Däremot var jag ute i alldeles för god tid igen 😛 Trots att bilen och släpet stod framme och Kaprifol fick fina lädergrimman på sig var hon jättelugn och trevlig i stallet och inte heller när vi skulle lasta hetsade hon upp sig. Så skönt!! Det var ca två och en halv vecka sen vi var ute och åkte nu (förra dressyrträningen faktiskt) så jag lastade i god tid i fall att Kaprifol skulle behöva lite extra övertalning. Men hon gick på himla fint faktiskt och behöll sitt lugn hela tiden vilket är extra roligt.

Framme hos Camilla sadlade jag i lugn och ro och pratade lite med Rebecka, som var med mig, och Rasmus. Camilla själv var i Falsterbo så hon var inte med idag. Kaprifol kändes fin på uppvärmningen, som dock blev rätt lång både för att vi var lite tidiga men också för att tränaren hade kört lite fel och kom lite sent.

Karolina såg direkt att jag hade ny sadel, hihi, och hon tvingade mig inte att länga stiglädren som tur är 😉 Jag fick dessutom rida med hörsnäcka idag, första gången för mig, och det var en positiv upplevelse. Jag hade då Karolina i örat hela tiden, även om det kom en vindpust åt fel håll, och Karolina kan ju då prata i vanlig samtalston även om hon befinner sig på andra änden av ridbanan.

Vi började lite i skritt där jag fick hålla lite extra koll på var bogarna höll till nånstans och även flytta bogen lite ut i båda varven. Jag tycker ju oftast att höger varv är vårt bästa varv men idag var det tvärt om och Kaprifol tyckte det var lite jobbigt att ställa sig åt höger så det blev mycket fokus på det idag; att hon skulle ha lång ”vänsterhals” i båda varven. Jag red på en stor åtta i trav och la dubbla varv i bland för att verkligen ställa igenom henne. I galoppen tränade vi en del på fattningar och avsaktningar och att behålla min plan för var jag ska rida även i fattningen och avsaktningen. Där blir det annars lite vingligt och sladdrigt. I skritten fick jag slappna av lite i sitsen och inte ”jaga henne” med min sits utan endast använda skänkarna som framåtdrivande. Vi gjorde även ett par halter med bibehållet stöd genom hela proceduren, här vill jag ju gärna släppa kontakten när Kaprifol ska gå framåt vilket resulterar i att hon backar om jag håller i tygeln när vi ska gå fram.

Nu blir det ingen träning om två veckor för då är Karolina på semester så det blir först om fyra veckor som vi kör igen, så då ska jag se till att ha tränat lite på mina skavanker så vi kan ta det hela ytterligare ett snäpp framåt nästa gång. Vi håller dock på att boka in en tömkörningsträning antingen nästa eller näst-nästa vecka så lite träning kommer vi får däremellan i alla fall! Sen åker ju jag med Axels familj till Irland 23-31 juli så då kommer Kaprifol få en dryg veckas vila, vilket jag tror hon kommer må riktigt gott av.

Här är lite fler bilder från träningen i torsdags kväll som Camilla har tagit 🙂

Kvällens dressyrträning började 18.35 så jag kunde åka från jobbet i vanlig tid och koppla på släpet så fort jag kom hem. Kaprifol var på trevligt humör och var lugn och fin i stallet trots att hon visste att vi skulle åka iväg. Kanske var det för att Alice höll oss sällskap. 🙂

Ren och fin var hon också så jag blev snabbt klar med både rykt och lindor på benen, tiden gick alldeles för långsamt så jag började lasta i god tid, man vet ju aldrig hur lång tid det tar! Idag tog det 20 sekunder ungefär, vilket inte alls passade in i min tidsplan så Kaprifol fick vackert gå av och på släpet ett par gånger, och äta lite gräs där i mellan. Snart åkte vi ut från gårdsplanen i alla fall, jag och min bruna skönhet. Det tar ju inte många minuter hem till Camilla heller, så snart kunde jag lasta av, sadla och tränsa och skritta fram inför träningen.

Träningen gick bra, Karolina tyckte vi hade gjort framsteg sen sist vi sågs för drygt ett år sedan så det var ju bra, haha! Vi jobbade mycket med lösjordheten och att hon ska följa mina tygeltag lite bättre och sträcka ut sin vänstersida framför allt. Det blev ett väldigt gymnastiserande och nyttigt pass! Både jag och Kaprifol blev varma och svettiga, så roligt att träna ordentligt igen!

När Kaprifol var avskrittad och lite torr gick hon rakt in i släpet och mumsade i sig lite kraftfoder medan jag sa hej då till Karolina och snälla Camilla som har fixat den här träningen!

Duktiga, duktiga tjejen!

