I tisdags skickade Tilda ett spontant meddelande i gruppchatten för Sjöqvistfamiljen (som ju i huvudsak bor i Ornunga) om vi inte skulle ta en promenad på eftermiddagen och grilla tillsammans. De hade lammkorv som de behövde ”bli av med”. Så det gjorde vi såklart och vi bestämde också att ponnyerna fick agera färdmedel till barnen i alla fall.

För att vi skulle få med oss lite grejer också fixade vi till en liten provisorisk svängel på den stora ponnyvagnen så att Domino kunde få dra denna. Han har inte dragit den förut, bara Assim, men det var inga problem såklart. Jag fick pojkarna bak på vagnen, för Nora ville gärna prova att rida Noah och Astrids vita lilla häst Penny, och det fick hon. Roligt att hon ville, och vågade det!

Vi körde ner till badplatsen och parkerade vagn och hästar vid första delen av badplatsen, vid parkeringen och alltså inte uppe på den ”fina delen” av badplatsen, där tror jag inte det är så uppskattat om vi drar upp hästarna 😉 Vi kikade också på andra sidan badplatsen men där fanns det inte några bra träd att binda fast hästarna i, och barnen ville gärna plaska i vattnet så det fick bli första platsen, trots lite blåsigt.

Grillen tändes och medan vi väntar fanns det både vattenmelon och pastasallad att kalasa på, tills korven var varm och god. Till Kajs ära, som precis tagit motorcykelkort hade Tilda även bakat en jättegod rabarberpaj, så det blev tillochmed efterätt!

När alla var mätta och belåtna tränsades hästarna och Domino sattes framför vagnen igen, och så begav vi oss hemåt! Även nu ville Nora rida och nu fick hon testa Noah och Astrids andra ponny, Lacy! Hon är aningens större än Domino, och Nora sa efteråt att hon var roligast att rida på jämfört med Penny som var lite för skumpig i traven enligt hennes åsikt.

Och Domino tuffade på fint med den lite tyngre vagnen, hemåt var det ju uppför mest hela vägen så lite fick han allt jobba!

I söndags var det dags för Noras och Dominos andra Pay and Jump tillsammans! Den här gången åkte vi själva, Axel och Loke åkte i stället till släktingar i Anderstorp för att hämta ett nytt klipparaggregat till vår gräsklippare.

Allt var ju packat och klart sedan kvällen innan så vi behövde bara göra i ordning Domino och sen kunde vi lasta och åka. Vi var framme i god tid och eftersom Domino står väldigt lugn och fint på släpet kunde vi lämna honom där och gå banan tillsammans. Det var åtta hinder den här gången som vi fick lära oss.

Därefter fick Nora på sig väst, chaps och hjälm och så lastade vi ur Domino och satte på utrustningen på honom.

Kittad med blått!

När allt var klart gick vi in i ridhuset och skrittade fram, travade lite och skuttade några gånger på det lilla hindret i mitten, och sen startade tävlingen. Nora var nummer två så vi gick ut lagom till att första ryttaren gick in på banan så väntade vi vid insläppet och kunde se henne hoppa banan. Och så var det vår tur! Vi körde samma höjder som sist så första klassen var alltså ca 20 cm högt och Domino travade på så fint så, och Nora gör framsteg hela tiden med sin balans och följsamhet. Det blev en felfri runda!

Hindrena höjdes direkt efter oss och så var det bara en ryttare innan det var dags för Nora igen, så gick bara nåt varv inne i ridhuset och så gick vi ut igen och så startade vi igen! Samma bana, men tio centimeter och den här gången klonkade Domino i en bom lite för hårt så den rullade faktiskt ner. Men i övrigt gick det finfint!

Vi skrittade då tillbaka till transporten och både Domino och Nora fick bli av med sin utrustning och efter nåt extra varv i skritt på gårdsplanen fick Domino komma in i släpet igen och äta lite hö.

Jag och Nora gick bort till klubbstugan och köpte en rosett, och lite fika som vi åt utanför klubbstugan med utsikt över tävlingsbanan.

När fikan var uppäten gick vi tillbaka till bilen och åkte hemåt. En lyckad och väldigt mysig ”tävlingsdag” med min lilla tjej 🙂

I helgen hade vi flera saker för oss och vi inledde under lördagen med att hämta några säckar spång. En i byn kom nämligen förbi en dag tidigare i veckan och undrade om vi ville ha spån som blivit när han sågat brädor till fasadbyte. Och gratis spån är ju ändå dumt att tacka nej till så vi åkte hem till dem och packade 16 sopsäckar med spån. Det är ju inte spån-säsong just nu men den kommer ju igen!

