Träning för Åsa

Igår kväll hade jag som sagt en markarbetesträning inbokad för Åsa som håller till på en gård i Vittene, utanför Vårgårda. Jag hade med mig Rebecka som sällskap, vilket var skönt eftersom hon visste var ridhuset fanns och hittade alltså dit. Det är lite ”nervöst” att åka iväg själv med släpet i mörkret till ny plats tycker jag, eftersom man inte riktigt vet hur det ser ut och jag vill gärna slippa vända med släpet på okänd plats i mörkret. Men det var jättelätt att hitta och enkelt att parkera framför det stora fina ridhuset!

Kaprifol tyckte det var lattjo redan från början och gillade att komma in i ridhuset efter ett par dagar på frusen mark. Vi var lite tidiga så Kaprifol fick skritta fram ordentligt innan träningen började vilket var skönt för hon hann tagga ner lite grand i alla fall. Vi hade sällskap av två andra ekipage och Kaprifol tyckte det var lite läskigt att ha en häst galopperandes för nära bakom sig igår och så var ett av hörnen lite skrämmande också. Hon brukar inte riktigt bry sig om sånt här, men den extra energin hon hade gjorde väl att ”bägaren rann över” ibland så att säga. Hon gjorde inga dumma grejer, men var väldigt stark och ”på” och busade till lite ibland.

Det var tre övningar på träningen igår; skänkelvikning mellan bommar, upphöjda travbommar och studs. Vi började med de två förstnämnda och bommarna gjorde Kaprifol riktigt bra och lyfte högt, högt på sina ben varje gång. Bra styrketräning! Skänkelvikningarna gick ibland bra och ibland dåligt. Hon var lite väl på redan här så jag hade svårt att få igenom mina halvhalter och hon tog mina sidförande hjälper lite för mycket som gas ibland. Men ibland fick vi till det i alla fall och trots lite väl mycket energi så var hon ändå fin.

Studsen bestod av tre stycken enkla sockerbitar och vi började med bara galoppbommar och sedan la Åsa upp en av bommarna i taget som vi fick rulla över ett par gånger. Även här var Kaprifol väldigt taggad och satsade bra mot studsen och sen busade hon lite efter. När två och tre studs var upplagda blev hon lite uppbromsad automatiskt och här blev hon äntligen lite, lite trött så jag kunde komma om med skänklarna lite bättre och faktiskt rida henne lite. Här blev hon himla trevlig i galoppen och hon var riktigt fin! Som sista grej bytte vi varv och hoppade alla tre studsen, saktade av till trav och travade över travbommarna på båge på kortsidan. Eftersom Kaprifol gärna busade lite efter studsen hade vi lite tajt att komma ner i trav, men det gick ändå bra och efter första gången var vi båda lite mer förberedda så då gick det ännu bättre. Överlag väldigt nöjd och jag kommer prova träna för Åsa fler gånger! Men nu: Lite vila för Kaprifol!

Jag har några filmsnuttar också som jag ska försöka få upp, får se om jag hinner det innan vi åker till Holland i morgon kväll bara 🙂

 

Sängläge

Ni anar inte hur skönt det var att få lägga sig i sängen ikväll! Kroppen är minst sagt trött och lite mör efter en hel dag på språng. Jag hade väldigt mycket att göra i labbet idag på jobbet och har sprungit runt som en liten duracellkanin för att hinna med allt (vilket jag gjorde!). Efter jobbet var det direkt hem och fixa bil och släp och häst inför träning,som gick bra ”trots” en lite väl laddad Kaprifol! Återkommer med en större utläggning i morgon, men här är lite bilder så länge i alla fall:

