Idag red jag ut med Diana och hennes häst, en av våra hyresgäster. Jag visade henne lite ridvägar och så gick vi förbi paddocken också som även hon fått lov att använda. Kaprifol var lite trött men skulle ju ändå inte gå speciellt hårt efter gårdagens vaccination så det passade fint med en lugn tur. Vi travade lite och tog en kort långsam galopp, i övrigt blev det bara skritt.

Alice fick en liten promenad på kvällskvisten, eller ja det började som en promenad men övergick till en barbackatur i grimma och grimskaft en stund senare. Det var riktigt mysigt. Vinstilla, nästan tio plusgrader trots att klockan var över åtta på kvällen, rådjuren betade på gärdet och fåglarna kvittrade svagt. SÅ härligt 🙂

Axel har tillbringat kvällen med att skriva prov och med 69 rätt av 70 kan man ju säga att han klarade det ganska enkelt 🙂

I går vid tiotiden fick Champis somna in. Hanna skriver ”Solen kom fram så vi myste i hagen innan och han tyckte om all uppmärksamhet och alla sina favoritgodisar och nyponsoppan han fick”. Det låter som ett perfekt avslut på ett långt härligt liv.

Tack för de här 16 åren som jag fått ha dig i mitt hjärta.

År 2000.

År 2008.

År 2016.

Och ja det är samma ponny på alla bilderna, även om man skulle kunna tro att vi bytt bort den första i alla fall! 🙂

I går var det alltså dags att hälsa på Champis, för en sista gång. Även om anledningen för besöket var väldigt sorgligt hade vi en väldigt härlig, rolig och mysig förmiddag tillsammans med Champis och Hanna. Jag och Axel anlände vid tiotiden och vi gick direkt för att hälsa på det vita busfröet, och Hanna såklart.

Lika söt, lika fin, lika vacker. Men visst syns det att han börjar bli gammal, och precis som tidigare jag hälsat på honom känns han så mycket mindre än jag föreställer mig honom. Det måste vara Kaprifols fel, den giganten.. 🙂

Vi tog in honom i stallet och pysslade, borstade, ryktade och pratade. Massor.

Därefter tog vi ut honom och gick en promenad tillsammans.

De där öronen. 🙂

Champis var aningen motvillig till promenaden i början, men efter en stund knallade han på fint.

Vi gick en promenad på kanske dryga två kilometer (åh vilka fina ridvägar!) och sen var vi tillbaka vid stallet och då fick Champis komma ut i hagen igen.

Hannas pappa kom förbi med god lunch till oss, och även Champis fick lunch.

Redan den 13:e september 2008 blev det ett känslosamt avsked, eftersom han då inte lägre var min och jag inte riktigt visste om jag skulle se honom igen. Lyckligtvis har jag ju det, och idag blev det då dags för mig att ta farväl på riktigt. Fina hjärtat.

Några sista godisar, klappar, tårar och sen blev det dags för oss att åka. Sov gott Silver Shamrock, vi glömmer dig aldrig.

I detta nu är jag och Axel på väg norrut. Vår destination för morgondagen är Leksand, men vi kommer stanna en bit innan dess och sova på hotell för att i morgon bitti åka sista timmen och anlända till Stall Sundet. Det har nu gått lite drygt sju och ett halvt år sedan jag och pappa åkte därifrån med ett tomt släp och ett tungt hjärta eftersom jag hade lämnat min ponny sedan åtta år tillbaka hos sin nya familj. Under den här tiden har jag hunnit hälsa på honom både en och två gånger och jag har många gånger sagt och tänkt att jag aldrig hade kunnat hitta ett bättre hem till honom. Han har haft det jättebra och har säkerligen lärt alla tre systrarna i familjen att sitta kvar även när han busat som mest. Även om jag inte ångrar att han såldes, så fanns det en del av mig som hoppades innerligt på att jag en dag skulle få tillbaka honom och se honom åldras som pensionär i en gräshage tillsammans med Alice.

Men nu blir det inte så.

För Shamrock ska få somna in. För sexton år sedan bockade han sig in i mitt liv, och nu ska han lämna det en gång för alla och jag är väldigt glad över att jag har en sån fin kontakt med hans nya familj så jag får möjligheten att komma upp och pyssla med honom en sista gång.

Anledningen att hans dagar är räknade är att han (högst troligtvis) har fått en hjärntumör och han blir snabbt sämre. Mer än så behöver jag inte gå in på, han är utredd på alla möjliga vis och det finns inget man kan göra. Han är ändå 20-22 år och har dessutom dragits med PPID med ett fånganfall som följd under de två senaste åren.

Även om det har en tråkig anledning så ska det bli fint att få träffa honom, och hans familj, en gång till.

Då var onsdagen kommen! Planen för idag är jobb, såklart, och sen hem och motionera en eller två hästar beroende på vad klockan blir. Om snön ligger kvar i eftermiddag tror jag det blir lite ridning i sommarhagen igen, jag vill passa på innan snön är borta och hagen ska vila för grästillväxt! När snön är borta borde ju ”grannens” paddock vara ridbar igen, jag längtar tills dess och det känns som att det inte är långt kvar nu!

I morgon är det skoning inplanerat för hästarnas del, och Rebecka kommer och rider med mig. På fredag ska jag vara tentavakt i Uddevalla större delen av arbetsdagen och sen på lördag är det dags för jobb på Scandinavium! Resten av veckan, och även hela nästa vecka, kommer gå snabbt med andra ord och innan vi vet ordet av det är april här! Härligt!

Nåt annat som var härligt var vår middag igår, det blev väldigt smarrigt. Upplägget på huvudrätten blev kanske inte det vackraste, men ack så gott =)

Bortsett från uteritten med Rebecka igår hade vi en ganska lugn dag. Axel är ju fortfarande lite sjuk och ska väl inte arbeta för hårt 😉 Vi var ute i stallet en sväng och klurade på fönstergaller och kom fram till att de stålrören vi funderade på att återvinna blir för korta. Det får bli nåt armeringsjärn-aktigt i stället tror jag. Vi klurar vidare!

Under eftermiddagen var vi ute en stund och tvättade och damsög bilarna, ganska så välbehövligt och nu när våren verkar vara på ingång kändes det bra att få det gjort!

Katla var med och höll oss sällskap en stund =)

Släpet ska också få sig en omgång nån dag när det är lite sol, jag vill spola det på insidan också och då vill jag att det ska vara soligt/lite varmare så det torkar ordenligt. Det ser ut att bli lite sol i veckan så det är nog snart gjort, då har väl snön töat lite mer också så jag kan köra in det i ladan igen. Just nu går det nog att köra dit, men portarna är liksom insnöade av all snö som rasat ner från taket. Klart det går att skotta, men jag vill ändå passa på att tvätta det innan jag kör in det igen.