Då var det ny dag här på Grevagården och jag och ett par till tjejer till ska strax gå ner till stallet och morgonfodringen. Jag hoppas Kaprifol har sovit gott för även idag blir det tufft schema! Jag rider i första gruppen på morgonpasset idag, klockan nio, och om vädret varit torrt under natten ska vi vara på stora gräsbanan. Det blir inga hinder på morgonpasset utan lite galopparbete, sitsträning och lösgörande arbete. 

När alla tre grupper har ridit är det lunch och sen hinner vi med ett hoppass innan det är dags att åka hem!

Gäststall nr 1, Kaprifol står i en box i den mittersta delen. 

Jag packade som sagt i ordning Kaprifols del redan i går kväll för att inte ha så mycket att fixa idag på morgonen. Vi ska ju bara vara borta två dagar men det blir fyra ridpass (= fyra outfits!!) och så ska hon ju ha med sig mat också. Eftersom Kaprifol inte är så van vid att stå så mycket i box tänker jag ge henne i princip fri tillgång på hö så hon har att göra större delen av tiden. Det är ju en liten risk i det hela också eftersom hennes mage inte är van vid hö ännu, men jag är inte speciellt orolig för det faktiskt eftersom jag inte har upplevt Kaprifol speciellt känslig för foderbyten. Förhoppningsvis kan jag gå ut och beta henne lite mellan varven, det skulle kännas bra i alla fall 😉

Så två balar hö tar jag med mig, blir det över är det ju bara att ta med mig hem igen. Även vattenhinkar och lite kraftfoder har jag med mig tillsammans med de ”vanliga” grejerna så som sadel, träns, hjälm, schabrak mm.

Den observanta kanske lägger märke till den svarta lilla mojängen som sitter under ena fönstret?

Jajamän! Vi har blivit med kamera i släpet!

När jag åkte med Camilla och Rasmus förra helgen fick jag kika närmare på deras kamera som de satt in i sitt släp och den verkade ju himla bra och smidig, så jag gick faktiskt och köpte en lika dan i veckan. Det är egentligen en trådlös backkamera men den fungerar som sagt lika bra som transport-kamera. Rasmus och Camilla kom dessutom hit i onsdags och hjälpte mig montera kameran vilket var väldigt snällt!! Själva kameran får ström från lampan inne i släpet och det var allt lite pill och trix med att få dit den, och kanske framför allt komma på vilken kabel som skulle gå till vilken kabel (inte så logisk färgkodning i släpet direkt). Men när rätt kablar hittade varandra fick vi det hela att fungera! Det ska bli väldigt intressant, roligt och skönt att kunna se Kaprifol under hela resan i dag, speciellt eftersom jag ändå åker en längre bit ensam den här gången.

Klockan nio planerar jag att börja lasta. Halv tolv rider jag första träningen men vi ska vara där minst en timme innan och få i ordning på saker och ting. Jag uppdaterar såklart lite i kväll, men det blir nog en längre rapport först när jag kommer hem på söndag kväll. 🙂

Då ska vi se då; gårdagens hoppning. Jag har långt i från samma bra känsla som efter förra hoppträningen för det gick inte så jättebra i går. Vi började med att trava över en serie bommar i en stor åttvolt för att sedan fatta galopp och hoppa ett hinder följt av en stor volt och över hindret igen innan vi återigen red in på åttvolten och över bommarna. Kaprifol kändes okej, men jag tyckte att jag red slarvigt och jag fick liksom inget flyt i det. Vi fick även ett stop när vi skulle hoppa hindret första gången, jag tror att ingen av oss var riktigt beredd på att det kom. Sen hoppade vi fint och vi landade i rätt galopp och kunde galoppera runt volten och komma igen.

Efter två varv på övningen bytte vi håll och då bytte vi även hinder. Här gick det lite bättre och även om jag inte riktigt fick till vägen i volten så hoppade Kaprifol fint och landade i rätt galopp även här.

Efter detta gick vi över till att hoppa en bana en gång på åtta språng, lite för att visa hästarna hindren och få en ”före-känsla” innan vi gick över till en annan övning för att sedan hoppa banan en gång till. De två första hindren på banan gick bra, men tredje hindret kom vi inte över utan att ha fått sänka först. Jag tyckte att jag fick en bra anridning så jag var ändå lite förvånad över att hon stannade. I de här tillfällena vet jag inte riktigt om det är jag som ändå tycker att det ser högt ut, eller om det är Kaprifol som gör det? Antagligen en kombination av båda, hindret låg på ca 80-90cm. Övre bommen lades ner och vi hoppade över. Resten av banan gick bra, nästföljande grind hoppade vi bra och den efterföljande S-bågen blev lite vinglig men hon hoppade fint.

