Men det beror inte på Kaprifol utan på att sladden som går mellan släpet och bilen bråkar och vill inte fungera. Det har varit lite glapp i den tidigare och jag hade en del problem med den i lördags när vi körde Zack (den tappade kontakten efter gupp i vägen mm). Till sist fick jag tejpa den i exakt rätt läge med silvertejp.. Men idag med min bil ville det inte alls fungera och att köra iväg utan lampor på släpet vid femtiden på kvällen känns ju inte så lyckat. Tiden tickade iväg också så jag kände att jag hellre bokade om tiden än försöka stressa runt och leta rätt på någon slags kontaktspray eller liknande som eventuellt kunde hjälpa. Så vi kör träning på torsdag i stället så får jag se om det går att fixa sladden eller om det är enklast att köpa en ny.

Kaprifol fick röra på sig i alla fall, jag red bort till paddocken igen och kände lite på henne. Efter gårdagens bett-fiasko fick jag låna Rebeckas ”indianhackamore”, en bettlös variant, så vi slapp bli ”arga” på varandra. Kaprifol var väldigt nöjd med detta och kändes avslappnad, lagom pigg och glad. Sen kan jag inte alls jobba henne på detta, hon går i en OK form men jag kan inte påverka henne så bra som jag vill med böjning och ställning. Det är lite svårare att styra också, men Kaprifol lyssnade väldigt fint på sitsen så vi hade inga större bekymmer (gjorde inga små volter heller, hehe). Ett väldigt avslappnat och kravlöst pass i alla gångarter i alla fall, och det kändes bra efter gårdagens 🙂

Det känns allt lite tomt i hagen nu när Zack är borta och det ska bli väldigt intressant att se hur många extra dagar det tar för hästarna som är kvar att äta upp höbalen. Jag hoppas att det inte kommer ta alltför lång tid, men snart kommer jag ändå få byta ut hösilaget mot torrt hö för annars kommer hösilaget hinna bli dåligt innan hästarna äter upp det. En nackdel med att vi går mot varmare tider faktiskt!