Ja nu kom ju livet emellan och flög förbi utan att jag hann skriva nåt här, så det får blir lite eftersläpning av nyheter helt enkelt! Först förra veckans största händelse, Noras ”tävlingsdebut”!

Det blev en tidig söndagsmorgon där vi åt frukost, tog hand om lammen och gjorde i ordning Domino för färd till Gäsene. Vi hade kopplat släpet och packat bilen kvällen innan så det var inte mycket som behövde fixas, så snart var hela familjen på väg till Gäsene. Vi var framme i väldigt god tid så Domino fick stå kvar i släpet medan jag och barnen gick banan. Sju hinder var det och Nora skulle hoppa ”bomklass” (dvs tre bommar som i en liten pyramid, ca 20cm högt) och därefter 30cm. Hon startade som nummer tre i sin klass och när vi var klara med banan lastade vi ut Domino, sadlade och så fick hon rida fram i ridhuset. Väldigt bra med separat framridning för små barn och ponny. De större hästarna fick vara på den andra utebanan för att inte riskera att ha barn + ponnys tillsammans med skvättna unghästar som också kan dyka upp på dessa hoppningar.

Nora var väldigt taggad och Domino skötte sig strålande. Lite extra spetsade öron på allt såklart, men inte tittig eller gnäggig eller stökig på något sätt, en riktig pärla.

När det närmade sig vår start tog vi oss fram till insläppet och tittade på ryttaren före oss innan det var Noras tur. Banan var verkligen en ”långsida – snett igenom – långsida”-bana men vi kapade alla svängar vi kunde så jag slapp springa ”runt hela kommunen”. Och det gick ju strålande! Nora har ju också fått ganska bra kläm på det där med lättridning så hon red lätt i stort sett hela rundan.

Mellan klasserna hann vi pausa några minuter, Domino fick äta lite gräs i ridhuskanten men ganska snart kunde vi gå in i ridhuset igen och hoppa ett hinder på den nya höjden. Nora tycker att det är lite läskigt om Domino hoppar för stort (vilket han typ aldrig gör) så det var lite spännande att se om han skulle göra det den här dagen, men det gjorde han inte.

Och så var det vår tur och vi körde banan igen, 30 cm den här gången och med sju hinder i rad blev det en bra träning för Nora att försöka ställa sig lite upp i hoppet för att kunna vara lite med och det gjorde hon bra tycker jag!

Domino var i nån bom så det klonkade, men alla bommar låg kvar i alla fall så även denna ritt blev felfri! Nu var ju detta en ”Pay & Jump”, dvs inte någon riktig tävling så inga rosetter delades ut per automatik, men man kunde köpa dem i klubbstugan efteråt. Men lite riktigt ska det ju vara så Nora visste att man måste vara felfri för att få en rosett, och det var hon ju! Flera färger fanns det att välja på och Nora valde en rosa-lila variant, väldigt fin!

Efter tävlingen packade vi in grejer och Domino i släpet igen och åkte hemåt, väldigt nöjda över tävlingsdebuten så det blir säkert fler! Och så får vi träna på det här med att styra själv också men det är inte så lätt i traven ännu, men det kommer väl 🙂

Så var också lamningen för 2025 över, och det avslutades lite ”rafflande” när Frost bestämde sig att lamma, på natten, när Axel var i Sala. Vi hade släppt ut alla fåren för vi trodde att vi hade tre tackor med juverinflammation och med förra årets klövbölder i minnet kände vi att vi måste ju ha nån envis bakterie inne i fårhuset som vi inte blev av med. Så några tackor lammade ute, men när jag var själv hemma och det skulle bli lamm nattetid kände jag att jag ändå ville ta in Frost. Det visade sig ju dessutom inte alls vara tre juverinflammationer utan ”bara” en. Så Frost fick komma in, dock inte lika smidigt som när man ska ta in hästar från hagen såklart, men jag lyckades få fast henne och baxa in henne i fårhuset. Jag tog också in tackan som lammade natten innan för hennes lamm var väldigt svagt och lite dålig på att äta så tänkte att de kunde sällskapa med Frost samt att det lilla lammet slapp sova ute där det ändå var lite kyligare.

