Idrija Mercury Mine

Så kom vår sista dag i Slovenien. Vårt flyg gick dock inte förrän på kvällen så vi hann med en aktivitet under dagen. Även Britt och Simon skulle med samma flyg som oss, men övriga skulle stanna till måndag (och Oma och Farfar hade ju husbilen). Vi packade därför den ena minibussen med alla våra grejer och sa hej då till resten av gruppen och körde den knappa halvtimmen till Idrija och stadens kvicksilvergruva.

Idrija innehar världens näst största kvicksilvergruva, fyndigheten upptäcktes i slutet av 1400-talet. Vi kom tid klockan 10, lagom till den guidade turen som startade då. Först fick vi se en liten film om gruvan och därefter blev vi kittade med hjälm, rock och en ”telefon” som spelade upp olika informations-kapitel till oss under vandringen genom gruvan.

Vi hade en guide med oss också, och två fransmän. I foajén till gruvan fanns det en tjusig ”3D”-karta över gruvans nätverk i de olika skikten, gruvan är närmare 400 m djup.

I en dryg timme gick vi nere i gruvan och stannade vid olika stationer där man visade hur man arbetade i gruvan med de olika arbetena och även de olika ”tidsepokerna”, före och efter utvecklingen av borrmaskiner osv.

Våra telefoner spelade upp informationsavsnitt på olika språk (svenska fanns inte så barnen fick holländska) vid de olika stationerna och guiden svarade på frågor och berättade lite extra.

Väldigt spännande och intressant, det tyckte även barnen! Samtidigt är det ju en relativt vidrig bit av historia med brytning av kvicksilver.

Vi fick även se kvicksilver, dels som små små skinande rena pärlor direkt i bergväggen nere i gruvan och efter gruv-vandringen avslutade vi i ett rum där det fanns en stor röd cinnober-rik sten. Vi fick också känna på viktskillnaden mellan en burk med ca 50ml vatten och lika mycket kvicksilver vilken ju var otroligt stor. Det tyckte barnen var häftigt också!

Efter gruvbesöket tittade vi också in i Idrija visitor center för Geoparken men det var en väldigt liten utställning och inte så mycket att se så det gick snabbt. Besöket i Idrija avslutades därmed med en god lunch (de gör väldigt goda vedugnsbakade pizzor i Slovenien!!) innan vi körde mot Zagreb och flyget.

Barnen somnade ganska snart i bilen (första gången på hela veckan faktiskt!) så den utlovade glass pausen sköt vi snabbt på och körde raka vägen till Zagreb och så fick det bli glass när vi tankade bilen.

Hemresan gick bra, vi blev välkomnade av ett regnigt Sverige men utan de fina eldsalamandrarna som vi såg så många av runt vårt hus i Slovenien.

Men vi kommer säkert tillbaka!

Bled

När fredagen kom hoppade vi återigen i våra minibussar som tragglade sig uppför vägen från vårt boende. Nu hade vi änna vant oss vid lutningen och det kändes lätt jämfört med de första dagarnas ”med nöd och näppe”. En och en halv timmes bilresa på slingriga vägar med fantastiska vyer (bitvis bakom regnmolnen…) tog oss till Bled, staden vid sjön med den vackra ön och kyrkan. Det regnade dock så vi försenade vår ankomst en aning med ett fika stop i staden och smakade på den kända bakelsen Kremšnita. Den lyckades dock inte hamna på bild trots att den var väldigt god, för den blev änna överskuggad av barnens enhörningsglass och varma chokladdryck.

Lyckligtvis lättade regnet efter vår lyxiga fika och vi körde runt sjön för att komma närmare promenadstråket längs sjön och klättervägen upp till utsikten.

Ni får googla fram vackrare bilder, men det sprack upp lite allteftersom vi klättrade uppåt i alla fall!

Men det blev ju inte lika vackert som skärmsläckaren på datorn riktigt!

Men det var en bra klätterväg upp! Vi fick inte riktigt till toppen, utan nöjde oss här och var glada för det. Efter klättringen ner igen hann barnen också leka en liten stund på en lekplats innan sällskapet var samlat igen och vi åt vår medhavda ”lunch”, klockan var strax efter tre vid det här laget!

Vi tog vägen över bergen på vägen hem och det var ett bra val eftersom vädret fortsatte att spricka upp och vi kunde njuta av mer berg och djupa dalar.

Tillbaka vid huset åt vi mat och de flesta var rätt trötta så det blev en relativt tidig kväll, sista med hela gänget.

Fors-vandring

Igår, torsdag, blev det en utflykt till Tolmin Gorge där vi gick en liten slinga runt en brusande fors.

En bit in fanns också ”Björnens huvud”: dvs en sten som satt fast i sprickan.

Efter denna promenad var det hög tid för lunch och Zala guidade oss till veckans mysigaste matställe. Stor öppen matsalsyta där vi satt själva vid ett långbord med fårskinnsfällar på långa sittbänkar och en stor brasa sprakade bakom oss. God mat blev det också och extra goda drickor till barnen!

