Kaprifol har ju vilat i nästan tre veckor efter att jag upptäckte svullnaden på hennes ena framben. Anledningen till att hon fick vila så länge var ju att vi åkte till Island och jag tyckte att det var onödigt att sätta igång henne bara för att sedan låta henne vila igen några dagar senare. Vilan har gjort henne gott, hon har vuxit och mognat lite och hon är minst sagt taggad på att komma igång igen.
I fredags och i lördags promenerade jag lite med henne och i går satt jag upp och skrittade en kort sväng samt tog några travsteg för att känna lite på henne. Hon känns otroligt fräsch och har så mycket energi att hon knappt vet var hon ska ta vägen. När vi skrittade ville hon trava och när hon fick trava ville hon galoppera. När det råkade bli galopp ett par steg (åh vilken galopp!!) tog det ett par språng innan jag fick stop på henne igen. Efteråt var hon såå nöjd med sig själv.
Efter turen kändes frambenet fortfarande bra, så jag vågar hoppas lite grand på att det har läkt under vilans gång. Vi tar det dock fortsatt försiktigt ett tag till och skrittar hela vecka ut, minst.
Idag följde Axel med på en lite längre skrittrunda och Kaprifol var lite lugnare idag, tills vi kom fram till ett par kor i en hage. Man skulle kunna tro att hon har vant sig vid kor nu när hon har några till granne, men när dessa kor kom springande mot oss i hagen, ja då höll Kaprifol på att sätta hjärtat i halsgropen. Vi övade snabb skänkelvikning, passage och piaff där ett slag, men sen kom vi förbi och Kaprifol kunde andas lite lugnare igen.
I morgon blir det vila och sen promenerar vi lite igen på onsdag tror jag!
