Dressyrträning för Sofia

När jag och Linda åkte upp till ridhuset för att koppla på släpet som vi hyrt för kvällens träning fick vi en liten överraskning. Släpet var inte där. Vi åkte ner till stallet men inte heller där stod det något släp. Vi ringde ägaren till släpet som blev lika förvånad som oss och trodde först att släpet blivit stulet. Sedan kom han dock på att hans fru pratat något om att åka iväg med släpet och han ringde till henne – som inte svarade. Hon ringde lyckligtvis upp bara några hjärtslag senare, och visst hade hon släpet och efter en evighetslång väntan (ca 20minuter) rullade släpet in på stallplan och vi kunde snabbt byta bil framför det. Vid det här laget var vi en halvtimme sena ungefär och även om träningstiden hos Sofia inte direkt är skriven i sten så blir man ju stressad, även om man försöker låta bli. Hästarna hade vi redan plockat upp till stallet så Linda satte igång med att göra i ordning släpet och packa alla grejer medan jag borstade Kaprifol. Hon var ren som tur var!

IMG_4069

Kaprifol kände säkerligen av vår stress och var tveksam till att gå på släpet. Vi tog det dock lugnt och med hjälp av lina bakom rumpan gick hon snart in så vi kunde åka iväg. Det var mycket och hetsig trafik på motorvägen så Kaprifol var orolig i släpet, men hon lugnade sig när vi kom in på de lite mindre vägarna där trafiken var lugnare.

Väl framme hos Sofia och Stall HippoCampus hade hon lugnat sig och efter att ha fått stå i släpet en liten stund fick hon komma ut. Hon kände helt klart igen sen, hon bodde ju här mars-juli förra året. Vi gick runt lite och andades in atmosfären och sedan sadlade vi och gjorde i ordning henne för träning. Hon var lite spänd/nyfiken och pigg. När Sofia kom stod vi och pratade i säkert en halvtimme innan vi drog i gång med träningen så Kaprifol hann både slappna av och nästan somna. Kanske inte den bästa uppladdningen, men det var riktigt länge sen jag träffade Sofia nu så vi hade mycket att prata om!

IMG_4088Träningen gick bra! Kaprifol kändes mjuk, uppmärksam och trevlig att rida, dock lite matt/seg men det klandrar jag henne inte för alls. Efter träningen fick hon låna en box och stå och vila lite innan vi lastade och åkte hem. Lastningen gick bättre på vägen hem, hon stannade nedanför rampen men så fort linan närmade sig bakom gick hon rakt in. Hon stod relativt lugnt på vägen hem också och blev glad när hon fick komma ur på hemmaplan. Även Alice blev glad, hon kom springandes när vi kom med släpet.

Hoppfilm!

Självklart filmade vi lite när Kaprifol fick hoppa i söndags, och här kommer några snuttar. Lite vingligt, men hon hoppar ganska så glatt i alla fall! Förutom sista hoppet på filmen, där höll vi på att vingla ut i väggen men vi kom över hindret ändå. Roligt var det men vi skulle helt klart behöva blanda in lite bommar oftare i träningen. Får bli bättre på det =)

Vaccination och maskmedel

Hästarnas årliga vaccination är nu gjord och det gick smidigt. Det var Åsa från Ale som kom och hon är alltid så himla trevlig och härlig att träffa. Hon är väldigt öppen och ger alltid en liten inblick i en veterinärs arbete och det är väldigt intressant, i ett annat liv hade jag gärna varit veterinär.

IMG_4527

I går lade jag hästarnas nyutkomna bajsbollar på lådan en halvtimme innan tömning och redan idag fick jag provsvaret via mail, är det inte fantastiskt hur fort det kan gå!? Eftersom veterinären var ute i stallet passade jag på att be henne om recept på maskmedlet och det fick jag. Alice hade inte mycket mask, gränsfall om hon skulle behöva medel eller ej men eftersom vi flyttar till maskfria beten om en dryg vecka bestämde jag i samråd med Åsa att hon ska avmaskas ändå. I fortsättningen kommer jag säkert bara behöva avmaska henne på hösten då man ska avmaska mot styngflugor, hon har bra motståndskraft mot mask nuförtiden. Kaprifol hade massa mask igen såklart (hon har ju käkat bajs hela vintern så jag är inte så förvånad) så även hon ska avmaskas.

Men nu till det som jag egentligen tänkte berätta! Jag fick ju receptet av Åsa så jag åkte direkt till apoteket för att beställa medlet som sällan finns hemma. Det visade sig dock vara svårare än jag trott. Det började med att kvinnan vid datorn inte lyckades hitta medlet i datorn över huvud taget och efter fem minuters klickade hit och dit fick jag fint upplysa henne om att det hette ”cydectin” och inte ”lydectin” i olika former, och att hon var tvungen att söka på djurrecept, eftersom det är ett maskmedel till häst. Då hittades medlet, men det gick endast köpa i tio-pack. Jag har tidigare kunnat köpa endast en-tal av medlet men nu hade det tydligen utgått (?) och jag skulle nu bli tvungen att köpa tio medel för dryga två tusen kronor, när jag endast behövde två för 225kr styck. Kvinnan var väldigt envis och oförstående och verkade inte ha någon speciell lust att hitta andra alternativ utan tyckte att jag skulle köpa tio-packet.

”Då vill jag ha tillbaka mitt recept så går jag någon annan stans. Min syster är apotekschef så hon kan säkert lösa det åt mig, så det så.” Sa jag (nåja inte riktigt så, men nästan) lite surt och gick min väg. Så nu får vi hoppas att syster kan göra det också, hon är på Teneriffa tills i morgon så vi får vänta och se! Annars köper jag tio-packet och säljer de överblivna åtta dyrt! =)