Tänk hur bra saker och ting kan lösa sig ändå!

I går kväll när jag skulle köra ur bilen ur garaget för att åka till stallet och ta in hästarna märkte jag ganska snabbt att det var något som inte var som det skulle. Ena bakdäcket var helt platt, vilket säkerligen bidrog till att bilen kändes lite slö. Jag blev helt ställd och kunde inte tänka en klar tanke på säkert en minut. Hästarna skulle in om en kvart, och här stod jag utan bil och bussen skulle ta minst en timme till stallet.

Jag tänkte febrilt över mina stallkompisar och försökte komma på om jag visste om någon av dem var i stallet men beslöt mig sedan för att ringa stallägaren Sofia. Kanske, kanske var hon redan hemma och kunde hjälpa mig. Lyckan lös i mitt ansikte och jag hade mer tur än så. Sofia var precis på väg hem från jobbet och svängde enkelt förbi hemma hos mig och plockade med mig till stallet. Lite sen, men inte så sen som jag kunde ha varit började jag lägga in hästarnas middag i boxarna. Mitt i allt kom det en ny (jättefin!!) häst till stallet och jag hjälpte till att se till så de hittade allt, fick koll på lite rutiner och allt som hör till när man kommer till ett nytt stall.

Sedan plockade jag in hästarna i stallet, fixade i ordning ”resterna” av morgonens jobb och även kvällens alla sysslor. Klockan tickade vidare och jag tog in Alice för ett barbackapass på ridbana. Jag var lite skeptisk till om det verkligen skulle gå att rida på banan med all den nya snön som kommit, men den var verkligen hur bra som helst! Alice var ganska fin redan från början och blev bara finare och finare. När det blev dags för galoppen var det lite svajigt i första fattningen så jag gjorde om och gjorde rätt. Och BAM vilken häst jag fick! Hon blev så jävla fin (ursäkta att jag svär)!! Jag fick inget i handen utan all hennes energi, som inte alls var dum denna kväll, hamnade precis där den skulle och jag satt bara där på min galopperande häst i full balans och kunde inte sluta le. Tänk att Alice kan vara i sina bästa år som snart 22-åring! Bara för det så ska jag rida dressyrlektion på torsdag nästa vecka, då det var en ledig tid över.

Tråkigt nog kunde jag inte rida för evigt. Jag hade ju faktiskt en häst till att rida, så Alice fick skrittas av och äta sin havre och gå ut i hagen igen och jag gjorde i ordning den andra hästen för ännu ett pass på banan. Denne red jag med sadel men fick inte riktigt samma fina känsla som på Alice, men jag har bara ridit den en gång tidigare så jag håller fortfarande på att hitta alla knappar. Är väldigt nöjd ändå!

Tick tack sa klockan och när jag var färdig var klockan 22.10. Yah. Tack vare fantastiska stallägaren Sofia slapp jag ta bussen hem (vilket hade tagit ytterligare en dryg timme). Jag fick låna hennes bil! Jag skulle ju ändå tillbaka till stallet idag på morgonen, så jag hann lämna tillbaka den till henne innan hon skulle till jobbet.

Haha, när klockan var runt tio i stallet och jag i princip skulle åka hem och sova och sedan åka tillbaka till stallet såg faktiskt soffan i fikarummet ganska lockande ut.

Bilen har fått en tid hos doktorn på torsdag i nästa vecka och jag såg verkligen inte fram emot att ta bussen klockan sex på morgonen alla dagar fram tills dess. Lyckligtvis (för mig alltså, inte för syster) så ligger Susanne hemma och är sjuk i lunginflammation och har därför ingen användning för sin bil så den ska jag få låna! Ska åka förbi där ikväll och hämta bilen, sen stänger jag av alla mobiler och datorer så att hon inte kan säga att hon vill ha tillbaka den. Mohaha! Nej, men över helgen kanske? Får se.

Nu är det bara 80 dagar kvar tills Gothenburg Horse Show går av stapeln här i Scandinavium i Göteborg. Jag och systrarna har biljetter sedan länge tillbaka; vi ska gå och se på världscupfinalen i hoppning som är på söndagen den 28 april. Eftersom även finalerna i dressyren går i Göteborg i år är evanemanget extra stort och spännande, jag ser verkligen fram emot det.

Idag läste jag på hemsidan att årets lotterihästAR är presenterade. Ja ni läste rätt, i år är det inte bara en utan två fantastiska hästar som lottas ut. Lottpriset är ynka 20 kronor.

