Galopp

Jag hade egentligen tänkt rida dressyr idag, men alltså det var tjugofem grader och vindstilla när jag kom hem? Rebecka mötte upp mig i stallet och vi gjorde i ordning Alice och Kaprifol och skrittade bort till det nyslagna gärdet och Kaprifol fick trava och galoppera lite. Alice var svettig redan när vi tog in henne i stallet och fick därför bara skritta idag. Jag får ta och klippa henne nån dag här, hon är verkligen för varm just nu. Även Kaprifol var lite matt i värmen, men var ändå lite nöjd över att få galoppera lite.

Jag är ju inte den som brukar klaga på värmen, och det ska man ju inte, men jag hoppas det är liiite svalare på torsdag när det är dressyrträning!

Barfotaboots

När Kaprifol plötsligt och ganska oväntat blev en barfotahäst i början av april i år åkte jag till Hööks och köpte ”första bästa” barfotaboots till henne för att jag skulle kunna rida henne som vanligt. Jag hade noll erfarenhet av dessa boots och visste därför inte riktigt vad jag, eller Kaprifol för den delen, gillade och passade i. Det kändes då som att Cavallo-bootsen på Hööks var en bra start, och jag var nöjd till en början.

IMG_1004

Ganska snart fick dock Kaprifol skav av bootsen på kronranden och ballarna vid framhovarna och det tog tid att läka tillräckligt för att jag skulle kunna använda bootsen igen, vilket gjorde att jag inte kunde rida ut ordentligt på omkring en vecka om jag minns rätt. Jag tyckte heller inte att bootsen mjukade upp sig så som jag trodde dem skulle göra, de var fortsatt rätt stela och knöliga att få på. De var heller inte speciellt flexibla i storleken så i slutet av verkningsperioden när hovarna blivit aningens större kunde jag knappt få på dem alls, trots att jag själv höll efter hovarna med raspen en aning. Till slut undvek jag nästan att rida ut på grusvägarna, bara för att jag skulle slippa ta på bootsen, och det kändes ju inte riktigt rätt så jag bestämde mig för att hitta en annan modell på boots.

Valet föll på Equine fusion och till framhovarna fick Kaprifol modellen All terrain. Dyrare än Cavallos boots, men det var det lätt värt så här i efterhand. Mycket lättare att få på, mycket mjukare och flexiblare runt mjukdelarna på hoven och den stängs endast med kardborre så det är enkelt att dra åt den runt hoven som då även kan variera lite i storlek under verkningsperioden (ca sex veckor) utan problem. Trots att jag var väldigt nöjd med dessa boots lät jag bakhovarna fotsätta med Cavallos boots eftersom jag inte alltid behövde bootsen i bak samt att jag ville testa de nya bootsen ordentligt innan jag köpte fler. När tiden gick började dock bak-bootsen bli för små även direkt efter verkning och när jag provade fram-bootsen (som var en storlek större) så var de alldeles glappiga. Så nu häromdagen hittade jag ett par begagnade Equine fusion-boots i rätt storlek på hästnet och slog till. De är inte samma modell som jag redan hade på framhovarna utan modellen ”Ultra”. Den är ännu enklare att sätta på hoven men kanske är knäppningen något sämre, eller ”pilligare” då det ska träs igenom två spännen. Kaprifol står ju dock stilla och fint medan jag grejar så det är inga problem. De är lätta att dra åt och de satt på fint när jag red min 24-minuters premiärrunda igår.

Så nu är jag väldigt nöjd med mina boots och det ska bli intressant att se hur lång livslängd de har. Och nu när jag har dessa boots till alla fyra hovarna ska jag se om jag kan sälja mina Cavallo-boots, jag var lite inne på att behålla dem och använda när jag ska rida rundor med riktigt leriga bitar för att spara lite på mina andra, men näe det kommer jag inte att göra. Så om nån vill köpa mina Cavallosar efter det här inlägget är det bara att hojta 😉

Alice har för övrigt kvar sina Cavallos, dock en annan modell som har en bättre och flexiblare knäppning och dem kommer hon få behålla för dem passar rätt bra på henne. Den modellen är den rundare varianten, eftersom hennes hovar är just ganska runda, medan Kaprifol fick den smalare.