Hältutredning

Efter de här senaste månaderna är jag nästan stammis på Ale Djurklinik. Som tur är, är jag nästan aldrig där med min egen häst i alla fall.

Men det är nämligen så att en av ponnyerna i stallet visade en ganska tydlig hälta på ett framben i måndags som sedan blev bättre till tisdagen. Därefter blev den dock inte bättre så ägaren Kajsa ringde veterinären i morse för att se om det fanns någon tid denna vecka eller om hon skulle avvakta tills efter helgen. Kliniken hade en tid redan idag på förmiddagen så jag hjälpte helt enkelt Kajsa att köra in hennes ponny dit eftersom båda hennes föräldrar jobbade. (Jag börjar ju jobba på måndag!).

När det blev vår tur började veterinären med att känna igenom ponnyn ordentligt samtidigt som hon ställde en massa frågor om hältan och även allmäna frågor om ponnyn för att kunna bilda sig en allmän uppfattning om läget. Sedan fick Kajsa gå och springa med ponnyn på hårt underlag rakt bort och rakt tillbaka mot veterinären som då kunde se hältan på höger framben. För att försöka lista ut var i frambenet den eventuella skadan satt följde sedan böjprov där veterinären provocerar olika leder i benet för att se när ponnyn visar starkast reaktion. Alla benen böjdes för att jämföra reaktioner men också för att utesluta att det fanns hälta i flera ben.

Här konstaterade veterinären att ponnyn visade lite blandade svar, men möjligtvis att det fanns två skador i benet; en längre ner och en högre upp. Hon tyckte dock att för sina 20 år var ponnyn väldigt fräsch i sina leder och travade fint efter böjprovet.

För att få lite mer svar longerades ponnyn i trav och galopp i Ales vackra ridhus men där visade ponnyn knappt någon hälta alls i något varv, varken på mjukt eller lite fastare underlag. Veterinären tyckte då först att hältan mer var en stelhetsfråga (eftersom ponnyn är ganska gammal) som försvann när ponnyn värmts upp ordentligt. Men för säkerhets skull fick Kajsa springa med ponnyn igen, på hårt underlag och då visade ponnyn hälta igen (utan böjprov). Då gjorde veterinären lite olika böjprov på det halta benet och konstaterade då igen att det verkade finnas två skador; en lågt ner (kotleden eller hoven) och en högre upp vid knäleden.

Eftersom ponnyn fick nya skor av en ny hovslagare för bara två veckor sedan undersöktes hoven med visitertång för att upptäcka en eventuell hovböld. Ponnyn visade ingen reaktion för det men för att utesluta ont-i-hoven lades en bedövning och vi fick vänta en kvart för att medlet skulle verka. Då fick Kajsa springa med ponnyn igen, men det var ingen skillnad. Veterinären var lite tveksam till att fortsätta undersökningen eftersom ponnyn var såpass gammal, och hältan såpass liten. Det är ju lite så, att letar man tillräckligt länge på en gammal häst så kan man hitta lite vad som helst. Men hon la en bedövning till i ponnyns ben, för att bedöva kotan och efter en stunds väntan fick Kajsa springa med ponnyn igen, både före och efter böjprov. Då blev det skillnad till det bättre, men det var inte helt bra. Då började veterinären misstänka att det faktiskt fanns en riktig skada, så vi skickades in på röntgen och tog fyra-fem bilder på frambenet, och efter en stunds väntan blev det ultraljud på frambenet då röntgenplåtarna sett bra ut.

Här hittade veterinären boven i dramat efter en stunds letande. Ponnyn har en skada på ena grenen på gaffelbandet som går genom frambenet. Skadan satt ganska högt upp, vilket förklarade varför hon markerade lite halvt både högt och lågt på böjprov; skadan satt lixom i mitten. En väldigt liten skada, men som tar väldigt lång tid att läka tyvärr. Kajsa och ponnyn ordinerades två veckor vila och sedan en veckas skritt 15-20min per dag. Sedan blir det återbesök med chockvågsbehandling och en koll så man ser att det går åt rätt håll. Sedan kommer det troligtvis bli fler veckor med skritt, men det får vi se sen.

IMAG1791