Hopphästen Cartell

Dressyrhästen Highway

De senaste gångerna jag har varit på Gothenburg Horse Show har jag inhandlat en lott, men i år måste jag nog köpa två för att öka chansen lite. De tidigare åren har jag ju egentligen inte haft vare sig tid eller pengar till en till häst men i år skulle det ju faktiskt inte vara helt omöjligt. Studierna blir klara i juni och sen blire jobb och pengarna kommer börja rulla in! (förhoppningsvis i alla fall, men nu ska vi ju inte vara negativa här)

Tid kommer jag säkert inte ha, men sånt löser sig ju alltid.

En annan sak som skulle göra det lite extra speciellt att vinna en av hästarna just i år, är att vi ju nu faktiskt är där på söndagen för första gången. Vi kommer alltså vara närvarande vid lottdragningen och veta direkt om vi vunnit något eller inte (finns flera fantastiska priser). Tänkt vad häftigt att få gå ner i manegen och hälsa på sin nyvunna lotterihäst! Kanske skulle packa ridbyxorna för säkerhets skull? Eller kanske ska jag tänka tvärt om; ha på sig sina allra finaste kläder som man definitivt inte vill ha hästslem eller hästhår på!

Haha. I alla fall.

Utseendemässigt och härstamnings-mässigt hade jag valt hopphästen Cartell (e: Coriall, ee: Couleur Rubin, ue: Quite Easy) utan att behöva fundera många sekunder, om jag nu hade fått välja fritt. Men jag skulle inte tacka nej till den andra heller! =)

Vilken hade DU valt?

Idag möttes jag av en ganska vit värld när jag steg utanför dörren. Det var dock fortfarande någon enstaka plusgrad så lite slaskigt och regnigt var det när jag körde till stallet.

Eftersom jag ska tillbaka i stallet i kväll tog jag det lugnt i morse. Stona gick rakt ut i hagen idag, de lär sig snabbt. Vissa av dem har nog blivit utsläppta på ”mitt” vis tidigare, men det var nog ett halvår sedan eller så. Efter att jag optimerat min utsläppningsteknik med ytterligare en tråd för valackerna så att de inte ska kunna lulla runt för mycket på gårdsplanen så kunde även killarna gå fint ut i hagen. Därefter mockade jag tre boxar så att jag slipper göra det när de står inne sen i kväll, men resten av jobbet (foder, vatten i boxar, ridning mm) lämnade jag till i kväll.

Nu är jag i skolan igen och ska fortsätta lite med laserarbetet idag. Det hände inte så mycket igår då datan från i förrgår inte såg så bra ut så vi fick jobba ganska länge med den. Får se hur det går idag!

På väg till stallet, 06:45

Stallet 07:10

Klockan 8:15

Hemväg, 8:20

Det är fortfarande väldigt mörkt när jag kommer till stallet kvart i sju på morgonen, vilket ju inte är så konstigt. Men det ljusnar otroligt fort och det är roligt att se hur det bara blir ljusare och ljusare för varje gång jag går ut ur stallet. Idag hörde jag fåglarna kvittra efter att solen börjat gå upp på himlen och till och med hästarna på lösdriften lämnade sin mat och gick ut i hagen för att knapra på de grässtrån som finns där ute. Det känns som våren är på väg!

Jag hade lite bråttom till skolan idag så jag hann inte riktigt njuta av det hela så länge som jag hade hoppats på utan hästen fick vila idag. I morgon ska jag dock ha lite mer tid att lägga ner på henne, då har jag nämligen både utsläppet och insläppet i stallet. Råkade bli några sådana dagar nu i februari eftersom februaris lista var klar långt innan jag blev tillfrågad att sköta utsläppet och jag har inte orkat krångla med att byta dagar fram och tillbaka med andra i stallet (förutom en dag). Men det gör inte så mycket. Åker en snabbis till stallet på morgonen och släpper ut hästarna, och så gör jag allt ”jobb” på kvällen sen. Kanske till och med kan åka hem och sova en timme till efteråt! (Axel sov fortfarande när jag kom hem i morse vid nio, hehe).

Planen för dagen är att fortsätta med lasern och jag hoppas på att jag kan få lite resultat ifrån det hela i slutet av dagen.

Tänkte just börja det här inlägget med att ”Klockan ringde klockan sex i morse” men sen kom jag på att det gjorde den faktiskt inte. Jag vaknade nämligen relativt pigg två minuter innan klockan skulle ringa. Jag valde då att gå upp direkt så jag stängde av alarmet innan det började ringa, smart va?

