Med onsdagen kom sol och vackert väder! Vi delade upp oss lite den här dagen och vi med barn + Oma och Farfar åkte mot huvudstaden där vi släppte av Britt och Simon och så tog vi oss nån mil utanför staden för en hike!
Det gick brant uppför inledningsvis!
Men lite plattare blev det när vi kom upp. Uppe på toppen tog vi lunchpaus vid ett utkikstorn.
Och sen tog vi oss nerför backen och ner till en sjö med miljontals grodyngel.
Riktig sommarkänsla blev det här! Skinande sol, värme och grönt och fint!
Efter drygt fem kilometer kom vi tillbaka till bilarna.
Och vi åkte in till Ljubljana för en välförtjänt glass!
När glassen var uppäten åkte vi ”linbana” upp till stadens slott och kikade lite där innan vi åkte ner och tog oss hem till vårt hus.
Det mulnade på lite på eftermiddagen men vi hade fått en god dos med sol så vi var glada ändå!
Tisdagen är hittills den klart regnigaste dagen så vi har inte så bråttom upp den dagen! Men så småningom kom vi iväg och satte kurs mot Sloveniens vinregion. GPSen lurade även in oss en bit i Italien innan vi landade på ett lunchställe för att äta. Det blev pizza och hamburgare! Sen åkte vi vidare och hittade ett ställe som bjöd oss på en spontan vinprovning.
Rutinerat ställe, vin till vuxna och klubbor till barnen!
Goda viner helt klart. Sen åkte vi vidare och försökte få vacker utsikt över vin plantagen men det var ju svårt en dag som denna.
Dit upp gick vi men såg bara dis!
På vägen hemåt klarnade det lite och vi tog en liten liten promenad till den kända bron över floden som jag glömt vad den heter.
Hemma vid huset blev det bad eller dusch och en god grillad måltid! Bastu blev det för några också efter barnens läggdags.
Måndagens planering var relativt löst planerad och vi tog en lunch frukost och några av oss gick sedan en promenad runt huset. Det är rätt kuperat kan man säga så bitvis blev det mer klättring än promenad! Vi såg många eldsalamandrar till barnens förtjusning.
Halvvägs tog vi en kort fikarast innan vi försökte klättra tillbaka till huset, det misslyckades först så vi fick ta en annan väg.
Men utsikten var tjusig!
Och barnens humör växlar ju snabbt, men vi fick med dem på tåget trots en omväg.
Efter en lunch i huset åkte vi en sväng med bilarna, bort till kuststaden Piran. Regnet fortsatte pöla ner men vi gick ”strandpromenaden” genom staden och tog en glass under skyddet av partytält.
Därefter gick vi nån kilometer till, till en borgruin och klättrade upp. Barnen fick ny energi här och klättrade glatt upp på smala trappstegar för att kika på utsikten.
Vi skickade chaufförerna för att hämta bilarna och så tog vi oss hem igen! GPSen säger glatt att allt tar 55 minuter att köra men det slutar alltid att det tar typ det dubbla, hehe. Vägarna är smala och kringelikrokiga!! Men utsikten är vacker!
Sista bilden är sista vägen ner till vårt boende, det som inte syns är att det är en serpentinväg med rätt bra lutning bitvis!
I går, lördag, kom mormor hem till oss under eftermiddagen för en sista ”briefing” som gård-och-djur-vakt medan vi tillbringar en vecka i Slovenien. Vi hann med en solig promenad med barn och ponnys också.
Sen åt vi middag tillsammans och strax före sjutiden packade vi in oss i bilen och vinkade hej då till mormor.
På flygplatsen mötte vi upp större delen av resten av resesällskapet, nämligen Axels syskon, respektive och barnens två kusiner. Oma och Farfar åkte nån vecka tidigare med husbilen och var redan på plats i Slovenien.
Säkerhetskontrollen gick bra och väntan till påstigningen av flygplanet gick snabbt och snart var vi på väg ombord. Axel hamnade långt fram i planet och jag och barnen längre bak. Men Tilda och barnen satt också där bak med oss så barnen kunde byta lite platser med varandra och roade sig en stund. Efter omkring en halvtimme somnade Loke och ytterligare en halvtimme senare somnade Nora och båda sov tills planet stod landat i Zagreb, Kroatien.
