I helgen har vi varit på utflykt! I lördags vid halv elva-tiden packade vi in oss och smörgåsar i bilen och styrde till Tekniska Kvarnen i Örebro, där vi också mötte upp Susanne med familj, Peter med familj och mormor. Tekniska kvarnen är Örebros variant på ett science center, eller tekniskt museum. Det var fyra våningar med lite olika grejer man kunde testa på och titta på. Högst upp i huset fanns en stor modelljärnväg med tåg som körde runt.

Barnens favorit fanns dock i källaren, där det var en utställning om vattnets kretslopp och återvinning etc. Här låg det bajskorvar i en potta, som man kunde lyfta över till en toalett. När man spolade kunde man se bajskorvarna åka iväg i ett genomskinligt rör i golvet och så kunde man fånga upp dem lite längre bort och lägga tillbaka dem i pottan igen.

En rutschkana mellan två av våningarna fanns det också! Vi roade oss här tills det stängde klockan 16.00 och sen satte vi kurs mot Sala och Silvköparens Camping där vi skulle bo.

Efter en incheckning till våra stugor hoppade vi in i bilarna igen och åkte in till Sala Centrum och Axel guidade oss till en restaurang han ätit på tidigare. Det var ett mycket bra val och vi åt oss alla mätta och belåtna!

Innan vi tog kväll satt vi en stund i Susannes stuga och spelade lite spel och åt lite chips. En bra avslutning på första dagen!

I veckan som gick gjorde vi två besök på badhuset i Vårgårda. Under tisdagen åkte jag dit med barnen, och i fredags åkte vi dit allihop men jag var väldigt snorig så jag höll mig på torra land. Anledningen är ju att barnen behöver lära sig simma va! De är ju fryslortar båda två så det blev inte mycket simmat i sjön under sommaren, så vi får köra lite badhusbesök här under hösten i stället helt enkelt! Nora kanske tillochmed blir anmäld till simskola här i oktober, vi får se.

Lokes simning tar stora kliv framåt i alla fall! När vi var på badhuset i somras på syskon-trippen simmade han typ 4 meter, detta blev snabbt 10 meter i tisdags och under fredagens simning simmade han hela bassängens längd. Nu är inte Vårgårdas bassäng superstor, men ungefär 16 meter i alla fall! Det får ju ändå vara klart godkänt! Nora är ännu på plaskstadiet, men fokus har ju också varit på Loke dessa gånger, så vi får se hur det utvecklas.

Det har blivit lite fårfix i helgen, bland annat har våra nya tackor behöv lite hjälp på traven för att våga hänga med in i nästa hage med de övriga tackorna, men det gick ganska smidigt ändå. Vi har också börjat klippa fåren för säsongen, fyra i lördags och fem i söndags!

I söndags fick alla hästarna röra på sig också. Jag och Nora tog en runda med Assim+ vagn och Nora i sadeln på Domino. Samtidigt cyklade Axel och Loke en runda på en mil tillsammans. Loke är väldigt glad i sin nya cykel!

Ponnyerna var pigga och glada och tuffade på fint.

Fårhuset mockades ju ur tidigare i år och därefter har både huset och fårgrindarna tvättats efter konstens alla regler. Vi har också kalkat väggarna nedtill eftersom det ska förhindra bakterier etc att trivas. Sen ska ju grindarna in igen och vi har ju haft ett par olika layouter på inredningen de senaste åren och vi funderar ju hela tiden på hur vi ska göra det bättre! Så vad är smidigare än att klippa och pussla?

Här är några olika alternativ som går att bygga i vårt hus med våra befintliga grindar, de i grönt är fodergrindar, de svarta är portar. Och höbalen som en rund boll såklart!

