Det är alltid lika roligt att se resultatet efter att Martin har varit hos oss med grävmaskinen! Nu i helgen och veckan har han varit här igen och ena dagen stod dikesgrävning på agendan. I samband med det pågående vägarbetet hos oss har ju en ny trumma lagts under vägen mellan diket längs med vinterhagen och diket längs med hagen vid huset, och då kändes det vettigt att passa på att gräva rent diket längs med hagen vid huset också. Diket vid vinterhagen grävdes rent tidigare i höstas.

Mycket vatten blir det ju så här års, och nu ska det väl kunna rinna undan lite bättre igen!

Dag två med grävmaskinen var planerad till hästarnas vinterhage, så på morgonen fick hästarna flyttas över till sommarhagen, vilket de blev lyckliga över, där fanns det ju gräs! Och så körde Martin igång med att rensa lite lera närmast betongplattan. Det har nämligen känts som att betongplattan har ”underminerats” lite längs kanten och leran hade blivit väl djup här, så innan det blir risk för att betongplattan skulle liksom brytas av i kanterna tänkte vi att det var bäst att grusa lite ordentligt runt om.

Så en ram på kanske tre meter skrapades rent på gegga och sen hämtade Martin ett lass med 0-60 sten och la i botten och tryckte till lite.

Och sen hämtade han ett lass med 0-32 och la överst. Kanske lite grovt, men jag hoppas det ska sätta sig och packa sig lite med tiden, men hästarna kommer också dra in en massa lera på gruset som kommer gegga till toppen. I ett steg två kommer vi nog även prova att lägga ner ett slags dräneringsrör längs kanten på gruset där det är en naturlig svacka i hagen och där det mesta av vattnet samlas, så kanske det kan torka upp hagen lite.

När Martin var klar med hagen skrapade han även kanterna på vägen framför stallet, och sen fick det räcka för den dagen.

Men han kom tillbaka på måndag och tisdag kväll för att även gräva ner ett rör, längs med stallväggen för att leda ner vattnet som rinner ut från berget i fårens vinterhage så inte detta fortsätter rinna ut på den ”nya” vägen sen när den är klar.

Vi kommer också sätta en hängränna här, så vi förberedde att ett stuprör kan kopplas på röret.

Och det hela kopplades sedan ihop med röret som redan går under stallbacken till diket, från hängrännan på hörnet av stallet.

Som ytterligare en bonus grävde Martin bort den trasiga avloppslösningen för stallets spolspilta som går ut här, och även det röret kopplade vi på röret ner till diket! Himla trevlig för det har runnit undan väldigt dåligt i spolspiltan, och har gärna blivit som en pool där när man spolat lite vatten. Bilderna ovan är från tisdag morgon, men Martin var även hos oss tisdag kväll som sagt, och då lades det lite duk och singel runt dräneringsröret, och de flesta rördelar begravdes i marken igen, förutom de kopplingar som vi ska greja lite mer med. Får ta lite nya bilder när jag är hemma i dagsljus nästa gång 😉

Ursprungsplanen för söndagen var att hjälpa till och slakta en kviga, men planerna ändrades och slakten är flyttad till nästa helg. Så förmiddagen roade vi oss med att greja lite med olika saker. Fåren fick en ny halmbal, Loke körda fyrhjuling, Nora red, ytterligare några får blev klippta och det mockades och fodrades och hölls på! Det är alltid en fascinerande förvandling när man klipper fåren, hur de kan gå från fluffiga ulltussar till slanka rådjursliknande djur, och ofta byter de ju helt färg också! Här i mitten är årets minsting, flasklammet Nian. Väldigt kelig och go, såklart barnens favorit, men som ska slaktas i februari.

Efter pannkakslunchen funderade vi lite fram och tillbaka på hur vi skulle utnyttja eftermiddagen bäst, och vi kom fram till att vi skulle slakta två tackor. Vi har ju tre utslagstackor i år, dvs tre stycken som vi inte vill fortsätta avla på eftersom två av dem är dåliga mammor och en av dem tyvärr börjar bli lite gammal och trött, vår kära Blondie som är den enda av våra ”ursprungstackor” kvar. Blondie blev dock inte slaktad igår utan lotten föll på Storm och Frost, så vi slaktade dem här hemma och körde sedan bort dem till Axels föräldrar och medan barnen lekte inne hos Oma fixade jag och Axel slaktkropparna, med lite hjälp från Farfar. Skinnen togs till vara på, inälvorna togs ut etc. Lagom till mörkret var vi klara, så får slaktkropparna nu hänga till nästa helg och då styckar vi köttet!