Vi landade strax efter tolv och fick då vänta några minuter på våra bilstolar och bilar innan vi kunde köra de ca tio minutrarna till vårt boende för natten.
Här somnade vi snabbt, klockan var ju runt ett på natten, och sen började semestern på riktigt!
Sista dagen på resan började med hotellfrukost och bad i poolen. En bra start helt enkelt! Vid halv tolv åkte vi hotellshuttle till flygplatsen och hann checka in väskor och äta lunch innan det var dags att flyga. Dock visade det sig snart att vårt flyg var en timme försenat och vi insåg ju direkt att vi då skulle missa vårt andra flyg i Bryssel, eftersom vi bara hade 45 minuter på oss där. Vi skulle då få ta flyget klockan 21 på kvällen i stället, vilket ju inte var jättekul, men bättre än att inte åka alls såklart.
Till sist kom vi på flyget till Bryssel, efter en seg extra timmes väntetid. Barnen var trötta! Nora somnade strax innan vi lyfte och sov hela resan och Lokes halvsov en stund innan han vaknade till, och då fick han hörlurarna och titta på nedladdade avsnitt av Ninjago på Axels telefon.
Tjugo minuter innan landning säger de i högtalarna att resande mot Göteborg skulle ta sig till Gate A42 så snabbt som möjligt. Vi tittade väldigt frågande på varandra och stoppade en flygvärd och då visade det sig att vårt flyg från Bryssel också var för försenat och vi skulle hinna med vårt flyg! Hoppet steg och efter landning tog vi oss snabbt av planet. Där sjönk modet ner som en sten av orden; ”To Gothenburg? No you just missed it. Here are your boarding tickets to 21.00 tonight”.
Aah! Hade de aldrig sagt på planet att vi skulle hinna med det hade det inte varit en lika stor ”besvikelse”. Nu kändes det som att vi missade planet med två minuter liksom, kunde de inte väntat då!? Vår nya biljetter var dessutom utspridda på tre olika platser i planet. Det sistnämnda löste sig dock enkelt efter att vi hittat en informationsdisk där de hjälpte oss att få nya platser till 2+2 i alla fall.
Klockan var nu strax efter fyra och det var ett antal timmar kvar tills nio, så vi gick helt enkelt till leksaksaffären och gjorde barnen lyckliga med var sitt legobygge. Axel köpte sen en kaffe på ett café och så bänkade vi oss där och byggde Lego tills vi blev hungriga. Mat intogs, och sen fortsatte vi bygga och leka med Lego tills det var dags för avfärd. De många timmarna gick därmed väldigt smidigt faktiskt.
Vi kom iväg tio minuter sent (för vi väntade in nån som kom med angränsande plan, har ni hört va! Det händer tydligen).
Axel och Nora satte sig på rad sju och Loke letade oss bak till rad 22. Uppe i luften kom dock Axel och hämtade Loke för det var en ledig plats bredvid honom, så de trötta barnen kunde sitta tillsammans med hörlurarna och titta på hans telefon. (Vi har bara en adaptersladd så ska båda titta och lyssna med hörlurarna måste de sitta bredvid varandra). Så även sista flyget gick väldigt smidigt.
På Landvetters flygplats kom väskorna ut på rullbandet samtidigt som vi, så det ritningen många minuter innan vi satt i bilen på väg hem. Barnen tyckte det var väldigt spännande att vara vakna så sent (klockan var efter 23) och i mörker dessutom. Nora höll låda hela vägen hem och Loke kämpade tappert och hävdade starkt strax efter Alingsås att han bara blundade lite. Han sov inte. Han skulle vara vaken tills vi kom hem minsann! Men honom var det bara att lyfta över till sängen, och Nora borstade glatt tänderna och skulle ha på sig pyjamas (händer typ aldrig) och kröp sen upp i sin säng och slocknade inom fem minuter.
För Axel var det värst. Han fick direkt packa om sin väska vid hemkomst efter tolvslaget och försöka få lite sömn innan tåget från Herrljunga skulle gå halv sex. Men han överlevde det och är nu i Sala fram till i morgon, sen kanske han kan få lite semester på hemmaplan också 😉
Jag och barnen sov till 8.45! Och nu leker de för fullt med sitt Lego. Annars är det handling, uppackning och tvättning på dagens agenda!