Förslaget längst till höger är förra årets layout, som vi egentligen var ganska nöjda med, men vi ville ändå fundera på hur vi kunder optimera det ytterligare. Önskemål som vi haft är att det ska vara smidigt att få hö från balen till foderfronterna, det ska vara möjligt att ha två avdelningar (inte alla behöver kraftfoder) och det ska gå att sätta upp lamningsboxer på nåt bra ställe.

Efter ritbordet byggde vi upp ett par varianter i fårhuset och vissa kunde vi då ”förkasta” eftersom det inte fungerade så bra i verkligheten som det såg ut på pappret. En variant var vi ganska nöjda över så den fick ”gro” lite medan vi åt igår och sen när barnen fick sin kvälls-tv-stund gick vi ut och förbättrade den ytterligare.

Och just nu är vi ganska nöjda med denna variant!

Här känns det också som att vi har maximerat ytan för fåren ganska bra, och vi kommer ha plats för alla vid installning. Det blir ju lite extra får som ska in här i höst, eftersom vi inte har slakttid för lammen förrän i slutet av november. Vi fick dessutom en grindsektion över som vi kan använda till den nya baggboxen som vi ska sätta upp i stora delen av ladan.

På lördag förmiddag åkte vi bort till våra nya lamm för att andra dagen i rad försöka flytta dem till en annan hage. Under fredagen gjorde vi nämligen ett misslyckat försök att valla dem till en annan hage, men de är fortfarande så pass skygga att de efter 2/3 av vägen fick kalla fötter, vände och kutade så fort de kunde tillbaka till ”tryggheten” i sin gamla hage. Så under lördagen hade vi med oss kärran och jag, Axel och barnen tillbringade en dryg timme med att försöka locka/valla in dem i kärran med hjälp av ett par grindar. Men icke. Till sist fick vi fånga dem en och en och bära/knuffa in dem i kärran och lustigt nog gick det faktiskt ganska bra. Så till sist kunde vi köra dem till hagen där Pers tackor går och jag tror nog att lammen ändå blev rätt nöjda med att få fler artfränder, kan ju hoppas att de minns detta till nästa gång de ska flyttas. Nu kommer de gå med Pers tackor ända tills efter betäckning, och vi antar/förutsätter att de kommer hänga med flocken vid nästa flyttning mellan hagar!

Efter detta åt vi lunch och sen åkte jag och Loke till Herrljunga för att hjälpa till på festivalen. Gäseneryttarna bidrog med tio funktionärer (varav jag var en) och jag fick ett dagpass 14-18 och tänkte då att Loke allt kunde hänga med.

Vår uppgift var i stort sett att patrullera runt på området och vara ”publikvärdar” och emellanåt plocka lite skräp och byta påsar i papperskorgar. Det gick ypperligt att kombinera med att Loke fick testa på olika grejer på festivalen så efter en halvtimmes skräpplockning testade han de här roliga bollarna:

Och sprang genom hoppborgen.

I stadsparken var det många olika föreningar och andra som ”visade upp sig”, Gäseneryttarna hade käpphästhoppning och Vårgårda 4H gård hade med ett par får och kaniner man fick klappa på. Loke testade också på att vara en ”stark viking” och gjorde en styrkebana där man samlade poäng, både för styrka och snabbhet.

Han gjorde det jättebra och hamnade på poängtavlan! Sen köpte vi var sin mjukglass och lyssnade lite på musik och fortsatte att patrullera området och plocka mer skräp. Klart Loke skulle provsitta den stora traktorn också!

Tiden rullade på ganska bra och sista halvtimmen lekte Loke på en lekplats medan jag plockade mera skräp, och så var klockan sex och vi åkte till pizzerian i Ljung och plockade med oss 11 pizzor till Hallåkra där det var full fart med fönsterbyte och fasadfix. Axel och Nora var redan där, så vi åt pizza och barnen lekte en stund till innan vi åkte hemåt för kvällen!

