Är en ganska bra beskrivning av hur jag kände mig när jag släppte ut Alice i hagen efter kvällens dressyrträning för Cathrine. Trots regnkläder och andra kläder var jag blöt in på bara skinnet lite här och var efter en dryg timme i sadeln (inkl. fram-och avskrittning) ute i regnet. Allt var blött och illaluktande och äckligt, önskar jag hade haft en tvättmaskin som jag hade kunnat slänga in alla kläder i direkt. Nu hänger dem och droppar i duschen i stället, kommer lukta tårta där sen verkligen. Tur att inte Axel är hemma =)
Hur gick själva ridningen då? Ja vi började verkligen på botten; Alice var seg, osammarbetsvillig, stel och ville inte alls ställa åt vänster (vår akilleshäl som alltid kommer tillbaka efter en tid när jag inte har jobbat igenom henne regelbundet. Som över jul och nyår när jag inte var hemma). Jag kände mig som en liten nybörjare som inte kunde rida ett smack. Lyckligtvis kunde vi vända båten (eller hästen i det här fallet) och med hjälp från Cathrine fick jag och Alice jobba så svetten rann i floder. Eller var det regnet?
Lite i taget gick det bättre och bättre och sen SMACK bara så släppte hela alltet och Alice gick som riktig dressyrhäst igen. Vid det här laget hade hon blivit riktigt ordentligt trött så jag fick faktiskt själv be om att få sluta lektionen för jag kände att det räckte för Alice. Cathrine är en jättebra tränare, men i bland glömmer hon hur gammal Alice faktiskt är, så jag får påminna henne ibland och idag var ett sådant tillfälle. Vi hade lite kvar att jobba med i vänstergaloppen och Cathrine är en sån tränare som gärna får ett bra avslut på lektionen. Hon stirrar sig inte blind på klockan och avslutar när mina 45 minutrar har gått, utan vi slutar när vi är klara med det som vi håller på med för stunden vilket jag verkligen uppskattar. Men idag kände jag att det räckte innan vi var ”klara”, och det tyckte även Cathrine när jag sa till. Hon sa att hon skämdes lite för att hon inte tänkte på att sluta i tid och tyckte att det var jättebra att jag sa till. Det är ju ändå jag som sitter på Alice och det är jag som känner henne bäst.
Jag travade då av Alice i lite snirklar i paddocken och då hade vi verkligen klättrat upp från botten där vi började lektionen. Så fin var hon då!
Efter lektionen hade vi den vanliga diskussionen om inte Alice ville stå inne i boxen och vila en liten stund medan jag grejade i ordning, men när damen ätit upp sin betfor och sina morötter ville hon GÅ UT!!! NU!!! Då såg hon inte så trött ut längre. =)
oktober 2011
LoviseC 