Den här vecka ska Axel låna med sig avvägningsinstrument och långa måttband från GVC så att vi någon dag kan mäta in ridbanan lite mer noggrant. Vi ska mäta in den både i ytstorlek men också i höjdskillnad så vi vet hur mycket förarbete det krävs. I förra veckan var gräv-Martin ute hos oss och kikade och det är även han som kommer tillbaka sen när själva grävarbetet ska påbörjas. Han tyckte vi hade valt en bra plats och trodde inte att det skulle behövas jämnas till så mycket. Förutom utjämningen kommer han ta bort en del stora stenar samt gräva ur diket längs med hagen så vattnet rinner bort lite bättre. Det blir även han som får sprida ut makadamet som blir bärlagret på ridbanan och det kommer vi beställa in relativt snart så det finns på plats när Martin kommer för att jämna till marken.

SÅ SPÄNNANDE! Det är nog få som förstår hur stor denna dröm är för mig: en egen ridbana vid mitt egna stall. Att jag dessutom i nästan tre års tid endast haft ridavstånd till en ridbana gör inte längtan mindre. Jag längtar efter att ha en plats där jag kan tömköra utan att först behöva gå 2km längs en trafikerad väg. Jag längtar efter att kunna lägga ut lite bommar utan att först göra i ordning hästen, rida till banan, hoppa av och låta hästen gå lös medan bommarna tas fram för att sen vara tvungen att göra om allt innan man kan rida hem igen. Jag längtar efter att kunna bygga upp en hoppövning och låta den stå kvar på banan ett par dagar för att träna på den flera gånger utan att behöva plocka undan hindren mellan omgångarna. Jag längtar efter att kunna hålla underlaget välsladdat och ogräsfritt. Jag längtar efter att kunna löshoppa med ordentligt material och utan att behöva rida eller gå 3km först. Jag längtar efter att kunna träna dressyr med bokstäver på staketet. Ja jag längar tillochmed efter att kunna mocka upp skiten på ridbanan utan att behöva dra med mig hästen in i ett främmande stall för att leta efter en grep.

Snart blir det verklighet!