Nu är snart alla djuren installade på sina platser, några är dock kvar ute. Men alla hästar är i sina vinterhagar; hästarna i stora lösdriften och ponnyerna i lilla lösdriften. I söndags fick de stora hästarna säsongens första höbal, medan ponnyerna får klara sig på bara gräs ett tag till. Även om vi haft får i ponnyernas vinterhage innan de fick komma in där, fanns det lite för mycket att äta. Men då sparar vi på höet ett par veckor till i alla fall!

Lammen, som ska slaktas i slutet av november är också installade i fårhuset, och även de två tackorna som gått i hage hemma. De väntar också på slakttid, men vi har ingen ännu till dessa. Resterande tackor + baggarna går ännu ute, men några av dem kommer in till helgen och de övriga kommer gå i en hage med tillgång till en liten lösdrift ifall det blir blötare väder.

Även kaninerna är instoppade i sitt hus! I lördags vankades det ju storm och gräset var ändå ganska slut i deras hage så de har nu fått flytta in i lekstugan som numera är deras vinterhus. Lite mindre än vad de är vana vid, men torrt och vindstilla! Och ändå relativt stort. Kanske kan vi lösa nån liten ute-del till dem, men det står inte riktigt högst upp på att-göra-listan så vi får väl se hur det blir med det!

Ja nu är det hektiskt minst sagt! Men det fokuserar vi inte på här utan här kommer några high lights sen sist!

Loke har fyllt 8a år! Bara en som grej alltså.

Tårtkalas hemma, och lite senare kalas i byahallen för hela klassen.

Ponnypojkarna har fått sällskap av en till ponny, ingen ny dock utan Junior som bott här i sommar stannar även i vinter och jag har tagit an honom som ett litet projekt. Han ska bantas, uppfostras och köras in är planen. Bantning och uppfostran har vi börjat med!

Och vår saknade katt är hemma igen! När Laki flyttade in tittade Hekla surt på henne och två dagar senare flyttade hon hemifrån till svärföräldrarnas lada knappt 200 m bort och där stannade hon hela sommaren. Det är ju gott om mat att fånga så fetblad inte gått nån nöd på henne. Vi tänkte att hon kanske skulle komma hem när det blev lite kallare ute, men det dröjde och vi tänkte då att vi får väl hämta hem henne nån kväll och stänga in henne hemma några dagar. Men så i fredags satt hon på grannens åker borta vid ponnyernas vinterhage så jag gick ut på åkern och hon lät sig ganska snällt lyftas upp. Jag tog med henne in och stängde kattluckan. Mötet med Laki blev lika frostigt som innan sommaren; Hekla fräser och Laki skiter väl i det och är väldigt nyfiken på Hekla.

Vi höll Hekla inlåst i huset i ett dygn ungefär och hon åt och sov massor, men vägrade kattlådan utan la en trevlig överraskning i garderoben. Så vi chansade och släppte ut henne och hon kom tillbaka! Sen dess är hon hemma igen, sover i Noras säng om natten och fräser väl kanske lite mindre ofta mot Laki nu efter ett par dagar. De äter mat bredvid varandra utan problem och har ingen tendens att börja bråka, så det finns hopp!

Det blev en omtumlande start på söndagen för oss, för vi fick ganska direkt efter uppvaknandet veta att min systers hus brunnit ner under natten. Lyckligtvis var familjen i sin sommarstuga och var därmed utom fara. Grannar larmade om branden 05.45 och brandkår var på plats strax därefter, men huset är totalförstört. Fruktansvärt såklart, men vi väljer att fokusera på att det viktigaste är att familjen mår bra.

Söndagen var efter detta ganska fullbokad för min del, så det var bara att sätta i gång. 10.00 hade jag styrelsemöte i Gäsene och efter det hade vi rivarverkstad i klubbhuset inför höstens renovering. Vi har fått beviljat en del pengar till renoveringen, som en snickarfirma ska göra, men budgeten är tajt så vi har nu röjt ordentligt och även rivit en del skåp etc som vi lyckades med själva. Det är en gammal barack som är rätt ofräsch i sina hörn, så den här renoveringen kommer göra gott!

Efter rivningen åkte jag hem och kopplade direkt på släpet, snyggade till Kaprifol, lastade henne och satte kurs mot Målsryd utanför Borås. Jag var framme strax före 15.00, Kaprifol fick då på sig ett träns och så lastade jag av henne och gick in i ridhuset. Kaprifol skulle nämligen vara med på en tömkörningsclinic, det vill säga en tömkörningsträning för en tränare, som har en betalande ”publik”. Jag känner till Alexandra lite grand genom Gäseneryttarna och när hon sökte efter en häst till denna träningen anmälde jag mitt intresse till att Kaprifol kunde vara med. Alexandra har aldrig sett Kaprifol tidigare så det blev också ett intressant inslag i clinicen hur hon börjar arbeta med en häst som hon inte tränat tidigare.

