Igår var det alltså dags för Hovis-Jonas första besök sedan Kottens födelse. Jag såg inga hästar från huset när jag gick ut så antog att jag skulle behöva hämta dem borta i gräsdelen av hagen, men jag möttes av en hel hög med hästar inne i ligghallen. Skönt med svalka i värmen! Det var faktiskt första gången jag såg att Kotten var där inne, Kaprifol har gått in och ut ett par gånger förut men Kotten har inte riktigt vågat hänga med.

Så jag behövde bara ta in dem genom ligghallsdörren rakt in på stallgången och så ställde jag upp Kaprifol där och samtidigt kom Jonas in i stallet. Eftersom Kotten varit lite blyg tidigare var det roligt att se att han inte var ett dugg skeptisk mot Jonas utan vill genast dra i byxor och tugga på hans öron.

Kaprifol skötte sig fint också, lite tramp fram och tillbaka men upplevde inte att det hade så mycket med Kotten att göra. Jonas tittade lite på Kottens hovar men tyckte inte vi behövde göra nåt med dem den här gången, men antagligen nästa gång. Jag passade på att träna på att lyfta benen lite när han grejade med Kaprifol och det ska nog gå att lära honom det ganska enkelt.

När de var klara fick de gå ut igen och det dröjde inte länge förrän Kotten tog sig en tupplur.

Kaprifol och Kotten fortsätter att må bra, och de går som sagt tillsammans med flocken vilket går jättebra. De går i sommarhagen med tillgång till ligghallen så de följer flocken fram och tillbaka mellan ”betesmarken” och vatten med vila vid ligghallen. En väldigt bra rörelse tänker jag! Vid ligghallen ligger Kotten ofta helt platt och vilar mellan de andra hästarna, Kaprifol håller de lite på avstånd fortfarande men hon är inte lika mycket på sin vakt som hon var inledningsvis. Framförallt Alie, Kaprifols ”bästa kompis” får komma väldigt nära, även om hon får lite sura öron och hugg i luften om hon hamnar mellan mor och son.

Kotten har varit ganska blyg under sin första tid här på jorden och han har även haft en reflex att sparka bakut om man försökt klappa på rygg och rumpa, så jag har inte grejat så mycket med honom. Jag har mest klappat på Kaprifol och gett henne lite kraftfoder då och då och ignorerat honom och litat på att min relation med Kaprifol, och hennes (och på sikt de andra hästarnas) ”uppfostran” ska sköta jobbet så här i början. Och hittills har det fungerat väldigt väl och Kotten har blivit mer och mer nyfiken och nu får jag klappa honom på framdelen och ryggen utan problem (har inte testat bakre delen av kroppen).

I går tänkte jag det var dags att se vad han tyckte om att få grimma på sig eftersom vi väntar hovis-besök här i veckan så jag gav Kaprifol lite kraftfoder i en hink i hagen och lät Kotten tugga lite på grimman innan jag helt enkelt satte på den. Han blev lite förbryllad, mest eftersom han inte längre kunde tugga på den, så jag klappade honom lite på halsen och så tog jag av den igen, och upprepade proceduren en gång till. Nemas problemas! Förutom att den är lite för stor, men han ska väl växa i den så småningom!

I morgon blir det som sagt besök av Hovis! Jag tänker inte att det ska behöva göras så mycket med Kottens hovar, men det blir ju en upplevelse i sig att se mammas hovar bli fixade och börja bekanta sig med Hovis-Jonas.

Som jag tidigare nämnt har vi haft problem med kråkor och skator som tar sig in i vårt hönshus och äter upp våra ägg. Jag satte kamera i hönshuset förra sommaren och såg tjuvarna, och antar att det är samma problem i år. Efter att antalet höns drastiskt minskade blev äggtjuvandet tydligare eftersom det var färre individer som la ägg och vi fick i stort sett inga ägg alls utan möttes dagligen av trasiga ägg, ägghalvor på golvet och äggskal i redena. Så fruktansvärt tråkigt!! Vårt hönshus är ju heller inte den vackraste skapelsen men nu var suget efter att göra i ordning det ganska litet så vi satte helt enkelt igång med ett nybygge. Inne i ladan!

