One year

Ett helt år har gått sen världens bästa fluff fick vandra vidare. Har det bara gått ett år? Känns längre. Jag saknar henne som individ, våra barbackaturer och våra handhästrundor. Men jag saknar inte så mycket att inte ha två hästar, faktiskt. Det trodde jag att jag skulle göra. (Sen kommer det bli en till nån gång ändå, antingen i form av en ponny eller ett föl efter Kaprifol).

Ja jag saknar henne, men jag ångrar inget. Jag är trygg i mitt beslut att ta bort henne och jag är glad och stolt över att jag inte lät det gå för långt. Hennes tid var inne helt enkelt.