Jag gick runt med Kaprifol i en kvart-tjugo minuter så hon fick värma upp sig lite, samtidigt som publiken började sätta sig på plats och Alexandra prata lite om utrustning inledningsvis. Sen lämnade jag över Kaprifol till Alexandra och ställde mig för att titta och lyssna. Kaprifol var en pärla, såklart, jag hade inte förväntat mig något annat, men det är verkligen något speciellt att se sin häst i någon annans (duktiga) händer. Hon börjar få tillbaka lite utav sina former också efter att ha varit väldigt tjock en tid, så nu ser hon helt okej ut ändå. Och hon rör sig ju väldigt trevlig, taktmässigt och fint och hon fick väldigt mycket beröm för sin arbetsform, lydnad och arbetsvilja. Så väldigt kul! Och bra träning också såklart, Alexandra fick lite information innan om Kaprifols svagheter så de blev fokus för träningen.

Efter träningen blev det lite frågor från publiken medan jag skrittade av Kaprifol och sen tackade vi för oss. Det var tre hästar efter oss som också skulle vara med, men det ville ju inte Kaprifol vänta på så jag lastade henne och vi åkte hem!

I alla år vi har bott på gården har en kobonde i området gärna hämtat vår gödselstack och plöjt ner den i en åker, men nu har han slutat med kor. Vi frågade en annan bonde som först sa ja till gödslet, men sen kom han inte ändå för att hämta det. Och den var ju rätt full så tömmas behövde den verkligen. Så efter mycket funderande fram och tillbaka, mellan får och hästars behov av mat, användande av hagar och hur vi kan jobba med vår mark, bestämde vi oss för att göra ett litet experiment. Hagen vi kallar för ”nya sommarhagen” har växt ganska dåligt de två senaste åren och blev därför vald till vårt experiment; vi ska sprida ut vår egen gödsel här, plöga/fräsa ner det i marken och så in lite nytt bete.

Till detta behövs ju maskiner också! Farfars traktorgrävare fick agera lastare av gödsel, vår egen traktor drog kärran, och just gödselkärran lånade vi in från en annan fårbonde i byn (som i utbyte fick låna en hästkärra av oss ett annat tillfälle).

Lasta lasta, köra köra, sprida sprida.

Det tog hela helgen ungefär, hehe. Men så var det ganska mycket gödsel, och vi körde inte hela dagarna. Men nu är gödselplattan i stort sett tömd, så nu är nästa steg att köra med jordfräsen efter traktorn och se om det räcker eller om det måste plöjas.

Under fredagen fyllde Farfar år och det var kalas på kvällskvisten, så eftersom kusinerna ändå skulle till vårt håll kom de lite tidigare och tog med sig sina ponnyer. Loke valde att inte följa med, men Nora red en sväng på Domino med Noah och Astrid.

Tilda har också varit kreativ och fixat en logga till ponnykul-gänget, och satt den både på reflexvästar och schabrak! Gulligt va!

Vi tog en runda på 5km och Domino var en pärla. Nora vågade sig på två steg i galopp i slutet av rundan, men det var för läskigt så nu dröjer det länge innan hon vågar det igen, hehe.

Efter ridningen blev det kalas för Farfar med tacos, tårta och bad i badtunna!

Lite häst-update också! De tuffar på tycker jag, förra veckan fick de löshoppa lite och framförallt Kaprifol hoppade jättefint och tyckte det var väldigt roligt. En av dagarna red jag ut på henne också, och hade med Domino som handhäst, bra att kunna motionera flera på samma tid! Oftast går det rätt smidigt att ha med en handhäst, fast Kaprifol blir mycket mesigare när hon har en kompis med sig. När vi var på sista biten hem låg det kor precis vid staketet och hade jag ridit själv hade hon stannat upp och tittat men sen hade hon gått förbi utan större motstånd. Men nu när Domino var med tänkte hon väl att då kan vi ju offra den lilla ponnyn för säkerhets skull så hon vägrade röra sig ur fläcken om inte Domino gick före. Men det gjorde han så snällt så, så det var ju bra!