Medan jag och Axel åker till Gekås i Ullared och shoppar lite får ni kika på film från gårdagens hoppning. Detta är alltså tredje rundan vi hoppade igår (varav den första bara innehöll fem hinder) och det ser ju löjligt lågt ut när man ser det så här från sidan liksom. Men det är ju roligt att det ser enkelt ut, det är ju meningen! När vi var på vår första P&J i november och hoppade 60cm så hoppade hon ju så högt att jag inte hann styra på nästa hinder ens (visserligen litet ridhus, men ändå). Sen behöver vi korta ihop oss lite och få lite snits på det hela, absolut, men jag tycker ändå det ser relativt trevligt ut.

Kanske får kika lite på nån Pay&jump i området snart 🙂

I förmiddags åkte jag, Axel och Kaprifol till Gäseneryttarnas anläggning och hoppade banan som stod uppställd. SÅ LYXIGT att bara åka dit och hoppa en färdig bana med tävlingsfina hinder, ordentligt med markbommar och lite roliga linjer.

Medan jag värmde upp lite grand gick Axel runt och tog bort den övre bommen på hindren så det blev lite vänligare höjd, haha, och sen hoppade jag hinder två och hinder ett som lite uppvärmning. Kaprifol kändes fin så jag gick direkt på en kort bana efter det; fem hinder och det låg på ca 60-65 cm ungefär. Hon tittade till lite på trean så där stannade vi typ mitt i hindret så Axel fick bygga upp, men i övrigt gick det fint!

Hinder ett:

Två:

Tre: (Bäst att ta i lite extra)

Fyra: (Inga funderingar över vattenmattan)

Och fem:

Sen skrittade jag lite och lät henne pusta i värmen innan vi tog banan igen, och då la jag även på två hinder. Vi struntade dock i hinder nr 6 då det var en kombination och det tar vi en annan gång, så vi red direkt på hinder sju:

Och sista hindret, åtta:

Andra gången vi hoppade kom vi runt felfritt, och sen hoppade jag den längre banan ytterligare en gång och även det gick bra. Denna sista runda finns på film som jag ska se till att få upp här i dagarna. Det ser ändå rätt okej ut 😛 Efter den sista rundan på banan höjde Axel hinder fyra och fem, räcket blev ca 70 och oxern 80cm (vi mätte faktiskt!) och även det lyckades vi kravla oss över! Vi har ju lagt 50cm-hindren bakom oss nu och jag tror nog vi kan lämna även 60cm bakom oss till nästa gång 😛 

Vi hoppade de två lite högre hindren tre gånger och sen fick Kaprifol trava lite lätt några varv.

Och sen skrittade jag av henne ut och bort till terrängbanan och över bäcken, inte mycket vatten kvar i den nu efter dessa varma dagar, men det var säkert nyttigt ändå!

Och sen åkte vi hem efter ett väldigt lyckat och roligt hoppass! Nu får vi strax lite besök hem och vi ska grilla och ha en riktigt härlig sommarkväll 🙂

Det känns som att jag oftar lovar film, men här kommer det äntligen en i alla fall! Det är tömkörningen ifrån i tisdags och jag tycker det är väldigt roligt att se framstegen i galoppen framför allt. Mycket mer balanserat och hon orkar galoppera lite långsammare och lugnare. Roligt!

Och vill man roa sig lite extra kan man jämföra med den här filmen som är från då Kaprifol tömkördes av en tränare för allra första gången, i november 2014. Det är en annan tränare, och Kaprifol ser rätt hemsk ut faktiskt. 😛 Tur man kan gå tillbaka och se framstegen 🙂

I dag har Kaprifol en välförtjänt vilodag, men i morgon ska vi ut och galoppa en massa! Tills dess kan vi njuta av fler tömkörningsbilder från i tisdags.

*Hjärtögon*

Lite fler bilder från terrängträningen i torsdags kommer här!

Det blir mycket fina bilder när vi är ute och far så mycket! Det fina vädret gör ju inte saken sämre heller!

I kväll blir det som sagt dressyr och så ska jag åka och hämta Axel också, han kom visst hem i dag i stället för i morgon som det först var sagt. 🙂

Gårdagskvällens tömkörningsutflykt hade inte kunnat bli mer lyckad! För första gången var jag helt ensam med Kaprifol, från start till mål (även om det såklart fanns lite folk hemma hos Camilla) och Kaprifol gick rakt in i släpet direkt både på vägen dit och på vägen hem. Vilken härlig känsla! De senaste gångerna jag har åkt med henne har jag skött det mesta själv även fast jag haft sällskap av exempelvis Axel eller Diana, men nu var det första gången i ”skarpt läge” från start till mål så att säga.