Vi hann greja lite smått hemma efter dessa och äta lunch innan klockan slog 13 och det kom några från mitt jobb med sina barn för att klappa lamm. Under ett par timmar gick vi ”gårdsvandring” och klappade diverse olika djur, lekte i trädgården och fikade.

Det var väldigt uppskattat från alla inblandade och blev riktigt roligt!

När alla åkt hem åkte Axel och Loke på lerduveskytte med delar av Axels familj, och jag och Nora var kvar hemma och fixade lite inför morgondagens Pay and Jump. Vi putsade sadel och träns, packade bilen och gjorde i ordning släpet. Lite mysigt med förberedelser tillsammans!

På kvällen blev det badtunna hemma hos Oma och Farfar för Axel och barnen, jag passade på att mocka hagar, det behöver också göras!

I måndags fick vi hem traktorgrävaren på lån och när jag och barnen kom hem var Axel redan i full färd med att gräva hål i trädgården. Han grävde bort resterna av en gammal vinbärsbuske och gjorde hålet ordentligt djupt för att vi skulle kunna sätta ner en stolpe som vår humle kan klättra på. Humlen har tidigare stått två meter närmare päronträdet på en klen liten tält-konstruktion. Konstruktionen har dels blåst sönder och Humlen fäste även i päronträdet förra sommaren vilket ju inte var så lyckat. Men nu har den alltså fått en stadig stolpe till sitt förfogande och så står den nu lite längre bort från trädet.

Jag har glömt ta bild på när stolpen är på plats så det får bli en annan gång!

Här i dagarna har de stora hästarna fått komma ut i sommarhagen, det var väldigt uppskattat och de galopperade runt ett par varv innan de nöjt sänkte mularna till gräset.

Även kaninerna har fått ny hage, vi har sparat en ruta gräs bredvid deras förra hage så vi flyttade den ett snäpp så de fick nytt gräs och ”rena” marker. I går eftermiddag låg de så gulligt och vilade på sin lilla ”altan” utanför sitt hus. De gräver dock lite fortfarande, men inte så de rymmer i alla fall (än), hehe.

Igår cyklade både jag och Axel för att hämta barnen vid fyra och vi stannade till vid Oma och Farfar på vägen hem. Vid lunch hörde nämligen Oma av sig till Axel och berättade att det stod ett lamm i hagen med de tre tackorna som inte var dräktiga…! Väldigt intressant, vi hade ju visserligen en ”incident” i vintras då baggen stångade sönder grinden mellan de som skulle betäckas och de som inte skulle betäckas, men vi trodde att vi hade koll på vilka som lyckades rymma in till baggen då men uppenbarligen har vi missat en! Hon har inte sett ett dugg dräktig ut men det var hon tydligen! Så det blev sjutton lamm i stället för arton lamm! Lamningen har dessutom gått bra för ”nian” och lammet såg piggt ut, dock är juvret inte jättestort men vi får hålla koll på det så mjölken fylls på ordentligt.

Efter lamm-titten och nedtagning av en balk i verkstaden gjorde jag och Nora ordning hästarna och red en runda i skogen. Tre kilometer blev det och mest skritt för Nora hade problem med att hon fick ”håll” när vi travade, och det är ju inte så skönt. Men hästarna var nöjda med en skrittrunda också!

Som ni kanske minns blev Katla diagnostiserad med diabetes för ett par veckor sedan och redan då bestämde vi att det inte var en behandling vi ville utsätta honom för. Däremot fanns det ett foder som brukade fungera väl på katter med diabetes som vi valde att testa att ge honom. Och det fungerade väldigt bra, från att ha varit orkeslös, matt i pälsen och vi hittade honom sovandes på de mest konstiga ställena så blev han sig själv igen. Han var pigg, matglad, fick fin lyster i pälsen igen och drog in den ena sorken efter den andra. Men trots detta (och avmaskning), och trots att han fick ”hur mycket mat som helst” fortsatte han att gå ner i vikt. Och det är ju inte en så rolig känsla att känna varenda benknota och varenda revben när man klappar och kliar katten. Så då tog vi helt enkelt beslutet att avsluta Katlas liv, medan han ändå fortfarande mådde relativt bra.

Så i går ringde Axel vår ”hemmaveterinär” och hon var ändå i krokarna så Katla fick dessutom slippa att åka in till kliniken, utan han fick somna in hemma i huset. I sommar skulle vi firat fjorton år tillsammans, så han har ju hängt med oss ett tag!