Då får vi försöka fundera ut vad som har hunnit hända på den här veckan som bara försvann. Men jag befann mig ju där i Norge, det blev en väldigt trevlig och givande konferens. Ett besök på valfångstmuseet blev ett litet avbrott från all betong, och under torsdagen bjöds vi på livemusik av det norska ”up and coming”-bandet Isbit, under kvällens bankettmiddag. Mycket trevligt, och god mat.

På fredagen åkte vi hem efter lunch och jag hann precis hem till kvällens kräftskiva hos Oma och Farfar. Inte dumt det heller! I helgen var jag och barnen mestadels ensamma hemma för Axel hade två olika åtaganden under helgen. Det blev lite ”shopping” i Alingsås och hästfix bland annat.

Så kom veckan och skolan drog igång med lite mer ordentliga lektioner och det ska skickas med frukt till båda barnen, ibland 2 till Loke för han går ”långdag” två dagar i veckan. Och gympakläder till Loka måndagar och onsdagar, och till Nora tisdagar! Och på torsdagar är det orientering för Loke och fotboll för Nora! Mycket att hålla ordning på, men det ska väl bli rutin på det också snart hoppas jag.

Alla djur ska ju också tas om hand och just nu har vi får i fyra olika hagar så lite extra meck med det också, men det går ju ganska smidigt oftast ändå. Nykomlingarna är inte riktigt lika rädda för oss och kommer nu när man skramlar med hink med godsaker. En av dem går med på att bli klappad också, nästan två.

Axel åkte iväg till Örebro i veckan (bra vi turas om med resorna!) och jag smet ut från barnen en av kvällarna och körde Domino med vagnen på ridbanan. Ursprungstanken var att tömköra men detta var ju mycket roligare! Ställde upp några koner att köra mellan och rullade ihop bommarna till ”portar”. Tror Domino uppskattade detta mer än tömkörningen också faktiskt.

Och så blev det onsdag och jag skulle till Gäsene för att hjälpa till på tävling och Axel var ju fortfarande i Örebro så båda skulle hänga med. Loke velade in i det sista men bestämde sig till sist för att han hellre ville stanna hos Oma och Farfar och hjälpa till med gräsklippning vid kyrkan. Det gjorde han galant såklart! Och Nora är invigd i livet som funktionär på hopptävling. Vi satt i sekretariatet och hon hjälpte till att springa med startlistor till insläppet och dela ut rosetter i luckan till de felfria ryttarna. Nästa gång vågar hon kanske gå ända till domartornet också med utskrifter!

Det blev en ganska sen kväll innan vi var hemma så i morse var framförallt Nora trött, sen kväll i kombination med skolstart är tufft! Men snart är det ju helg igen 🙂

Under måndagseftermiddagen, ungefär vid fyratiden fick jag ett meddelande från en kollega på jobbet: Det löd ungefär:

”Hej! Vi har en plats ledig till Nordic Concrete Konferensen i Norge – en kollega kan inte resa pga hans uppehållstillstånd – vi reser i morgon, vill du åka med?”

Klart jag vill det! Jag kollade snabbt av med Axel och hur ”livets schema såg ut” och tackade därefter snabbt ja till denna konferens! Förutom det som konferenser brukar innehålla, innehöll denna också ett studiebesök på cementfabriken i Brevik, för att få höra om deras arbete med att sänka klimatavtrycket på sin cement, genom CCS (carbon capture storage).

Några roliga grejer fick strykas i den privata kalendern, men som sagt, detta lät ju roligt och intressant. Klockan ställdes på 04.30 på tisdagsmorgonen och jag åkte till Göteborg för att åka därifrån med två kollegor mot Sandefjord i Norge. Resan gick fint och vi fick även lite sol på oss på färjan mellan Moss och Horten, innan vi strax var framme på hotellet.