Kyckling-fingrar och pommes beställde barnen och åt glatt.

Efter maten stannade ett gäng kvar och åkte kanot i forsen och vi, barnen och Oma och farfar åkte hemåt, handlade och rekade lite inför potentiellt besök i gruva senare i veckan. På kvällen blev det hemlagad slovensk mat i huset och spel. Och barnen fick grilla marshmallows i öppna spisen!

Solig vandring

Med onsdagen kom sol och vackert väder! Vi delade upp oss lite den här dagen och vi med barn + Oma och Farfar åkte mot huvudstaden där vi släppte av Britt och Simon och så tog vi oss nån mil utanför staden för en hike!

Det gick brant uppför inledningsvis!

Men lite plattare blev det när vi kom upp. Uppe på toppen tog vi lunchpaus vid ett utkikstorn.

Och sen tog vi oss nerför backen och ner till en sjö med miljontals grodyngel.

Riktig sommarkänsla blev det här! Skinande sol, värme och grönt och fint!

Efter drygt fem kilometer kom vi tillbaka till bilarna.

Och vi åkte in till Ljubljana för en välförtjänt glass!

När glassen var uppäten åkte vi ”linbana” upp till stadens slott och kikade lite där innan vi åkte ner och tog oss hem till vårt hus.

Det mulnade på lite på eftermiddagen men vi hade fått en god dos med sol så vi var glada ändå!

Regn och vin

Tisdagen är hittills den klart regnigaste dagen så vi har inte så bråttom upp den dagen! Men så småningom kom vi iväg och satte kurs mot Sloveniens vinregion. GPSen lurade även in oss en bit i Italien innan vi landade på ett lunchställe för att äta. Det blev pizza och hamburgare! Sen åkte vi vidare och hittade ett ställe som bjöd oss på en spontan vinprovning.

Rutinerat ställe, vin till vuxna och klubbor till barnen!

Goda viner helt klart. Sen åkte vi vidare och försökte få vacker utsikt över vin plantagen men det var ju svårt en dag som denna.

Dit upp gick vi men såg bara dis!

På vägen hemåt klarnade det lite och vi tog en liten liten promenad till den kända bron över floden som jag glömt vad den heter.

Hemma vid huset blev det bad eller dusch och en god grillad måltid! Bastu blev det för några också efter barnens läggdags.

Måndag i Slovenien

Måndagens planering var relativt löst planerad och vi tog en lunch frukost och några av oss gick sedan en promenad runt huset. Det är rätt kuperat kan man säga så bitvis blev det mer klättring än promenad! Vi såg många eldsalamandrar till barnens förtjusning.

Halvvägs tog vi en kort fikarast innan vi försökte klättra tillbaka till huset, det misslyckades först så vi fick ta en annan väg.

Men utsikten var tjusig!

Och barnens humör växlar ju snabbt, men vi fick med dem på tåget trots en omväg.

Efter en lunch i huset åkte vi en sväng med bilarna, bort till kuststaden Piran. Regnet fortsatte pöla ner men vi gick ”strandpromenaden” genom staden och tog en glass under skyddet av partytält.

Därefter gick vi nån kilometer till, till en borgruin och klättrade upp. Barnen fick ny energi här och klättrade glatt upp på smala trappstegar för att kika på utsikten.

Vi skickade chaufförerna för att hämta bilarna och så tog vi oss hem igen! GPSen säger glatt att allt tar 55 minuter att köra men det slutar alltid att det tar typ det dubbla, hehe. Vägarna är smala och kringelikrokiga!! Men utsikten är vacker!

Sista bilden är sista vägen ner till vårt boende, det som inte syns är att det är en serpentinväg med rätt bra lutning bitvis!

Påsklovsresa

I går, lördag, kom mormor hem till oss under eftermiddagen för en sista ”briefing” som gård-och-djur-vakt medan vi tillbringar en vecka i Slovenien. Vi hann med en solig promenad med barn och ponnys också.

Sen åt vi middag tillsammans och strax före sjutiden packade vi in oss i bilen och vinkade hej då till mormor.

På flygplatsen mötte vi upp större delen av resten av resesällskapet, nämligen Axels syskon, respektive och barnens två kusiner. Oma och Farfar åkte nån vecka tidigare med husbilen och var redan på plats i Slovenien.

Säkerhetskontrollen gick bra och väntan till påstigningen av flygplanet gick snabbt och snart var vi på väg ombord. Axel hamnade långt fram i planet och jag och barnen längre bak. Men Tilda och barnen satt också där bak med oss så barnen kunde byta lite platser med varandra och roade sig en stund. Efter omkring en halvtimme somnade Loke och ytterligare en halvtimme senare somnade Nora och båda sov tills planet stod landat i Zagreb, Kroatien.

Vi landade strax efter tolv och fick då vänta några minuter på våra bilstolar och bilar innan vi kunde köra de ca tio minutrarna till vårt boende för natten.

Här somnade vi snabbt, klockan var ju runt ett på natten, och sen började semestern på riktigt!