Från lekdater med grannkatten Bernard i lägenhetshuset på Studiegången…

….och promenader i samma område.

Sommarlov i Gullspång.

Lägenheten i Öjersjö där han snabbt lärde sig att klättra upp och ner från balkongen (med hjälp av en liten avsats som vi byggde). Inte alltid vi var hemma och kunde släppa in honom dock, men han väntade tålmodigt, och gärna i en påse med hästgrejer.

På besök i Nissafors.

Och såklart, flytten till Ornunga där han hamnade i sitt rätta element som gårdskatt.

Efter hämtning av barn tog vi traktorgrävaren, som vi passande nog fått låna hem nu, och begravde Katla ute vid trekanten där han så ofta spanat runt och fångat sorkar.

I fredags var det min födelsedag (Hurraa!) och eftersom Axel var bortrest bestämde jag lite spontant med mormor att jag skulle ta med mig barnen och åka dit. Så Axels föräldrar bokades in till lamm-passning och så åkte vi mot Gullspång vid femtiden på fredag eftermiddag. Loke snodde telefonen och tog en passande bild!

Framme i Gullspång blev det lite lek och fredagsmys innan läggdags. Under lördagen hann vi med desto mer! Vi åkte bland annat hem till min bror, det är ju inte så ofta vi ses så det var ju bra att kunna passa på! Det blev en fika och så kikade vi runt i huset och på gården och tittade på det som hänt sen vi var där sist.

När vi kom hem till mormor igen lastade vi släpet som jag hade med mig. Nora skulle nämligen få mitt gamla skrivbord, så det bar vi ner och in i släpet. Vi lastade även in 40 pelletssäckar som mormor inte längre har användning av efter att hon bytt värmesystem i huset.

Sen åt vi lunch och efter det tog vi en promenad bort till skolan där barnen lekte lite på skolgården.

Linbanan var roligast!

På hemvägen tog vi en liten ”omväg” vi älven och vi träffade även på familjen som bor i mitt barndomshem, så det var kul att prata lite med dem. Och hemma hos mormor igen blev det lite mer lek och spel, Stora kojakten bland annat. Ett riktigt roligt spel!

Vi fyratiden var det dags för oss att åka, vi åkte till Skövde där Axel varit sedan fredag förmiddag så vi mötte upp honom och när vi hittat en parkering till bil+släp gick vi till Pinchos och åt middag. Det var gott och uppskattat både från oss och barnen! Sen hoppade vi in i bilen igen och åkte den sista timmen hem, och väl hemma var det dags att lägga sig för barnen. Och på söndagsmorgonen bar vi upp skrivbordet till Nora, hon blev väldigt nöjd!

Ja nu kom ju livet emellan och flög förbi utan att jag hann skriva nåt här, så det får blir lite eftersläpning av nyheter helt enkelt! Först förra veckans största händelse, Noras ”tävlingsdebut”!

Det blev en tidig söndagsmorgon där vi åt frukost, tog hand om lammen och gjorde i ordning Domino för färd till Gäsene. Vi hade kopplat släpet och packat bilen kvällen innan så det var inte mycket som behövde fixas, så snart var hela familjen på väg till Gäsene. Vi var framme i väldigt god tid så Domino fick stå kvar i släpet medan jag och barnen gick banan. Sju hinder var det och Nora skulle hoppa ”bomklass” (dvs tre bommar som i en liten pyramid, ca 20cm högt) och därefter 30cm. Hon startade som nummer tre i sin klass och när vi var klara med banan lastade vi ut Domino, sadlade och så fick hon rida fram i ridhuset. Väldigt bra med separat framridning för små barn och ponny. De större hästarna fick vara på den andra utebanan för att inte riskera att ha barn + ponnys tillsammans med skvättna unghästar som också kan dyka upp på dessa hoppningar.

Nora var väldigt taggad och Domino skötte sig strålande. Lite extra spetsade öron på allt såklart, men inte tittig eller gnäggig eller stökig på något sätt, en riktig pärla.

När det närmade sig vår start tog vi oss fram till insläppet och tittade på ryttaren före oss innan det var Noras tur. Banan var verkligen en ”långsida – snett igenom – långsida”-bana men vi kapade alla svängar vi kunde så jag slapp springa ”runt hela kommunen”. Och det gick ju strålande! Nora har ju också fått ganska bra kläm på det där med lättridning så hon red lätt i stort sett hela rundan.

