Det nya året ringdes in och enligt hästarnas räknesätt fyllde Kaprifol fem år i samband med detta, fast hon egentligen inte fyller förrän i april. Efter vintervilan kom vi igång med lite uteritter och snart var det även dags för tömkörning igen. Innan vilan började Kaprifol förstå hur vi ville att hon skulle jobba, och nu var ju frågan om hon glömt det över vilan eller inte?

Men det hade hon inte utan vi kunde fortsätta där vi slutade!

Så kom snön och vi varvade träning med bus i sommarhagen!

I februari tränade vi dressyr för Karolina för första gången, för det räcker ju inte med att Kaprifol jobbar fint i töm utan helst ska hon ju göra det när jag rider också!

I övrigt var februari en månad med många skrittuter utomhus, underlaget var olika från dag till dag. Här är vi ute med Linda och Alice =)

Det blev också ett kortare avbrott från ridning i slutet av februari då en tand bråkade lite med Kaprifol, men så fort den var fixad av tandläkaren körde vi på igen! Tömkörning, dressyrträning, löshoppning och uteritter. Allt på en gång!

Så kom vi då till mars månad, som vi befinner oss i nu. Denna månad ligger ju ganska så färskt i minnet, men jag bjuder ändå på ett par höjdpunkter.

Terränghoppningen, såklart! Innan sommarhagen stängdes för tillväxt var vi där och hoppade stockarna för första gången. Roligare kan man knappt ha!

Vår första helt ensamma uteritt! Värd att minnas och jag hoppas på fler av dessa slag i framtiden!

Och så tömkörningen såklart, där Kaprifol verkligen kröp ur sitt skal och tittade ut.

Ja, och då har ett helt år gått tillsammans med den här fantastiska hästen som jag tycker så mycket om. Även om 2014/2015 var en underbar tid för oss tror jag att 2015/2016 kommer att bli ännu bättre. Jag tänker förstås på flytten till vår alldeles egna gård som kommer att bidra till mer tid till mys med hästarna! Förhoppningsvis kommer vi kunna fortsätta träna för tränare under året, trots flytten, och jag hoppas även att vi kommer våga oss iväg på fälttävlansträning på Hajjerna och kanske även nån liten mini-tävling nånstans? Drömma kan man i alla fall!

Kaprifol blev snabbt kompisar med de nya hästarna i stallet och vilan fortsatte in i augusti. Snart blev det dags för lite promenader i de nya omgivningarna, lite tömkörning och i slutet av månaden satt jag upp på henne igen.

September fortsatte i samma stil som innan vila; ridning varvades med promenader, tömkörning, löshoppning och vila i stor hage med massa gräs.

I oktober började träningen trappas upp lite mer! Vi började besöka ridhuset lite mera regelbundet…

…och uteritterna tog oss på allt längre och mer konditionsbyggande turer!

I november började Kaprifol skolan på riktigt och träffade tömkörningstränaren för första gången.

I samma månad hoppade vi tillsammans för första gången och det gick riktigt bra!

Lite nya uppställningsbilder blev det också innan månaden tog slut!

I december fortsatte vi med lite löshoppning, skritturer i skogen och mera tömkörning. På den sista tömkörningen innan Kaprifol fick en kort vintervila började hon förstå vad det var vi ville och fram kom en riktig liten snygging!

Fortsättning följer!

Tråkigt nog får jag ju inte fira min ettårsdag tillsammans med Kaprifol, eftersom jag just nu befinner mig i Ettlingen i Tyskland på kurs. Men hur var det nu det började?

Jo…

Det var den 23:e mars 2014 som jag lastade ur Kaprifol på stallplanen, eller ja, hon fick lasta ur sig själv eftersom hon inte vågade backa ut ur släpet. Efter en lång resa, med en trött och lätt förvirrad häst ville jag inte bråka med henne det första jag gjorde så jag backade henne så långt bak det gick, flyttade mellanväggen och sen fick hon helt enkelt vända sig om och gå ut. Då förstår ni kanske hur liten hon var, när vi hämtade henne. Inte ens fyllda fyra år, knappa 160cm hög, mager och utan muskler.

