Idag visade Kaprifol en sida som jag inte riktigt sett förut. Jag tror det är en blandning av överskottsenergi, livsglädje och just den där lilla detaljen att hon bara är fyra år och inte har upplevt så mycket i sitt liv ännu.

Jag parkerade bilen vid hagen och ropade på hästarna som kom i sakta mak och mötte mig vid grinden. Kaprifol lät sig villigt bli infångad och hon följde med mig ut ur hagen och bort längs grusvägen. Lugnt och fint gick vi, men med energiska steg. Jag tänkte ta en lite kortare tur idag eftersom jag är ordentligt förkyld så jag gick till den hage som vi strax ska byta till och tänkte att jag kunde ju gå ett varv och kolla över staketet samtidigt som Kaprifol fick följa med. Den nya hagen ligger nära den nuvarande hagen så strax svängde vi ner på en gräsväg till vänster och närmade oss grindöppningen.

Precis när vi är framme vid grindöppningen gör Kaprifol en totalt oväntad 180-gradig vändning på mindre än en hundradels sekund. Lyckligtvis hade jag ett ganska långt grimskaft samt att mina reflexer är ungefär lika snabba som Kaprifols, så hon kom inte längre än sin vändning innan hon stod still igen. Jag vände henne på rätt köl, och vi dansade fram mot grinden bara för att gräva ner hovarna i marken och FNYSA HÖGT åt badkaret som låg uppochner en meter snett innanför grinden. Jag vet inte om ni har sett ett uppochnervänt badkar förut, men uppenbarligen hade inte Kaprifol gjort det och hon var ytterst skeptisk till det hela. Efter lite övertalning kom vi in i hagen, stängde grinden efter oss och sedan gick vi fram och bekantade oss med badkaret, och Kaprifol fick erkänna att det nog inte var så farligt trots allt.

Vi gick längs staketet en bit och i hagen ligger det ett par hoppvänliga stockar utspridda. En av dessa låg i vår väg så vi gick  över den, Kaprifol och jag, utan några problem alls. Vi svängde tvärs över hagen för att kika på staketet på andra sidan och plötsligt for Kaprifol iväg och ställde sig för att stirra på en stock som låg i en annan riktning än den stocken som vi just gått över. Jag vet inte riktigt varför den var konstigare än de andra stockarna runt oss, men uppenbarligen var den det. Lite extra komiskt i den här situationen var att när Kaprifol stirrade sig blind på den här stocken rullade tåget förbi ungefär femton meter bakom henne utan att hon ens vände örat åt det hållet. Man kan ju ha en diskussion om vad som egentligen är farligast, tåget eller stocken, men ja. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att hon inte alls bryr sig om tåget, så jag ska inte klaga! Men lite söt är hon ju. =)