Mellan klasserna hann vi pausa några minuter, Domino fick äta lite gräs i ridhuskanten men ganska snart kunde vi gå in i ridhuset igen och hoppa ett hinder på den nya höjden. Nora tycker att det är lite läskigt om Domino hoppar för stort (vilket han typ aldrig gör) så det var lite spännande att se om han skulle göra det den här dagen, men det gjorde han inte.

Och så var det vår tur och vi körde banan igen, 30 cm den här gången och med sju hinder i rad blev det en bra träning för Nora att försöka ställa sig lite upp i hoppet för att kunna vara lite med och det gjorde hon bra tycker jag!

Domino var i nån bom så det klonkade, men alla bommar låg kvar i alla fall så även denna ritt blev felfri! Nu var ju detta en ”Pay & Jump”, dvs inte någon riktig tävling så inga rosetter delades ut per automatik, men man kunde köpa dem i klubbstugan efteråt. Men lite riktigt ska det ju vara så Nora visste att man måste vara felfri för att få en rosett, och det var hon ju! Flera färger fanns det att välja på och Nora valde en rosa-lila variant, väldigt fin!

Efter tävlingen packade vi in grejer och Domino i släpet igen och åkte hemåt, väldigt nöjda över tävlingsdebuten så det blir säkert fler! Och så får vi träna på det här med att styra själv också men det är inte så lätt i traven ännu, men det kommer väl 🙂

Så var också lamningen för 2025 över, och det avslutades lite ”rafflande” när Frost bestämde sig att lamma, på natten, när Axel var i Sala. Vi hade släppt ut alla fåren för vi trodde att vi hade tre tackor med juverinflammation och med förra årets klövbölder i minnet kände vi att vi måste ju ha nån envis bakterie inne i fårhuset som vi inte blev av med. Så några tackor lammade ute, men när jag var själv hemma och det skulle bli lamm nattetid kände jag att jag ändå ville ta in Frost. Det visade sig ju dessutom inte alls vara tre juverinflammationer utan ”bara” en. Så Frost fick komma in, dock inte lika smidigt som när man ska ta in hästar från hagen såklart, men jag lyckades få fast henne och baxa in henne i fårhuset. Jag tog också in tackan som lammade natten innan för hennes lamm var väldigt svagt och lite dålig på att äta så tänkte att de kunde sällskapa med Frost samt att det lilla lammet slapp sova ute där det ändå var lite kyligare.

Kameran sattes igång på frost och Axel var snäll och hjälpte mig ”nattvaka” på distans, och det blev också han som såg att det var på gång så strax efter tvåtiden ringde han och väckte mig och jag fick ta på mig kläder och gå ut. Jag vet inte vilken ångestkänsla som var störst, att Nora skulle vakna och vara helt ensam inne (med Loke förstås) eller att det skulle gå åt skogen med lamningen. Men det gick ju bra på alla sätt och vis lyckligtvis!

När jag kom ut kom kunde jag alldeles strax se två klövar och en nos vara på väg ut och det innebär ju i de allra flesta fall att lammet ligger rätt och det dröjde inte många minuter innan lammet kom ut. Jag var snabbt framme och såg till att det inte var för mycket slem i nosen på lammet men sen skötte Frost rengöringen av lammet fint och det var en pigg krabat som snart försökte ställa sig upp. Jag hann fixa en grind för att dela av mellan Frost och den andra tackan, och lite mat och vatten och sen kom lamm nummer två i stort sett lika smidigt som lamm nummer ett. Det roliga var att detta lamm såg väldigt ljust ut! Det var lite svårt att se när den fortfarande var rätt slemmig och det är ju lite mörkt i fårhuset, men den såg lustig ut!

Båda lammen var pigga och relativt snart var båda uppe och letade mat, och när jag sett att de fått i sig var sin liten klunk gick jag in och sov några timmar till innan det var dags att vakna för dagen.

De nya lammen fick vara kvar inne under tisdagen och sen på onsdag eftermiddag när Axel kommit hem så tog vi ut dem tillsammans. Härligt att få komma ut i solen och så fick mamma Frost äta gott med gräs. Båda hennes lamm är tackor, och det är ju väldigt lockande att behålla den ljusa och se vad det blir av den, även om det inte är helt ”korrekt” för rasen att se ut så. Vi får se hur den utvecklas helt enkelt!

Det sista lammet kom också under onsdagen, dock innan vare sig jag eller Axel var hemma och den var tyvärr död. Eftersom vi inte var hemma kan vi tyvärr inte med säkerhet säga att den var död när den föddes eller om något hände vid födseln. Men med det så är alltså lamningen 2025 avklarad och vi landade på 16 lamm. Två av dem är flasklamm på heltid eftersom deras mamma fick avlivas akut av juverinflammation men de är nu väl invanda på hink och kan dricka själva när de vill under dagen.

