Blåsig uteritt

Idag stod det uteritt på schemat och så blev det också! Vädret var okej, dock ganska blåsigt så det var en och annan farlig Pokemon som lurade bakom grenarna längs vägen. Men vi överlevde. Det blev lite mycket skritt till en början vilket inte taggade ner Kaprifol så värst, men mot slutet kunde jag låta henne galoppera en kilometer i sträck i svagt uppförsslut, och efter det hade jag en väldigt nöjd och frustande häst. Hela rundan blev 7km.

I morgon gör vi ett nytt försök att åka på dressyrträning!

Nostalgi

Jag blev lite nostalgisk igår när jag letade fram de gamla bilderna på grise-täcket som vi vann på en av våra tävlingar, jag och Alice. Nog för att vi aldrig hoppade så högt och inte så ofta heller, så tycker jag ändå att vi har haft en väldigt lyckad och rolig ”tävlingskarriär”, jag och min tjocka skäck. Hon var alltid så himla taggad på hinder och i och med att vi nästan alltid blev ”dubbelnolla” lyckades vi ofta knipa en placering bland alla stora, bruna halvblod. Oftast var Alice ensam skäck på tävlingarna och fick mycket fina kommentarer från publiken, vilket ju såklart var väldigt roligt.

Alice hade ju tävlat ett antal år med mina två systrar innan jag tog över tyglarna och de som startat både 1.10 och 1.20 med Alice fnissade nog lite åt mig när jag inledde vår karriär med en liten klubbhoppning på hela 70cm.

820

Alice var ju dock en riktig pärla, 18 år vid det här laget, och det dröjde inte alltför lång tid innan vi var uppe på ”tävlingsbara höjder”. Året 2008 var vårt ”stora tävlingsår” och vi inledde året med att nolla vår första 1.00-metersklass på klubbhoppningen.

831

Inte långt där efter hade vi vår riktiga tävlingsdebut i Skultorp där vi hoppade 0.90 och 1.00m. Det var första gången jag tävlade Alice ”på riktigt”, första gången jag åkte iväg med henne i släp, andra gången jag hoppade en ordentlig bana på en meter och första gången jag red Alice i ett ridhus. Men varför skulle inte det gå bra! Vi var helt felfria och placerade oss på tredjeplats i första klassen och fjärde plats i andra klassen. Från just den här tävlingen har jag dock inga bilder.

I juni var det dags för hemmaklubbens allra första egna lokala tävling, på fotbollsplanen nere ”i byn”. Första klassen gick katastrofalt dåligt, men vi laddade om och vann meterklassen före 18 andra ekipage.836

Efter detta halkade vi in som reserv i laget på Gota-cupen och åkte till Falbygdens stora utebana tillsammans med två andra ekipage från klubben. Alice briljerade såklart, och vi placerade oss i förklassen innan lagklassen tack vare en supersväng i omhoppningen som ingen annan som försökte klarade. Nog för att hon är en fullblodskorsning (hehe) så är ju Alice inte speciellt snabb i jämförelsevis, men hon är otroligt vändbar och kan hoppa nästan vad som helst stillastående. Det här är nog den placeringen som värmer mest faktiskt, det var över 60 starter i klassen och så hamnade vi där bland alla bruna hästar! (Lite synd på den andra skäcken som ”förstör” bilden bara!). Även i lagklassen var vi felfria.

807

Vi hann även med att åka på ett fälttävlansläger där vi hoppade massa roliga terränghinder och så i augusti var det dags för hopptävling igen, nu på Mariestads gräsbana. Med datumet 080808 skulle man ju kunna tro att vi kom åtta, men det blev faktiskt en grön rosett för oss 🙂

Digital StillCamera

Vi startade nog i en eller två tävlingar under året som vi blev oplacerade i och sen flyttade vi ner till Göteborg i september och Alice blev stadsbo i hela 6.5 år innan vi återigen hittade ut på landsbygden. Tänk vad länge hon har hängt med oss nu, fina gamla tanten. Och än verkar det allt som att hon blir kvar ett tag till 🙂