I går när jag tittade på mängden hö som var kvar i hölådan tyckte jag att det såg ut att kunna räcka ganska precis tills det att jag kom hem från Göteborgsvistelsen på onsdag eftermiddag. Därför blev jag en aning förvånad när det var helt tomt i morse! Men det var bara att inse fakta: stunden då jag själv skulle starta traktorn och förflytta en höbal in i hagen alldeles själv var kommen. Jag sprang och satte på värmen till traktorn direkt, det var bara fyra grader ute och Goliat var utan tvekan kall, ingen idé att testa liksom. Under tiden som Goliat värmdes upp förberedde jag för hökörningen: Hagen stängdes av, hölådan öppnades, hö-”böset” som låg kvar under pallen krattades upp och jag plockade fram hörselskydd och kniv för att öppna balen och så förberedde jag även för momentet ”välta bal”. Där hade jag dock lite problem och jag lyckades inte få in det där spettet i balen men jag löste det på ett annat sätt (silvertejp inblandat, funkade felfritt). Jag gick även en promenad med Kaprifol och gav henne dagens dos metacam (fast det är inte metacam utan en billigare variant som jag aldrig sett förut). Det gick bra och Kaprifol smaskade glatt i sig mängden som jag sprutade in i hennes mun.

Så. Hörselskydden sattes på. Jag vred på den där kranen och satte fast den. Pumpade fram lite diesel tills jag hörde tanken. Klättrade upp i traktorn. Satte i nyckeln. Drog ner gas-spaken till rätt läge. Skulle jag ha i kopplingen när jag startade? Jag mindes inte riktigt men gjorde det i alla fall. Det är jättejobbigt för övrigt, kopplingen sitter för långt bort för mina korta ben och den är trög så jag får typ dra mig ner med hjälp av ratten för att få ner den i golvet. Sen tryckte jag på knappen. Och Goliat brummade igång! Här fick Goliat en hel kärleksförklaring från mig medan jag kopplade bort värmen, höjde skopan och körde ut! Vilken känsla va!

Vältande av balen gick fint, men spetsandet av balen blev inte lika snyggt som förra gången jag gjorde det. Jag insåg lite sent att balen lutade lite bakåt samt att jag hade spjutet lite högt så halvvägs in med sputet välter balen lite lätt bakåt. Jag gör ett nytt försök men samma sak händer igen, fast spjutet sitter ändå rätt bra in i balen så jag höjer spjutet med balen på och det ser fint ut så jag bestämmer mig för att köra. Det går bra! Jag backar knixigt in i hagen och ställer balen så långt bak i hölådan det går och drar låss den från spjutet och välter sedan upp den på pallen. Traktorns jobb är avklarat och jag ställer in den i ladan igen, med en ordentlig klapp såklart. Sen var det bara att befria balen från plasten och nätet och ställa rätt hölådan runt den.

Jag bestämde mig för att prova att inte ha nätet på höbalen den här gången. Den första balen räckte i nio dagar vilket är lite för länge om man vill behålla kvaliten i balen eftersom vi inte har möjlighet att fluffa upp och sprida ut höet. Nu har det ju varit rätt kallt så det har ändå gått bra, men lite kortare tid vore att föredra. Nu tror jag att det kommer lösa sig automatiskt nu när gräset tar slut i hagarna och de väljer att äta mer hö, men jag vill ändå prova utan nät och se hur det blir. Dessutom är vår hö-krage rätt tajt runt balen så när balen har öppnats och ”expanderat” ur sin hårdpackade form packas den rätt hårt i lådan och hästarna får ändå arbeta lite för att få mat. Om det ändå visar sig att det är bättre med nät kommer jag vilja göra lådan lite större för nät + den hårdpackning av höet som det blir i den nuvarande lådan var lite väl arbetsamt att få ut höet tycker jag. Men vi får se helt enkelt.

Idag var det så dags för momentet vi (jag) bävat för ganska länge. Skulle jag lyckas köra ut en bal i hagen helt själv? Traktorn sattes på värme och en halvtimme senare satt jag där vid ratten och tryckte på knappen och Goliat brummade igång. Först skulle balen vältas, om jag ska vara ärlig så var det ett av momenten jag trodde skulle bli knepigast. Axel slog in ett litet spett i övre delen av balen och tog en tjock lina från spettet, över balen och till traktorn. Jag trodde att det skulle kännas tyngre, och kanske att vi skulle slira lite, men Goliat tuffade på framåt och balen trillade omkull som om den vore av frigolit.

Nästa steg var att koppla på spjutet på traktorn och det gick enkelt, så sen var det dags att backa bort till balen som nu låg ner.

Jag siktade in spjutet i rätt höjd, körde fram en bit, och sen var det dags. Jag får erkänna att jag var lite darrig när jag la i backen för att spetsa balen med spjutet. Men det gick förvånansvärt enkelt! Inte heller var det några problem att lyfta upp balen så sen var det bara att köra bort till hagen och placera den på rätt ställe.

Nästa moment var också lite frågetecken runt, skulle spjutet lossna från balen? Jajamän! Jag sänkte ner balen på marken, körde framåt och balen stannade kvar medan spjutet hängde med! Nu skar vi upp plasten på balen, la fram en pall och satte i spettet + linan vid balen precis som när vi skulle välta den, för att resa den upp. Goliat gjorde det enkelt och smidigt och jag stannade i tid så inte balen rullade ett helt varv. Så var den på plats!

Hästarna fattade såklart var vi höll på med och väntade ivrigt.

Därefter tog vi bort plasten helt och hållet och trädde på nätet som ska minska hästarnas glufsande en aning men framför allt minska spillet.

Steget därefter var att ställa runt vår nybyggda hö-ring och den passade ju fint! Vi tog dock bort ett lager med brädor då jag tyckte det blev lite för högt trots att balen ändå står på en pall.

Sen monterade vi en liten hasp-liknande grej som håller ihop hö-ringen och sen var det dags för hästarna att få komma in och provsmaka!

Jag är supernöjd! Och hästarna verkar inte misstycka heller.

Nu ska det bli spännade att se hur länge den räcker och hur hästarna kommer överens runt balen. Alla är inte helt klara med nya rangordningen efter att Zack kom in i hagen, men alla fem kan ändå stå runt balen och äta samtidigt vilket ju är toppen!

Sen finns det ju fortfarande gott gräs i hagen så just nu på kvällskvisten ser det lite öde ut… 😛

Ja hur gick det egentligen, fick hon upp de där rosetterna nån gång eller? Ja tänka sig, det fick hon!

Blev väl helt okej, jag är inte jättenöjd men det får vara så tills/om jag kommer på nåt snyggare. De tre lösa rosetterna är Kaprifols första rosett i mitten, den till vänster fick vi som ”deltagar-rosett” på Hippo Cupen i Mariestad i våras och den längst till höger fick jag när jag var i Belgien och tävlade, det är också en sån där deltagar-rosett. Jag gillar inte riktigt såna rosetter faktiskt, man har ju liksom inte presterat nåt utan man bara får dem 😛 Men de fick hänga där i alla fall.