Två helgers arbete (blandat med annat) och hönshuset är så gott som klart!

Några fiffiga lösningar har vi, taket (som inte syns här) är en plast för att hindra svalornas bajs att landa i hönshuset och under pinnarna som hönsen sover på finns det bajsuppsamlare. Samma som i förra huset så ingen stor nyhet kanske. Vi har även återanvänt redes-hyllan men satt den utanför själva hönshuset för att få mer plats där inne. Äggen kan man plocka utan att gå in i huset genom dessa tjusiga skjutluckor!

Det vi saknar ännu är en utgång till gårdsplanen för hönsen men eftersom de nu efter flytten får bo inne några dagar för att bli hemmastadda är det ingen panik. Vi kan ju dessutom släppa ut dem genom dörren in i ladan så att säga. Vi har gjort en öppning, men det behövs en slags tunnel också mellan ytterväggen på ladan och själva ”buren”.

Vi kommer även sätta in en automatisk dörröppnare här i hålet, så vi inväntar den innan vi gör the final construction.

Hönsen fick i alla fall flytta in i går kväll när vi var klara med det mesta! De lät sig ganska enkelt lockas in och så fick även kycklingarna flytta från sin bur in till de vuxna vilket gick bra. Flocken består nu av tupp och tre eller fyra hönor av rasen kopparmaran. Anledningen till att jag tvekar är att den ena hönan ser ut som en kopparmaran men den läggar ägg i lite fel färg. Så kanske är det en korsning. Vi har även en Silveruddsblå-höna som lägger ljusgröna ägg, och fyra Hedemora-kycklingar. Oklart kön på dessa än men tror just nu att det är två hönor och två tuppar.

Och idag har vi fått två ägg, äntligen! Sen återstår det då att försöka undvika att fel fåglar hittar hit…

I veckan var det dags för ett Stockholmsbesök igen, jag har ju numera ingen ”egen” verksamhet där så besöken har minskat drastiskt vilket har varit väldigt skönt. Nu såg jag dock fram emot en tripp igen och huvudanledningen var att delta i en Ledarträff som startade på onsdagskvällen, men jag passade på att åka upp på onsdag morgon och hälsa på betonggänget där uppe. Vid femtiden åkte jag och några kollegor till Solna och hotellet mellan Friends arena och Mall of Scandinavia. Jag checkade in på hotellet och fräschade till mig lite innan kvällens program drog igång.

Det blev mingel och middag och lite tal från olika ledare och styrelsemedlemmar, och ett quiz hann vi med också innan det blev lite party och enkla tävlingar om man ville. Vi var 209 personer så det fanns ju många att prata med också kan man säga!

På torsdagen drog ”huvuddagen” igång med topics som ni ser ovan, det var också en kortare föreläsning kring AI som var väldigt intressant. God mat och fika i överflöd fanns det också så vi behövde verkligen inte gå hungriga. Vid fem avslutade vi och jag tog pendeltåget in till stationen och vid halv sju gick mitt tåg hem igen.

I samband med att Kaprifol och skotten gick in till de andra hästarna blev Assim en väldigt ensam och ynklig ponny i egen hage. Han rymde från den ena hagen, eller stod och skrek i den andra hagen. Det visste jag ju att han skulle göra så jag har hållit ögonen öppna för olika lösningar och till sist landade vi i att vi fick låna hem Tildas ettåriga ponny som föddes hos dem förra året. Så på söndag morgon åkte vi och hämtade Hallåkras O’Malley! En Welsh mountain som än så länge är några centimeter större än Assim, men lite mer slim 😉

Det var första gången han reste utanför gården och lämnade sin ”familj” efter sig så lite läskigt var det såklart. Men han var allt ganska morsk när vi lastade av honom och här hemma fanns det ju många hästar att titta på. Han är fortfarande hingst, så han bröstade upp sig lite, men inga stora grejer.