Efter banan gick vi över till en övning som skulle få hästarna att korta ihop sig och hoppa upp sig lite mer, väldigt nyttigt för oss men också lite ovant såklart. Ett hjälphinder ställdes upp innan det gula räcket och avståndet var relativt kort.

Första gången var det lite vingligt men sen gick det bra och vi hoppade snäppet högre, vilket också gick bra. Sen blev det dock ytterligare ett snäpp högre och då fick vi med oss övre bommen ganska rejält. Till nästa hopp sänkte vi igen och så hoppade vi två gånger på raken varav den ena var lite tveksam men andra gick bra.

Nu var det då dags för banan igen och här kände jag väl kanske att det var på gränsen till att bli lite högt, eftersom vi ändå haft lite tveksamheter under passet. Jag tänkte dock ändå att vi kunde prova men redan på andra hindret sa det stop. Andra (eller om det var tredje) försöket slutade i att Kaprifol typ hoppade men ångrade sig i sista stund vilket ledde till att vi kraschade in i hindret och hon gick ner på knä. Jag var så långt fram på halsen i det läget att jag halvt trillade av/halv bestämde mig för att hoppa av. Jag bad då Sandra lägga ner hindren, för vi har ju inte hoppat så mycket och det är ju inte så här jag vill börja. Hindren lades ner, men nu ville inte Kaprifol hoppa igen. Vi tog oss ändå över tvåan och trean om än tveksamt, men på grinden tog det stop igen. Och igen, och igen. Sandra tyckte här att Kaprifol visade sitt humör och testade lite om hon verkligen behöver hoppa. Jag kände att vi båda tappade lite självförtroende och lust efter alla stop och kraschen och jag blev lite nere eftersom jag ju vill att vi båda ska tycka att det är roligt och jag vill ju inte behöva ”tvinga henne att hoppa”. Jag red i alla fall an på grinden igen och satte ordentligt med tryck i Kaprifol och sa till henne lite, och nu hoppade vi grinden och de fyra efterföljande hindren hoppade vi faktiskt fint.

Så ja, ni förstår säkert att jag har lite blandade känslor efter gårdagen och jag är lite osäker på hur jag ska jobba vidare härifrån men jag ska börja med att ta ett steg tillbaka och känna att vi båda tycker att det är roligt igen och jag får undersöka lite ”hur stor skada jag har gjort”. Kanske överdriver jag lite, men känslan när hon stannade så pass mycket igår var inte rolig alls. Och visst, vi har inte hoppat så mycket men känslan jag har haft tidigare är ju ändå att Kaprifol har tyckt att det har varit roligt att hoppa och hon har gjort det väldigt enkelt så därför är jag också lite brydd över att hon skulle tveka så mycket bara för att det går över 80-sträcket. Jag tycker heller inte att jag kände mig tveksam igår, så att jag skulle smitta henne med min osäkerhet känns också lite skumt. Jag önskar att jag hade möjlighet att löshoppa henne på hemmaplan, men det är ju svårt. Inte heller i någon av de paddockar som jag lånar går det att löshoppa i så jag måste åka iväg nånstans för att göra det och eftersom löshoppning kräver att ingen annan är i ridhuset måste det nästan vara någon som anordnar det för att det ska funka smidigt. Får kika runt lite.

Som ni kanske förstår kommer jag inte åka på P&J:en på torsdag, utan jag funderar på om jag inte i stället ska åka dit och hoppa lite själv nån dag för att känna lite på det.

Då har vi varit iväg på dressyrträning under kvällen! Kaprifol får guldstjärna i uppförande och ridning även idag. 🙂 Jag måste börja med att säga att hon har blivit så mycket mer avslappnad i och runtom transporten nuförtiden. Jag minns förra året jag och Axel drog fram släpet när vi skulle åka iväg med skräp och Kaprifol fick spelet i hagen och drog av sig en sko, för visst trodde hon att det var hon som skulle åka. Idag när jag körde ut släpet ur ladan traskade Kaprifol in i ligghallen i stallet och nästan väntande på att bli ”fångad” och hon stod och halvsov under borstningen. Så skönt!! Hon är även lugnare inne i släpet och är inte stressad när vi ska stänga samt att hon är lugn när vi kommer fram. Idag fick hon stå i släpet kanske fem minuter (med öppen dörr i fram) och kika sig omkring innan jag lastade ur. Inga sura miner för det heller!