Kameran sattes igång på frost och Axel var snäll och hjälpte mig ”nattvaka” på distans, och det blev också han som såg att det var på gång så strax efter tvåtiden ringde han och väckte mig och jag fick ta på mig kläder och gå ut. Jag vet inte vilken ångestkänsla som var störst, att Nora skulle vakna och vara helt ensam inne (med Loke förstås) eller att det skulle gå åt skogen med lamningen. Men det gick ju bra på alla sätt och vis lyckligtvis!

När jag kom ut kom kunde jag alldeles strax se två klövar och en nos vara på väg ut och det innebär ju i de allra flesta fall att lammet ligger rätt och det dröjde inte många minuter innan lammet kom ut. Jag var snabbt framme och såg till att det inte var för mycket slem i nosen på lammet men sen skötte Frost rengöringen av lammet fint och det var en pigg krabat som snart försökte ställa sig upp. Jag hann fixa en grind för att dela av mellan Frost och den andra tackan, och lite mat och vatten och sen kom lamm nummer två i stort sett lika smidigt som lamm nummer ett. Det roliga var att detta lamm såg väldigt ljust ut! Det var lite svårt att se när den fortfarande var rätt slemmig och det är ju lite mörkt i fårhuset, men den såg lustig ut!

Båda lammen var pigga och relativt snart var båda uppe och letade mat, och när jag sett att de fått i sig var sin liten klunk gick jag in och sov några timmar till innan det var dags att vakna för dagen.

De nya lammen fick vara kvar inne under tisdagen och sen på onsdag eftermiddag när Axel kommit hem så tog vi ut dem tillsammans. Härligt att få komma ut i solen och så fick mamma Frost äta gott med gräs. Båda hennes lamm är tackor, och det är ju väldigt lockande att behålla den ljusa och se vad det blir av den, även om det inte är helt ”korrekt” för rasen att se ut så. Vi får se hur den utvecklas helt enkelt!

Det sista lammet kom också under onsdagen, dock innan vare sig jag eller Axel var hemma och den var tyvärr död. Eftersom vi inte var hemma kan vi tyvärr inte med säkerhet säga att den var död när den föddes eller om något hände vid födseln. Men med det så är alltså lamningen 2025 avklarad och vi landade på 16 lamm. Två av dem är flasklamm på heltid eftersom deras mamma fick avlivas akut av juverinflammation men de är nu väl invanda på hink och kan dricka själva när de vill under dagen.

Vi har också två lamm som stödmatas lite, den ena är en trilling, och den andra en tvilling till mamman som bara har ett halvt juver. Men de mår fint och även det lammet som var lite svagt att komma igång att äta har kommit igång fint nu.

Igår var det dags för ponnykul-träff igen och den här gången siktade vi mot skogarna runt Sämsjön, där det finns flertalet grillplatser och fina vägar. Båda barnen ville hänga med så jag ”bjöd in” Axel även denna gången, eftersom jag anade att barnen skulle fortsätta ha olika hastighetspreferenser.

Ponnyerna fixades i ordning och Nora hjälpte mig att lasta, även om ponnyerna redan nu vid tredje resan tillsammans har fattat grejen. Tillochmed Assim som inte gillar att åka har slappnat av eftersom han har lugnt och stabilt sällskap med sig. Så båda gick fint in i släpet och jag kunde stänga och så gick jag för att leta efter Axel som skulle mata lammen innan vi åkte. Men då visade det sig att en av våra tackor som har någon form av lite udda juverinflammation drastiskt blivit sämre (trots veterinär, penicillinkur och metacam) så det fick bli en akut avlivning av henne innan vi åkte. Så lite sena blev vi såklart, men Tilda och barnen väntade tålmodigt på oss…! Melvin och familj kunde inte komma denna gången.

En halvtimme bort parkerade vi bredvid Tildas släp och sadlade snabbt på ponnys och hjälpte barnen upp. Vi hade packade ryggsäckar med oss för målet var ju att ta oss ca 1.5km till en grillplats och grilla kvällens middag!

Det blev blandad väg till grillplatsen, både stigar och traktorväg i skogen och så en fin grusväg/skogsväg där det blev mycket trav för de som ville. Loke vill fortsätta skritta, så det får han.

