Kaprifol flyttar

I förmiddags var det då dags för mig och Kaprifol att packa ihop alla våra saker och byta stall! Lite spännande måste jag erkänna, samtidigt som det är både roligt och tråkigt. Man vet ju vad man har men aldrig vad man får! Efter idag tror jag dock ännu mer på att detta kommer att bli riktigt bra för mig och mina två små hästar!

Jag plockade upp Linda på vägen till stallet, som även idag var med och hjälpte mig! Bilen blev snabbt fullpackad av IKEA-kassar med täcken, schabrak, benlindor och allt vad jag har samlat på mig genom åren. Lastningen tog lite längre tid idag än sist, men efter lite övertalning och en lina bakom rumpan på Kaprifol kom vi in i släpet. Hon stod stilla och fint hela vägen (ca en halvtimme) men hade nog varit lite nervös för hon var plaskblöt av svett när vi kom fram. Dock var det närmare 30 grader varmt ute och släpet har riktigt dålig ventilation så det var nog väldigt varmt åt henne också.

Framme vid nya stallet Lillhult lastade vi ur henne, vilket gick ganska smidigt, och hon gnäggade genast till sina nya kompisar som gick i en hage vid stallet. Vi skulle dock släppa ihop hästarna i en hage en bit bort så vi promenerade dit och Kaprifol följde gärna efter sina nya kompisar över en järnvägsräls och över en bro.

Ihopsläppet gick fint, endast några enstaka sparkar och skrik mellan Kaprifol och de två tjejerna i flocken, killen i gänget var lugn och snäll. Tror att Kaprifol blev lite kompis med honom direkt, en jättefin nordsvensk.

Vi var kvar vid hagen en stund och gick sedan tillbaka till stallet och lassade in grejerna i sadelkammaren. Sedan åkte vi tillbaka till Partille med släpet och hämtade resten av grejerna (glömde dock sadeln och tränset.. Haha) och åkte därefter till nya stallet igen och lastade in i sadelkammaren. Vi gick även förbi och hälsade lite på Kaprifol och de andra tre hästarna innan vi åkte hem; nordsvensken Pondus, ponnyn Nova och skäcken Moonshine (finns ytterligare två hästar i en annan hage) och de var lugna och fina och verkade redan ha blivit lite mer vänner med varandra.

Jag kunde föresten inte ens hitta ”hålen” i hoven idag, efter gårdagens järntråd rakt igenom, men jag sköljde ändå av området med lite bakteriedödande vätska. Hon var heller inte varm i hoven eller ett dugg halt när hon sprang i nya hagen så förhoppningsvis fortsätter det så!

Vatikanstaten

På lördagsmorgonen gick vi upp och åt frukost vid niotiden och direkt därefter traskade vi iväg mot Vatikanstaten på andra sidan floden. Vårt första mål för dagen var att ta oss in i Vatikanmuseet, men det visade sig vara aningens mer krävande än vi trott. När vi närmade oss kön för att ta oss in var vi ändå ganska kaxiga, trots att mängder av människor gick omkring med biljetter för ”skip the line” och hävdade att det skulle ta 3-4 timmar att ta sig in. Kön var lång, men i början gick det ganska snabbt och efter en timme hade vi kommit ganska långt. Sedan gick det tyvärr bara långsammare och långsammare och solen blev allt varmare och det fanns endast enstaka små träd här och var längs vägen som skänkte skugga. Men vi stod fast vid att vi skulle köa hela vägen, man kan ju inte ge upp när man kommit så långt?

Lunchen åts i kön, Axel smet ur kön och köpte pizza och glass i en snack bar i närheten och det åt vi upp medan kön olidligt långsamt rörde sig framåt.

Till sist kom vi in i museet i alla fall, efter fyra timmars köande. Lyckligtvis glömde vi ganska snabbt bort vårt lidande när vi kom in i museet, där inne var det svalt och det fanns otroligt mycket att titta på. Lite för mycket nästan. Sixtinska kapellet var självklart huvudmålet och dit kom vi efter en lång ringlande promenad genom korridorer och olika rum, det ena mer utsmyckat med målningar än det förra. Inne i sixtinska kapellet var det mycket folk, och självklart fotoförbud. Otroligt vackra målningar som verkligen poppar ut ur taket, men för att lyckas ta in allt borde man egentligen lägga sig på rygg mitt i rummet och bara titta i en timme eller två.

Inne i museet var vi ca 1.5-2 timmar innan vi gick ut och runt till Peterskyrkan. Även här var det kö, men det tog blott minuter att komma in. Peterskyrkan slog museet med hästlängder i form av utsmyckning, man tappade nästan andan när man gick in och det bara öppnade upp sig i en gigantisk kyrka, högt till tak och marmor, guld och annat överallt. Svårt att sätta ord och bild på det, man måste nog helt enkelt uppleva det själv.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli fem-sex på eftermiddagen och på vägen mot vårt boende stannade vi till och åt lite på en restaurang. Vi drack vin och delade på ett fat med olika sorters ost och korv och skinka och lite annat att plocka med innan vi gick vidare hemåt och tog en sen siesta. Senare på kvällen gick vi ut igen, då till Piazza Navona och där i närheten hittade vi även kvällens restaurang där vi åt en ordentligt måltid.