I förmiddags stoppade vi in Kaprifol i släpet och åkte de dryga två milen till Sandris Häst och Utrustning och deras nybyggda terrängbana. Det första Kaprifol fick se när vi lastade av var en flock kor, hehe. De kom smygandes närmare och närmare och Kaprifol gjorde stora ögon, men höll sig i skinnet. Lyckligtvis kunde de inte gå ändra fram till terrängbanan så jag behövde inte bekymra mig så mycket om det. Banan låg på en inhängnad gräsplätt och det fanns flertalet hinder, även ett par vanliga banhoppningshinder fanns det. Mestadels platt men en liten kulle fanns det, det gillas 🙂

Efter uppvärmningen började jag hoppa ett hinder i taget och jag började lite lugnt med de lite enklare stockarna och gick sen vidare till däckhindret.

Och den lustiga spindeln. Kaprifol tittade en del och stannade en gång här och där, men ingen större grej. Om man bortser från stockarna hemma i hagen är det ca två år sen vi hoppade terräng senast, då vi var med ett par gånger på Hippo Cup.

Det roligaste hindret var här nere, svag uppförsbacke och inbjudande stockar, bara att galoppera på!

När vi blivit varma i kroppen av de lite enklare hindren hoppade vi de lite svårare (spets, hinder uppe på kullen) och även det högsta hindret på banan. Lite utanför min ”comfortzone” och jag fegade ur ett par gånger så jag fick be Axel lägga upp en bom som inramning, då hoppade vi det galant två gånger.

Som avslutning hoppade jag två korta banor och sen var jag väldigt nöjd för dagen! Lite fler bilder kommer en annan dag 🙂