Då var det löshoppningsdax i stallet igen! Fyra hästar blev det idag då några tyvärr fick stå över på grund av skador. Alice var med men var lite seg, troligtvis på grund av väderomställningen. Idag var det nämligen runt tio plusgrader och lite kvavt. Hon fick skutta några små hinder i alla fall, får hoppas att hon är piggare i morgon.

Det blev verkligen en heldag i stallet idag då jag var där redan klockan elva i förmiddags och visade stallets enda lediga box innan löshoppningen började. Klockan sex hade jag insläppet och sedan åkte jag hem för att äta middag. Jag ska dessutom alldeles strax tillbaka och ge hästarna sin kvällsmat innan jag får åka hem och sova. Men så är det ibland =)

Även i morgon blir det till att åka till stallet två gånger. En gång på morgonen för att släppa ut hästarna och så en gång på eftermiddagen då det flyttar in en ny häst i stallet så jag tänkte att jag skulle vara där när den kommer. Stallägaren är nämligen inte hemma i morgon kväll (hennes bebis skulle kommit idag men den kom inte, så hon passar på att gå på en stand-up komiker i morgon!).

I torsdags innan vi åkte till kliniken med Blondie passade jag på att hoppa lite med ponnyn Nemo. Axel var ju med som kunde fota lite och bära bommar!

Nemo rider jag just nu 2.5 dagar i veckan (onsdagar, torsdagar och varannan måndag) och då ska jag rida varierat med mestadels uteritter men även lite hoppning och dressyr så denna dag blev det alltså lite hoppning. Nemo är en jättefin ponny i både dressyr och hoppning så jag tycker att han är väldigt rolig att rida. Eftersom vi hade lite tidspress på oss denna dag, så ställde vi endast fram två hinder som jag hoppade över i lika olika utformningar, höjder och varv. Jag började med cavalettibommar på marken, sedan hoppade jag små kryss och sedan höjde vi lite mot slutet eftersom Nemo skötte sig väldigt bra och tyckte det var roligt. Till sist hoppade vi 70cm, vilket faktiskt är bland det högsta jag har hoppat på ponny! Jag har för mig att jag hoppade 80cm på min ponny (Shamrock) någon gång, men han var faktiskt ca 10-15cm högre än Nemo så det måste ju vara lika högt ungefär!

Nemo tyckte inte att det var högt i alla fall, och det är ju huvudsaken. På söndag blir det löshoppning för honom och fem andra hästar i stallet. Ska bli kul!

Lite bilder här då!

Jag blev uppriktigt förvånad när jag råkade kasta en blick ut genom fönstret i morse och såg att det låg ett vitt täcke på marken. Jag var helt övertygad om att snömassorna skulle komma som regn här i Göteborg. Det försvann dock väldigt snabbt. När jag kom till stallet var världen vit men bara några timmar senare var det gulbrunt igen. Kändes ändå lite skönt med lite regn, nu kanske världen kan explodera i grönt under de kommande varma dagarna!

Morgonen flöt på bra. Hästarna hamnade i rätt hagar, boxarna blev mockade och stallgången sopad. Enda gången det ”sket sig” idag var när jag skulle vara lite snäll mot gammelmannen Charm och släppa in honom till sin bästa kompis Blondie. Blondie går i vanliga fall på lösdriften (med Alice och några till) men eftersom hon blev behandlad hos veterinären igår gick hon ensam i en mindre hage idag. Charm stod vid grinden och såg väldigt olycklig ut för att hans kompis var så nära, men ändå så långt bort så jag bestämde mig för att släppa ihop de båda (båda är stallägarens hästar och de har alltid gått ihop). Så jag tog ut Charm utan grimskaft ur grinden och i stället för att vända honom med mig så släppte jag honom för att kunna stänga grinden. Grinden till Blondies hage är precis intill och han fyller 33 i år så jag tänkte faktiskt att han inte skulle gå någon stans under de sekundrarna som jag lät honom vara lös.

Men det tänkte inte Charm. YIHAA sa 33-åringen och travade iväg snabbt som tusan över gårdsplanen så fort han upptäckte att han var lös. Uppför backen och så stannade han där det fanns lite gräs att tugga på men så fort jag kom för nära så sprang han iväg igen. Öronen spetsade och ögonen lyste av spratt. Ganska snart lät han mig vinna i alla fall och borta vid lösdriften kunde jag fånga in honom igen och leda in honom till Blondie. Lycklig över sitt äventyr och kanske lite lycklig över att få vara hos Blondie ingen.

Några bilder på söta Charm. Vinterbilden tog jag för några år sedan och sommarbilderna har Linda fotat förra sommaren tror jag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad jag kan minnas så har jag bara varit på en hästklinik endast en gång tidigare så det var lite spännande när vi lastade av Blondie och ledde in henne i en av klinikens boxar. Vi var lite tidiga, (eftersom vi hade haft god tidsmarginal, inte för att jag körde för fort!), så vi fick sitta i väntrummet en stund. Axel passade på att dricka espresso-choko och vi spelade två snabba partier ”fyra i rad” innan Blondie blev inkallad till veterinären.