Efter ca 1.5 km kom vi fram till grilllplatsen. En välordnad och välutrustad grillplats får jag verkligen säga!

Och barnen hittade kottar att leka med så de roade sig bra medan vi tände en eld och väntade på bra glöd. Även ponnyerna skötte sig fint och var superduktiga och stod och vilade större delen av tiden.

När korvarna var slut och även några marshmallows var grillade plockade vi ihop efter oss och barnen satt upp på ponnyerna igen, och så tog vi oss tillbaka till bilarna.

Grejerna åkte av, ponnyerna lastades snäll av var sitt barn och så åkte vi hemåt. Klockan var halv åtta när vi kom hem så jag släppte av barnen och pappan vid huset så de kunde fixa sig inför läggdags, och så körde jag upp till stallet och tog hand om ponnyerna, packade ur bilen och städade släpet.

Ponnyerna var väldigt nöjda med sig själva och blev ännu nöjdare när de fick komma ut i sin hage igen, välförtjänt!

Äntligen kom vi ut tillsammans, jag och Nora, på var sin häst, i lördags. Det har ju dragit ut på tiden väldigt på tiden så nu var det verkligen dags!

Båda hästarna blev intagna i stora stallet och iordninggjorda.

Nu ser Nora väldigt hjälpsam ut på bilderna men mest är det kanske jag som gör klart hästarna, Nora flyter mest runt och klappar och borstar lite här, leker lite här, ger lite godis där, men vi har kul i alla fall!

När båda hästarna var klara satt vi upp, och jag tog longerlinan i Domino som en lite säkerhetslina.

Både Domino och Nora skötte sig fantastiskt bra, lite extra beröm till Domino som verkligen var hur fin som helst. Han går ju av förklarliga anledningar inte lika snabbt som Kaprifol, och Kaprifol vill gärna skritta på, så han kommer ju lite efter, efter en stund. Ibland väntade jag och Kaprifol in, och ibland så smackar Nora till och med sin lilla röst ”Traavaa” och Domino travar ikapp. Så duktig!

Vi red 3.5km och det tog 50 minuter ungefär, men då fick jag stanna och hoppa av två gånger, en gång för att spänna Noras sadelgjord och en gång när vi skulle gå över en bäck, så det tog lite extra minuter.

Kaprifol var också duktig såklart! Men hon hade kunnat skritta lite långsammare, framförallt på ”hemvägen”, haha. Då var det långa kliv, och hon var inte jättenöjd över att jag bromsade henne lite för ofta i hennes tycke. En liten bit travade vi två samtidigt också och det gick även det jättebra. Så vi får hoppas att det blir fler gånger!

I fredags när jag kom hem hade Axel redan hämtat barnen och åkt för att handla så jag pep direkt ut till stallet och red en runda på Kaprifol. Hon har nu skrittat i en månad ungefär och vi fick därmed premiärtrava lite lätt! Det blir ju genast lite roligare då, och det går att rida lite mer, så det var härligt. Vädret var ju inte så tokigt heller!

Annars har det blivit både djurfix och trädgårdsfix i helgen. Kaninerna trivs bra i sin ”sommarhage” och har inte grävt sig ut en endaste gång (än)!

Och det har kommit fler lamm, nu är vi uppe i nio stycken. Dock fortsätter det trassla för oss, en har fått nån konstig form av ljuverinflammation och en tacka saknar mjölk i ena ljuverhalvan. Så stödmatning av flera lamm, även trillingarna får lite stödmat.

På lördagen red jag och Nora tillsammans, men det var ju ändå en grej som kräver ett helt eget inlägg så lite extra bilder där kommer senare! Vi har bråkat med gräsklipparen också, den har inte övervintrat bra, kanske delvis på grund av att jag körde sönder den vid sista klippningen inför vintern, men bara kanske! Axel fixade den både en och två och tre gånger innan vi gav upp.

Men vi har också siktat klart jorden i trädgårdslandet och satt potatis och sått rödbetor, morot, palsternacka, ärtor och lite kryddor. Nu ska det bara tas om hand också, så får vi se hur det växer i år!

På söndagen blev det också lite ridning och Nora ville rida på Kaprifol och testa trava med sadel, eftersom hon numera är ganska så bra på att rida lätt på Domino, och ville testa det på Kaprifol. Och Kaprifol får ju trava lite nu så klart hon skulle få testa det.