Vi var framme i god tid så vi tog oss en promenad genom Sandefjord, fin liten stad! Vid halv tolv blev vi ihopsamlade inne på hotellet av konferens-ledarna och vi fick varsin lunchmacka att äta i bussen till Brevik. På vägen dit berättade en av ”guiderna” lite om vad vi såg längs vägen, alltifrån speciella broar, till Larvikit och valfiske. Sen kom vi fram till Heidelberg Materials Brevik och det började med en rundvandring på området. Vår guide berättade om arbetet med CCS och pekade ut viktiga byggnader, silos och transportvägar.

Vid hamnen klättrade vi också upp vid/över silosarna som innehåller koldioxiden vid en mellanlagring innan den lastas på båtar och körs till en annan hamn där den sedan först ut i gamla oljefält i Nordsjön, på ett djup av 2300km under havsbottnen.

Sex silosar finns det, och de rymmer totalt 4000 ton koldioxid, vilket är fyra dagars produktion på ”max”.
Fin utsikt var det däruppifrån!

Efter rundvandringen fick vi också en presentation inne i ett konferensrum, där vi fick lite mer bakgrundshistoria och info, och sen var det dags att åka tillbaka till hotellet. Klockan var då halv sex ungefär och vi fick två timmars paus innan kvällens middag. Och det är på den pausen jag befinner mig i skrivandes stund.
I morgon börjar konferensens ”riktiga” agenda, men det är också inplanerat ett besök på ett valfångstmusem på eftermiddagen som ska vara på promenadavstånd från hotellet. Det kan ju också bli lite intressant. Först på fredag efter lunch styrs bilen hem igen!

Efter en tids planerande och funderande har vi nu välkomnat hem fyra nya tacklamm till oss! Det är en, för oss, ny ras som heter Blå Texel och det är en köttras.

Så här skriver svenska fåravelsförbundet om rasen:

”Texelrasen har sitt ursprung på ön Texel i Holland, där den framkorsades av olika lantraser. Några av de här lantraserna var mycket härdiga djur, vana att gå ute året om. Dessa egenskaper märks fortfarande, då dagens Texelfår är mycket härdiga djur.
Texelfåret är tillitsfullt och de blir väldigt tama när man handskas med dem. Det är förmodligen en av de lättaste raserna att stängsla in och verkligen hålla innanför stängslet. Texelfåret har genom urval för god foderomvandling blivit en av världens bästa foderomvandlare. Detta ses i de allra flesta jämförelser mellan Texel och andra köttraser.”

Vanligtvis är texelfår vita, men eftersom vi heter ”Svarta lammet” kan vi ju inte ta in vita får i besättningen, det förstår ju vem som helst! Därför har vi valt en slags variant som heter Blå texel, och de lammen föds svarta. Oklippta får är dock mer bruna, men klipper man dem blir de typ svarta igen.

Så igår anlände våra fyra flickor, det är lamm födda i mars i år och väger 38-40kg. De har dock inte kommit hem till oss utan till Per, en annan fårbonde i byn. Han har nämligen en fin bagge av samma ras så våra får kommer gå hos Per nu under hösten för beteckning, och kommer alltså inte hem till oss förrän efter det.

Vi har också i samband med detta bytt strategi för namngivning, i alla fall för texelfåren. Dessa kommer döpas i bokstavsordning och eftersom det är holländska får blir även namnen på holländska! Dessa fyra flickor heter därmed Poels (uppfödarnamnet) Aletta, Anouk, Adelinde och Annemieke. Jag har inte helt lärt mig att se skillnad på dem ännu (utan att se siffran på öronmärket) men jag tror att på bilen ovan är det Annemieke som är längst till vänster och Anouk längst till höger!

Det ska bli kul att lära känna dessa framöver!

