Morgonbestyr

Under dessa boxvile-dagar är jag ännu mer tacksam för min lösdrift faktiskt, tänk att rodda sig själv, barn som ska till förskolan och så fodra och släppa ut hästar varje dag innan jobbet? Nej tack! Nu måste ju dock jag och Loke ta hand om Kaprifol innan vi åker till förskolan, och det går väl ganska smidigt ändå, men som sagt är det skönt att det inte är ”permanent”. Senare i vinter kommer ju dock fåren behöva lite mat på morgonen, (och hönsen släpper vi ju ut också) men även det kommer vi försöka göra så smidigt och enkelt som möjligt.

Efter vår egen frukost och påklädning går vi ut och så får Kaprifol stå i stallgången medan jag mockar ut nattens bajs lite snabbt, byter hönät (som jag förberett kvällen innan) och fyller på vatten. Loke har snabbt lärt sig att mamma inte tycker om när Kaprifol skrapar med hoven i golvet så han har tagit den uppgiften på sig och går fram till Kaprifol och säger ”nej Ka-ko” eller ”Nu jäcker det”. Och Kaprifol slutar så snällt så och pussar lite på Lokes huvud och tigger godis (och nöjd över att nån gav henne uppmärksamhet).

Det verkar förresten som att Loke håller på att lära sig räkna till tio också. Igår kväll när vi höll på att byta till pyjamas kom det plötsligt ”fem, åtta, nio, tio” med klockrent uttal. Det var länge sen vi räknade högre än fem, så det är nog nåt de gjort på förskolan kanske. Väldigt gulligt var det i alla fall! Det är väl så att man numera kan skylla det mesta på förskolan egentligen? Fast mest de negativa bitarna såklart!