelt.

Jag har bytt hage på Alice och Esmée, de går nu i hagen som har vilat i ett par veckor och Kaprifol står i en liten hage i utkanten av den så hon kan alltid se de andra två oavsett var de befinner sig. Hon vandrar omkring lite grand ibland, men jag måste ändå säga att hon är väldigt duktig på att hålla sig stilla och lugn. Det är jag otroligt tacksam över, för det är nog det som jag tycker är värst med en skadad häst (bortsett från själva skadan då). Att behöva stänga in dem i små hagar där de inte kan röra sig, vifta flugor med andra hästar, välja om de vill stå i sol eller skugga eller dra ett race när det är för mycket insekter.

I morse fick hon en ny liten hage där det endast är lite morgonsol innan hon får skugga på sig, och så fanns det ju lite nytt färskt gräs att äta. Ännu en anledning till att det är underbart att ha hästarna hemma, jag kan flytta omkring på Kaprifol hur jag (och hon) vill utan att behöva tänka på andra.

Nu vet ju de flesta av er redan vad som har hänt, men jag tänkte ändå skriva lite om det hela.

I går när jag gick ut i hagen möttes jag som vanligt av Esmée men Kaprifol lyfte endast på huvudet och tittade på mig med en lång blick. Hon fortsatte inte äta utan stirrade på mig tills jag kom fram. Hon vilade ena bakbenet och var väldigt ovillig till att röra sig. Jag såg även direkt att benet var väldigt svullet och varmt, främst runt hasleden men även lite ner på benet och runt kotleden. Inga sår. Vi gick långsamt till stallet och hon stödde på benet men hon lyfte det ojämna och släpade det lite i marken.

Jag ringde veterinären så fort jag var vid stallet och veterinären kom redan efter tjugo minuter. Då hade jag hunnit göra en liten fålla till Kaprifol vid grinden så att vi kunde greja utan en viss nyfiken ettåring överallt.

Veterinären gjorde en allmän koll på Kaprifol (hjärta, lungor, feber, ögon, slemhinnor) och förutom något snabb puls och andning var allt normalt. Därefter fick Kaprifol lugnande och smärtstillande för att veterinären skulle kunna undersöka hennes svullna bakben. Eftersom det var så himla svullet är det ju dock inte så lätt att känna, men troligtvis är det något som är trasigt inne i hasleden eller området runtomkring. För att veta säkert måste svullnaden gå ner och benet ultraljudas på klinik.

Fram till klinikbesöket (torsdag nästa vecka) ska Kaprifol hållas i stillhet och för att få ner svullnaden och hålla benet varmt och stabilt är hon bandagerad från hov till knä med två lager bomull+extra stöd runt hasen+gasbinda och därefter ytterligare två lager bomull+gasbinda och sen en vetflex utanpå allt. Hon får även Metacam (antiinflammatoriskt och smärtstillande) samt Quick fix dagligen för att hjälpa till att hålla magen på gott humör nu när hon är så pass stilla samt att Metacam inte alltid är så snäll mot magen.

Så härligt med sol och fredaaaag! I vanligt ordning gick jag ut till stallet när jag kommit hem från jobbet och Kaprifol blev fixad inför dagens skrittur. Hon var lite trött idag men vaknade lagom till att jag spände sadelgjorden innan vi gick ut på gårdsplan.

Lägg märke till att hon inte rört sig ur fläcken mellan dessa två bilder! Hon stod nästan och sov medan jag grejade idag.

Vi tog lilla skogsrundan idag och hon var lite småjobbig faktiskt och ville bara trava hela tiden och när hon inte fick det kastade hon med huvudet och småtravade eller skrittade med korta, hastiga steg. Inte så lätt, jag fastnade lite ”med handbromsen i” och inte hjälpte det heller. Vi kom runt utan några missöden i alla fall.

Esmée fick också lite uppmärksamhet och sen så red jag även Alice. Det har jag lite bilder på eftersom Axel kom hem tills dess, men de får ni se i morgon!

Eller inte.. Kaprifol var verkligen inte på fotohumör häromdagen när jag försökte få lite nya fina bilder på henne. Hon ser mest ut som en fet flodhäst som vaknat på fel sida =) Riktigt sån är hon ju faktiskt inte i verkligheten, men jag lägger upp bilderna ändå! De i dörröppningen till ladan vart lite fina ändå! Men efter tre veckors vila i beteshage kan man ju inte begära mycket mer.