Ibland är det djuren som först upptäcker att det inte längre går fram el i staketet till hagen, och det är ju iof bra att det upptäcks men lite onödigt med lösa djur. I går var det Assim, smartast i stan, som insåg att det inte längre går fram el till hans hage så på onsdagsmorgonen såg jag honom utanför stallet, väldigt nöjd var han. Säkert särskilt nöjd över att ha ätit upp ett halvt paket godis inne i stallet och puttat ner ett gäng borstar på golvet, och säkert ännu nöjdare över att ponnykompisarna Domino och Junior fortfarande var kvar i hagen. Lite duktig hade han också varit och bajsat vid gödselstacken, och ingen annanstans, lite kul ändå.

Jag antog vid det här laget att anledningen till att det var dåligt med ström i hagen var för att vi ännu inte var klara med hörnet vid grinden och därmed hängt dit ett urgammalt plastband och det ledde säkert dåligt med ström och kopplingarna var också dåliga. På onsdagsmorgonen släppte jag därmed över ponnyerna till hagen utanför verkstaden (tidigare fårens vinterhage) så fick de gå där över dagen (jag åkte ju sen till Borås). Det är ingen ström där heller, och bara två trådar, men här är det lite mer mat att äta så de var så nöjda så.

Efter jobbet satte jag och Axel igång med att fixa staketet och det som från början bara var ”sätt en stolpe till, fixa grinden och lite ny tråd” blev till att vi satte om sträckan från den nya delen fram till Lars lada. Inte jättelångt, typ 40 meter men det är ju stenigt och knöligt så det är ju inte ”bara” att göra utan lite meck blev det.

Men bra blev det ju och grinden kom på rätt plats! Men så tänkte vi ändå att vi skulle kolla så strömmen gick fram också och se det gjorde den inte. Så det blev lite felsökning och vi kom fram till att det måste vara dålig kontakt vid grinden i de stora hästarnas vinterhage, så Axel la ner en matarkabel via grinden till ståltråden så vi liksom hoppade över den lite dåliga biten. Nån ström? Nä. Till sist hittade vi att ståltrådarna i den vita tråden bränt av/rostat av precis innan grinden vid stallet, så vi fick byta ut den sträckan också och då äntligen gick det fram lite ström till skogshagen. Inte mycket dock, så när jag släppt tillbaka ponnyerna i hagen och Assim testade tråden direkt fick han ändå ingen stöt trots att han lyfte upp den understa tråden i höjd med den mittersta tråden. Tjock pannlugg och början till vinterpäls liksom, så jag fick ta lite vatten från vattenbaljan och stryka över nosryggen och pannluggen och då fick han en stöt nästa gång han testade tråden, och då lät han den sedan vara i fred.

Jag fattar att han tycker att gräset är grönare på andra sidan staketet (det är det ju), men det är alldeles lagom med mat inne i hagen för hans storlek!

Ja då var jobbet igång! Jag trivs ju väldigt bra på mitt jobb så det är roligt, men det är också väldigt lätt att vänja sig vid att vara hemma hela dagarna och greja, så lite dubbla känslor ändå! Skolan börjar inte förrän på torsdag den 21:a, så denna vecka är det fritids för båda barnen. Lite speciellt ändå att hämta och lämna båda barnen på samma ställe! Nora har sett fram emot detta länge men hade ändå inte riktigt förstått skillnaden mellan fritids och förskoleklass, så i måndags när jag hämtade henne var hon så gullig och förklarade skillnaden för mig. Då hade hon också förstått!

I måndags gjorde vi inte så mycket efter hämtning, blev lite städning hemma och lite tvätthantering. I tisdags var vi lite aktivare och hästsläpet blev urtvättad på fårbajs och några av de stora hästarna fick ny hage. Kaprifol och Dumle fick finna sig i att gå kvar i den ”gamla” hagen, de behöver inte bli tjockare! Mycket vattenkörning blev det också, bra vi har Loke och fyrhjulingen till hjälp!

När barnen gått och lagt sig gick jag ut till stallet. Kaprifol hade redan blivit motionerad av Ebba tidigare under dagen så jag la mitt fokus på Domino idag och pysslade lite med honom och tömkörde honom.

