Lite fler bilder från söndagens Hippo Cup! Utöver de hindren som banan innehåll, hoppade vi tre andra hinder. Det är stockarna på bild två, tre och fyra här nere, det var de första hindren vi hoppade som lite uppvärmning. Sen hoppade vi även smalhindret på bild sex, som inte heller ingick i bansträckningen.

Övriga bilder visar trippelbarren från en annan vinkel, trav uppför backen till stocken på toppen och hopp nerför banken!

Jag är väldigt glad över alla supefina bilder, Axel är duktig på att fota! Det var även två tjejer på plats som fotade alla ekipage, deras bilder finns att se på hastfotografer.weebly.com. De måste man ju dock betala för, och Axels bilder är ju minst lika bra (om inte bättre!).

Nu kommer det äntligen lite bilder och update från idag! Träningen gick superduperbra och det kändes verkligen som att vi fått med oss nåt från förra veckan och vi kände oss båda lite mer säkra på vad vi höll på med. Uppridningen gick sådär, vi fick stop på tre hinder (av fjorton) och vid ett av dem åkte jag av 😛 Kaprifol ändrade sig i sista sekund vid ett av hindren och hoppade åt höger och jag stod liksom kvar i vänster stigbygel och kände att jag inte skulle komma tillbaka i sadeln så jag klev i princip av och landade på fötterna. Snällt nog fick jag hoppa upp igen och avsluta banan. Mer positivt var att banan innehöll två hinder som vi inte hoppade under träningen, och dessa kom vi över utan större tveksamheter trots att det ena var gigantiskt och skitäckligt 😛

Här får ni se banan, bilderna är dock från när vi tränade på förmiddagen. Hinder nr 1; en relativt enkel stock med läskiga björkar som vajade i vinden som infångare.

Nummer två, en röd soffa. Kaprifol hoppade ganska bra på detta, det var dock mot slutet av träningen så hon började bli lite trött.

Nummer tre, röda huset. Gigantiskt, men väl infångat och inbjudande. Roligaste bilden helt klart! Haha!

Läskigaste hindret på banan, här fick vi ett par stop både under träningen och uppridningen. Anledningen? En hage med köttätande får några meter bakom hindret. I övrigt ett väldigt snällt och inbjudande hinder.

Femte hindret, en ganska enkel trekantig låda.

Jag har ingen bild på sjätte eller sjunde hindret eftersom vi inte tränade på dem. Sexan var en trekantig låda med ris på toppen och sjuan var en lite större stock.

Här är åttonde hindret som låg på en kulle, efter en annan lite kulle med lätt nerförsslut efteråt. Farliga får till vänster om hindret, men kom man bara fram till hindret gick det bra 😛

Svampen. Det var här jag åkte av, jag red väl lite mesigt på det eftersom hon hoppat väldigt fint på det under träningen och Kaprifol tyckte väl att det passade fint att smita undan då.

Tionde hindret; en trippelbarr av stockar. Nog det högsta hindret!

Sen var det upphopp på banken, vi tränade även på nerhopp under träningen. Nenas problemas!

Inte heller diket var läskigt enligt hästen!

Trettonde språnget på banan, en stor soffa.

Och sen var målgången i vattenbrynet så banan avslutades med ett dopp i vattenhindret. Vattnet var inga problem i dag heller trots att det var ett ganska oinbjudande vatten, så det verkar vi ha kommit över! Roligt!

Så sammanfattningsvis då! Jag är jättenöjd över träningen och jag tycker att det var väldigt roligt att känna skillnaden från förra helgen! Banan var svårare än den i Mariestad; hindren kom tätare efter varandra, hindren var större och det var även fler hinder (fjorton mot elva). Vi fick en bättre uppladdning till uppridningen och vi kom igång bra, men Kaprifol var trött och jag var då inte tillräckligt övertalande. Under träningen går hon ju som tåget så det blir en rätt stor omställning till uppridningen då hon behöver mycket mer driv och support; trötthet och ovana att hoppa bana helt klart. Jag tyckte att hon hade mer energi kvar i Mariestad, men så var det också mer än dubbelt så varmt idag så det är ju inte så konstigt att hon blev tröttare idag. Så mer träning! 😛

Tänka sig, här fanns det ju flera ovisade bilder från förra helgens terränghoppning! Jag tänkte jag skulle lägga upp filmen från uppridningen också, alltid lär man sig nåt, så kanske jag kommer ihåg att rida på lite bättre till nästa omgång som är på söndag!

