Vi har lämnat en helg bakom oss, och en (för oss) ganska så ovanlig sådan får man nog ändå säga! Eftersom Axel har fått lägga en del tid på vägbygget och fasadbytet låg han lite efter med sina ”vanliga jobb” och behövde därför jobba en del i helgen. I lördags var det därför bara jag och barnen som körde gårdsjobbet under förmiddagen. Men det gjorde vi bra såklart!

Förutom att ta hand om djuren tog vi hand om högen med brädor som låg på gräsmattan, dels efter vår egen rivning av delar av huset men också det som snickarna hann riva innan containern var på plats.

Vi la även en ny presenning över de brädorna som väntar på att ska få komma upp på huset och så fick rosenbusken på bilden ovan en ny frisyr för att inte störa i fortsatt fasadbyte. Frisyren blev kortkort-klippt så vi tog till de ”stora” maskinerna för bortforslingen av de taggiga grenarna.

Efter en lite senare lunch en vanligt blev barnen hämtade av Oma och Farfar för en eftermiddag på Liseberg, tillsammans med några fler. Det betydde att jag fick en eftermiddag helt för mig själv eftersom Axel fortsatte med sitt jobb vid datorn. Det blev en hel del stall såklart, däribland en ponnyvagnsrunda med Domino! Han var riktig pigg så vi gjorde hastighetsrekord på rundan via sjön.

Sen får jag erkänna att jag tog en del tid till att faktiskt inte göra något alls också, soffläge alltså! Barnen anlände först vid läggdags så jag och Axel intog även middagen utan barnen, inte heller det händer så ofta!

Söndagen inleddes med frukost hos svärföräldrarna, tillsammans med alla syskonen, respektive och barnens kusiner. Det firades lite Sinterklaas i efterhand och barnen gick paketjakt i huset. Klockan 10 lämnade vi Loke på kalas och Nora passade då på att rida, så hann Axel jobba en liten stund till.

Vid halv två-tiden lämnade vi återigen barnen hos Oma och Farfar, för jag och Axel hade bokat julbord på Dahlbogården! Ännu en middag utan barnen alltså, men det visste vi kanske inte när vi bokade julbordet 😉 Det var väldigt gott och trevligt! Vi hälsade även på våra lammskinn som finns i butiken på gården.

Även resten av dagen var rätt lugn och därmed var helgen slut!

Ja ni förstår väl att detta kommer vara en hus-renoverings-dagbok den närmaste tiden, men det är ju såå kul att se framstegen som snickarna gör!!

Tisdagens arbete gick åt till att flytta ut alla fönster på framsidan, så de numera är kant i kant med ytterväggen. Det blir väldigt snyggt, och på insidan kommer vi då i alla fall i vardagsrummet ta bort de ”lösa” fönsterbrädorna eftersom det blir bredare inbygga fönsterbrädor här. Just här i vardagsrummet kommer det passa extra bra eftersom vi dessutom kommer sätta in ett extra fönster.

Även dörren flyttades ut, och som en bonus går numera den här dörren att öppna utan höft-knuff! Den bara gliiider upp! Nackdelen är att det drar svinkallt runt, framförallt nertill, och det kommer det väl göra ett tag eftersom vi bestämt att snickarna kör insidan när alla fönster är utflyttade, vilket lär väl bli tidigast i januari… Men det går kanske att trycka dit nåt provisoriskt när denna sida av huset är klar.

Även köksfönstren är utflyttade, vi trodde inledningsvis inte att dessa behövdes flyttas ut, men det blir bäst så!

Så ja insidan är ju inte så vacker nu, men utsidan artar sig! Igår var vare sig jag eller Axel hemma men Farfar gick förbi och skickade uppdatering till oss, för då började ju brädorna komma upp!

Och idag sitter jag hemma och jobbar så jag kan för första gången se huset i dagsljus sen snickarna börjat arbeta.

Jag är jättenöjd med färgvalet och fönsterfodren! Det blir så fint! Och finare kommer det bli såklart när lockpanelen kommer på.

I går anlände två snickare till vårt hus och satte äntligen igång med fasadbytet! Som vi har väntat och längtat! De börjar med framsidan, den över garaget så att säga, det är väl en av de knepigare sidorna så det är väl bra att börja där!

Vid lunchtid hade de rivit större delen av panelen! Axel var ju hemma så fick rapport från honom!

När jag kom hem var det ju mörkt, så väldigt svårt att se framstegen tyvärr! Men spikläkt och vindpapp var uppe på en del av väggen och en container stod på plats utanför huset för alla brädor.

Jag gissar att dagens projekt blir att flytta ut fönstrena, men vi får väl se! Kul att det är i gång i alla fall!