Jag var rätt snabbt klar med frukost och stallkläder så redan 45min senare anlände jag till stallet och kunde ge hästarna deras frukostmat. Två hästar fick sedan ledas ut i hagarna medan de resterande fick gå ut själva; jag spände upp en tråd över gårdsplanen så de inte kunde rymma och med lite hjälp hittade de snart ut till hagen. Inte för att de inte vet vart de ska, men ibland finns det ju så mycket spännande saker utanför hagen att kika på. Gödselstacken till exempel. Efter lite övertalning hittade de rätt i alla fall, och frukosthöet fanns ju i hagen så de var ganska nöjda med att gå dit.

När klockan slagit åtta hade jag hunnit släppa ut hästarna, mockat tre boxar, fixat foder till två hästar, sopat och hämtat in Alice från hagen. Det hela gick faktiskt fortare än jag hade räknat med, men så är det ju inte så många hästar i stallet just nu! Alice fick lite omvårdnad och sedan tog vi oss ett pass på ridbanan. Det ljusnade ganska fort och banan var saltad och bra att rida på. Red dock inte så länge men lite motion fick hon i alla fall!

Tjugo över nio lämnade jag över bilen i Axels händer så att han kunde åka iväg och jobba en stund. Själv gick jag in och duschade och åt lite mellanmål innan jag satte mig på bussen till skolan. Och i skolan är jag nu och strax ska vi dra igång med att skjuta laser på mina prover!

Några av hästarna vill ha frukost!

Äntligen kommer mina mornar bli lite mer strukturerade! Den senaste tiden har klockan ringt vid åttatiden ungefär, men inte har jag (eller Axel för den delen) gått upp då utan jag har segat kvar i sängen och i bästa fall gått upp klockan nio och kommit iväg till skolan ytterliggare en timme senare. Det är faktiskt inte likt mig! Ogillar skarpt när halva dagen försvinner genom att jag inte tar mig i kragen och går upp.

Nu har jag dock fått en superbra lösning på problemet! Från och med måndag ska jag nämligen släppa ut hästarna i stallet alla vardagar så då kommer jag att vara i stallet strax före klockan sju. Hon som har gjort det tidigare kan inte längre göra det, så jag fick frågan om jag kunde ta över jobbet efter henne och efter lite betänketid tackade jag ja. Jag är ju ändå i stallet nästan alla vardagar så då släpper jag ut hästarna först och sen gör jag lite sysslor som jag har sen tidigare och sen rider jag Alice de dagarna jag ska rida henne när jag ändå är där.

Om min ungefärliga tidsplanering stämmer betyder detta att jag kommer att kunna vara i skolan endast lite senare än vad jag brukar de dagarna jag är lat. Fördelen med detta är då att jag redan har varit i stallet, så jag kan vara i skolan hela eftermiddagen utan att ha något att åka iväg på, plus att jag får kvällarna fria. Me like.

Det är nog en win-win situation för hela hushållet faktiskt när jag tänker efter. Axel kan få sova i fred utan att jag försöker få honom att vakna tidigare, och Katla kan få gå ut klockan sex i stället för klockan sju på morgonen. Får se vad Alice tycker om morgon-motionering, men hon vänjer sig nog!

Stallet

Jag älskar att gå igenom alla gamla (häst)foton på min dator! Tråkigt nog är de flesta av de äldre korten få och i dålig kvalité men här och var hittar jag några guldkorn. Jag kan inte låta bli att önska att kamerautvecklingen hade kommit tidigare till min familj, tänk hur många fina minnen man har glömt av. Jag kan även ibland gå och tänka på ett visst foto men sedan aldrig riktigt hitta det, så jag är inte säker på om det verkligen är ett foto som finns, eller om det bara är ett minne. Det känns ändå som att jag saknar en del foton, men med ett tretal datorbyten bakåt i tiden är det ju inte helt omöjligt att foton har försvunnit längs vägen, eller så finns det helt enkelt på någon annans dator eller endast på ”riktigt foto”. Ni vet sådana där som man framkallar!

I alla fall.

Ett trevligt minne som jag snubblade över idag när jag kikade på lite minnen var när jag och Alice hoppade vår första 1.00m tävling hemma på klubben. Det var en varm och dammig 1:a maj året 2007 och första tävlingen för mig det året och om jag inte minns fel så var det femte tävlingen för mig och Alice tillsammans. Vi började vår ”tävlingskarriär” året innan med en Clear Round på 70cm, två ”Alla mot alla-tävling” på 70 och 80cm och sedan en Clear Round på 90cm, så man kan ju verkligen säga att vi tog oss spikrakt uppåt i klasserna :P. Sen kom vi ju dock inte så mycket högre än 1.00m! Haha.

Anledningen till att det faktiskt finns fina bilder från just den här tävlingen är att min stallkompis syster hade skaffat sig en bra kamera och fotade lite på några tävlingar på klubben.

Foto: Jeanette Mattsson