Väldigt osmickrande bild men han är väldigt dålig på att stå stilla i foto-position så fick ta vad jag fick! Han var väldigt duktig i alla fall, lite seg i början men kom igång bättre efter en stund och fick galoppera lite och jobba på.

Så var semestern slut för den här gången, även för mig och barnen. I fredags hade vi lekkompisar över på förmiddagen i form av Rebecka + barn och det blev lite pyssel och ridning för alla fyra barnen. Loke red lite på Domino!

Under eftermiddagen kom även en arbetskamrat till mig på besök, med sina två småtjejer så det blev dubbelt lek för barnen, kanske främst för Nora men Loke hängde på en del han också.

På lördagsmorgonen ställde jag klockan tidigt och gick ut och red Kaprifol en runda i skogen innan familjen gick upp. Det är verkligen en härlig känsla att vara ute ”före alla andra”, hela världen är så tyst och lugn. Lite extra rörlighet i byn har det varit den här helgen också eftersom Ornungastämman gått av stapeln nere vid gamla kyrkan, och på flera olika platser i byn. Några campare hade vaknat till liv när jag kom tillbaka till gården, och även barnen var uppe och ville hjälpa till att släppa ut Kaprifol i hagen igen.

Vi var också en sväng på tippen, några brädor vid hönshuset blev målade och sen efter lunch åkte vi till en familj några kilometer bort som har köpt fyra lamm av oss. De skulle levereras under söndagen och eftersom de är nya fårägare åkte vi dit för att hjälpa dem lite. De har också två barn så det blev en lekfylld eftermiddag för barnen också.

Lördagens middag intogs nere vid kyrkan, det grillades hamburgare för fulla muggar för Ornungastämman så vi hängde på och köpte varsin hamburgare. Smidigt med ”restaurang” så nära!

Domino har också fått träna på att dra en lite för stor gammaldags skrammelvagn, då han har ett uppdrag med den nästa helg. Han skötte sig strålande förstås!

Så kom söndagen, sista dagen på semestern! Axel och Loke åkte till Magra för att hjälpa till på kuljaktstig och jag och Nora sadlade hästarna.

Vi red ut en liten runda tillsammans, jag höll i linan i Domino och vi både skrittade och travade. De är väldigt gulliga tillsammans Domino och Nora, och han är verkligen en pärla. Bara Nora får lite mer träning på att styra och bromsa (handlar mest om att hon inte vill göra det just nu) så kommer hon kunna rida med mig utan att jag håller i. Han lyssnar jättefint på henne när de till exempel ska trava ikapp oss när de hamnar lite efter, och när vi ska trava tillsammans så kan hon enkelt få honom att börja trava innan Kaprifol gör det.

Han är också helt otittig på allt! Kaprifol fnorkar ju en del på kossor, omkullvälta soptunnor och annat, men inte Domino inte! Igår kom det en bil bakom oss som lät jättekonstigt, tror att den kan ha skrapat i grusvägen undertill och den var otäck tyckte Kaprifol så jag vände både hästarna mot bilen och placerade ponnyn mellan Kaprifol och bilen, hehe, så kunde vi lugnt stå så medan bilen körde förbi.

När vi kom tillbaka åkte vi och handlade lite och sen bakade vi kolakakor och åt lunch, och strax därefter kom Loke och Axel hem igen. Resten av dagen tillbringades med fåren på olika sätt, det var dags för lammen att skiljas från sina mammor och fyra lamm skulle levereras till sitt nya hem.

Allt gick bra och vi kunde snart köra tackorna till hagen utanför huset medan lammen var kvar vid Viksgården, och de fyra sålda lammen fick åka hästkärra till Spångakil. Där hjälpte vi till att få ström på staketet, barnen lekte och vi fikade osv, så när vi väl kom hem därifrån var det vattenkörning till ponnys, middag, dusch och läggdags för barnen!