Lastträning

Jag har funderat fram och tillbaka över helgen angående Alices ”dräktighetssymtom” så idag ringde jag till Ale Djurklinik och pratade med en veterinär. Hon kunde såklart inte säga så mycket, men visst kunde Alice vara dräktig eller kanske skendräktig. Så vi bestämde helt enkelt att jag skulle komma in med henne och det fanns en tid redan idag klockan 15.00 som jag tog.

För att komma till Ale med sin häst måste man ju på nåt sätt transportera den dit, eftersom det tar lite för lång tid att rida dit. Om det är något som vi har ”misslyckats” med, med Alice, så är det just lastning tycker jag. Hon har varit svår att lasta till och från hela livet och vi har aldrig riktigt gjort något åt det. Innan senaste lastningen hade hon haft en ”bra period” i flera år trots att vi bara körde henne 1-2 gånger om året, men så förra gången när vi skulle köra henne till Ale för 30-dagars koll ville hon ju inte alls. Det finns dock en massa anledningar till det och jag tror faktiskt att min taktik var lite fel sist. Jag ville hålla Alice ovetandes om transporten så länge som möjligt (för att hon inte skulle hinna stressa upp sig), så jag tog henne i princip från hagen, in i stallet en kort sväng och sedan direkt lastning, utan några förberedelser alls. Hon var ju inte riktigt sig själv då, men jag tror faktiskt att hon blev lite överrumplad och var inte alls beredd på att åka transport.

Bild från i somras

Bild från i somras

Så idag hade jag lite tvärt om teknik. Jag tog in henne i stallet i god tid, borstade, tvättade svansen och snyggade till henne. Sedan fick hon äta lite hö medan jag hämtade transporten och sedan band jag upp henne där hon enkelt såg transporten och satte på henne skydd och lädergrimman. Hon höll sig faktiskt lugn ända tills vi var halvvägs upp i transporten då hon ångrade sig och gick av igen. När man är i det läget med Alice (hon är uppstressad och vill inte gå på) brukar det sluta med att hon sliter sig lös och när vi fått fast henne igen brukar vi backa in släpet mot stalldörren och lasta henne direkt från stallet.

Men inte idag faktiskt.

Jag höll mig relativt lugn (brukar bli lite stressad) för jag hade sett till så vi hade väldigt gott om tid på oss. Så när hon steppade runt kanten på transporten och små-lyfte framdelen över marken tog jag bara tillbaka henne till utgångsläget och fick henne att stå still. Då fick hon beröm och så försökte jag få henne att gå fram igen, utan att steppa åt sidan och försvinna. Några gånger höll vi på så – hon steppade åt sidan (typ trav på stället, fast sidledes) och jag stannade henne och tog henne tillbaka till utgångsläget. Vi höll inte alls på länge faktiskt (fem minuter ungefär), innan hon tog modet till sig och gick in i släpet. Väl där inne fick hon godis och Linda som var med mig kunde lugnt stänga i bak. Sedan stängde vi och åkte direkt, hon var väldigt orolig i släpet innan vi åkte och stod och skrapade med framhoven, men hon lugnade sig när vi började rulla.

Halv två rullade vi av stallplanen och vi hade tid klockan tre så vi hade fortfarande väldigt gott om tid på oss, så jag körde riktigt, riktigt försiktigt och lugnt för att ge Alice en trevligt upplevelse. Väl framme i Ale fick hon gå ut i en fålla och skaka av sig nervositeten och rulla sig i sanden innan vi fick komma in i undersökningsspiltan vilket var väldigt bra. Väl där inne är det en ganska trevlig upplevelse tycker Alice, eftersom man får proppa i sig hur mkt god havremüsli och godis man vill.

Lastad

Bild från i somras

Men nej, hon var inte dräktig. Klart och tydligt, vilket jag egentligen förväntade mig. Det känns faktiskt inte alls som en besvikelse (det  har jag ju redan gått igenom) utan snarare en lättnad av att veta till 100% säkert. Det såg också bra ut ”där inne” vilket också var en av anledningarna till att jag ville åka in, för att se så att allt stod rätt. Dock hade hon en mini-cysta vilket inte har setts tidigare, men veterinären sa att det var ganska vanligt att ston fick det efter en avbruten dräktighet, den kommer troligtvis absorberas efter en tid. Han sa också att hon kunde visa lite dräktighets-humör fortfarande, men att det borde försvinna under hösten.

Så sedan var det bara en uppgift kvar, nämligen att lasta hästen för hemfärd. Man vill ju helst inte att hästen ska slita sig på kliniken och springa ut på vägen som är tio meter bort eller liknande… Men vi tog det lugnt, på med transportskydden och så rakt mot släpet. Alice tvekade en tiondels sekund men sedan gick hon faktiskt rakt på, lugnt och fint vilket var väldigt skönt. Duktig häst! Hon var heller inte stressad inne i släpet som hon var på borta-vägen.

Så jag är väldigt nöjd över dagen som helhet. Jag vet nu helt säkert att hon inte är dräktig och det blev lite utav en lasttränings-dag för Alice (och mig) vilket vi båda behövde efter den senaste turen då hon trasslade både på vägen dit och på vägen hem. Två bra lastningar med korta restider med lite vila där emellan.