Vi vaknade upp efter en väldigt god natts sömn i vår fräscha lya och åt frukost innan vi lämnade packningen i bilen och gick till havet för bad innan avfärd.
Badet var lika härligt idag och uppehöll oss ordentligt. Men till sist fick vi nöja oss och vi tog en kort promenad genom en marknad och köpte frukt innan vi körde iväg.
Nån dryg halvtimme bort stannade vi för lunch, faktiskt resterna av pizzan från restaurangen igår så det var inte så illa. Sen körde vi vidare igen och två timmar senare kom vi fram till kvällens boende; ett hotell nära flygplatsen. Vi checkade in och tömde bilen och medan Axel åkte och lämnade tillbaka vår hyrbil och återvände via shuttle, badade jag och barnen i hotellets pool. Perfekt svalkande temperatur, speciellt eftersom det var riktigt varmt idag och stundtals på resan till Marseille stod temperaturen på 40 grader. Vi hade bra AC i bilen lyckligtvis.
Axel gjorde oss sällskap när han kom tillbaka och sen duschade vi på rummet och intog dagens middag på hotellets restaurang. Inklusive glass till efterrätt!
Dagen började med tunneln under Mont Blanc och en rätt lång bilresa ner via Turin till Italiens västligaste kust.
Vi blev lite bestörta över antalet bilar parkerade längs med kusten och vi körde 40 minuter innan vi hittade en ledig parkeringsplats för att pausa för lunch. Men då fick vi skugga av en Palm och utsikt över havet så det var godkänt ändå!
En dryg timmes bilresa hade vi kvar efter pausen och snart landade vi i vårt boende i Ventimiglia, ett stenkast från havet och helt klart det finaste boendet hittills. Vi lassade in grejerna, bytte till badkläder och gick till stranden. Väldigt stenig strand, men fantastiskt vatten och härligt böljande vågor. Efter några minuters invänjning guppade barnen glatt i vågorna med oss.
Vi hängde kvar där och badade i två omgångar innan klockan var efter fem och vi tog oss tillbaka till boendet, duschade och tog på oss ganska rena kläder. Nora kan dock knappt inte ha nåt annat än klänningen som hon fick köpa i Marseille, så renheten på den kan diskuteras.
Vi tog sen en promenad till restaurangområdet och eftersom den vi ville äta på inte riktigt hade öppnat än tog vi en ”fördrink” på baren intill. Gott och svalkande i värmen. Sen öppnade restaurangen och det blev äkta italiensk pizza såklart! Barnen fick en riktigt fin en!
Efter middagen promenerade vi tillbaka till boendet och barnen stupade i säng och vi gör nog det snart vi också!
Ännu en varm och solig dag grydde i Chamonix och strax före nio klev vi på den första liften upp mot Le Brévent. Att det kittlade i magen är ju en underdrift.
Men häftigt var det och när vi kikat runt lite på 2000m-nivån tog vi nästa lift upp till Le Brévent; 2525m över havet. Lite större lift så det kändes lite stadigare, så länge man lät bli att titta ner 😉
Utsikten var fantastisk: Mont Blanc, Europas högsta berg (den rundade knallen högst upp, lite dolt i moln). Svårt att föreställa sig att toppen var ytterligare dryga 2000m högre upp än vi, det kändes ju nästan som att vi var på samma nivå!
Vi såg oss omkring och behövde inte leta länge innan vi hittade snö!
Sen byggde vi torn av sten, klättrade upp till toppen av toppen, satt i solen och njöt av utsikten, och tog en glass på Le Panoramic.
Nytt familjeporträtt försökte vi oss på också.
När vi var nöjda åkte vi den hisnande liften ner igen, till ”mellan-nivån” och känslan när den precis gick ut över kanten från berget är ju inte rolig alltså, haha. Men ändå otroligt häftigt. Här tog vi lunchpaus i skuggan av några träd och fortsatte titta på utsikten innan vi tog sista liften ner till ”marknivå”. Vi tog bilen tillbaka till stugan (några minuter bara) och slappade någon timme innan vi kände för lite nya äventyr. Vår granne tipsade om ett ställe 2 mil bort där det fanns lite lekmöjligheter för barn och plask i vatten så det tänkte vi att vi skulle testa.