Vi har också två lamm som stödmatas lite, den ena är en trilling, och den andra en tvilling till mamman som bara har ett halvt juver. Men de mår fint och även det lammet som var lite svagt att komma igång att äta har kommit igång fint nu.

Igår var det dags för ponnykul-träff igen och den här gången siktade vi mot skogarna runt Sämsjön, där det finns flertalet grillplatser och fina vägar. Båda barnen ville hänga med så jag ”bjöd in” Axel även denna gången, eftersom jag anade att barnen skulle fortsätta ha olika hastighetspreferenser.

Ponnyerna fixades i ordning och Nora hjälpte mig att lasta, även om ponnyerna redan nu vid tredje resan tillsammans har fattat grejen. Tillochmed Assim som inte gillar att åka har slappnat av eftersom han har lugnt och stabilt sällskap med sig. Så båda gick fint in i släpet och jag kunde stänga och så gick jag för att leta efter Axel som skulle mata lammen innan vi åkte. Men då visade det sig att en av våra tackor som har någon form av lite udda juverinflammation drastiskt blivit sämre (trots veterinär, penicillinkur och metacam) så det fick bli en akut avlivning av henne innan vi åkte. Så lite sena blev vi såklart, men Tilda och barnen väntade tålmodigt på oss…! Melvin och familj kunde inte komma denna gången.

En halvtimme bort parkerade vi bredvid Tildas släp och sadlade snabbt på ponnys och hjälpte barnen upp. Vi hade packade ryggsäckar med oss för målet var ju att ta oss ca 1.5km till en grillplats och grilla kvällens middag!

Det blev blandad väg till grillplatsen, både stigar och traktorväg i skogen och så en fin grusväg/skogsväg där det blev mycket trav för de som ville. Loke vill fortsätta skritta, så det får han.

Efter ca 1.5 km kom vi fram till grilllplatsen. En välordnad och välutrustad grillplats får jag verkligen säga!

Och barnen hittade kottar att leka med så de roade sig bra medan vi tände en eld och väntade på bra glöd. Även ponnyerna skötte sig fint och var superduktiga och stod och vilade större delen av tiden.

När korvarna var slut och även några marshmallows var grillade plockade vi ihop efter oss och barnen satt upp på ponnyerna igen, och så tog vi oss tillbaka till bilarna.

Grejerna åkte av, ponnyerna lastades snäll av var sitt barn och så åkte vi hemåt. Klockan var halv åtta när vi kom hem så jag släppte av barnen och pappan vid huset så de kunde fixa sig inför läggdags, och så körde jag upp till stallet och tog hand om ponnyerna, packade ur bilen och städade släpet.

Ponnyerna var väldigt nöjda med sig själva och blev ännu nöjdare när de fick komma ut i sin hage igen, välförtjänt!

Äntligen kom vi ut tillsammans, jag och Nora, på var sin häst, i lördags. Det har ju dragit ut på tiden väldigt på tiden så nu var det verkligen dags!

Båda hästarna blev intagna i stora stallet och iordninggjorda.

Nu ser Nora väldigt hjälpsam ut på bilderna men mest är det kanske jag som gör klart hästarna, Nora flyter mest runt och klappar och borstar lite här, leker lite här, ger lite godis där, men vi har kul i alla fall!

När båda hästarna var klara satt vi upp, och jag tog longerlinan i Domino som en lite säkerhetslina.

Både Domino och Nora skötte sig fantastiskt bra, lite extra beröm till Domino som verkligen var hur fin som helst. Han går ju av förklarliga anledningar inte lika snabbt som Kaprifol, och Kaprifol vill gärna skritta på, så han kommer ju lite efter, efter en stund. Ibland väntade jag och Kaprifol in, och ibland så smackar Nora till och med sin lilla röst ”Traavaa” och Domino travar ikapp. Så duktig!

Vi red 3.5km och det tog 50 minuter ungefär, men då fick jag stanna och hoppa av två gånger, en gång för att spänna Noras sadelgjord och en gång när vi skulle gå över en bäck, så det tog lite extra minuter.

Kaprifol var också duktig såklart! Men hon hade kunnat skritta lite långsammare, framförallt på ”hemvägen”, haha. Då var det långa kliv, och hon var inte jättenöjd över att jag bromsade henne lite för ofta i hennes tycke. En liten bit travade vi två samtidigt också och det gick även det jättebra. Så vi får hoppas att det blir fler gånger!