Sista bilden är lite lustig, för vid första ögonkastet ser det ut som vi hoppar stocken som ligger där, men det gör vi alltså inte utan det är ett dike mellan de två flaggorna 🙂

Här är lite fler bilder från träningen i går förmiddags. Jag gillar speciellt bild sju, hoppet över kulverten, och den efterföljande galoppbilden. Tycker hon ser så glad och trevlig ut på nåt sätt 🙂

Och visst hade vi tur med vädret ändå! Jag vet att jag ofta tjatar om vädret (gör inte alla svenskar det?), men det gör ju sån skillnad! Tänk om det hade ösregnat lika mycket som det gjorde i bilen på vägen dit, då hade vi varit dränkta lagom till fjärde hindret (som för övrigt är stocken i skogen på bild fem).

Nu är vi hemkomna efter en härlig terrängdag i Mariestad! Vi kom fram i god tid så Kaprifol fick kika runt på området i lugn och ro innan det var dags att sadla och rida fram lite innan själva träningen började.Vi var sex stycken i min träningsgrupp och jag och Kaprifol var dem som var grönast, flera av de andra hade startat 0.90-klass tidigare. Innan vi gick ut på själva terrängbanan fick vi hoppa fram på två små stockar i anslutning till framridningen. Kaprifol kändes fin, kanske något spänd och lite busig i mellanåt.När alla hoppat stockarna gick vi bort till terrängbanan och väl där fick vi trava runt lite så hästarna skulle spänna av lite; det var ett stooort öppet grönt fält med mycket hinder, motorvägen i bakgrunden och så lite vind på det. Vi slapp regnet lyckligtvis!

Sen gick träningen till så att vi hoppade hela banan på elva hinder ett efter ett, och ibland hoppade vi hindren två eller tre gånger beroende på hur det gick. Vi hoppade i strömhopp med bra avstånd mellan oss och så fick vi lite tips och kritik från tränaren såklart. Kaprifol var riktigt fin, pigg, lyssnade bra och kändes glad. Vår orutin visade sig i att vi inte hade riktigt rätt tempo fram till hindren, och att Kaprifol gärna trampar om intill hindret så det blir lite stop-hopp ibland.

Under träningstimmen fick vi ett stop, och det var på hinder nummer två som låg på en liten kulle. Lite dålig drivning helt klart, och så tyckte Kaprifol att det var lite konstigt att det låg ett hinder där uppe. Men på andra försöket hoppade hon.

De flesta hindren var stockar, men det fanns även några lådor, en kulvert, ett hus, ett dike och så vattnet förstås. Jag tog följe på en av våra träningskompisar och Kaprifol gick i utan större funderingar. Skönt!

Vi kom även över hindret med äpplen utan att äta upp dem!

När vi hoppat alla elva hinder en eller två gånger var det paus, och eftersom jag bett om att få ha kort paus mellan fick vi en halvtimmes fikarast. Vi åt lite mackor, Kaprifol blev av med sadeln och fick beta gräs en stund vilket hon var väldigt nöjd över. Sen var det dags att sadla inför uppridningen och den började med att vi skrittade runt hela banan så att de som inte varit med på träningen fick en chans att se den, och så att vi alla påmindes om hur bansträckningen gick. Efter detta körde vi igång med uppridningen direkt, jag var dock som nummer åtta och eftersom varje ryttare fick sin stilbedömning och feedback efter sin ritt, och innan nästa startade, tog det över en timme innan det blev dags för min tur. Detta gjorde att både jag och Kaprifol segade ihop lite och jag var dålig på att få igång oss igen till det var min tur. Det ihop med att jag hade dåligt tempo samt att Kaprifol hade lite dålig bjudning bort från ”allt” gjorde att vi fick ett par stop och dåligt flyt under banan. Ettan kom vi över i ett riktigt stop-hopp, sen stannade vi på tvåan (hindret på kullen). Trean och fyran hoppade vi utan problem, men sen stannade vi en varsin gång på både femman och sexan (de två största hindren och längst bort på banan). Här var vi egentligen uteslutna men jag red färdigt banan och det var ett bra beslut för efter detta kom vi igång lite bättre (samt att det var ”hemväg”) så hinder 7-11 hoppade vi utan problem.