Träningen då. Vi började med lite sidvärtsrörelser efter önskemål från mig och jag fick göra så att jag gjorde sidförande hjälper från halt, just för att skilja lite mellan skänkel = gas framåt och sidförande skänkel = gå åt sidan. Jag tyckte Kaprifol fattade grejen direkt faktiskt, jag har gjort det lite tidigare men jag fick bra hjälp och tips idag så det gick fint. Eller ja, fint var det nog inte men vi gick åt sidan i alla fall 😛

Efter detta blev det mycket halter och övergångar trav-skritt-halt-skritt-trav i båda varven där jag fick tänka på att hålla handen stadig men samtidigt vara rörlig i fingrarna. Kaprifol är ju otroligt känslig i sin mun och vill ha ett stadigt stöd men samtidigt får man inte ta i henne för mycket ”bakåt”, då blir hon genast rätt störd och ger en arga ögat. Det är jättesvårt att ”göra henne nöjd” i dessa lägen, men samtidigt är det ju väldigt trevligt att hon är såspass känslig. Jag borde prova att rida nåt ordentligt pass på bettlöst nån gång, det hade varit intressant.

I alla fall, hon blev supermjuk och lyhörd att rida efter detta arbetet och när jag såg till att ha en bra kontakt till hennes mun gick hon också himla trevligt. Vi tog även lite galopparbete, lite kort bara för att liksom känna lite på galopperna och jag tyckte högervarvet kändes riktigt trevligt faktiskt. Vänstergaloppen var ju fin som vanligt! Mellan och efter galopperna hade vi ett till moment där Kaprifol blir lite studsig och orolig i munnen och i huvudet men jag gick bra hjälp att rida ur det och när vi hittade ett bra tempo och jag höll mina händer stilla men följsamma med rörliga fingrar blev hon superduperfin verkligen! Här var ju dock lektionen slut men Karolina sa att jag skulle rida ett par varv till och avsluta själv medan hon började med Emelies lektion, så det gjorde jag och Kaprifol travade på hur trevligt som helst och jag hade en riktigt härlig känsla i handen i båda varven. Jag slutade dock snart och klappade om Kaprifol ordentligt. På lördag rider jag i paddocken här ”hemmavid” och då ska jag repetera träningen och se så vi kommer dit igen. 🙂

I går var jag, Axel och Kaprifol hemma hos Camilla och Rasmus för tömkörningsträning för Emeli! Kaprifol har haft två lugna dagar efter måndagens hoppträning och såg otroligt fräsch och fin ut under gårdagen. Hon var avslappnad, mjuk och härlig redan från början och tack vare det härliga (not!) vädret var paddocken lite blöt och Kaprifol bjöd därför på lite extra aktivitet i bakbenen, haha.

I vänster varv, som Emeli började i, var hon superfin och Emeli hittade en riktigt trevlig trav där Kaprifol joggade väldigt avspänt och trevligt, men ändå med bra tramp och takt.

Även i galoppen glänste Kaprifol till och fick en himla trevlig och rund galopp, just i vänstervarvet håller den verkligen på att komma på plats nu!

Hon bjöd även på bästa galoppfattningarna hittills, här är en bild tagen precis i fattningen, därav lite lustiga ben 😛

I höger varv är det ju som jag sagt flera gånger tidigare, lite svårare. Men även där jobbade hon fint. Svårigheten är ju att få henne ställd åt höger samtidigt som hon är rund och fin i formen, och utan att vänster bog åker ut till vänster.

Det hänger ju med även in i galoppen, som ligger lite efter vänstervarvet i utvecklingen, men det går framåt!

I slutet fokuserade Emeli på att få henne att sänka sig ytterligare i formen med bibehållen ställning och för att få lite hjälp med att få ytterbogen på plats satte hon tömmen i ”gramanfattning” på yttersidan. Man har ju inga skänklar till hjälp när man tömkör, men det här tyckte jag hjälpte fint och Kaprifol fick en riktigt fin trav ett par varv där på slutet, och då nöjde vi oss där.