Nu är vägbygget hemma i stort sett klart, det har körts lastbilar med grus i skyttetrafik och grävmaskinen har spridit ut och larvat över, och Axel har kört en vända med schaktbladet efter traktorn och jämnat till det lite. Vägen börjar som sagt precis vid vår gård och går en dryg kilometer in i skogen.

Det som är kvar i ”vägkontraktet” är sprängning av den lilla bergsknallen bredvid verkstaden och fix av grus däromkring, detta skulle gjorts innan helgen men det var krångel med utrustning så det blir förhoppningsvis gjort den kommande veckan i stället.

Sen är det lite småfix som vi själva ska göra sen också, med hängrännor mm, och vi tänker att vi ska grusa hela vägen in mot ladan + gödselstacken i stället för den remsan gräs som fanns här tidigare som ändå knappt gick att klippa. Blommorna blir kvar dock, om de överlever den här behandlingen!

Kul när det händer grejer!

På onsdagskvällen blev plötsligt Loke rätt hängig och fick feber, så det stod klart att han skulle behöva vara hemma från skolan på torsdagen. Axel hade åtaganden i Göteborg men jag hade en ganska ”fri” dag så jag bokade om nåt möte och såg till att jag kunde vara hemma. Under natten till torsdagen vaknar vi alla av att Nora hostar så hon till slut kräks, så även hon fick såklart bli hemma! Effektiv vab ändå, när båda barnen är sjuka samtidigt! Loke var riktigt hängig större delen av dagen och hade rätt hög feber (40.5) på eftermiddagen, då lyckades jag få i honom lite medicin så han mådde bättre sen i alla fall. Även Nora hade lite feber, men hon var ändå relativt pigg större delen av dagen. Men det blev mest soffläge eftersom även Loke var så pass hängig. Vi passade på att leka lite mer medan Loke sov någon timme strax efter lunch. Och när han var lite piggare spelade vi kort!

Det blev lite tv också såklart, det är ju det bästa med att vara sjuk enligt mina barn, och vid ett av tillfällena passade jag på att motionera ponnyerna med löshoppning. De var riktigt pigga och rejsade runt och hade sig, skoj!

Under fredagen var vi hemma både jag och Axel, och båda barnen, och vi turades om att vabba. Jag körde vabb på förmiddagen och eftersom båda barnen var feberfria och upplevdes som friska igen drog jag med dem ut på en runda med ponnyvagn och Domino. Loke var pigg på detta fram tills vi skulle gå ut och tjurade då ihop sig totalt, men lyckligtvis vände det lagom tills vi skulle koppla fast vagnen och hoppa upp och vi hade sedan en riktigt bra runda. Det var lite blåsigt och kyligt och massa barn ute och lekte på skolan när vi körde förbi vilket fick Domino lite på tå och när han då fått upp ångan var han riktigt fin framåt resten av rundan också så vi travade på ordentligt på grusvägarna upp via stora gården och ett par galopper blev det också till barnens förtjusning.

Vi hade med oss varm dricka med som vi delvis spillde ut över oss, och burken med majskakor och pepparkakor trillade i backen så vi fick äta smulor, men vi var på bra humör så detta gjorde oss mest fnissiga. En riktigt härlig runda med andra ord!

Under eftermiddagen var det Axels tur att vabba, så jag kunde vara med på eftermiddagens möten innan vi tog helg!

Tidigare i veckan gjorde jag och barnen något som vi inte gjort tidigare, nämligen packade in ponnys och grejer i bil+släp och åkte till ridhuset i Gäsene för lite ponnykul! Barnen hjälpte glatt till att packa grejer och lasta ponnyerna. Domino först, och därefter Assim då jag tänkte att det är bra med lite draghjälp för Assim. Jag har bara kört Assim två gånger under de åren vi haft honom och det är inte hans favoritsysselsättning att åka släp, kan man väl säga. Jag tänkte dock att det skulle vara stor skillnad att åka tillsammans med Domino jämfört med att åka själv, och det var det! Men ändå inte jättekul sa han.

Väl framme i Gäsene hade Assim dessutom lyckats ta loss den främre bommen (jag hade inte satt i säkerhetssnöret för att förhindra detta…). När jag vände ryggen till under två sekunder för att hjälpa Nora med att knäppa hjälmen tog Assim urlastningen i egna hovar och gick/skuttade lugnt och fint, men bestämt, ut genom den främre dörren på släpet. Han satt fast i ytterväggen på släpet (på insidan), men tillräckligt långt för att han skulle kunna gå ut och liksom stå fastbunden på utsidan i stället. Och där stod han så nöjt så! Så då gjorde vi helt enkelt klar Assim direkt, och först när han var sadlad och klar lastade jag ut Domino, så det gick ju ändå rätt smidigt.