Det var inte riktigt kärlek vid första ögonkastet för Assim och Malley, men efter lite tid och modifiering av hagen är de nu hyfsade kompisar!

Idag körde vi iväg till förmiddagens staketbygge direkt efter frukost. Axel började lite igår redan men hagen är stor så det lär ta ett par tillfällen. Det är en hage som vi hade får i för två år sedan men lät vila förra året och det förra staketet sattes rätt provisoriskt så det togs ner efter säsongen. Nu är det dags att göra det lite mer ordentligt! Det är inte vår mark, men vi får låna den gratis och vi använder även markägarens stängselmaterial. Han är tillochmed så snäll att vi kunde låna hans fyrhjuling och köra ut stolp med! Det gillade barnen såklart!

Vi körde på med stolp och isolatorer fram till lunch och då var vi nöjda för dagen och åkte hem. Lunch intogs och sen blev barnen bjudna på badtunne-bad och lek med sina kusiner hos Oma och Farfar så vi skjutsade dit dem omgående!

Väl hemma igen tog vi tag i eftermiddagens projekt. Efter att vi blivit av med ett gäng höns för ett par veckor sedan satte vi ju igång att fundera och nu har vi funderat klart. Det hade inte behövt vara ett sådant ”prioriterat” projekt egentligen, men sedan vi bara har två ägg-läggande hönor blir det väldigt tydligt att vi har ”stora” problem med skator och kråkor som går in och äter upp våra ägg. Jag fångade dem ju på film redan förra året så jag vet med ganska stor säkerhet att det är samma problem igen. Vi får i stort sett inga ägg just nu men vi hittar äggskal och äggrester i hönshuset nästan varje dag, det gjorde vi även när vi hade åtta-nio hönor men då fick vi också några ägg så det var inte riktigt lika bedrövligt. Därav har vi nu startat projekt nytt hönshus och det kommer ligga inne i ladan och med lite tur och skicklighet hoppas vi att skatorna inte ska hitta in dit. Vi har ju haft dörren till hönshuset öppet för luftens och enkelhetens skull (förra året) och det har då varit väldigt enkelt för fåglarna att ta sig in.

Så medan barnen var borta gjorde vi en plan, letade upp en del material hemma och inhandlade det som saknades. I morgon fm blir det antagligen staketbygge igen men kanske kör vi vidare i morgon em så då får jag försöka komma ihåg att ta lite bilder också.

Nu får det i stället bli en bild på Nora som håller på att lära sig cykla! Tar nog inte många försök.

Igår kväll var det dags att släppa in Kaprifol och Kotten till de andra hästarna. Kaprifol behövde mer gräs, jag kan inte ha hästarna i för många olika hagar och jag är mån om att Kotten får växa upp i flock (även om vi saknar direkt lekkamrat i samma ålder). Lite spännande var det ju, förra året när vi släppte in sto och föl i flocken blev det en del spring för alla hästar ville komma fram och kika.

Jag gjorde så som vi alltid gör när det kommer nya hästar; stängde av betongplattan och lät Kaprifol och Kotten stå på insidan och gav därmed flocken en chans att titta närmare på underverket. Kaprifol hälsade och skrek på nån av hästarna men visade i övrigt väldigt tydligt att de skulle hålla sig på sin sida staketet. Tre av de fyra hästarna har Kaprifol gått ihop med förut och var då en solklar ledare, Corry kom i höstas och honom har hon därmed enbart gått med i hagen intill. Men han är väldigt låg i rang så trodde inte det skulle bli nåt bekymmer.

När den största nyfikenheten lagt sig tog jag bort staketet och hästarna rörde sig knappt ur fläcken. Kaprifol har gjort sin sak tydlig och gick nåt varv runt Kotten och visade var gränsen gick så att säga. Vid ett tillfälle närmade sig alla fyra hästar från var sitt håll nästan och det var lite i en som situation de började springa förra året med det stoet och föl, men Kaprifol hade pondus nog att stå kvar och hötte med bakhovarna i luften och de andra hästarna fattade grejen direkt.