Bra för Kaprifol att komma igång mer så vi kan jobba bort den där tjocka vilo-magen! Nora klarade lättridningen på Kaprifol alldeles galant, det är ju lite lättare på en stor häst eftersom det går lite långsammare, samtidigt är det större rörelser att hänga med i. Men hon gjorde det toppen!

Två av våra tackor har dragit igång lamningssäsongen med en väldig punktlighet. I onsdags stod det ”145 dagar sedan baggsläpp” i kalendern, och både Opal och Blackie ploppade ut fina lamm. Opal, född 2023, var först ut strax efter lunch och två fina lamm var snart på benen. En tacka och en bagge. Axel var hemma och skickade uppdatering och skrev även då att det kommer nog fler lamm senare idag.

Jag hade köpt lite hönsmat på vägen hem från jobbet senare under eftermiddagen och körde således upp direkt till ladan för att lämna säckarna, och passade då såklart på att titta på lammen. Och då var det inte bara Opals lamm i halmbädden utan en alldeles färsking som Blackie frenetiskt slickade torr. Axel trodde han skulle hinna laga mat innan den kom, men icke! Så jag avslutade middagslagningen och Axel passade på Blackie, för vi förväntade oss nog ändå att det skulle komma två lamm till, och det gjorde det. Så trillingar för Blackie alltså!

Vi har också börjat ta träckprov på fåren, baggarna var först ut i veckan och den ena nollade och den andra hade bara lite förekomst av ägg så vi avmaskar inte dem i år utan kan släppa ut dem direkt.

Så ut fick de komma i går, torsdag. Vi har inte gått över deras sommarhages staket än så de fick komma ut i ponnyernas vinterhage, där det faktiskt redan vuxit upp lite gräs, tillräckligt för baggarna att rata höhögen de fick med sig i alla fall. Ponnyerna går sedan knappt två veckor tillbaka i skogshagen.

Skönt nog var ju helgen inte slut när vi kom hem från Slovenien i lördags kväll, vi hade ju både söndagen och måndagen ledigt!

Söndagen blev väldigt lugn och vi landade mest hemma, tvättade, hejjade på alla djuren och handlade. På måndagen hade vi lite mer energi och vädret var också lite bättre så det blev lite grejjat!

Kaninerna fick en ny, större hage. Det dög ju inte med den hagen jag byggde vid lekstugan för där tog väl maten slut för fort och trots hö så var kanske lockelsen av gräset på andra sidan för stor för de grävde sig ut. Medan vi var i Slovenien blev de därför förpassade till den lilla buren som mormor kunde flytta lite varje dag för att ge dem nytt gräs, men det var inte heller bra sa dem, utan de grävde sig ut. Nu testar vi den här varianten, med el på staketet för annars är nog hålen för stora i nätet. I skrivandes stund är det ju torsdag och de har inte smitit än i alla fall!

Vi har också satt igång projekt grönsakslandet och för att bli av med lite ogräs håller vi på att ”sortera” hela jordinnehållet i vår (av Farfar) modifierade betongblandare. Man kastar en skopa jord med ogräsrötter i gallerdelen och jorden silas ut och ogräsrötterna hamnar i skottkärran. Ganska fiffigt ändå och jorden blir väldigt luftig och fin samtidigt.

Vi hann dock inte klart så det får fullföljas till helgen och därefter blir det potatissättning och lite annat!

På söndagsmorgonen vaknade vi tidigt för vi hade en dag väl planerad! Vi hade ingen frukost på vårt boende så vi hoppade direkt in i bilarna och åkte till en affär och handlade frukost som sedan intogs i bilen.

Enligt våra barn var det den bästa frukosten nånsin!

Vi befann oss ju fortfarande i Kroatien så vi körde på mot gränsen och in i Slovenien och stannade först utanför Trieste där vi träffade Zalas familj för en riktigt get-to-gether-lunch. Här mötte vi också upp Oma, Farfar och Silva. Fantastiskt god Pizza i obegränsade mängder från deras pizzaugn blev lunchen, tillsammans med fat med ost och skinka.