Styrketräning

För Kaprifols del alltså, inte lika mycket för mig 😉 Med åtta-nio plusgrader var det mjukt på grusvägarna och på vägen till paddocken i Skog fick Kaprifol trava på efter första dryga kilometern i skritt. Det är lite backigt till paddocken så jag passade på att göra en massa trav-skritt-trav-övergångar i uppförsbackarna. Det var lite jobbigt sa Kaprifol, men hon gjorde det fint. Därför var vi alltså rätt varma i kläderna när vi red in i paddocken så jag satte igång med dagens plan direkt: hoppning. Jag velade lite mellan att bygga om hindren till studs, eller hoppa som dem var men jag kände mig lite lat och lät hindren stå som de gjorde. Nästa gång får det dock bli studs!

img_4597

Hindren stod kvar lika dant som jag och Susanna lämnade dem för ett tag sen; två räcken på ena långsidan och ett hinder på diagonalen. Ofta hoppar man ju lite högre i slutet av passet men jag hoppade direkt på den höjden som det var utan att lägga ner nåt. Det visade sig sen (jag hade med mig en tumstock idag, haha!) att två av hindren låg på 70 och ett på 90! Inte illa ändå för oss fegisar! Jag höjde sen de två 70-räckena till 80 så vi hoppade en liten ”bana” på 80-90 vilket gick bra! Det blåste rätt bra så Kaprifol var lite i luften i bitvis, och vi råkade missa nåt hinder ibland då styrningen inte fungerade klockrent idag, men hon kändes ändå fin och hoppade glatt. Härligt!

Jag hade ju ingen med mig idag, men så här såg det ut när vi hoppade 90-hindret förra gången, hihi. Undrar om det är höjdrekord för mig och Kaprifol tillochmed kanske?

dsc_0049På vägen hem stannade vi för drickes-paus vid sjön, trots vinden var faktiskt sjön relativt stilla så Kaprifol gick med på att doppa ner nosen och ta några klunkar.img_4601När vi var framme vid asfalten hoppade jag av och gick sista biten och jag passade även på att hämta in posten 🙂 img_4610

Tävlingsdag

Ja då har vi äntligen varit iväg på en Pay&Jump, jag och Kaprifol! Vi åkte hemifrån 09.30 och rullade in på Alingsås Ridklubb strax efter klockan tio med gott om tid kvar till min start. Jag gick och anmälde mig direkt och Axel stannade kvar vid bilen och passade Kaprifol. Hon tyckte dock att det var rätt tråkigt att stå kvar i släpet så när jag kom tillbaka hade Axel precis tränsat och höll på att lasta ut. Stolt över dem båda 🙂

Eftersom ridskole-eleverna hade sitt KM innan min klass började kunde jag inte gå banan direkt utan jag sadlade Kaprifol och promenerade med henne tills klassen var slut och de ändrat siffrorna inne på banan. Då fick Axel ta över tyglarna och jag kunde gå banan. En bra bana med åtta hinder och gott om plats i det gigantiska ridhuset, härligt!

När jag lärt mig banan var det ungefär tjugofem minuter kvar till min start så jag hoppade upp och gick in direkt på framhoppningen. Jag startade som nummer två i klassen, men först på min höjd (70cm). Eftersom Kaprifol skrittat fram ordentligt kunde jag trava igång henne relativt omgående. Hon kändes jättefin och var avslappnad om än kanske lite skeptisk till saker som stod i hörnen på ridhuset.img_0073Efter lite galopp började jag hoppa fram och Kaprifol hoppade riktigt fint och det kändes bra. Jag hoppade två språng på räcket och först ett språng på oxern som fortfarande låg på 60cm och sen när den höjts hoppade jag den en gång till. Allt gick bra och kändes väldigt enkelt. Direkt när jag hoppat oxern sista gången ropades jag in på banan då de ville ha två ekipage inne på banan samtidigt. Kaprifol blev lite spänd inne i det andra ridhuset och tittade lite på dekorationerna och läktaren men jag tyckte att hon ändå slappnade av en del medan jag red runt där inne. Jag fick gott om tid på mig både medan föregående ryttare hoppade men också medan de höjde hindren 10cm till mig.img_0087Så fick vi startsignal och körde igång! Jag är nöjd över första rundan, det blev dock två stop; på ettan och tvåan. Jag fick känslan av att hon blev lite överraskad att första hindret dök upp framför näsan på henne medan stoppet på andra hindret nog berodde på att vi inte riktigt fick någon bra distans och jag ”övergav” henne det sista språnget. Resten av banan flöt på bra och det kändes enkelt och roligt!

