Vilken härlig och solig dag! Ett par minusgrader, blå himmel och frost i gräset. Efter både min och hästarnas frukost red jag ut en sväng på Alice med Kaprifol som handhäst och vi hade det riktigt mysigt. Det blev mest skritt men vi travade lite på gärdet också och Kaprifol skötte sig riktigt fint i sin ände av linan och höll sig i skinnet och travade bredvid Alice. Sen fick hon springa av sig lite lös också, och då höll hon sig inte i skinnet kan jag lova 😉 Inga bilder att bjuda på tyvärr men roligt hade hon! Även Alice fick springa lite och jag satt nästan lite löst ett tag där.

I övrigt har jag lagt lite tid på lastträning idag. Det har gått bra, i början gick vi lite in och ut med godis-hjälp men efterom den metoden dels inte får henne hela vägen in i släpet samt att hon går ut igen så fort godisen är tagen bytte jag lite strategi efter ett tag. Jag tog hjälp av en lina lite lätt bakom Kaprifols rumpa, precis som när jag har lasthjälp och när jag fått ordning på grejerna gick Kaprifol in i släpet och stod såpass bra att jag kunde stänga bommen bakom henne. Hon fick stå där en stund och jag fick i henne lite kraftfoder och godis och när jag kände mig nöjd fick hon gå ut och in i hagen igen.

Jag tog upp träningen ett par timmar senare och började då med linan direkt och det tog inte lång tid så hade jag fått in Kaprifol lugnt och fint i släpet och kunde stänga bommen bakom. Jag upprepade det ett par gånger och det gick bättre och bättre och Kaprifol blev mer avslappnad inne i släpet och kunde även äta lite bättre där inne. Hon är ju väldigt lättmutad, men när hon är nervös tar hon gärna inte godis eller mutor vilket ju gör det lite svårt att berömma henne på det sättet i det här fallet.

Sista gången kunde jag skicka in henne i släpet utan linan bakom, och hon tog självmant en munfull kraftfoder ur hinken som jag hängt där inne när hon gick in, då kändes det bra att sluta för dagen! Får försöka upprepa detta senare i veckan, eller nästa helg kanske, så vi fortsätter på rätt spår!

Än var det lite dagsljus kvar så jag fick in släpet i ladan också! Bra med frusen mark!

Jag måste visa detta också. När jag och Rebecka julpyntade stallet häromdagen skrev vi med kristyr på knäckebröd och igår satte jag upp dem i stallet (kristyren hann inte torka ordentligt då vi julpyntade). Så är sött blev det:

Nu har jag ingen bild på det, men ni kanske kan gissa hur det såg ut när jag kom ut till stallet i morse? Jopp, alla knäckebröden låg på golvet, till häften uppätna.. Jag trodde faktiskt inte att hästarna liksom skulle märka att de hängde där, men det gjorde de uppenbarligen.. =)

Vilken dag det blev och vilken start den fick när jag höll på att inte få ut släpet ur ladan ens…

Jag var uppe strax efter sex i morse, åt frukost, fodrade hästarna och mockade lösdriften. När jag var klar för att åka hämtade jag bilen, körde upp till stallet och kopplade på släpet. Så långt allt bra. Efter allt regn som kommit den senaste tiden är det väldigt blött överallt, inte minst på vår gårdsplan som kanske varit grusad en gång i tiden men består numera av gräs och gegga. Det är en liten, liten uppförsbacke och en kant som transporten måste över för att komma ut ur ladan och jag hade ju på känn redan innan jag började att det eventuellt skulle kunna bli problem.

Jag backade släpet så långt jag kunde utan att bilen gick över kanten/tröskeln för att får lite fart och det slirade lite men jag fick över transportens två främre hjul över kanten innan det tog stop. Kanske skulle jag kört på lite mer, kanske tvekade jag lite, jag minns inte riktigt. Men det tog stop i alla fall. Bilen slirade ordentligt i leran och jag kom varken bakåt eller framåt. Jag hann tänka ganska många saker under de kommande sekunderna (varför NU och när jag är ensam hemma!!). Men jag gjorde så att jag plockade lite rivningsmaterial (småsten av lecablock och gammal puts från stallet) och tryckte ner i geggan under bakhjulen på bilen och sen gjorde jag ett nytt försök och jag kom loss och ut med släpet! Jag stannade till där det var som minst lera, stängde portarna och vinkade hej då innan jag återigen hoppade in i bilen och slirade iväg över gårdsplanen. Det kändes väldigt skönt när jag var på ”fast mark” på vägen!

Resten av dagen flöt på bra! Det var snorhalt till Vårgårda men E20 därefter var saltad och bra att köra på. Ponnyn lastade sig själv och vi kunde lasta av henne hemma hos Peter och Malin vid elvatiden om jag minns rätt.

Hon fick hälsa på Malins andra ponny och komma ut i hagen tillsammans. Det var inte speciellt mycket action utan de verkade komma rätt bra överens redan från början.

Och det cremellofärgade underverket heter Tynwydd Maralyn, ett welsh cob sto f.2011.

Malin och ”Marängen” som blev smeknamnet, får se om det hänger kvar eller om det blir nåt annat. =)

Nu är jag hemma, hästarna är pysslade med och jag sitter i soffan tillsammans med katten som sover sött. Jag har inte gett mig på att få in släpet i ladan igen utan jag tänkte att jag gör det i morgon när det är ljust och gårdsplanen kanske tillochmed frusit. Jag tänkte passa på att lastträna Kaprifol lite också när släpet ändå är framme.