Lekdelen var dock rätt värdelös så där roade vi oss inte många minuter, men det rann en liten älv/fors precis bredvid som var plaskvänlig.
Här åkte skorna av och främst de med holländskt blod byggde en fördämning i säkert en timme. Sen fick vi släpa oss därifrån så vi kunde fixa nån middag!
Dagen avslutades i stugan med mat, snacks och kortspel. Det mesta är nu packat inför morgondagens bilresa till Ventimiglia, Italien, där vi stannar en natt innan sista biten till Marseille och resans sista övernattning innan flyget hem.
Idag ställde vi klockan på 06.45 för att åka med ett tidigt tåg upp mot glaciären; Mer de Glace (”Sea of Ice”). Vi satte oss på ”dalsidan” för bästa utsikt under vägen upp, ca tjugo minuter tog det. Utsikten där uppe var svår att beskriva!
Efter lite rundvandring där uppe var det dags för att ta oss ner till glaciären, och barnen skuttade glatt och utan rädsla nedför branten.
När vi kommit en bra bit ner gick stigen över i trappor, många trappor. Närmare bestämt runt femhundra trappsteg! Och inte förrän alldeles i slutet kunde vi se vårt mål. Glaciären som man varje år borrar/hugger en tunnel i som man kan gå in i.
Helt klart fräckt!!
Även barnen tyckte det var spännande att vara helt omgärdad av is.
Frankrikes svar på ishotellet kanske?
När vi var nöjda var det dags att ta sig upp igen, nu nöjde vi oss med att gå upp alla trappsteg och innan den branta stigen började hoppade vi in i en gondol som tog oss direkt upp i en hisnande åktur.
Vi åt lunch uppe vid tågstationen och när nästa tåg gick neråt hängde vi på. Nere på ”marknivå” fanns det ett litet nöjesfält för barn som vi gick en sväng på. Det fanns en åkbana där man själv kunde styra hastigheten som såg skoj ut, så den hoppade vi på. Imponerad över att Nora vågade åka!
Efter detta handlade vi lite, pausade i stugan en stund och sen gav vi oss iväg på nästa äventyr. Barnen nämnde tidigare under dagen att de ville se ett vattenfall, så vi sökte upp ett ca 25 min bilväg bort, med en dryg kilometers vandring. Trots redan många steg i benen orkade barnen gå hela vägen och vattenfall är ju alltid värt besväret!
Som en bonus fanns det också en grotta!
Och ett väldigt mysigt café med den vackraste omgivningen, precis intill vattenfallet, där vi åt god glass innan vi gick ner igen till vår bil.
Och nu är vi tillbaka i vår stuga, med utsikt över Mont Blanc, och ska laga kvällens middag!
Så lämnade vi Marseille i en hyrbil! Vi hade många timmar i bilen framför oss och inte någon direkt spikad plan för stop, mer än att vi skulle stanna vid behov helt enkelt.
En dryg timme in åkte vi i ett område med blommande lavendel och tog en liten omväg till en turistisk plats i Valensole där man kunde gå ut på fältet. Lukta lite, titta lite och såklart ta lite bilder. Fantastisk färg ändå!
Loke var svårfångad på bild!
Vi körde vidare. Det blev medhavd lunch vid vägkanten med utsikt över begynnande berg, och lite senare en god mjukglass med berg på lite närmare håll.
Bäst utsikt blev det ju dock när vi äntligen kom fram till Chamonix! Barnen tröttnade fullständigt på bilresan sista halvtimmen men innan dess gick det riktigt bra. Vi fick leta lite innan vi hittade vår stuga men väl framme hade vi snötäckta berg och glaciär mitt framför näsan.
Alltid svårt att återskapa på bild, men men. Klockan var sex vid det här laget så vi promenerade en dryg kilometer in till centrum, handlade lite proviant och satte oss på en restaurang med riktigt trevlig livemusik för lite mat.
LoviseC 