Fel
Detta videoklipp finns inte

När jag var klar hann jag gå ut och skritta Kaprifol en liten stund innan det var vår tur igen, jag hade nämligen anmält mig till 70cm två gånger vilket jag är väldigt nöjd över så här i efterhand. Andra rundan kom vi nämligen runt felfritt! Jag tycket dock att vi hade lite bättre flyt i första rundan, men det kändes ändå bra. Jag måste dock ha lite mer tryck i galoppen och hålla ihop henne lite bättre. Hon blev lite lång i mellanåt, skyller på att ridhuset var så stort 😉 Men det kändes enkelt i alla fall och om vi kan hålla igång lite med hoppningen nu så ska det nog inte vara omöjligt att hoppa snäppet högre nästa gång. 😛

Fel
Detta videoklipp finns inte

Jag är jättenöjd över dagen, inte bara att hon hoppade trevligt och att vi kom runt felfritt i andra rundan utan även att hon är så avslappnad och glad hela tiden. Visst, hon har väldigt svårt för att stå stilla, men i övrigt sköter hon sig toppen! Lastar sig snällt, står relativt bra i släpet, är lugn och bryr sig inte om andra hästar och är allmänt duktig liksom.

img_0090

Så en lyckad dag helt enkelt! Snabbt gick det också; strax efter halv tolv var Kaprifol i släpet igen och vi kunde rulla hemåt med en rosett hängandes i bilen 🙂

img_01005

 

 

Söndaaag!

Då var söndagen kommen och jag och Kaprifol ska åka på Pay&Jump! Självklart är Axel med så jag ska säkert kunna bjuda på lite bilder i kväll! Lite bilder har jag ju från igår också, borde kanske rensa lite hårdare så det inte blir så många bilder att visa, men de är ju fina! 🙂

Hoppelihopp

Ni minns kanske att jag skrev att vi får nya fönster på jobbet? De har inte riktigt kommit till mitt kontor än men däremot i korridoren ganska precis utanför. Efter lunchtid igår tog de bort alla fönster på hela längan utanför mig (typ 4stycken drygt 1m-fönster), sen satte de upp plywoodskivor med stora springor i och gick hem för dagen. Så jag bestämde mig raskt för att det var en bra idé att jobba hemma idag, brukar ju göra det en dag i veckan ungefär. Tills i morgon borde de väl ha fått upp de nya fönstren och borrat det mesta precis där.

Därför blev det ju som skrivet hoppning i dagsljus idag och vi hade med oss både Susanna, Zack och Ola! Kaprifol var på mycket mer sansat humör idag och skötte sig riktigt fint! Vi ställde upp tre hinder; två på långsidan med 12m (tre galoppsprång) mellan och ett på diagonalen så vi kunde hoppa en liten bana på fem språng. Först värmde vi upp genom att hoppa hindren var för sig och sen hoppade Susanna en bana på samma höjd och när hon hoppat höjde vi 1-2hål per hinder till mig och Kaprifol. Som avslutning sen hoppade vi linjen med det ena hindret ytterligare ett snäpp högre (typ 75-80). Gick fint 🙂

Så just nu ser det ju rätt ljust ut för den där klubbhoppningen i Alingsås på söndag! Det är ju på tiden att vi kommer ut och gör nåt nu tycker jag! Har blivit ”många” inställda potentiella hoppningar nu tycker jag.

Traudi-träning

Haha, vet ni vem som under dagens dressyrträning för Traudi Björling fick korta sina stigläder TVÅ HÅL? Ojojoj, och här trodde jag att jag åtminstone satt ganska bra när jag försöker.