Helgen har gått i rasande takt som vanligt, och inte har vi suttit och rullat tummarna direkt! I lördags var det dags att ta hand om kalven som vi slaktade förra helgen. Lyckligtvis hade vi god hjälp från Axels familj så när jag kom till ”slaktboden” en dryg timme senare, efter att ha fixat djur och motionerat ponny, var det mesta redan klart. Jag hann hjälpa till att vacuumpacka lite köttbitar, och sen när det som skulle bli köttfärs var malt gjorde vi ett mycket effektivt ”packningsband” där köttfärsen vägdes upp i lagom stora bollar, lades i märkta påsar och vacuumförpackades. 18 kilo köttfärs blev det! Plus det som inte blev köttfärs såklart.

Under eftermiddagen satte vi igång med att klippa fåren. Det är ju ett rätt stort gäng som ska klippas i år, nämligen 20 stycken, och vi är väl redan lite sent ute egentligen så det var hög tid att sätta igång. Vi började med lammen, de är ju lite lättare att ”hålla på plats” än de stora, dock var några av dem väldigt toviga på stora delar av kroppen så det var svårt och tidskrävande att klippa.

Men Axel kämpade på, det är ju tyvärr mest ett enmansjobb så det är inte jättemycket jag kan göra för att underlätta. Men stundtals höll jag sladden ur vägen, höll i delar av fåret, drog undan ull och fånga nästa lamm! Fyra stycken tog vi på rad här, sen var vi tvungna att gå och fräscha till oss inför kvällens fest, Gäseneryttarna firar nämligen 40 år i år så vi hade middag med lite musikunderhållning och tipspromenad etc, var trevligt! Även barnen var med och höll ganska god min hela kvällen. Vid nio åkte vi hemåt och då var båda barnen trötta! Nora blir då övertrött och jättebusig, och Loke blir trött och hängig. Loke somnade nästan direkt i bilen på vägen hem medan Nora höll sig vaken en stund till, men när hon varvat ner lite konstaterade hon att hon nog ändå var ganska trött så hon skulle blunda lite, och så sa hon god natt och somnade. Väl hemma vaknade de till, borstade tänderna och gick på toa och sen somnade de gott i sina sängar!

Om man ska se någon fördel av att Kaprifol är skadad så är det ju att det finns tid till att lägga på övriga hästar! Och i det här fallet blir det främst Domino. Han har i veckan fått sin vinterkostym. Jag har redan klippt honom en gång den här säsongen, då det var så varmt i september, men nu hade det änna växt ut rätt bra igen. Jag ska vara ärlig och säga att han är inte en ponny som svettas speciellt mycket faktiskt, så av den anledningen behöver han egentligen inte klippas. Men jag tycker att det är jättesvårt att känna (och se!!) hullet på honom när han är inbäddad i sitt fluff och jag vill inte att han ska bli tjockare, utan snarare slimma sig lite till och då blir det så mycket enklare om han är klippt. Och det är lite (mycket) enklare att hålla honom ren också, såklart, det finns ingen borste som går ner på djupet i den här pälsen… Även Assim ska klippas lite igen när jag hinner, men Domino fick gå först.

För vackert blir det ju inte! Mest för att maskinen faktiskt inte orkar klippa igenom all ”under-ull” så det blir väldigt hackigt. Får kanske testa med får-maskinen nästa gång, vi har häst-klipp-skär till den också och den är nog lite starkare än min lilla sladdlösa maskin. Men men!

I rätt vinkel ser han inte så tjock ut! Här är från ett pass på töm i veckan där han jobbade på fint. Fokus ligger på framåtbjudning och galoppfattningar just nu!

I helgen fick han också en runda med ponnyvagnen och han var riktigt pigg och glad så jag passade på att låta honom galoppera lite extra, det var jobbigt sa han.

Söndagen bjöd på en lugnare ridtur med Nora! Lite runt i skogshagen blev det, upp och ner i de små backarna, slalom mellan stenar och över lite pinnar som låg här och där.

Nu kommer ju vintern denna kommande vecka så vi får se vad underlaget kan bjuda på för aktiviteter då!

I veckan har Kaprifol varit en sväng till Husaby Hästklinik för att kolla upp sin svullnad på höger framben. Det var ju en ganska diffus svullnad från början tillsammans med en rätt otydlig hälta, så jag inledde ju med att bara låta henne vila och tänkte att det där försvinner väl sig av sig självt. Men det gjorde det ju inte så när släpet fått grönt ljus efter golvbytet bokade jag en tid hos Husaby, och eftersom både deras lediga tider och mina ”lediga” tider skulle matcha blev det tid först denna vecka. Men det var nog ändå rätt bra, för i söndags förra veckan kom Kaprifol in från hagen med en svullnad som inte var speciellt diffus längre utan rätt så ordentlig. Men tid var ju redan bokad så en dryg vecka efter att den nya/förstorade svullnaden uppkommit var det alltså dags för besök.