Jag och Nora har också hjälpts åt att städa lilla sadelkammaren, och inventerat lite täcken inför täckessäsongen. Vi rensade också ut en väldans massa grejer, förstår inte hur det kan bli så mycket skit… Typ två ikeakassar med trasiga gamla grejer och skitgrejer som aldrig blir använt, ut med det bara!

Sen hade ju mössen mumsat i sig hälften av mina benlindor också, det var ju lite tråkigt. Så det får väl försöka mus-tätas lite här framöver också…

Hyffsat i ordning blev det i alla fall!

Sedan i lördags går också nu alla hästarna hemma på gården, ponnyerna går i skogshagen och jag hoppas de kan göra det september ut om vädret ändå håller sig ok. Så blir det vinterhagen och tillgång till ligghallen om ca 2 veckor. I morse fick de dock täcken på eftersom det ska bli lite tråkigt ihållande regn idag och i morgon. Jag lockade till mig ponnyerna med lite hö så kom de kutandes så fort de kunde så det gick väldigt smidigt.

De stora hästarna går i sommarhagen, men med tillgång till ligghallen. Nästa helg kommer de gå in i vinterhagen för säsongen och några dagar där efter blir det utställning av första höbalen. Så nu är hösten här på riktigt!

Kaprifol är väldigt nöjd över att flocken är samlad igen, hon har ju fått banta med ponnyerna de senaste veckorna och bästa kompisen Dumle har varit ”bortrest” i tre veckor. Men nu är alla samlade i samma hage som sagt, och bantningen har gjort henne gott, nu ser hon ganska fin ut faktiskt! Får hoppas vi kan hålla det på denna nivå nu framåt…

På söndagen vaknade vi upp på campingen och åt medhavd frukost i vår stuga. Barnen lekte på lekplatsen medan vi sedan städade i ordning och packade och lagom till att regnet började droppa var vi klara och åkte därmed in till Sala för dagens aktivitet; Sala Silvergruva. De andra i vårt sällskap åkte lite innan oss för de hade bokat tretimmars-turen i gruvan medan vi tänkte att vi nog skulle vara rätt nöjda med 75min-rundan! Så de gick ner i gruvan strax efter tiotiden och då satte vi oss på cafét på området i stället, Axel fick sitt kaffe och barnen fick var sin glass. Sen kikade vi runt i antikaffären som cafet var i och tittade på massa gamla grejer, och Loke hittade ett komplett set med märklin-tåg. Han hade precis fått födelsedagspengar från mormor (och han har ju massa sparpengar hemma) så han köpte tåget efter att vi kopplat och och sett så det fungerade. Skoj!

Sen var det dags att gå upp mot gruvan och vi hann kika runt lite innan klockan var slagen.

Vi fick hjälm på huvudet, en kort säkerhetsgång och lite av gruvans historia innan vi tog oss ner till underjorden.

I ungefär en timme gick vi nere i gruvan, vi lyssnade på ekot i Drottning Christina-schaktet, gick nerför svindlande spiraltrappor och upplevde gruvans mörker nere på 60m djup.

Barnen är ju också vana gruv-besökare vid det här laget och tyckte det var spännande även denna gång. Uppe på ytan igen möttes vi av strålande solsken och vi tog en kort promenad till ett aktivt brott, innan vi sedan mötte upp resten av sällskapet.

Vi samlade ihop oss lite men insåg ganska snart att vi skulle åka olika vägar hemåt från Sala, så vi vinkade hej då och vi satte kurs mot Örebro igen. På vägen upp hade vi nämligen sett ”Sveriges största legoaffär” vid Mariebergs köpcentrum och det ville ju barnen väldigt gärna besöka! Det blev ett bra sträcka-på benen stop och barnen som har jobbat hårt hela sommaren med gräsklippning och ogräsrensning köpte var sitt stort legopack för sina egna pengar.

De fick börja bygga lite i bilen, det är ju ett bra sätt att roa sig flera timmar hem, men den här gången var det väldigt många legobitar som tappades, så vi fick stanna och leta upp i alla fall två gånger. Och så skulle bilen börja krångla också, så hemresan blev ändå lite segare än vad den hade behövt. Men hem kom vi, klockan var strax före sju så det blev lite snabb middag, dusch och läggdags för barnen! Och så var ju den helgen också slut!

I helgen har vi varit på utflykt! I lördags vid halv elva-tiden packade vi in oss och smörgåsar i bilen och styrde till Tekniska Kvarnen i Örebro, där vi också mötte upp Susanne med familj, Peter med familj och mormor. Tekniska kvarnen är Örebros variant på ett science center, eller tekniskt museum. Det var fyra våningar med lite olika grejer man kunde testa på och titta på. Högst upp i huset fanns en stor modelljärnväg med tåg som körde runt.