Sammanfattat då: Jag är såklart SUPERNÖJD över dagen, men det känns även lite snopet med stoppen under banan eftersom vi ändå hade hoppat dem tidigare. Men jag ser inte det som nåt konstigt egentligen utan vi behöver mer rutin och framför allt mer tempo, haha. Jag tyckte jag hade bra tempo men när jag tittade på filmen sen så ser det ut som det går i sirap ungefär, helt klart nåt att ta med mig till nästa gång. Och så måste jag se till att få bättre uppladdning inför uppridningen, där såsade vi ihop alldeles för mycket. Så nu laddar vi om inför omgång två i Borås nästa helg!

Utflykt idag igen! Den här gången åkte vi de sju kilometrarna hem till Camilla och Rasmus för tömkörning! Lastningen här hemma gick rätt okej, Kaprifol tyckte att det var onödigt att åka idag igen så hon var lite seg på att gå in men det gick ändå ganska bra. Jag gjorde det själv även idag!

Framme på Ön Nordgården gick jag lite med Kaprifol och hon fick även jogga lite på linan innan Emeli kom och kopplade på tömmarna. Ser ni vad grönt och fint det har blivit jämfört med tömkörningen på samma plats för två veckor sen! Så fint!

Kaprifol kom snabbt till fint arbete idag och Emeli la lite tid i början på att flytta henne ordentligt i sidledes och det har Kaprifol verkligen förstått nu och flyttade riktigt fint! Lite spänt, men fint! Efter detta arbetet kom även bakdelen igång med ordentliga kliv så det var riktigt kul att se!

Det är ju tredje tömkörningen nu Kaprifol har kommit in i det bra och idag kunde Emeli ställa lite högre krav och gå in på lite mer ”detaljer”. I vänstervarvet böjer Kaprifol gärna halsen lite extra till vänster och skjuter ut högerbogen så för att komma åt detta bytte Emeli tömsättning på yttersidan för att kunna rama in henne bättre och här kom Kaprifol fram och ner med halsen riktigt fint och bogen hamnade bitvis på plats.

I höger varv är bogarna på plats men för att få lite extra böjning i bålen på Kaprifol ändrade Emeli tömsättning till den man ser på de två bilderna här nere. Kaprifols nosrem lånades till detta och det är den ni ser mellan tömmen och gjorden. För att få lite bättre ”glid” på tömmen brukar man även ha en metallring i remmen, men det hade vi inte tillgängligt idag. Med den här tömsättningen blev det nästan lite ledande tygeltag och Kaprifol fick lättare att böja genom kroppen ordentligt.

Även här blev hon riktigt fin!

Det lades inte så mycket arbete på galoppen idag utan den användes mest för att få igång trampet lite extra på Kaprifol, men bitvis ser den också riktigt trevlig ut nu. Kaprifol jobbade på riktigt bra men på slutet var hon lite trött såklart, hon visade dock inte någon trötthet eller stelhet/träningsverk efter gårdagens hoppning så det var ju bra!

Lastningen hem gick bra även den, lite övertalning krävdes men hon kom in lugnt och fint i släpet. Nu blir det två lugna dagar innan det är dags för nästa utflykt! Jisses vad vi är ute och far plötsligt! 🙂

En omgång bilder kommer här! Är det inte otroligt hur det har exploderat i grönt den senaste veckan? Underbart.

Över lag väldigt nöjd med kvällen banhoppningsträning och Rebecka har tagit huuur många fina bilder som helst! Allra mest nöjd är jag faktiskt med lastningen, när packning och häst var redo för avfärd gick vi ut till släpet och Rebecka intog sin vanliga position vid rampen, men var lite passiv i bakgrunden för att se hur det gick för oss. Kaprifol visste såklart att vi skulle åka och var lite mer på tå än vad hon varit vid lastträningen men efter bara ett par minuter gick hon in i släpet, helt lugnt och jag kunde stänga bommen bakom henne. Helt själv! Jag får erkänna att jag inte lät henne stå stilla många mikrosekunder innan jag stängde bommen, men ändå!

