Vad jag kan minnas så har jag bara varit på en hästklinik endast en gång tidigare så det var lite spännande när vi lastade av Blondie och ledde in henne i en av klinikens boxar. Vi var lite tidiga, (eftersom vi hade haft god tidsmarginal, inte för att jag körde för fort!), så vi fick sitta i väntrummet en stund. Axel passade på att dricka espresso-choko och vi spelade två snabba partier ”fyra i rad” innan Blondie blev inkallad till veterinären.

Vi gick då till klinikens rullband som används för att lokalisera hästens skada. Blondie gick smidigt upp på rullbandet som snart gick i en hastighet så hon var tvungen att trava. Veterinären kunde då gå runt den travande hästen och kika från alla olika håll och kanter på hennes rörelsemönster. Rullbandet var mestadels plant men under en kort sekvens lutade det uppför så att Blondie fick trava i en uppförsbacke och då ta i lite mer med bakbenen. Väldigt intressant att se!

Eftersom Blondie inte rör sitt högra bakben normalt (gammal skada) så kunde jag inte alls se om hon rörde sig rent eller inte på vänster bakben, där den nya skadan var. Veterinären hade dock inga som helst problem att lösa gåtan. Blondie fick backa av bandet och veterinären berättade att Blondie hade ont på två ställen; dels i själva knäet men också en bit ovanför knäet.

Blondie fick nu lugnande medel och leddes sedan in i ett mindre rum där veterinären undersökte hennes skadade ben med ultraljud. Han hittade snart vad han sökte. Blondies yttre ledband vid knäet var skadat, hon hade inflammationer i ligamenten och muskeln som fäster i den, en liten blödning och så hade hon några sprickor i sin menisk. Lite värre än vad vi trodde alltså..

Efter detta fick Blondie behandlas med chockvågor på de skadade områdena (två) i några minuter och sedan fick hon ”medicin in i benet” (antiinflammatoriskt kanske?). Planen för Blondie nu är vila i minst tre månader då sådana här skador läker väldigt långsamt. Om två veckor ska vi tillbaka till kliniken och behandla henne en gång till med chockvågor som påskyndar läkningen och efter ännu en månad ska hon på återbesök då de tittar på benet igen för att se om hon behöver en till behandling eller om det ser ut att läka bra.

Fördelen med allt det här är ju att jag får mer träning i transportkörning! Det gick jättebra idag och jag lyckades tillochmed backa in transporten på sin parkering efteråt, med Axels hjälp såklart. Lite stolt faktiskt. Lilla jag drar häst och släp bakom min bil! =)

När ni läser det här är jag, Axel, Linda, Blondie och en påse nybakta bullar på roadtrip till Halmstad. Målet för vår tur är kanske inte den roligaste destinationen man kan tänka sig, för vi ska nämligen till veterinär Per Spångfors på Eurovet-kliniken. Per ska titta på Blondies skadade bakben som nog är på väg att läka men för säkerhets skull åker vi ändå dit och kollar upp det så hon inte har fått en spricka eller något liknande inne i benet.

Anledningen till att vi åker hela vägen till Halmstad med hästen är att där är de lite utav experter på just skadade hästben och har all möjlig utrustning för att se vad som är fel, så det ska bli väldigt intressant. Kan säkert lära sig något nytt. Per har även tittat på Blondie förut och har så att säga hennes skadehistorik redan vilket är extra bra. Speciellt i det här fallet då Blondies andra bakben har en gammal skada vilket gör att hon i princip alltid ser halt ut på det benet (förkortad muskel eller något liknande har jag för mig). Och eftersom hon alltid ser ”halt” ut på det ena benet är det väldigt svårt att se hur hon rör sig med det andra benet. Ja lite rörigt, men ni förstår säkert att det är extra bra med en expert i det här fallet.

Så varför i herrens namn är nu Axel med på den här resan? Som moraliskt stöd såklart! (Och för att äta bullar). Nej men tanken är att jag ska köra bilen och transporten och Axel ska ge mig lite tips när och om jag blir tvungen att backa med släpet för det är jag inte så himla haj på ännu och jag inbillar mig att han är det. Sen lite sällskap av min älskling är ju aldrig fel! =)

I vintras körde jag just Linda och Blondie till en hoppträning i Göteborg.

Efter gårdagens dressyrlektion har nu Alice provat hela fem olika varianter av nosgrimmor i sitt 22-åriga liv eftersom hon i går fick äran att prova en remontnosgrimma (bild 2) för första gången. Alla har de olika funktioner och utseenden såklart och olika hästar passar och trivs olika bra i dem.

Eftersom jag ganska nyligen gjorde sönder Alices vardagsträns (bild 4 och 5) har hon den senaste tiden fått använda sitt gamla träns med pullarnosgrimma (bild 3) men eftersom det inte är ett ”dressyrträns” i första hans blir det nog till att köpa ett nytt vardags-dressyrträns på mässan när Göteborg Horse Show går av stapeln om knappa tre veckor. Det blir troligtvis ett nytt träns med aachen-nosgrimma (bild 5) men kanske med en lite rejälare rem över nosen då jag tycker att de senaste hon har haft har varit lite sladdriga och inte riktigt suttit på plats.

Så vilken utstyrsel passar Alices söta huvud bäst i, tycker ni? =)

Som sagt red Linda Alice på sin dressyrträning igår eftersom hennes Blondie är skadad. Alice tackade självklart inte nej till detta utan ville gärna svettas ordentligt i vårsolen!

Jag tycker att det såg riktigt bra ut och det var roligt att se någon annan rida Alice för en tränare, man ser ju inte riktigt hur hästen ser ut när man rider själv! I slutet kroknade både häst och ryttare lite grand, men det var ett bra pass.

Efteråt fick Alice skrittas av ordentligt och Linda svampade även av henne där hon svettats som mest. Om bara den där vinterpälsen kan försvinna snart! Sedan fick hon mumsig betfor och så rullade hon sig så fort hon fick komma ut i hagen igen. Som tur var lyckades hon bara rulla sig på ena sidan!

Ponnyn Nemo är nu frisk igen efter svullnaden i sina privata delar. Han fick sista medicinen i torsdags och han har även fått komma ut till sina kompisar i hagen igen. Idag red jag honom för första gången sedan innan skadan och han kändes fin! Red ett väldigt lätt pass på ridbanan för att känna lite på honom utan några större krav; bara lite uppmjukande arbete så att säga.

Lyckligtvis hade jag både Axel och kameran med till stallet idag. Vi skulle nämligen klura på lite planer med stallägaren idag plus att jag ville ta lite kort när Linda red dressyrträning på Alice efter lunchtid. Därför hamnade även söta Nemo på några bilder.