Snart semester!

Ojojoj vad mycket ledighet jag har att se fram emot! Nu närmast en långhelg tillsammans med Axel och Loke, och sen den första juli går jag på SJU VECKORS semester/föräldraledighet. Med mitt nuvarande jobbschema innebär det att jag endast har tio arbetsdagar kvar innan semester, helt sjukt ju! Sista veckan på min semester innebär inskolning på förskolan för Lokes del, och efter det jobbar jag heltid på jobbet resten av augusti och hela september. Därefter går jag på föräldraledighet med Lokes lillebror/lillasyster runt 1:a oktober om allt går enligt planen. Då kommer Loke fortsätta på förskolan, men då bara max 15h/vecka såklart.

Liten nykläckt Loke.

Just nu är planen att jag är hemma med bebis i ca 8:a månader, precis som för Loke, och därefter är Axel hemma lika länge. Axel försökte få fem veckors semester från sitt jobb, men det fick han inte så han får nöja sig med fyra. Däremot jobbar han ju bara två dagar i veckan på det jobbet så han kommer vara hemma rätt mycket ändå! Han kommer gå tillbaka på heltid två veckor innan jag gör det (5:e augusti).

Lek med vatten, och bebisträff!

Vatten är ju roligt i alla dess former. I söndags eftermiddag hjälpte Loke gärna till att tvätta bort lite algväxt på lekstugan. Den röda färgen är i övrigt ganska fräsch, det vita behöver dock skrapas och målas så det blir väl ett av sommarens mindre projekt.

I går förmiddags hann vi vara ute och leka en stund i sandlådan innan vinden tog i och mörka moln hopade sig och det började mullra lite på avstånd.

Så då kändes det bäst att leka inomhus en stund!

Vid halv elvatiden åkte vi hem till Rebecka för att hälsa på hennes bebis som anlände för två veckor sen. Så liten och söt! Loke var inte överdrivet ”på” utan passade på att barnsäkra Rebeckas hem, tugga på några pennor, provköra deras barnvagn och trycka in saker i en högtalare som nog ligger kvar där än. Men det är ju bara att de vänjer sig tänker jag, de växer ju snabbt de där små!

Sen åkte vi hem, åt lunch och jag tänkte att Loke skulle sova middag men det tänkte inte han. Han måste ha slumrat någon minut i bilen på vägen hem från Rebecka för det blev helt enkelt ingen middagslur. Men vädret var fint så vi gick ut och lekte med vatten i sandlådan, och så kom lilla poolen fram också. Nästa 25 grader var det ute!

Sen blev han ju inte direkt renare av detta så det fick bli att bad även när vi kom in sen, under lite mer ”kontrollerade former”. Haha. Efter detta åt vi middag och Loke somnade sittandes i sin stol, haha. Ena stunden satt hann och tuggade på sin mat och i nästa satt han och sov, fortfarande med mat i munnen. Så går det när man inte sover när man ska! Men jag petade lite på honom och han piggnade på sig faktiskt och vi kunde leka en timme till. Och stänga in hönsen, hämta dagens ägg från Silver och plocka in grejerna från gräsmattan. Och sen fick han sova!

Axel var i Askersund med jobbet från söndag em till sent i går kväll, därav hans frånvaro! Men idag är han som sagt hemma igen och han har tagit ledigt på fredag (klämdag) så vi har ännu en ledig långhelg tillsammans framför oss!

En sämre tävlingsdag

Ja idag var det inte min och Kaprifols tävlingsdag kan man nog minst sagt säga! Huvudproblemet till första klassen var att jag planerade tiden helt fel och hann inte riktigt värma upp ordentligt utan det blev lite stressigt och hafsigt. Framhoppningen gick helt okej ändå, och inne på banan fick vi två stop. Ett på ettan, ett riktigt typiskt ”vi är inte igång-stop” och sen på femman tror jag, ett räcke där hon plötsligt blev jättetittig och det märktes väl tjugo meter innan hindret att vi skulle stanna typ!

Den här tittigheten hör också ihop lite med att hon inte var ordentligt uppvärmd och ”redo mentalt” för det hela. Vi fick inte till övriga rundan heller utan det blev bara dåliga hopp och det var orytmiskt och segt som sirap. Ett gäng tidsfel fick vi också!

Kaprifol fick vila i släpet medan klassen rullade färdigt och Loke roade sig kungligt med sina kusiner! Pappa, Susanne, pojkarna och och Loke och Axel var med mig idag, så full support alltså!

Till andra klassen var vi åtminstone uppvärmda och lite mer redo, men jag tror att vi båda hade en rätt dålig känsla efter första klassen efter alla de dåliga sprången vi fick. Framhoppningen gick dock bra, men sen inne på banan stannade vi ut oss på första hindret. Första stoppet var inte så konstigt, där fegade jag ur, såg inget avstånd och släppte allt till Kaprifol att lösa, vilket hon kände att hon gjorde. Och även om jag nog kan känna att vi kom rätt på hindret de två efterföljande gångerna så ville inte Kaprifol hoppa, och jag var väl inte den bästa supporten vid det här laget heller.

