Så kom vår sista dag i Slovenien. Vårt flyg gick dock inte förrän på kvällen så vi hann med en aktivitet under dagen. Även Britt och Simon skulle med samma flyg som oss, men övriga skulle stanna till måndag (och Oma och Farfar hade ju husbilen). Vi packade därför den ena minibussen med alla våra grejer och sa hej då till resten av gruppen och körde den knappa halvtimmen till Idrija och stadens kvicksilvergruva.
Idrija innehar världens näst största kvicksilvergruva, fyndigheten upptäcktes i slutet av 1400-talet. Vi kom tid klockan 10, lagom till den guidade turen som startade då. Först fick vi se en liten film om gruvan och därefter blev vi kittade med hjälm, rock och en ”telefon” som spelade upp olika informations-kapitel till oss under vandringen genom gruvan.

Vi hade en guide med oss också, och två fransmän. I foajén till gruvan fanns det en tjusig ”3D”-karta över gruvans nätverk i de olika skikten, gruvan är närmare 400 m djup.

I en dryg timme gick vi nere i gruvan och stannade vid olika stationer där man visade hur man arbetade i gruvan med de olika arbetena och även de olika ”tidsepokerna”, före och efter utvecklingen av borrmaskiner osv.

Våra telefoner spelade upp informationsavsnitt på olika språk (svenska fanns inte så barnen fick holländska) vid de olika stationerna och guiden svarade på frågor och berättade lite extra.

Väldigt spännande och intressant, det tyckte även barnen! Samtidigt är det ju en relativt vidrig bit av historia med brytning av kvicksilver.
Vi fick även se kvicksilver, dels som små små skinande rena pärlor direkt i bergväggen nere i gruvan och efter gruv-vandringen avslutade vi i ett rum där det fanns en stor röd cinnober-rik sten. Vi fick också känna på viktskillnaden mellan en burk med ca 50ml vatten och lika mycket kvicksilver vilken ju var otroligt stor. Det tyckte barnen var häftigt också!
Efter gruvbesöket tittade vi också in i Idrija visitor center för Geoparken men det var en väldigt liten utställning och inte så mycket att se så det gick snabbt. Besöket i Idrija avslutades därmed med en god lunch (de gör väldigt goda vedugnsbakade pizzor i Slovenien!!) innan vi körde mot Zagreb och flyget.
Barnen somnade ganska snart i bilen (första gången på hela veckan faktiskt!) så den utlovade glass pausen sköt vi snabbt på och körde raka vägen till Zagreb och så fick det bli glass när vi tankade bilen.
Hemresan gick bra, vi blev välkomnade av ett regnigt Sverige men utan de fina eldsalamandrarna som vi såg så många av runt vårt hus i Slovenien.

Men vi kommer säkert tillbaka!















































