En sämre tävlingsdag

Ja idag var det inte min och Kaprifols tävlingsdag kan man nog minst sagt säga! Huvudproblemet till första klassen var att jag planerade tiden helt fel och hann inte riktigt värma upp ordentligt utan det blev lite stressigt och hafsigt. Framhoppningen gick helt okej ändå, och inne på banan fick vi två stop. Ett på ettan, ett riktigt typiskt ”vi är inte igång-stop” och sen på femman tror jag, ett räcke där hon plötsligt blev jättetittig och det märktes väl tjugo meter innan hindret att vi skulle stanna typ!

Den här tittigheten hör också ihop lite med att hon inte var ordentligt uppvärmd och ”redo mentalt” för det hela. Vi fick inte till övriga rundan heller utan det blev bara dåliga hopp och det var orytmiskt och segt som sirap. Ett gäng tidsfel fick vi också!

Kaprifol fick vila i släpet medan klassen rullade färdigt och Loke roade sig kungligt med sina kusiner! Pappa, Susanne, pojkarna och och Loke och Axel var med mig idag, så full support alltså!

Till andra klassen var vi åtminstone uppvärmda och lite mer redo, men jag tror att vi båda hade en rätt dålig känsla efter första klassen efter alla de dåliga sprången vi fick. Framhoppningen gick dock bra, men sen inne på banan stannade vi ut oss på första hindret. Första stoppet var inte så konstigt, där fegade jag ur, såg inget avstånd och släppte allt till Kaprifol att lösa, vilket hon kände att hon gjorde. Och även om jag nog kan känna att vi kom rätt på hindret de två efterföljande gångerna så ville inte Kaprifol hoppa, och jag var väl inte den bästa supporten vid det här laget heller.

Jag ska inte sticka under stol med att jag känner mig numera rätt gravid (i vecka 22) och det har hänt ganska mycket bara på de här två veckorna sen den senaste tävlingen och jag är ju feg i vanliga fall! Jag är även mer obalanserad och har lite foglossning mm, så jag är som sagt inte riktigt i form för tävling för tillfället! Men men, sånt är livet! Och det var inget snällt första-hinder heller om jag ska hitta nåt mer att skylla på! En riktigt parallell oxer, rakt mot publiken och domartornet, från alla andra hästar och med de mest ”spektakulära” infångarna av alla på banan. Nu ska man ju klara alla hinder på banan ändå, men just första hindret brukar man ju hålla lite snällare på de här lägre klasserna, hehe.

Det roliga är att mina fantastiska lagkamrater hoppade oss till omhoppning mot tre andra lag så jag fick hoppa omhoppning trots strecket i protokollet och den här gången tog vi oss över första hindret i alla fall, men inte så mycket mer än så. Som sagt, inte vår dag idag, men resten av laget hoppade super och vi slutade på fyra fel i omhoppningen och landade på en tredjeplats! Så trots två uteslutna rundor för min del åkte vi hem med en gul rosett, hahaha.

Nu länger jag hoppningen på hyllan för den här säsongen i alla fall! Drygt fyra månader kvar till bebis ankomst! Jag kommer coacha Beatrice (Kaprifols medryttare) att hoppa lite småhinder med Kaprifol, och så är jag sugen att be någon duktig hoppa henne lite. Under förra graviditeten lät jag ju min dressyrtränare att rida henne ett par träningar i dressyr vilket var guld värt verkligen, så kanske skulle hitta en hopptränare som kan hoppa henne ett par gånger.