Lastningen gick bra, jag tränade henne lite kvällen innan och det gick också bra, speciellt med tanke på att det väl var drygt två år sedan hon åkte sist (när Kotten tillverkades). Även resan gick bra, dock var hon rätt svettig vid ankomst så helt avslappnat åkte hon ju inte direkt.

Kaprifol fick gå lite vid ankomst och sen vänta några korta minuter i en box innan veterinären mötte upp oss. Till skillnad från de andra besöken som jag gjort vid Husaby behövdes det inte direkt någon hältutredning den här gången, eftersom det var ganska tydligt var skadan satt. Vi gjorde dock en kort rörelsecheck där jag gick med henne i löpargången, en gång i skritt och en gång i trav och där var hon ohalt. Efter detta gick vi direkt in i ett undersökningsrum där svullnaden rakades och tvättades, och sen in i en undersökningsspilta för ultraljud. Kaprifol behövde liiite övertalning innan hon gick in i spiltan, men skötte sig exemplariskt i övrigt.

Trots svullnaden kunde veterinären se helt okej med ultraljudet och det konstaterades snabbt att det var en ganska så kraftig skada på förstärkningsbandet till djupa böjsenan, potentiellt även lite skruffsigt vid ytliga böjsenan. Så här står det i Kaprifols journal:

”Omfattande skada till djupa böjsenans förstärkningsband, ffa lokaliserat
lateralt, men stor del av senan påverkad. Förstärkningsbandet kraftigt förstorat. Utbrett
anekoiskt område samt intilliggande mer ekogen vävnad. Omgivande måttlig-kraftig mjukdelsreaktion.
Skadan sträcker sig även palmart längs de laterala fibrerna mot ytliga böjsenan. I samma
region ses svagt nedsatt ekotäthet palmart i ytliga böjsenan, kan dock ej uteslutas orsakas
av mjukdelsreaktion i området. Utseende normaliseras distalt mot anslutning till djupa böjsenan.
Hon är tydligt öm vid undersökning, ffa där skadan är som kraftigast.”

Det var ju denna diagnos jag anade att vi skulle få (om än inte lika illa), så inte så förvånande, men ändå tråkigt såklart eftersom det är en väldigt lång läk-tid på senor etc.

Vi fick efter detta åka hem, med recept på metacam i ca 2 veckor, ordinering om att kyla svullnaden i minst en vecka till, och sen ska hon promeneras på hårt underlag 15-20 minuter så länge hon skrittar på villigt, i ca 2 månader. Då ska vi på återbesök och se hur det har utvecklat sig. Den totala rehabtiden kommer antagligen ligga på omkring sex månader.

I helgen har alla får fått komma in efter en lång säsong ute i beteshagarna. I fredags var det tackornas tur och eftersom de gick i hagen vid huset var det inte alltför svårt att locka in dem genom stallet och bort till fårhuset. Vi testar den nya layouten på fårhuset och är nöjda med den, så tre extra grindar är inköpte och kommer strax monteras upp, men än så länge kör vi med provisoriska grindar där de nya saknas.

Fårens golvyta är ca 4 kvm större än med den gamla layouten, så inget revolutionerande kanske, men det känns ändå som om vi utnyttjar ytan bättre. När de nya grindarna kommer på plats blir det också 2 m längre foderbord vilket just nu är den begränsade faktorn. Alla 18 kan inte riktigt stå och äta samtidigt nu, men det kommer de kunna med den nya grinden. Sen är det ju 3 tackor för mycket, och ett par lamm som ska slaktas, men man har ju aldrig ångrat att man tänkt för stort 😉

Under söndagens tur var det baggarnas tur att komma in, de två stora bumlingarna och tre småttingar. De lät sig enkelt lastas och blev snart insläppta i baggboxen. Även här blir det ju lite trångt inledningsvis, men snart ska ju den ena baggen få hoppa in till tjejerna, och i början av nästa år ska småbaggarna slaktas.

Någon av grupperna kommer kanske tillgång till vinterhagen också, men vi väntar med att bygga den tills vägarbetet är klart tror jag, så vi får se om det är möjligt att få till det innan det blir för hårt i backen för att sätta stolp.