Jag ska inte sticka under stol med att jag känner mig numera rätt gravid (i vecka 22) och det har hänt ganska mycket bara på de här två veckorna sen den senaste tävlingen och jag är ju feg i vanliga fall! Jag är även mer obalanserad och har lite foglossning mm, så jag är som sagt inte riktigt i form för tävling för tillfället! Men men, sånt är livet! Och det var inget snällt första-hinder heller om jag ska hitta nåt mer att skylla på! En riktigt parallell oxer, rakt mot publiken och domartornet, från alla andra hästar och med de mest ”spektakulära” infångarna av alla på banan. Nu ska man ju klara alla hinder på banan ändå, men just första hindret brukar man ju hålla lite snällare på de här lägre klasserna, hehe.

Det roliga är att mina fantastiska lagkamrater hoppade oss till omhoppning mot tre andra lag så jag fick hoppa omhoppning trots strecket i protokollet och den här gången tog vi oss över första hindret i alla fall, men inte så mycket mer än så. Som sagt, inte vår dag idag, men resten av laget hoppade super och vi slutade på fyra fel i omhoppningen och landade på en tredjeplats! Så trots två uteslutna rundor för min del åkte vi hem med en gul rosett, hahaha.

Nu länger jag hoppningen på hyllan för den här säsongen i alla fall! Drygt fyra månader kvar till bebis ankomst! Jag kommer coacha Beatrice (Kaprifols medryttare) att hoppa lite småhinder med Kaprifol, och så är jag sugen att be någon duktig hoppa henne lite. Under förra graviditeten lät jag ju min dressyrtränare att rida henne ett par träningar i dressyr vilket var guld värt verkligen, så kanske skulle hitta en hopptränare som kan hoppa henne ett par gånger.

En slö dag!

Idag har vi varit ganska slöa alla tre. Axel är/har varit lite småsjuk och även om han typ är frisk så har han varit rätt trött, och så har även vi andra varit. Så halva dagen gjorde vi mest ingenting och sen ryckte vi upp oss lite och slipade lite lister.

Och målade den andra delen av listerna.

Och så gick vi ut och städade ur släpet efter senaste förflyttningen av får. De bajsar värre än hästar under transport nästan.

Och eftersom vi hade högtryckstvätten framme kunde vi inte låta bli att spola rent betongkanten på gödselstacken. Bort med mossan!

Sen tog vi en promenad, jag till häst då. Uppladdningen inför morgondagens tävling blev en skrittrunda i skogen och sen skuttade jag över ett hinder ett par gånger. Kändes fint! Och sen stoppade jag in hästen i släpet också så det är också klart för i morgon.

Eller nä, hon fick gå ut i hagen igen såklart. Men hon fick äta lite godis där inne i alla fall!

Så nu taggar vi för tredje och sista omgången av Gota Cup, i Grästorp!

Borås Djurpark

Idag har vi njutit av ledigheten och besökt Borås Djurpark bland annat! Det var Lokes första besök där och han tyckte det var roligt! Girafferna och aporna verkade vara mest spännande.

Han kände igen ett par djur från diverse böcker och andra var helt nya, såklart.

En liten glasspaus tog vi också, väldigt god mjukglass! Och superhärligt väder.

Vi var inne en sväng på barnens zoo också och Loke klappade en get.

De hade gudomligt söta killingar!

Vi slog dessutom på stort och köpte säsongskort så nu får vi se till att åka dit fler gånger!

Spännande ridtur

Tolv plusgrader, solsken och en del blåst gav en lite småspänd häst idag och i kombination med miljöträning deluxe hade vi en minst sagt spännande ridtur idag! Det började lite redan hos grannen som precis skulle köra igång grästrimmern när jag red förbi. Han väntade snällt och startade trimmern när jag kommit iväg en bit, men Kaprifol var ändå tvungen att hoppa upp i luften och frusta lite förnärmat.