Vi gick då till klinikens rullband som används för att lokalisera hästens skada. Blondie gick smidigt upp på rullbandet som snart gick i en hastighet så hon var tvungen att trava. Veterinären kunde då gå runt den travande hästen och kika från alla olika håll och kanter på hennes rörelsemönster. Rullbandet var mestadels plant men under en kort sekvens lutade det uppför så att Blondie fick trava i en uppförsbacke och då ta i lite mer med bakbenen. Väldigt intressant att se!

Eftersom Blondie inte rör sitt högra bakben normalt (gammal skada) så kunde jag inte alls se om hon rörde sig rent eller inte på vänster bakben, där den nya skadan var. Veterinären hade dock inga som helst problem att lösa gåtan. Blondie fick backa av bandet och veterinären berättade att Blondie hade ont på två ställen; dels i själva knäet men också en bit ovanför knäet.

Blondie fick nu lugnande medel och leddes sedan in i ett mindre rum där veterinären undersökte hennes skadade ben med ultraljud. Han hittade snart vad han sökte. Blondies yttre ledband vid knäet var skadat, hon hade inflammationer i ligamenten och muskeln som fäster i den, en liten blödning och så hade hon några sprickor i sin menisk. Lite värre än vad vi trodde alltså..

Efter detta fick Blondie behandlas med chockvågor på de skadade områdena (två) i några minuter och sedan fick hon ”medicin in i benet” (antiinflammatoriskt kanske?). Planen för Blondie nu är vila i minst tre månader då sådana här skador läker väldigt långsamt. Om två veckor ska vi tillbaka till kliniken och behandla henne en gång till med chockvågor som påskyndar läkningen och efter ännu en månad ska hon på återbesök då de tittar på benet igen för att se om hon behöver en till behandling eller om det ser ut att läka bra.

Fördelen med allt det här är ju att jag får mer träning i transportkörning! Det gick jättebra idag och jag lyckades tillochmed backa in transporten på sin parkering efteråt, med Axels hjälp såklart. Lite stolt faktiskt. Lilla jag drar häst och släp bakom min bil! =)

När ni läser det här är jag, Axel, Linda, Blondie och en påse nybakta bullar på roadtrip till Halmstad. Målet för vår tur är kanske inte den roligaste destinationen man kan tänka sig, för vi ska nämligen till veterinär Per Spångfors på Eurovet-kliniken. Per ska titta på Blondies skadade bakben som nog är på väg att läka men för säkerhets skull åker vi ändå dit och kollar upp det så hon inte har fått en spricka eller något liknande inne i benet.

Anledningen till att vi åker hela vägen till Halmstad med hästen är att där är de lite utav experter på just skadade hästben och har all möjlig utrustning för att se vad som är fel, så det ska bli väldigt intressant. Kan säkert lära sig något nytt. Per har även tittat på Blondie förut och har så att säga hennes skadehistorik redan vilket är extra bra. Speciellt i det här fallet då Blondies andra bakben har en gammal skada vilket gör att hon i princip alltid ser halt ut på det benet (förkortad muskel eller något liknande har jag för mig). Och eftersom hon alltid ser ”halt” ut på det ena benet är det väldigt svårt att se hur hon rör sig med det andra benet. Ja lite rörigt, men ni förstår säkert att det är extra bra med en expert i det här fallet.

Så varför i herrens namn är nu Axel med på den här resan? Som moraliskt stöd såklart! (Och för att äta bullar). Nej men tanken är att jag ska köra bilen och transporten och Axel ska ge mig lite tips när och om jag blir tvungen att backa med släpet för det är jag inte så himla haj på ännu och jag inbillar mig att han är det. Sen lite sällskap av min älskling är ju aldrig fel! =)

I vintras körde jag just Linda och Blondie till en hoppträning i Göteborg.

Efter gårdagens dressyrlektion har nu Alice provat hela fem olika varianter av nosgrimmor i sitt 22-åriga liv eftersom hon i går fick äran att prova en remontnosgrimma (bild 2) för första gången. Alla har de olika funktioner och utseenden såklart och olika hästar passar och trivs olika bra i dem.

Eftersom jag ganska nyligen gjorde sönder Alices vardagsträns (bild 4 och 5) har hon den senaste tiden fått använda sitt gamla träns med pullarnosgrimma (bild 3) men eftersom det inte är ett ”dressyrträns” i första hans blir det nog till att köpa ett nytt vardags-dressyrträns på mässan när Göteborg Horse Show går av stapeln om knappa tre veckor. Det blir troligtvis ett nytt träns med aachen-nosgrimma (bild 5) men kanske med en lite rejälare rem över nosen då jag tycker att de senaste hon har haft har varit lite sladdriga och inte riktigt suttit på plats.

Så vilken utstyrsel passar Alices söta huvud bäst i, tycker ni? =)

Som sagt red Linda Alice på sin dressyrträning igår eftersom hennes Blondie är skadad. Alice tackade självklart inte nej till detta utan ville gärna svettas ordentligt i vårsolen!

Jag tycker att det såg riktigt bra ut och det var roligt att se någon annan rida Alice för en tränare, man ser ju inte riktigt hur hästen ser ut när man rider själv! I slutet kroknade både häst och ryttare lite grand, men det var ett bra pass.

Efteråt fick Alice skrittas av ordentligt och Linda svampade även av henne där hon svettats som mest. Om bara den där vinterpälsen kan försvinna snart! Sedan fick hon mumsig betfor och så rullade hon sig så fort hon fick komma ut i hagen igen. Som tur var lyckades hon bara rulla sig på ena sidan!