Nu har vår årliga tradition gått av stapeln för det här året, nämligen att vi tre systrar ses över en dag och natt för att umgås! Även i år blev det Göteborg och vi skulle alla ses vid centralstationen klockan 10 på lördag förmiddag för att dra igång det hela. Men riktigt så blev det inte faktiskt! Strax före tio skickade Susanne ett meddelande och sa att hon fick gå av tåget redan i Gamlestaden, på grund av ”obehöriga på tågspåret”. Hon kunde dock enkelt ta en spårvagn därifrån och fortsätta sin resa, bara något försenad. Mitt tåg däremot stannade redan i Partille av samma anledning och öppnade inte dörrarna så jag fick vackert sitta kvar. En halvtimme senare, 10.30, rullade tåget äntligen vidare och jag kunde strax stråla samman med systrarna. Camilla anlände redan dagen innan! Lyckligtvis hade vi inte bråttom till dagens aktivitet, utan den gick av stapeln först strax efter 11 så vi strosade lugnt åt det hållet. Vi hade nämligen bokat en guidad tur med båt, i Göteborgs hamn och skärgård, komplett med lunch! I ganska exakt 2.5h åkte vi, ut från hamnen och ner mellan öarna, och vände borta vid Styrsö och Donsö ungefär.

Lunchen som serverades var riktigt god! Smakfull torsk med potatis, rotfrukter och sås. Och ett glas vitt vin till det.

Vid tvåtiden kom båten tillbaka till hamnen och vi tog då en vända inne på Nordstan innan vi checkade in på hotellet vid centralstationen. Där lämnade vi då lite grejer och så gick vi ut på en promenad i stan, tog en fika på ett café och sen gick vi tillbaka till hotellet en sväng. Där slappade vi en stund innan vi fräschade till oss, följt av ett glas bubbel nere i loungen innan det var dags att gå till restaurangen strax intill Kungsportplatsen.

Vi hade bokat bord på Blackstone Steakhouse, och här lyxade vi till det med en trerätters meny med en flaska rött vin till. Och det blev vi väldigt nöjda med!

Löjromstacos till förrätt.

Fransyska från hjort med tillbehör till huvudrätt (jag valde sötpotatis pommes).

Och till efterrätt chokladbomb med sorbet.

Allt var fantastiskt gott och snyggt presenterat!

Och vi blev minst sagt mätta också!

Idag blev det såklart frukost på hotellet och vid niotiden tog vi var sitt tåg hemåt.

Igår samlades ponnypatrullen igen, dock lite desarmerade den här gången då Loke hellre följde med Axel till Borås och Noah var sjuk. Men Nora med Domino, Astrid med Penny och Melvin med Blanka samlades strax efter fyratiden hemma hos oss och fixade sina ponnys och så gav vi oss iväg!

Ryggsäckarna var packade med grillkorv och vi tog sikte mot sjön. På vägen dit blev det både skritt och trav, och ”följa John” där barnen fick turas om att rida först och göra lite olika saker som de efterföljande ryttarna fick härma.

Vid sjön band vi fast ponnyerna vid varsitt träd och så gjorde vi en liten eld i sanden vid sjön och den knastrade snart fint så vi kunde grilla lite korv!

När alla var mätta packade vi ihop och red hem igen! Då hade det hunnit bli bra mörkt så lite extra spännande för den sakens skull tyckte barnen.

Vi hade i övrigt två punkter på checklistan för helgen, och vi fick faktiskt gjort båda sakerna, plus lite därutöver. Ena var tvätt av fårstallsinredningen, detta fixade Axel, och den andra var flytt av alla färdigmålade brädor till huset, detta gjorde vi tillsammans. Ganska värdelös bild men nu ligger ALLA brädor till huset, färdigmålade, framför huset. Redo för uppsättning!

Sen behöver man ju göra roliga saker också så det blev en söndagspromenad med ponnyerna, Loke ville hänga med vilket var extra kul!

Och så på kvällskvisten bar vi in får-inredningen i fårstallet för att bygga upp en potentiell ny layout där inne, för att utnyttja ytan lite bättre. Det kan nog bli riktigt bra! Vi behöver dock lite fler grindar, så det ska vi kika lite på senare i veckan. Men den här layouten gör att vi lättare kan dela av ligghallen i två delar, vi kan också få in höbalen lättare och det blir mer plats runt den, samt att vi kan ställa in en halmbal direkt in i ligghallen om det skulle behövas.

Sen är det lite grejer som ska ut härifrån också, innan det är redo för fåren att komma in!

Medan vi var och roade oss i Jönköping under lördagen var takpapps-Johan hemma hos oss och la takpapp på vår ”altan” framför huset.

Han kom även tillbaka under söndagen och fixade de sista detaljerna, det känns riktigt bra att ha fått detta på plats! Dels för att det nu lär vara helt tätt vattenmässigt, och för att vi nu är klara med våra ”åtaganden” inför att snickarna förhoppningsvis kommer snart och kör på med fasaden.