Barnens favorit fanns dock i källaren, där det var en utställning om vattnets kretslopp och återvinning etc. Här låg det bajskorvar i en potta, som man kunde lyfta över till en toalett. När man spolade kunde man se bajskorvarna åka iväg i ett genomskinligt rör i golvet och så kunde man fånga upp dem lite längre bort och lägga tillbaka dem i pottan igen.

En rutschkana mellan två av våningarna fanns det också! Vi roade oss här tills det stängde klockan 16.00 och sen satte vi kurs mot Sala och Silvköparens Camping där vi skulle bo.

Efter en incheckning till våra stugor hoppade vi in i bilarna igen och åkte in till Sala Centrum och Axel guidade oss till en restaurang han ätit på tidigare. Det var ett mycket bra val och vi åt oss alla mätta och belåtna!

Innan vi tog kväll satt vi en stund i Susannes stuga och spelade lite spel och åt lite chips. En bra avslutning på första dagen!

I veckan som gick gjorde vi två besök på badhuset i Vårgårda. Under tisdagen åkte jag dit med barnen, och i fredags åkte vi dit allihop men jag var väldigt snorig så jag höll mig på torra land. Anledningen är ju att barnen behöver lära sig simma va! De är ju fryslortar båda två så det blev inte mycket simmat i sjön under sommaren, så vi får köra lite badhusbesök här under hösten i stället helt enkelt! Nora kanske tillochmed blir anmäld till simskola här i oktober, vi får se.

Lokes simning tar stora kliv framåt i alla fall! När vi var på badhuset i somras på syskon-trippen simmade han typ 4 meter, detta blev snabbt 10 meter i tisdags och under fredagens simning simmade han hela bassängens längd. Nu är inte Vårgårdas bassäng superstor, men ungefär 16 meter i alla fall! Det får ju ändå vara klart godkänt! Nora är ännu på plaskstadiet, men fokus har ju också varit på Loke dessa gånger, så vi får se hur det utvecklas.

Det har blivit lite fårfix i helgen, bland annat har våra nya tackor behöv lite hjälp på traven för att våga hänga med in i nästa hage med de övriga tackorna, men det gick ganska smidigt ändå. Vi har också börjat klippa fåren för säsongen, fyra i lördags och fem i söndags!

I söndags fick alla hästarna röra på sig också. Jag och Nora tog en runda med Assim+ vagn och Nora i sadeln på Domino. Samtidigt cyklade Axel och Loke en runda på en mil tillsammans. Loke är väldigt glad i sin nya cykel!

Ponnyerna var pigga och glada och tuffade på fint.

Fårhuset mockades ju ur tidigare i år och därefter har både huset och fårgrindarna tvättats efter konstens alla regler. Vi har också kalkat väggarna nedtill eftersom det ska förhindra bakterier etc att trivas. Sen ska ju grindarna in igen och vi har ju haft ett par olika layouter på inredningen de senaste åren och vi funderar ju hela tiden på hur vi ska göra det bättre! Så vad är smidigare än att klippa och pussla?

Här är några olika alternativ som går att bygga i vårt hus med våra befintliga grindar, de i grönt är fodergrindar, de svarta är portar. Och höbalen som en rund boll såklart!

Förslaget längst till höger är förra årets layout, som vi egentligen var ganska nöjda med, men vi ville ändå fundera på hur vi kunder optimera det ytterligare. Önskemål som vi haft är att det ska vara smidigt att få hö från balen till foderfronterna, det ska vara möjligt att ha två avdelningar (inte alla behöver kraftfoder) och det ska gå att sätta upp lamningsboxer på nåt bra ställe.

Efter ritbordet byggde vi upp ett par varianter i fårhuset och vissa kunde vi då ”förkasta” eftersom det inte fungerade så bra i verkligheten som det såg ut på pappret. En variant var vi ganska nöjda över så den fick ”gro” lite medan vi åt igår och sen när barnen fick sin kvälls-tv-stund gick vi ut och förbättrade den ytterligare.

Och just nu är vi ganska nöjda med denna variant!

Här känns det också som att vi har maximerat ytan för fåren ganska bra, och vi kommer ha plats för alla vid installning. Det blir ju lite extra får som ska in här i höst, eftersom vi inte har slakttid för lammen förrän i slutet av november. Vi fick dessutom en grindsektion över som vi kan använda till den nya baggboxen som vi ska sätta upp i stora delen av ladan.