Jag kom inte iväg från jobbet riktigt så tidigt som jag planerat, men så är det extra mycket som ska hinnas med nu innan jul. Därför ville jag inte stressa iväg till ridbanan för att hinna med lite dagsljus utan jag tog en promenad med båda hästarna i stället. Men nu blir det ingen dressyrträning på söndag på grund av minusgraderna som fryser ridbanan, så det spelar inte så jättestor roll. Jag fick dock lite tråkiga nyheter av min tränare också, hon har fått jobb som ridlärare i Växjö och ska således flytta dit när det nya året inleds. Just för stunden gör det inte så mycket, det är svårt att hålla regelbundna träningar just nu och jag planerar att ge Kaprifol lite vila i januari. Kanske hinner vi med nån mer träning innan dess dock, men sen får jag helt enkelt se mig om efter en annan tränare. Tråkigt, men inte så mycket att göra åt såklart!

Min tränare har ett par av sina hästar ute på annons på grund av flytten, däribland Kaprifols mamma och Kaprifols halvbror som föddes i maj i år. Hade jag kunnat och fått hade jag gärna lagt vantarna på Kayenne och låtit henne ploppa ut fler små Kaprifol-bebisar! =)

Kaprifols mamma, en bild jag fått av min tränare.

Fredagen är påbörjad och jag räknar lite smått ner timmarna tills det är dax att gå hem. Jag började en timme tidigare än vanligt idag för jag var tvungen att vara klar med en provning innan ett visst klockslag och även om det var liiite tungt att gå upp i morse är det ju skönt att kunna gå hem tidigare! Jag satsar på att gå hem vid tvåtiden idag faktiskt, får se om det lyckas. I så fall tänker jag göra i ordning Kaprifol så snart jag kan och gå bort till ridbanan för ett dressyrpass. Det är en dressyrträning inplanerad på söndag, men just nu ser det ut som att den inte blir av för det är minusgrader på ingång och med tanke på allt vatten i marken lär paddocken frysa väldigt snabbt. Så vi får se hur det blir med det!

I morgon förmiddag ska jag vara ponnychaufför, min brors tjej har köpt en ny ponny och jag ska hjälpa henne att köra hem den. Tanken var att hon skulle stå med tre ponnyer fram till att den minsta blivit såld, men olyckligtvis fick lilla Diesel somna in i natt i sviterna av kolik.

Söta Diesel som fått somna in.

Med lite tur i oturen så kommer ju den nya ponnyn redan i morgon så Soanna behöver inte vara ensam alltför länge.

Det ska bli spännande att se den nya ponnyn! Blir säkert nån bild i morgon, fast Axel har ju snott med sig kameran till Australien så förvänta er inga superbilder 😉

Den här kvällen har känts ganska lång, och lite ensam. Jag gjorde stallet och hästarna ganska snabbt efter jobbet, det är perfekt väder för en vilodag om ni förstår vad jag menar. Jag har varit ganska många timmar i stallet de senaste dagarna så just idag kände jag för lite hus-tid helt enkelt. Jag har tvättat, ätit tacos, röjt lite och bytt ut den trasiga halvljuslampan på bilen. Faktiskt första gången i hela mitt tjugosexåriga liv som jag byter en lampa på en bil, jag har alltid lyckats få nån annan att göra det tidigare 😉 Det gick bra med lite hjälp från instruktionsboken, lite tid och pilliga fingrar. Bra med en ordentligt gammal bil så det är meningen att man ska kunna göra det själv!

I morgon är det fredag; bara en vecka kvar tills Axel kommer hem igen och mindre än två veckor kvar till julafton. Det ska bli roligt att fira vår första jul här hemma på gården. Jag hoppas på en vit jul, och så där mysig och härlig som man tror att den var när man var liten.

Nu blir det snart sängen, klockan är inte speciellt mycket ännu men jag behöver vara på jobbet redan innan klockan sju i morgon så det blir en tidig uppstigning.

Nu har hästarna både fått dagens motion och julfint i stallet!

Vi började med att ”glittra in” stolparna på ena sidan stallgången, den som inte hästarna nådde såklart, samt stolparna vid spolspiltan. En stjärna kom upp i fönstret också, lika dan som den i sadelkammaren.

Sen hängde vi upp lite granrisknippen med lite tomtar och pynt i.

Här sen man knippet lite bättre, och en otroligt vacker Kaprifol också.

Till sist en liten låda med granris och äpplen och så stalltomten såklart!

Inte så dumt ändå va? Lite döljer det ju byggkaoset i bakgrunden 😉

Här kommer lite fler bilder på hästarna från igår.

Även i kväll gör Rebecka mig sällskap i stallet; det blir en liten skrittrunda för hästarna och så ska vi julpynta i stallet! Kommer bli så mysigt =)

Stackars Alice. När Kaprifols sadelgjord inte längre räcker runt då får hon en ny, bättre och snyggare sadelgjord. När Alices sadelgjord inte längre räcker runt, då får hon en sån här!?

En sadelgjordsförlängare! Alice sadelgjord har varit aningens för kort enda sen tidigt i somras ungefär men eftersom jag sällan har sadel när jag rider henne samt att ”hon ska ju banta” har jag inte riktig brytt mig. Men trots att det nu är december är det fortfarande taaajt att spänna sadelgjorden, inte för att hon är riktigt lika tjock längre utan för att hon är en mästare på att blåsa upp magen. När Rebecka skulle rida sist fattades det typ två decimeter när vi stod inne i stallet så vi gick då ut med sadeln lös och kunde spänna sadelgjorden där ute när hon börjat andas igen. Men nu har jag alltså köpt en förlängare! Blir spännande att se om den så användbar som jag tänker mig. Fördelen är ju att när (hrm, om) Alice har blivit lite smalare igen kan man ta bort den och använda sadelgjorden som vanligt igen. Och! Skulle Kaprifol få en sommarmage även nästa år kan hon få låna denna kanske 😉