Dagen som alla hade väntat på var äntligen här!

Onsdagen den 24 oktober lämnade vi nationalparken i Witsand redan klockan sex för att vara i tid hos Petra Diamonds och Finsch Diamond Mine. Efter lite lokaliseringsproblem hittade vi till gruvan och väl där lämnade vi våra värdesaker i ett rum och sedan fick vi var sitt axcess-card så vi kunde ta oss in på området. Där inne fick vi en god frukost samtidigt som vi lyssnade på en säkerhetsgenomgång, såg visning av gasmask och fick lite allmän information om gruvan och dess historia.

Finsch Mine upptäcktes år 1961 då man letade efter asbest i området. I stället hittade man diamanter och öppnade då en ”open pit” mine som var en sådan fram tills 1991 då man fortsatte att bryta under jord i stället. Idag är gruvan 680 meter djup, räknat från den ursprungliga markytan. Det finns även ett mindre schakt som går ner till dryga 760m. Finsch Diamond Mine producerar 1.5 miljoner karat diamant om året och planerar att öka det till 2 miljoner karat år 2018. Reserverna i just den här gruvan beräknas räcka i ytterligare 25 år, så det ska nog finnas diamanter att beundra ett tag till!

Det som är lite extra speciellt med den här gruvan är att de har vissa fordon nere på de djupa nivåerna som är förarlösa. De går fram helt på egen hand och transporterar sprängt material från plats A till plats B i en stor omloppscirkel nere i gruvan. De övervakas uppifrån markytan och kan även styras därifrån, men för det mesta tuffar de på helt själva. På grund av detta är det lite småläskigt att möta en sådan här maskin nere i gruvan, det är ju inte direkt så att den stannar om du står i vägen!

Ja precis, vi skulle ner i diamantgruvan! Efter genomgången på kontoret leddes vi till omklädningsrum där kläder och utrustning för förberedda åt oss; overall, strumpor, gummistövlar, skyddshjälm, glasögon, öronproppar och munskydd. Därefter fick vi varsin ordentlig pannlampa och en gasmask att hänga i bältet.

Vi hoppade in i hissen som tog oss ner till 630m-nivån och traskade ut i den fina gruvan. Ja här var det faktiskt ganska fint! Luften var OK, det var relativt torrt och stora delar av vägen var asfalterad så det var lätt att ta sig fram. Ljudnivån var för det mesta ganska låg, lite högre på enstaka ställen. De visade oss runt i gruvan och vi fick se hur de olika processerna fungerade i gruvan; hur de sprängde, samlade upp materialet, transporterade materialet vidare i gruvan och till sist upp ur marken. Det verkade välorganiserat och bra ordnat, även om de på nåt sätt lyckades spränga när vi var där nere.. Det var nog kanske inte helt genomtänkt.

Det var strikt förbjudet att ta med prover här ifrån, det var endast två personer på hela gruvan som fick ta upp, eller ge någon annan tillåtelse att ta upp, prover ur gruvan. Vilken sten som helst kan ju innehålla en diamant! Synd, för det fanns många stenar som glittrade fint av olika mineral, även om vi aldrig såg någon riktig diamant.