Både ponnyerna var lite på tå, ny plats och allt, men de var ändå ”nere på jorden” och jag kände inte att det var något problem att sätta upp barnen direkt. Loke red själv nästan hela tiden, och ville dessutom trava vilket han aldrig vill göra hemma, så det var väldigt kul att han ville det! Bra löste han det också! Och även Nora red runt med självförtroende! Både ponnys och barn skötte sig strålande och till och med Assim som inte alltid tycker att det är jättekul att bli riden på ridbana, kändes glad och hade riktigt bra med energi.

Vi hade sällskap av kusinerna Noah och Astrid, och deras ponnys, samt ett till ponnybarn som vi inte träffat tidigare. Melvin, som varit med oss tidigare på våra ponnyträffar kunde tyvärr inte komma den här gången eftersom hans mamma blivit sjuk. Men vi hade kul! Och Tilda hade med sig fika till alla barn! Loke började dock frysa nåt väldans, vilket inte var så konstigt i efterhand då han var på väg att bli sjuk!

När alla var nöjda plockade vi undan efter oss och packade in grejerna i bilen igen. Lastningen gick inte lika bra på vägen hem, eftersom bakbommarna på släpet är för höga för ponnyerna fick jag inte riktigt Domino att stå kvar i släpet medan jag skulle bråka med Assim som växt fast halvvägs upp på rampen. Men så kom Loke och klappade lite på Domino så han stod kvar, och så kom Tilda och rasslade med en hink med godis framför Assim, och då fick jag in honom också. Den enda, och nästan viktigaste, packningen som jag glömde hemma, ponny-muta! 😛 Men så det löste sig ju bra ändå, och det finns förbättringspotential till nästa gång!

Ni vet ju att vi väger lammen lite då och då, och att Axel tar upp fåret i famnen och ställer sig på vår lilla badrumsvåg. Alltså, det funkar ju, men det är ju inte jättesmidigt. Jag har också länge önskat att jag hade kunnat väga ponnyerna lite regelbundet för att enklare hålla koll på deras hull, det är så lätt att bli hemmablind och förra vintern blev de till exempel onödigt tjocka! Så lite då och då har jag googlat på vågar, men inte riktigt hittat något användbart till ett överkomligt pris, men så plötsligt i förra veckan gjorde jag det! En snabb överläggning med Axel och vågen blev beställd!

I går anlände den och jag var ju såklart tvungen att testa den direkt. Våg-ytan är 100*50 cm och den tar en last på 500kg, så det är ju bara ponnys (och inte större hästar) som är aktuellt men det räcker så gott så! Vågen väger drygt 18kg och har en digital display, och den går både på batteri och sladd så möjligheten att väga till exempel lamm ute på betet är ingen omöjlighet om man löser en stabil yta.

Domino var först ut och efter ett par försök fick vi upp fjärde tassen också, tre var inga problem alls! Han landade på 258kg. Därefter var det Assims tur och han var liite lättare och landade på 242.5kg.

Väldigt nöjd över vågen och ponnyerna som var så duktiga på att ställa sig där på utan problem! Jag har några bitar gummimatta liggandes någonstans som jag ska lägga på tills nästa gång så blir det lite bättre för dem att stå på vågen, och mindre slitage på ytan.

Nu kom det lite vinter! Några centimeter snö har vi fått och i natt har vi haft 11-12 minusgrader. Vackert och mysigt, men det blir ju alltid lite extra bökigt med djuren när det är kallt. Jag måste fixa nån smidig lösning för kaninernas vatten, funderar på en sån värmeplatta som vi har till hönsen men ser risken som rätt stor att de ska gnaga av kabeln, så får försöka ”montera fast” värmeplattan så den inte kan flyttas på så jag kan ha kabeln ut genom nätet vid dörren. Elkontakt finns precis där så det är inga bekymmer på det viset, men får klura lite på hur jag löser det bäst. Övriga djur har sina värmebaljor och värmeplattor så där fungerar det fint. Den ena kranen i stallet fryser dock när det blir så här kallt, men så länge den andra kranen inte gör det tänker jag att det inte är nån katastrof i alla fall.

Annat som har hänt i veckan är att jag var på en silversmides-kurs med Oma, Britt, Tilda och Zala och jag lyckades tillverka ett par örhängen som jag blev riktigt nöjd med!

Jag är ju inte riktigt en konstnärssjäl så jag är nöjd med att jag inte la ribban för högt utan att det faktiskt blev något som jag kommer använda 😛 Och roligt hade vi också!

I onsdags åkte Axel till Sala för att stanna där till fredag, men jag och barnen behövde inte vara ensamma länge för i går kom mormor och gjorde oss sällskap. Det blev då en tripp till Alingsås efter skolan och idag ska vi väl försöka hinna vara ute lite innan solen går ner tänker jag! Det känns som om jag inte har sett gården i dagsljus sedan förra helgen så det ser i alla fall jag fram emot!