Vid grannstallet kom ponnyerna i full galopp mot oss och gnäggade som om vi var saknade, Kaprifol tyckte det var lite lustigt och passagerade tjusigt förbi. Och sen, ja sen kom vi bort till Olle. Han har mjölkkor som nu tydligen gick i hagen precis bredvid vägen, för första gången för säsongen. Kaprifol skrittade snabbare och öronen blev mer och mer spetsade. Men jag klappade henne lite lugnt på halsen och sa, nu har vi ju ändå bott här i fem år och även om du inte sett just de här kossorna på hela vintern kommer vi ju ihåg att det är snälla kossor! De brukar inte bry sig om oss! Och det gjorde dem inte, tills vi var mitt framför kohagen. Då var det en kossa som bestämde sig för att vi var jäkligt spännande och drog med sig hela koflocken på cirka tjugo-tjugofem kossor och de kom i full kareta mot oss. Ja stackars Kaprifol, men i det läget är det ju ändå befogat att bli lite rädd. I såna lägen tänker även jag ”hoppas de ser staketet och stannar i tid”. Och de gjorde dem ju. Ungefär samtidigt som jag och Kaprifol var femtio meter ut på gärdet på andra sidan, FNORKANDES och frustandes. Hade jag vågat hade jag plockat upp mobilen och tagit bild på alla tjugo kossor som stod uppradade längs staketet och blåstirrade på oss för det såg ganska roligt ut, men jag kände att jag nog behövde hålla i mig en liten stund till. Det slutade med att jag fick hoppa av och leda Kaprifol förbi alla kor (och det är VÄLDIGT sällan jag känner att jag behöver göra det, har nog bara hänt en gång förut), och det gick bra. Jag kravlade mig upp och han rida hundra meter innan vi kom till nästa ko-flock. Men dessa söta kalvar var inte intresserade av oss och då kunde vi gå förbi utan bekymmer. Duktig häst ändå.

Under sommartid ordnar kyrkan tipspromenader lite då och då och ni som känner till bygden vet att alla kyrkliga aktiviteter häromkring lockar mängder med folk. Det var uppenbarligen tipspromenad idag för det var packat med bilar vid Asklanda kyrka och församlingshem och det var människor i buskarna. I Kaprifols ögon var det även fladdrande banderoller och hästätande skyltar längs vägen, men vi lyckades ändå ta oss förbi med hedern i behåll tycker jag. Lite sidvärts här, lite småpassage där och lite fnork vid postlådorna (DÄR EN VAR ÖPPEN!).

Sen styrde vi in mot skogen och Kaprifol stirrade på de vita fluffbollarna som bräkte i hagen bredvid och snubblade lite över sina egna fötter när vi (typ) skrittade längs stigen. Skulle de göra samlad attack? Äter de hästar till kvällsfika? Men fåren bräkte bara efter sina lamm och fortsatte tugga gräs. När vi styrde in på grusvägen drog Kaprifol en lättnads suck och efter att hon fått trava och galoppera ett par kilometrar frustade hon gång på gång och kände att hon nog ändå skulle överleva den här dagen också.

Tisdagsnöjen

Jag var som sagt föräldraledig med Loke igår och vi inledde förmiddagen med att åka in till Vårgårda och inhandla lite hönsfoder bland annat. Vi var på Djur och Natur och de har ju lite blandat sortiment, jag fick släpa med mig Loke därifrån när vi var klara….

Men man kan ju inte få allt här i livet och även om han blev lite arg först glömde hans snart bort den här traktorn och plaskade i lite vattenpölar medan jag lastade in i bilen.

I övrigt var det ju ganska fint väder igår, lite blåsigt bara, men vi var ute en del. Rensade lite ogräs och lekte med barnet.

När kvällen kom var det dags att laga mat. Loke hjälpte till såklart. Typ.

Och så kom Axel hem och det blev snart läggdags för barnet. Vi hade en lite ”rolig/intressant” händelse vid pyjamaspåtagningen då Loke säger ”daj po-po”, vilket betyder ”bajs potta”. Vi har ju inte direkt pott-tränat Loke än utan tänkte ta tag i det under semestern. Men vi pratar ju om toalett och pottan och han sitter där lite då och då, och mamman kissar ju rätt ofta numera (haha) så det blir ett naturligt inslag i vardagen så att säga. För ett par dagar sen lärde han sig att säga potta (eller po-po då) och nu när han sa ”bajs potta” frågade jag om han ville bajsa på pottan och då sa han Ja. Så jag satte honom där och tänkte inte att det skulle hända så mycket för han hade ganska nyligen bajsat rätt ordentligt, men han tryckte faktiskt på och det kom massa luft och en liten klutt. Kul ändå! Känns ju som att han fattat vad det hela går ut på.

Axel tog sen läggningen av barnet och jag gick ut till stallet till min bruna springare. Jag skrittade fram en sväng i skogen och sen red vi ett pass dressyr. Hon var riktigt fin! Jobbade vidare med sidvärts och förvänd galopp, det går bättre och bättre helt klart! Tyvärr missar vi torsdagens dressyrträning för den blev flyttad till ett ridhus i Alingsås och just på torsdag blir det lite bökigt att ta den tiden till att fixa med att köra dit. Men det är ju egentligen Beatrices rid-dag så jag erbjöd mig att ”hålla lite träning” för henne i stället!

Det är förövrigt otroligt skönt att ha en häst som håller sig fin i hullet även om hon går på bete (och fri tillgång på hösilage resten av året). Jag tycker hon är fin i kroppen över lag nu, vinterpälsen är i princip helt borta och hon är glansig och fin. Lite mer muskler skadar ju aldrig, men det tar vi väl en annan gång, haha.