När vi hade ätit upp frukosten idag fick jag minst sagt en överraskning! Plötsligt försvann Axel in i sovrummet och när han kom tillbaka la han upp ett par högst välbekanta byxor på bordet. Det var nämligen inte mindre än mina egna ridbyxor som han smugglat med sig från Göteborg! Det tog dock ett par minuter innan jag förstod att det verkligen var mina byxor, men att det var ridbyxor såg jag direkt såklart.

Axel och hans mamma hade nämligen ordnat så jag skulle få rida frieserhäst! Jag blev helt chockad såklart, och tyckte att det var roligt att de hållit det hemligt ända tills idag. Strax innan klockan 14.00 idag satte vi oss i bilen och åkte bara någon kilometer eller så, det dröjde i alla fall inte många minuter innan vi mötte en kolsvart häst med ryttare längs vägen. Vi stannade till och hälsade på Durkje (vän till fam Sjöqvist) och hennes vackra häst Mayken V (e: Brend 413), ett nioårigt sto som tävlas i dressyr på ca LA-MSVC nivå. Vi åkte fram en bit och stannade bilen in på en mindre väg som ledde fram till Durkjes familjs gård och redan här fick jag hoppa upp på denna stora frieser med hur mycket man och svans som helst och skritta några hundra meter in på gården och in i deras paddock. Familjen har sex frieserhästar och de flesta, om inte alla, är egna uppfödningar.

Jag skrittade runt en stund och kände mig för innan jag vågade mig på trav. Och vilken trav! Gigantiska steg, lätt och lite svävande känsla. Jag hade lite svårt att hålla balansen till en början, dels på grund av ovana (jämförelsevis Alices ponny-trav) men också för att stiglädren var aningens för långa trots kortaste hålet. Dessa långa holländare! Men jag vande mig ganska snabbt och travade runt lite i snirklar och figurer. Väldigt trevlig och välriden häst som bar sig helt själv trots sin storlek. Inte ett dugg tungriden, och lätt och mjuk i munnen. Det jag hade lite svårt med var att få fram henne, lite mesridning från min sida, men det blev bättre mot slutet när jag vågade rida lite mer framåt. Efter en liten paus och lite prat med Durkje vågade jag på mig att galoppera och tur var väl det! Jättehärlig galopp som lugnt tog oss runt den lilla paddocken. För trots att Mayken var väldigt stor och paddocken ganska liten hade vi inga problem med att få plats. Jag har ju ridit andra stora hästar och då har jag alltid fått känslan av att vi knappt hinner börja på långsidan innan den är slut, men inte med Mayken. Vi galopperade så lugnt och fint på volten så =)

När jag kände mig nöjd bad jag (genom Axel) att Durkje skulle hoppa upp och visa lite hur en frieser egentligen ska se ut och det var väldigt roligt. Hon red jättefint och hade lite mer tryck i Mayken vilket jag inte riktigt hade (skyller lite på mina korta ben) och det var väldigt roligt att se! Superfin häst!

Efteråt kikade vi in lite i stallet där de andra frieserhästarna stod och vi hälsade bland annat på Maykens två år yngre syster Vrouwkje V som såg ut att vara minst lika fin. Gigantisk och svart!

Är fortfarande lite lyrisk över det hela, och väldigt tacksam över att Durkje lät mig rida lite på en av hennes fina hästar! =)