Jag skrittade fram Kaprifol en stund utanför ridhuset innan vi gick in och fortsatte framskrittningen uppsuttet. Träningen innan mig var i full gång men avslutades ganska snart, ett par minuter före schemat. Kaprifol var väldigt avslappnad och fin och jag travade även lite innan Traudi frågade om jag var redo att börja, det var kanske fem minuter kvar eller så innan det egentligen var min tur. Men jag kände mig redo och fick först berätta lite om mig själv och Kaprifol eftersom Traudi inte tränat oss tidigare. Därefter fick jag rida runt lite och visa Kaprifol i alla tre gångarter samt göra lite övergångar innan vi stannade bredvid henne och fick får ”dom”. Traudi tyckte Kaprifol rörde sig väldigt trevligt och hade en bra taktfast och energifylld trav. Däremot är balansen lite sämre och faktiskt främst hos mig. Jag kniper lite för mycket med knäna i stället för att ha vikten och balansen i stigbyglarna till 100%. I lättridningen och i galoppen står jag lite på tå och får då sämre balans. Därför fick jag korta mina stigläder ett hål, och en stund senare ytterligare ett till, och träna på att få ner mina hälar, bak mina skänklar, ha stigbygeln under fotens bredaste del, ha långa ben, flexibla fotleder och loss i knäna för att inte spänna mig. Nyttigt och välbehövligt helt klart, det kändes väldigt bra efter att första ovana känslan dragit över, sen kommer jag behöva tänka på det ett tag framöver för att inte trilla dit igen.

Det blev ju mest fokus på mig och min sits under träningen men Kaprifol var ändå himla fin och gjorde riktigt fina galoppfattningar och var liksom med mig hela tiden. Axel tog lite bilder men jag tänkte visa ett litet filmklipp först. Jag vet inte exakt när i träningen det är, någonstans i mitten tror jag, men vi fokuserar som sagt endast på hur jag sitter och inverkar, och inte ett dugg på hur Kaprifol går. Ändå tycker jag hon ser trevlig ut 🙂

Fel
Detta videoklipp finns inte

Den enas olycka…

… är den andras lycka.

Ja så brukar man väl säga och det är en bra beskrivning för eftermiddagens aktivitet. Idag skulle jag nämligen följa med Camilla och Maltes till Hagelyckan och deras dressyrträning för Traudi Björling. Camilla har dock problem med sin rygg och kan inte rida idag, jättetråkigt verkligen. Eftersom det inte fanns några reserver för träningen frågade Camilla om jag ville rida hennes träning i stället, och det ville jag såklart gärna!

Traudi Björling är ju ett sådant namn som ”alla i dressyrvärlden hört” men jag vet faktiskt inte så mycket om henne, så jag googlade lite!

Hon kommer ursprungligen från Tyskland men har bott i Sverige i snart 20 år. Hon har arbetat proffessionellt med hästar och utbildning av ekipage i snart 30 år samt har tysk beridareexamen. Traudi har tävlat och utbildat många hästar i främst dressyr med seger i tyska bundesschampionatet i dressyr som en av många meriter.

I Sverige har Traudi tagit B-tränarexamen, varit landslagstränare för ponny i 7 år, jobbat som dressyrlärare på Strömsholm och varit ansvarig på instuktörs-utbildningen på BYS-SLU i Skara för ridlära, dressyr och instruktörskunskap.

Det ska bli jätteroligt att få chansen att träna för henne och jag ser fram emot träningen i eftermiddag! Hoppas Kaprifol är på sitt bästa humör också 🙂

img_9271

Galopp i natten

Kaprifol. Kaprifol. Det är bara hon som kan göra en mörk, kall, regnig och blåsig uteritt till gårdagens höjdpunkt.