Hon stod lugnt och fint och snart var vi framme vid Sämsholms Gård i god tid inför min tur. Kaprifol fick först promenera lite på området och tagga ner lite och det gjorde hon ganska så snart.

Sen sadlade vi och jag började rida fram lite smått på ett inhägnat område som nog även fungerar som en del av gårdens terrängbana. Kaprifol var lite småseg, och även jag i värmen, så vi kom inte riktigt till nåt bra arbete, men hon kändes ändå fin.

Vi var så klart tvungna att prova två av terränghindren som var vid framridningen och då taggade Kaprifol till lite!

Stock:

Och upphopp:

När det var min tur gick vi in på utebanan där fem hinder stod uppställda i en superenkel bana, ni vet, långsida-snett igenom -långsida- snett igenom, och presenterade oss kort för tränaren. Vi fick hoppa fram på ett hinder, som Kaprifol inte ens kunde gå fram till för hinderskjulet precis bredvid var SÅÅ OTÄCKT! 😛 Men det gick snart bra och efter två språng på detta hindret och ett språng på ett annat fick vi hoppa banan som bestod av sju språng. Jag hade lite undertempo och fick inte riktigt till avstånden helt så det blev lite vingligt och ojämnt, men Kaprifol hoppade fint och var med på vilket håll vi skulle åt. Tränaren var riktigt tråkig och kom inte alls med någon direkt feed-back som jag hade hoppats på.

Efter en liten skrittpaus tog vi banan igen och nu gick det mycket bättre, förutom att Kaprifol plötsligt tyckte att ett av hindren var lite onödigt att hoppa. Men vi kom i trav och då gick det fint. Bättre flyt och vi fick till avstånden bättre, och då hoppar hon riktigt fint. Hindren låg på 60cm, och det är ju faktiskt bara andra gången vi hoppar en bana på den här höjden (typ tredje gången vi hoppar bana alls) så med det i bakhuvudet är jag riktigt nöjd!

Och ja, när man ser bilderna ser ju hindren pyttesmå ut och hade hon bara dragit upp frambenen lite så skulle hon ju inte behöva hoppa så högt!

Kaprifol skrittades av och grejerna åkte in i bilen igen och den här gången stannade Rebecka kvar framme vid bilen medan jag lastade. Kaprifol gick direkt upp på rampen, jag gick in i spiltan till höger, Kaprifol stannade, jag sa ”nu ska vi åka hem” och Kaprifol gick in lugnt och fint på sin sida av släpet!  Jag kunde stänga bommen bakefter helt i lugn och ro den här gången dessutom. Så grymt nöjd över detta! Vilken frihet! Klart jag helst vill ha sällskap när jag åker iväg, men att kunna åka själv känns helt fantastiskt 🙂

Sen rullade vi hemåt och stannade till på en mack innan Ljung och köpte glass. Inte alls dumt!

På söndag är det dags! Då stoppar vi in Kaprifol i släpet och åker hela vägen till Mariestad för första omgången i Hippo Cup, en träningsserie i fälttävlan. I dag fick jag tiderna och min träningstid är klockan 10.00 och då ska vi vara uppvärmda och redo att börja hoppa så det blir en relativt tidig morgon för oss! Det är då det är extra skönt att ha ett eget släp så kan man koppla på bilen och packa allt redan dagen innan!

Det är fem stycken ekipage i min träningsgrupp och min gissning är att vi håller på i max en timme? Det framgår inte riktigt, men jag skulle tippa på det. Klockan 11.30 är det sedan banvisning till häst och direkt efter det är det själva banridningen då jag tror att jag startar som nummer nio. Jag tror att det blir toppen, då hinner vi hämta andan och pusta lite mellan träningen och banvisningen och sen hinner jag värma lite om det behövs innan det är dags för min start. Väldigt skönt att det inte är flera timmar emellan, jag var lite ”orolig” för att jag skulle behöva roa Kaprifol en längre tid mellan träningen och uppridningen, men det här blir ju riktigt bra! Just nu visar vädret i Mariestad 12 grader och halvsoligt och jag hoppas att det består fram till söndag, det är ju perfekt!

Det ska bli SÅ roligt 😀

Många bilder blir det ju när hästen är så tjusig! Lite för många lika dana också, men det är ju inte varje dag vi är på tömkörningsträning 🙂