Dagen till ära fick Kaprifol bli lite extra fin med röda lindro och knoppar i manen, och den blanka sommarpälsen gör ju inte hästen fulare precis!

Och inte heller gjorde hon mig besviken under träningen, hon jobbade hur fint som helst! Även Emeli, som tömkör, var supernöjd och tyckte att det var stora framsteg från förra gången.

Kaprifol var stabilare i formen i traven, flyttade jättefint undan tömmen så fort den nuddade sidan på henne och i galoppen orkade hon galoppera mycket lugnare och trevligare, även oms et fortfarande finns mycket jobb just med galoppen än.

Mot slutet av passet kunde Kaprifol även jogga lugnt och fint i en trevlig lite längre och lägre form med bara vikten av tömmarna som stöd. Tidigare har hon velat hänga lite i tömmen och behövt lite extra stöd och varit svårare att få i den här lite längre formen.

Eftersom söndagens dressyrpass blev en vilodag tänker jag rida ett enkelt dressyrpass i dag och ”åka lite snålskjuts” på gårdagens tömkörning. Sen blir det vila på torsdag innan vi ger oss ut och galopperar ”fort och långt” på fredag 😛 Passande nog har bonden tagit första skörden på våra gärden här i dagarna så det får nog bli ett galoppass där ute tror jag bestämt!

Det blev träning igår, och det blev dessutom privatträning eftersom det bara var jag som anmält mig. Roligt och intensivt, minst sagt! Det var väldigt intressant att vara själv, för nu kände jag ändå att vi har fått lite draghjälp och extra boost av de andra ekipagen på Hippo-cup-träningarna, för igår kändes Kaprifol som hon känts under uppridningarna; pigg och framåt, absolut, men inte alls samma bjudning eller ”go”.

Vi (jag hade Diana med mig igen!) mötte upp tränaren, Rebecka, vid framridningsbanan hos Gäseneryttarna och gick sedan över vattnet (en å som rinner mellan terrängbanan och själva anläggningen hos föreningen). Vi gick ju över det vattnet, lite tveksamt, i torsdags och det mindes Kaprifol för hon gick direkt i och upp på andra sidan. Jag fick berätta lite om oss och vad vi gjort och sen trava och galoppera lite på terrängbanan för att se oss omkring lite. Vi hoppade sedan fram på två mindre stockar och Kaprifol hoppade fint och glatt. Rebecka tyckte jag hade en bra grundsits och Kaprifol såg trevlig ut, men jag behöver ha henne lite mer ihop och kvick och ”mellan hand och skänkel”. Hon sa att det ser ut som att så länge det inte är några större frågor är det inga problem, men om Kaprifol blir tveksam så har jag henne inte tillräckligt framme för skänkeln och då blir det gärna ett stop. Och det är ju precis så som det har varit, och det visade sig även när jag efter uppvärmningen fick hoppa sex-sju hinder i följd varav det fjärde hindret var lite konstigt tyckte Kaprifol så där stannade vi till.

Så jag fick rida på lite mer framåt, men behålla stödet i handen och gärna ännu mer stöd tillochmed och framför allt inte släppa stödet när jag känner att hon blir lite tveksam. De gångerna jag lyckades med detta gick det riktigt bra och vi hoppade en himla massa hinder!

Vi hoppade även upp-och-lerhopp samt en dike som var lite väl dolt bakom högt gräs, så det var lite småäckligt.

Det var en bra träning på många sätt, och helt klart lite ”tekniskt svårare” än de träningarna vi ridit innan. Under Hippo-cup-träningarna har vi bara hoppat ett eller två hinder i rad (förutom under banridningen på eftermiddagen såklart) men igår fick jag hoppa flertalet hinder i följd nästan hela tiden och eftersom terrängbanan i Gäsene är ganska liten kom hindren tätt i följd. Mestadels klarade vi det fint, men på slutet fick vi hoppa en riktigt klurig sväng som jag fick ta om ett par gånger innan vi klarade det. Det var två stockar på en båge med kanske 3-4 galoppsprång emellan bara, och jag fick inte riktigt med mig Kaprifol i svängen så vi missade den andra stocken 😛 Vi fick även rida an både diket och nerhoppet i galopp, och det har vi bara gjort i trav tidigare, så det var också lite svårare.

Jag fick även i läxa att korta stiglädren 1-2 hål (syns ju tydligt på bilden ovan..) och så ska jag ut och galoppera FORT. När jag tycker att det går fort ska jag öka farten lite till 😛 Detta för att Kaprifol ska våga ta för sig lite mer i galoppen, och för att jag ska få lite bättre känsla för tempot. Och träna kondition samtidigt såklart!

Diana var jättesnäll och fotade lite, jag ställde dock in kameran lite dåligt så vissa bilder blev lite suddiga. Men roligare än inga!