Jag tänkte att hon kanske fortfarande skulle vara lite trött efter måndagens hoppträning, så jag hade inte några storslagna planer för kvällens motion. Hon kom in i ligghallen så fort hon hörde att jag kom in i stallet, och liksom frågade ”Vad ska vi hitta på idag!?”. Sen följde hon mig med blicken när jag gick in i morots-rummet och när jag kom ut såg hon ut så här:

img_4359(”Jag vet att du har en moroooooot!” *Sträcker sig så långt det bara går*)

Har jag föresten sagt att det är underbart med riktiga lampor i stallet!?

img_4363

Reflexer på såklart, här fattas bara bröstan och så har jag pannlampa på hjälmen.

img_4369

Sen gav vi oss ut i mörkret, som kändes ännu mörkare efter att jag släckt lamporna i stallet. Kaprifol var pigg från första steget och vi red ner mot badplatsen. Hon var helt fantastisk redan från början och när jag kortade tyglarna en aning för lite trav trampade hon i väg så himla fint. Lite mer spänd än vad hon hade varit i stekande sol och vindstilla, men ändå mjuk och helt otroligt lyhörd. Med en kolsvart värld runt oss och en pannlampa som visar vägen så hamnar vi verkligen i en liten bubbla tillsammans och jag litar på att hon är säker på foten och hon litar på att jag inte ber henne om något omöjligt. Jag hade ett superlätt stöd i handen och hon travade på så mjukt och stadig och fint att jag inte ens kan beskriva det och hon var väldigt uppmärksam på mig, trots att öronen ibland fladdrade iväg till andra ställen. Jag kunde styra hennes hastighet helt genom sitsen och kroppspråket och ibland en liten, liten, kramning i tygeln. Fina, fina häst, hur har du kunnat bli så här trevlig?

img_4376

Efter kvarnen tog jag tag i manen och tänkte galopp och Kaprifol bjöd genast upp. Frustade, rundade halsen och ryggen och bara flöt fram. Lycklig, sprudlande. Öronen spelar, hovarnas dova tramp på mjuk grusväg. Regnet strilar, men det märker vi inte.

Hoppas rundan aldrig tar slut. Men så började pannlampans sken dala och jag bestämde mig för att ändå ta den kortare rundan. En bil kommer en bit efter oss och jag går in och väntar vid kanten av en gårdsplan bredvid ett hus. En man med barn och hund går genom trädgården. Hunden skäller och jag hör mannen ryta till hunden, men det hjälper inte. Hunden flyger ut från trädgården och Kaprifol blir skrämd av den hastiga rörelsen och kastar sig ut på grusvägen, men stannar sen och tittar på hunden som springer mot oss och skäller. Bilen kommer närmare. Ägaren får tag på sin hund och jag kan återigen ”parkera” Kaprifol vid sidan av grusvägen så bilen säkert kan åka förbi. Kaprifol dansar lite när vi går förbi trädgården där hunden finns. Ägaren ber om ursäkt. Kaprifol frustar och ruskar lite på sig och hittar snart sin avslappnade skritt igen. Efter huset kommer sista backen innan den avslutande asfalten hem. Både jag och Kaprifol vill samma sak. Jag kortar tyglarna, skrittar några steg och gör ett litet, knappt hörbart ”pussljud” med munnen och Kaprifol gör sin finaste galoppfattning från skritt och vi galopperar genom natten. Fast klockan är ju inte ens sex.

 

Tar de aldrig slut!?

Vi kan väl starta denna onsdagen med ÄNNU fler bilder, den här gången från måndagens hoppträning. En av dem är rätt suddig, men den var för fin ändå för att kasta bort 🙂

Igår blev det som sagt en skrittpromenad för Kaprifols del, hon hängde med mig och Alice ut på en runda som handhäst. Win win för alla! Båda hästarna får röra på sig, Kaprifol slipper bära på mig och jag slipper gå 😉 De skötte sig väldigt fint båda två, jag pratade med Susanne i telefeonen under typ halva rundan så jag hade tyglarna till Alice och grimsaftet till Kaprifol i ena handen och mobilen i andra, haha. Men det var inga problem!