Under de första dagarna lärde vi känna varandra. Hon fick massa mat, vaccination, maskkontroll, hovvård, tandkontroll och rykt. Ganska så snart började jag gå på promenad med henne, både med och utan sällskap, både på och utanför ridbanan. Vi gick inte långt, eftersom hon inte orkade så mycket, men så att hon fick röra på sig.

På order från veterinären gick vi över bommar, och när hon orkade gick vi även upp i skogen så hon fick lyfta på benen och börja bygga muskler. I slutet av månaden, efter en dryg vecka, var hon äntligen fylld av energi, och jag longerade henne för första gången för att se hur hon rörde sig och låta henne rasta av sig lite.

I april fortsatte vi med våra promenader, hon fick ha tömkörningsgjord, benskydd och lite annat på sig och så fick hon även löshoppa lite för första gången.

Alice och Kaprifol blev snabbt bra vänner och de stod ofta och kliade på varandra i hagen och de låg och sov inne i ligghallen tillsammans. När Kaprifol fått lite mer fett på kroppen och orkade gå lite längre sträckor fick hon följa med som handhäst när jag red Alice.

När jag haft Kaprifol en månad tog vi nya bilder, och då såg hon ut så här:

Vi hade roligt på ridbanan…

… och gick på utflykt för att leta upp det godaste gräset.

Maj kom med vackert väder, gräs i hagarna och vi fortsatte på samma sätt som tidigare samt att jag började tömköra henne lite enkelt.

Sommarpälsen kom fram under den äckliga vinterpälsen och gräset gav henne en extra boost i kroppen. Hon började se ut som en häst!

I slutet av maj la jag på Alices sadel på henne, den passade inte speciellt bra, men hon hade den på sig utan bekymmer.

Även löshoppningen gick framåt och hon tyckte att det var roligt! (så länge Alice sprang före..)

Den 1:a juni satt jag på Kaprifols rygg för första gången, efter att ha haft sadel på henne några gånger och hängt på henne. Det var helt odramatiskt och Axel kunde leda oss runt på ridbanan i skritt innan jag satt av igen.

Efter ett par uppsittningar och varv inne på ridbanan var det dags att testa vingarna utanför banan och även det gjorde vi utan problem. Alice var med som sällskap med lite olika ryttare, här nedan med Axel.

Vi upprepade det hela ett par gånger utan problem, däremellan gick vi på promenad, följde med som handhäst och mest gick hon i hagen och hade det gött. Ibland var det mindre gött, som den gången hon stoppade huvudet i ett jordgetingbo:

Juli månad anlände och jag tog med mig Kparifol allt längre bort från stallet, både på promenad, skritturer med sällskap och på släp efter Alice.

En härlig sommardag var vi uppe på platån i en av hagarna och medan jag skuttade lite stockar med Alice fick Kaprifol springa lös där uppe. Höjden av lycka, helt klart!

I mitten av juli åkte vi till kliniken i Ale för att plocka ut de små vargtänderna.

I samband med att vargtänderna togs bort fick Kaprifol ett par veckors vila för att smälta allt som hänt under den här korta tiden i hennes liv. Jag och Axel passade på att resa till Rom och när vi kom tillbaka var det dags för flytt av hästarna till Lillhult!

Imorgon firar jag ett år med Kaprifol och idag har det gått precis ett år sedan jag träffade henne för första gången. Det är en gammal klyscha, men visst har tiden gått fort!

Allra första bilden:

Jag tänkte att det kunde vara roligt med en liten sammanfattning på det här året, och se vad som har hänt egentligen, men när jag väl började så visade det sig ju att ett år ändå är en ganska lång tid, så det fick bli i flera delar helt enkelt!

Titta in här igen, så ska ni få en snabbrepris på mitt och Kaprifols år, från det här:

Till det här:

Eftersom det är i princip ett helt år mellan bilderna tycker jag att det är lite extra lustigt att se hur hennes färg har förändrats. Ska bli kul att se hur hon ser ut i sommar, när sommarpälsen kommer fram.