Även våra barn som är skeptiska till allt ätbart som inte ser ut som de förväntar sig åt så de storknade. Godis och efterrätt fanns det också! Fantastiskt mottagande 🙂

Efter familjeträffen åkte vi till dagens huvudattraktion; kalkstensgrottorna i Postojna. Det blev en häftig åktur genom grottorna, lite som att åka bergochdalbana, fast inte så snabbt, och sen en promenadslinga mellan alla stalaktiter och stalagmiter.

Innan åkturen tillbaka ut kunde man också titta på ”minidrakarna” (europeisk Olm) i ett akvarium, väldigt häftigt enligt Loke.

Efter grottorna återstod det bara att hitta till vårt boende för veckan, ett väldigt nytt hus ute i skogen strax öster om Idrija. Sista resan ner till huset var lite extra spännande, men ner kom vi!

Igår var igen en sån där härlig eftermiddag när vi knappt ens går in efter att vi kommit hem från skolan. Barnen var på väldigt gott humör (det gör ju all skillnad i världen) och vi matade kaninerna, fåren och hönsen och så släppte över Domino och Assim i skogshagen för fortsatt invänjning på gräs. Loke blev sugen på att köra fyrhjuling så den drog vi fram och den var också på bra humör och startade direkt. Loke och Nora kopplade kärran och körde en hink vatten till ponnyerna och sen tyckte Loke att vi skulle mocka hagen, och det står ju på min eviga lista också, så det gjorde vi.

Kärran tar väl tyvärr inte så mycket mer skit än en skottkärra, men det gör ju att barnen tycker att det är lite roligare! Skulle ha en liten lucka i bak på den så kunde man ju lasta lite mer utan att det åker ut… Två kärror tog vi ut, sen fick vi byta uppgift för barnen tyckte inte riktigt att det var kul längre (förståeligt ändå). Men jag skulle ju mocka stora lösdriften också så jag belönade barnen med var sin glass så satt de vid ridbanan och smaskade på den, tittade på när Ebba skrittade Kaprifol och så mockade jag lösdriften under tiden. Och så poff så var klockan över sex, Axel kom hem efter sin dag i Stockholm och träff med näringsdepartementet och vi fick gå in och äta nåt innan barnen fick lite tv-tid innan läggning.

Helgens bästa citat kommer från Nora, under middagen på söndagen när vi pratade lite om den kommande veckan i Slovenien, som ju närmar sig med stormsteg. Då säger dottern ”Men där finns det väl inget vi kan greja med?” Och Loke svarar något i stil med att vi kanske kan klippa gräset?

Stackars barn, de är redan förstörda!

Med det sagt så har vi ju grejat en del i helgen, men barnen har också fått leka med kompisar! Under lördagen var Nora hemma hos en kompis, där ytterligare två kompisar var, medan jag och Loke åkte till Gäsene för att väcka liv i anläggningen efter vintern. Vi var hemma lagom till lunch och efter lunch cyklade Loke hem till en vän och Nora ”hjälpte” oss att tvätta och städa våra tre bilar. Ja det är fortfarande tre bilar, men nu är den som ska säljas ren i alla fall!

Sen blev det grill till kvällen och lördagen var slut! Under söndagen inledde vi med trädgårdsstäd. Skrot hamnade i kärran, vi tände en liten eld och eldade pinnar och då blev det ju prima med korvgrillning till lunch.

Det blev lite vedfix också, mest flyttas den ju runt i vanlig ordning men den fick vara kvar på samma ställe i alla fall. Ved som är ”torr och överbliven” till vänster, och ny ved till höger! Fylls väl på framöver också när vi tar tag i det igen.

Och så blev det lite ”lek” också, Loke fick hem en kompis vid fyratiden och strax därefter kom Noras ridkompis och red en stund med henne. Först tog vi en kort runda i skogen och så red dem lite på ridbanan och då blev dem modiga och skulle rida själva. Det är ju inte lätt att få ponnyerna att gå någonstans utan att jag går före, men det lyckades ändå ganska okej! Efter en stund blev tjejerna ännu modigare och försökte sig på att trava helt själva (Nora som aldrig ens vill styra själv, hehe!) Och Domino är ju relativt lydig på röstkommandon så de lyckades faktiskt få hästarna att trava några steg ”mot utgången”, gulligt ändå!