Jag är jättenöjd efter dagens hoppträning och väldigt stolt över min häst som gör det så himla bra och enkelt trots att hon ändå har hoppat så lite i sina dar! Kaprifol fick massor av beröm av tränaren som nästan skällde på mig för att jag har hoppat så lite med min naturbegåvning 😛 Men det ska vi ju ändra på nu!

Vi var fyra ekipage på träningen och eftersom vädret var lite otrevligt höll vi till inne i ridhuset. Så här såg uppställningen ut, blått är bommar på marken, rött sockerbitshinder och svart vanliga hinder.

Oxern ute till vänster var nerlagd till cavalettibommar under uppvärmningen. Vi travade över bommarna i vänster varv ett par gånger…

…Och sen i höger varv över de andra bommarna ett par gånger.

När vi var varma i kläderna travade vi över de sistnämna bommarna i vänster varv, fattade galopp och galopperade upp till bommen högst upp och så ett varv på volten över även den andra bommen. Vi var två nya ekipage i gruppen så detta var dels uppvärmning och dels fick tränaren en liten känsla över hur vi kan reglera galoppen och se avstånden till bommarna. Det gick jättebra och vi kom rätt på bommarna hela tiden och jag fick en riktigt bra känsla i galoppen. Jag fick även beröm för min avståndskänsla, kul att den hänger kvar efter alla år utan regelbunden hoppning 🙂

När vi gjort detta i båda varven la vi till ett hinder: Trav över bommarna, galopp och hopp över ett av hindren på diagonalen (vilket berodde på vilket varv vi red i) och sen ett varv över bommarna på volten. Bommarna på volten återkom hela tiden i de olika övningarna som vi red, för att få lite kontroll på hästarna under träningens gång. Väldigt bra!

Här hoppar vi ett av hindren på diagonalen, dock längre in i träningen just här för vi började på mycket lägre hinder.

Nästa steg var att vi skippade travbommarna i början och började i galopp över oxern på långsidan, hinder på diagonalen och så bommarna på volten. Ibland gjorde vi övningen bara en gång i varje varv, ibland flera gånger beroende på hur det gick. Kaprifol skötte sig toppenfint, tog alla galoppfattningar klockrent, bytte till rätt galopp över alla hinder och var hur duktig som helst! En gång kom vi jättefel in på oxern så då stannade vi, men i övrigt hoppade hon fint.

Vi byggde på övningen ytterligare med de rödgula hindren på långsidan. Sockerbit-9m-oxer-9m-sockerbit. Här kom Kaprifols orutin upp till ytan och vi hoppade över första sockerbiten, vinglade fram till oxern på tre galoppsprång (ska vara två) och stannade. Ett hinder till så snart!? Vi kom igen och vinglade oss över sockerbiten och oxern och sen, va fan, ETT TILL?? Men sen trillade polletten ner och Kaprifol seglade över alla tre hinder med perfekt avstånd och nästan spikrakt också. Hon lär sig fort! Även sen när vi hoppade linjen  åt andra hållet gick det hur bra som helst 🙂

Till sist satte vi ihop alla hinder till en bana med start på oxer i vänster varv, snett igenom på det gröna hindret på diagonalen, ett varv på bommarna, långsidan med de tre hindren och snett igenom på det grön-röd-gula hindret. Till de två sista rundorna la vi till ett varv på bommarna, oxer och till sist de tre hindren på långsidan men nu åt andra hållet. Inte illa va!? Hindren höjdes även lite successivt under träningens gång, och det gick fint. Det gröna räcket blev lite högt en gång mot slutet samt att det kom snabbt ur sväng, så det fick vi sänka lite igen innan vi kom över. Här började Kaprifol bli lite trött också och var inte riktigt lika graciös längre 😛

Vi hoppade den långa banan två gånger varav den sista sänktes ner så vi avslutade med att hoppa låga och lätta hinder. Då var Kaprifol trött, men hon hoppade ändå med bjudning och öronen framåt ända till sista hindret. Så duktig 🙂

Jag hade inte så ”höga förväntningar” över kvällens dressyrtävling eftersom både jag och Kaprifol har haft semester från allt vad ridning heter i nästan två veckor, men det gick ändå helt okej! Det var härligt att vara uppe i sadeln igen!

Jag skrittade fram Kaprifol i en av Camillas stora gräshagar och efter en stund tog jag även lite trav. Hon är ju himla snäll ändå, som travar fint på ett öppet gärde efter två veckors vila, så jag kunde inte låta bli att ta en liten galopp också och inte heller det framkallade några explosioner eller så. Hon kanske håller på att bli vuxen ändå!?

