Igår kväll hade jag som sagt en markarbetesträning inbokad för Åsa som håller till på en gård i Vittene, utanför Vårgårda. Jag hade med mig Rebecka som sällskap, vilket var skönt eftersom hon visste var ridhuset fanns och hittade alltså dit. Det är lite ”nervöst” att åka iväg själv med släpet i mörkret till ny plats tycker jag, eftersom man inte riktigt vet hur det ser ut och jag vill gärna slippa vända med släpet på okänd plats i mörkret. Men det var jättelätt att hitta och enkelt att parkera framför det stora fina ridhuset!
Kaprifol tyckte det var lattjo redan från början och gillade att komma in i ridhuset efter ett par dagar på frusen mark. Vi var lite tidiga så Kaprifol fick skritta fram ordentligt innan träningen började vilket var skönt för hon hann tagga ner lite grand i alla fall. Vi hade sällskap av två andra ekipage och Kaprifol tyckte det var lite läskigt att ha en häst galopperandes för nära bakom sig igår och så var ett av hörnen lite skrämmande också. Hon brukar inte riktigt bry sig om sånt här, men den extra energin hon hade gjorde väl att ”bägaren rann över” ibland så att säga. Hon gjorde inga dumma grejer, men var väldigt stark och ”på” och busade till lite ibland.
Det var tre övningar på träningen igår; skänkelvikning mellan bommar, upphöjda travbommar och studs. Vi började med de två förstnämnda och bommarna gjorde Kaprifol riktigt bra och lyfte högt, högt på sina ben varje gång. Bra styrketräning! Skänkelvikningarna gick ibland bra och ibland dåligt. Hon var lite väl på redan här så jag hade svårt att få igenom mina halvhalter och hon tog mina sidförande hjälper lite för mycket som gas ibland. Men ibland fick vi till det i alla fall och trots lite väl mycket energi så var hon ändå fin.
Studsen bestod av tre stycken enkla sockerbitar och vi började med bara galoppbommar och sedan la Åsa upp en av bommarna i taget som vi fick rulla över ett par gånger. Även här var Kaprifol väldigt taggad och satsade bra mot studsen och sen busade hon lite efter. När två och tre studs var upplagda blev hon lite uppbromsad automatiskt och här blev hon äntligen lite, lite trött så jag kunde komma om med skänklarna lite bättre och faktiskt rida henne lite. Här blev hon himla trevlig i galoppen och hon var riktigt fin! Som sista grej bytte vi varv och hoppade alla tre studsen, saktade av till trav och travade över travbommarna på båge på kortsidan. Eftersom Kaprifol gärna busade lite efter studsen hade vi lite tajt att komma ner i trav, men det gick ändå bra och efter första gången var vi båda lite mer förberedda så då gick det ännu bättre. Överlag väldigt nöjd och jag kommer prova träna för Åsa fler gånger! Men nu: Lite vila för Kaprifol!
Jag har några filmsnuttar också som jag ska försöka få upp, får se om jag hinner det innan vi åker till Holland i morgon kväll bara 🙂











När vi var framme vid asfalten hoppade jag av och gick sista biten och jag passade även på att hämta in posten 🙂 
Efter lite galopp började jag hoppa fram och Kaprifol hoppade riktigt fint och det kändes bra. Jag hoppade två språng på räcket och först ett språng på oxern som fortfarande låg på 60cm och sen när den höjts hoppade jag den en gång till. Allt gick bra och kändes väldigt enkelt. Direkt när jag hoppat oxern sista gången ropades jag in på banan då de ville ha två ekipage inne på banan samtidigt. Kaprifol blev lite spänd inne i det andra ridhuset och tittade lite på dekorationerna och läktaren men jag tyckte att hon ändå slappnade av en del medan jag red runt där inne. Jag fick gott om tid på mig både medan föregående ryttare hoppade men också medan de höjde hindren 10cm till mig.
Så fick vi startsignal och körde igång! Jag är nöjd över första rundan, det blev dock två stop; på ettan och tvåan. Jag fick känslan av att hon blev lite överraskad att första hindret dök upp framför näsan på henne medan stoppet på andra hindret nog berodde på att vi inte riktigt fick någon bra distans och jag ”övergav” henne det sista språnget. Resten av banan flöt på bra och det kändes enkelt och roligt!


(”Jag vet att du har en moroooooot!” *Sträcker sig så långt det bara går*)