Det är alltid lika roligt att se resultatet efter att Martin har varit hos oss med grävmaskinen! Nu i helgen och veckan har han varit här igen och ena dagen stod dikesgrävning på agendan. I samband med det pågående vägarbetet hos oss har ju en ny trumma lagts under vägen mellan diket längs med vinterhagen och diket längs med hagen vid huset, och då kändes det vettigt att passa på att gräva rent diket längs med hagen vid huset också. Diket vid vinterhagen grävdes rent tidigare i höstas.

Mycket vatten blir det ju så här års, och nu ska det väl kunna rinna undan lite bättre igen!

Dag två med grävmaskinen var planerad till hästarnas vinterhage, så på morgonen fick hästarna flyttas över till sommarhagen, vilket de blev lyckliga över, där fanns det ju gräs! Och så körde Martin igång med att rensa lite lera närmast betongplattan. Det har nämligen känts som att betongplattan har ”underminerats” lite längs kanten och leran hade blivit väl djup här, så innan det blir risk för att betongplattan skulle liksom brytas av i kanterna tänkte vi att det var bäst att grusa lite ordentligt runt om.

Så en ram på kanske tre meter skrapades rent på gegga och sen hämtade Martin ett lass med 0-60 sten och la i botten och tryckte till lite.

Och sen hämtade han ett lass med 0-32 och la överst. Kanske lite grovt, men jag hoppas det ska sätta sig och packa sig lite med tiden, men hästarna kommer också dra in en massa lera på gruset som kommer gegga till toppen. I ett steg två kommer vi nog även prova att lägga ner ett slags dräneringsrör längs kanten på gruset där det är en naturlig svacka i hagen och där det mesta av vattnet samlas, så kanske det kan torka upp hagen lite.

När Martin var klar med hagen skrapade han även kanterna på vägen framför stallet, och sen fick det räcka för den dagen.

Men han kom tillbaka på måndag och tisdag kväll för att även gräva ner ett rör, längs med stallväggen för att leda ner vattnet som rinner ut från berget i fårens vinterhage så inte detta fortsätter rinna ut på den ”nya” vägen sen när den är klar.

Vi kommer också sätta en hängränna här, så vi förberedde att ett stuprör kan kopplas på röret.

Och det hela kopplades sedan ihop med röret som redan går under stallbacken till diket, från hängrännan på hörnet av stallet.

Som ytterligare en bonus grävde Martin bort den trasiga avloppslösningen för stallets spolspilta som går ut här, och även det röret kopplade vi på röret ner till diket! Himla trevlig för det har runnit undan väldigt dåligt i spolspiltan, och har gärna blivit som en pool där när man spolat lite vatten. Bilderna ovan är från tisdag morgon, men Martin var även hos oss tisdag kväll som sagt, och då lades det lite duk och singel runt dräneringsröret, och de flesta rördelar begravdes i marken igen, förutom de kopplingar som vi ska greja lite mer med. Får ta lite nya bilder när jag är hemma i dagsljus nästa gång 😉

Ursprungsplanen för söndagen var att hjälpa till och slakta en kviga, men planerna ändrades och slakten är flyttad till nästa helg. Så förmiddagen roade vi oss med att greja lite med olika saker. Fåren fick en ny halmbal, Loke körda fyrhjuling, Nora red, ytterligare några får blev klippta och det mockades och fodrades och hölls på! Det är alltid en fascinerande förvandling när man klipper fåren, hur de kan gå från fluffiga ulltussar till slanka rådjursliknande djur, och ofta byter de ju helt färg också! Här i mitten är årets minsting, flasklammet Nian. Väldigt kelig och go, såklart barnens favorit, men som ska slaktas i februari.

Efter pannkakslunchen funderade vi lite fram och tillbaka på hur vi skulle utnyttja eftermiddagen bäst, och vi kom fram till att vi skulle slakta två tackor. Vi har ju tre utslagstackor i år, dvs tre stycken som vi inte vill fortsätta avla på eftersom två av dem är dåliga mammor och en av dem tyvärr börjar bli lite gammal och trött, vår kära Blondie som är den enda av våra ”ursprungstackor” kvar. Blondie blev dock inte slaktad igår utan lotten föll på Storm och Frost, så vi slaktade dem här hemma och körde sedan bort dem till Axels föräldrar och medan barnen lekte inne hos Oma fixade jag och Axel slaktkropparna, med lite hjälp från Farfar. Skinnen togs till vara på, inälvorna togs ut etc. Lagom till mörkret var vi klara, så får slaktkropparna nu hänga till nästa helg och då styckar vi köttet!