Sen stod dem där halva kvällen och glodde på varande, men till sist blev de hungriga och vandrade iväg för att äta gräs. Kaprifol höll sig vid stallet med Kotten ganska länge innan hon vågade sig ut i den andra delen av hagen där gräset finns. I morse såg det ut så här:

Och under dagen har de hängt med flocken hela tiden när de vandrar mellan stallet (vila och vatten) och gräsdelen av hagen.

Kaprifol har redan släppt lite på vakten också och kan nu gå först i ledet med Kotten efter sig, och inte få ”panik” när det kommer hästar gåendes efter 😉

Idag har vi haft kusinträff här hemma på gården och då menar jag inte barnens kusiner utan mina! I går anlände syskonskaran och vi hade god tacomiddag och en massa onyttiga godheter till kvällen, och idag kom tre av de fyra bröderna Wollner, några respektive och två barn. Vi fixade god lunch i form av typ pulled pork, potatissallad och en massa andra tillbehör. Och glass såklart, i detta sommarväder!

Lite ponnykul blev det också, Assim blev ordentligt ompysslad och fick efter det gå lite ponnyridning. Även Kotten har såklart fått en hel del uppmärksamhet och han har varit riktigt modig och kommit fram till staketet och nosat på barnen och blivit lite klappad på.

Häromdagen gjorde vi slag i saken – och vår semester är bokad! En äkta semester blir det den här gången, efter funderingar hit och dit. Så i sommar går flyget till Marseille i Frankrike och vi kommer tillbringa en vecka på fransk mark. Inte bara i Marseille utan vi har även tre nätter i Chamonix och dit tar vi oss med hyrbil.

Vi har ännu inte bokat något boende i Marseille, men i Chamonix har vi hyrt en liten mysig stuga – med våningssängar till barnen vilket gjorde Loke väldigt lycklig. Han ska sova där uppe såklart! Förutom att sova blir det linbanefärd med alp-utsikt och tåg till en glaciär som man kan gå in i. I Marseille blir det såklart bad och annat, men mer än så har vi inte planera!

Lyckligtvis har vi Axels familj på hemmaplan som kan passa alla våra djur, men förhoppningsvis lyckas vi planera det så pass bra att både får och hästar går i hagar med mycket gräs så jobbet ska vara minimalt 🙂

Efter nästan ett år av funderingar fram och tillbaka har fölet äntligen fått ett namn. Det är väl inte så väldans svårt, ta ett bara! Kanske ni tänker, men se så enkelt är det ju faktiskt inte, det finns ju REGLER att förhålla sig till. Som inte alls är några regler egentligen, men man kan ju inte göra hur man vill faktiskt.

Kaprifol tillhör en så kallad stofamilj, F.1, ”Flyingefamilj 1” som härstammar från det hannoveranska stoet Kamburg som importerades till Flyinge 1923. Alla nästkommande ston från Kamburg till Kaprifol heter något på bokstaven K. Kandia, Katja, Kalmia, Kaba, Karisma och Kayenne, för att nämna alla. Därav finns det ju helt klart en regel att blir det ett stoföl så måste den ju heta någon på bokstaven K. Det är inte riktigt samma ”tvång” med hingstföl, även om de allra flesta hingstar i släktet också har fått ett namn på K, men jag fastnade ändå lite där för att begränsa det hela.

Fadern Montevideo (e. Cornet Obolensky – Indoctro) har inte en lika stark familjetradition som Kaprifol, men det är ju roligt att få med någon från båda föräldrarna i fölets namn. Och namnet Montevideo kan översättas från latin till ”jag ser berget” och geologer som vi är var det ju inte svårt att fastna på detta, och det var så namnet Krakatau kom till. Krakatau är en vulkan i Indonesien.

Min största motsättning till namnet är att det väldigt lätt bildas ett smeknamn, ”Kraken” och så vill jag ju inte ha det, därav har jag implementerat ett eget smeknamn ”Kotten”. Lite gulligt och han har ju faktiskt en vit kotte i pannan!