Träningen gick som sagt rätt bra, i vänster varv går hon trevligt i alla tre gångarterna men i höger varv är både traven och galoppen lite stela och vingliga fortfarande. Lite stel i yttersidan samt lite sämre balans, men det ska vi väl kunna jobba oss igenom 🙂 I sista skrittpausen pratade vi lite om det hela, Karolina och jag, och jag sa att hon gärna fick sitta upp och känna hur det kändes, för att på så sätt kunna hjälpa mig enklare. Hon hade själv tänkt tanken så vi bytte och Karolina hoppade upp på Kaprifol och red de sista fem minuterna av träningspasset. Det var roligt och intressant att se Karolina rida, jag ser ju sällan Kaprifol bli riden och extra roligt är det ju när någon duktig rider. Karolina tyckte att skritten i högervarvet kändes bättre än den såg ut, men traven är som sagt lite svårare. Kaprifol älgar gärna på lite grand och stretar emot och behöver komma tillbaka lite och hitta mer takt och balans och hon behöver en del hjälp med det.

Så vi har lite att jobba på! Men nu är vi ju på gång igen efter en välbehövlig vila och vi ska allt jobba på våra läxor till nästa träning om två veckor.

Igår var det tömkörningsträning igen och jag lämnade över tömmarna till Emeli och ställde mig utanför banan för att kika, och ta lite bilder. Jag tycker det är toppen att få Kaprifol såpass bra jobbad då och då, och det är väldigt roligt att se framstegen. Just nu tömkör jag aldrig själv hemma, eftersom jag inte har en paddock hemma och jag hellre rider när jag väl tar mig bort till grannens paddock. När vår egen paddock är på plats kommer jag dock ta upp det igen och då kommer jag nog själv tömköra någon gång då och då när Emeli är med och instruerar, så jag får lite bättre koll på tömmar och placering. Men just nu är jag jättenöjd med att Emeli håller i tömmarna!

Tidigare har Kaprifol varit först ut på träningen men igår var vi sist och Kaprifol tyckte att det var lite tråkigt att Malte, som tömkördes innan oss, lämnade banan. Jag hade dessutom bara skrittat Kaprifol vid hand och inte longerat henne innan Emeli tog över, så Kaprifol var lite på tå i början och hade mycket energi. Hon hade mycket energi över lag idag, så det utnyttjade Emeli fint.

Träningen följde upp förra veckans tömkörning bra, med mycket trav-skritt-trav övergångar och sidvärtsrörelser i både skritt och trav. I skritt gör hon det fint, men i traven tappar hon bjudningen lite och fattar inte riktigt att man kan gå i sidledes samtidigt som man springer 😉 Men det lossnar snart! Vänster galopp börjar bli riktigt trevlig, höger är lite svårare. Jag tycker att det är väldigt intressant att hon bytt svårt varv den senaste tiden, förut var det vänster som var lite jobbigare.

Det var lite klurigt fotoväder igår med växlande molnighet och en härlig kvällssol, så galoppbilderna blev lite suddiga ibland och det var svårt att få inställningarna rätt. Men bilder blev det i alla fall!

Idag ska jag rida lite enkelt på banan hade jag tänkt, och sen blir det vila för Kaprifol resten av juli månad.

Det har faktiskt hunnit gå hela sex veckor nu sedan vi senast var på tömkörningsträning, men Kaprifol mindes allt hur det hela gick till. Hon var dock lite matt idag, jag misstänker att det har med hagbytet+allt regn att göra. Trots detta jobbade hon ändå på duktigt och gjorde vad som bads om. Emeli, som tömkör, var väldigt nöjd med henne och tyckte hon var himla rolig att tömköra idag. Dagens höjdpunkt var vänstergaloppen, den såg väldigt trevlig ut, och så började Emeli introducera Kaprifol till ”bogen in” på töm, fränt att se! Kaprifol fattade inte riktigt grejen först, och blev lite ”nervös” när hon inte riktigt förstod men det gick bättre och bättre. Främst behöver hon förstå att hon kan fortsätta framåt samtidigt som hon gör något annat med kroppen, typ 😛 Haha. Men hon lär sig snart!

Lite fler bilder som Rebecka tog igår 🙂 Det är väldigt tacksam fotobakgrund hemma hos Camilla och Rasmus; grönt och fint! Och snyggt med grått underlag också, haha.