Återträff

Efter jobbet idag åkte jag in till stan och mötte upp Helena på torget inne i centrum. Jag tror att vi kom fram till att det är ungefär ett år sedan vi sist sågs, Helena jobbar nämligen i Skellefteå nuförtiden och det är ju inte nästgårds precis! Nu är hon dock hemma i Borås på semester så vi passade på.

Vi gick till ett mysigt café och satt och uppdaterade oss på varandras liv och hade trevligt! God kladdkaka hade cafét också! =) När regnet slutat pöla utanför fönstret gick vi en runda runt centrum också innan vi skiljdes åt och åkte åt var sitt håll. Jag åkte förbi stallet och hämtade lite mineraler till Kaprifol och så körde jag bort till hagen och medan Kaprifol åt sina ”grönsaker” borstade jag av henne lite lätt. Hon hade gissningsvis rullat sig i gräset alldeles nyligen för hon var full i mossa och grästussar på ryggen och i svansen. Fick bort det mesta i alla fall!

Kärt återseende

I alla fall för min del!

Vi gick en bit inåt hagen och fick syn på hästarna längst bort. När vi ropade på dem flög Alices huvud upp och hon stirrade på oss länge och väl innan hon sänkte huvudet och fortsatte beta. Självklart såg hon att det var jag, men det var ju inte så att hon gnäggade välkomnande och kom mig till mötes i full galopp tyvärr. Fast det hade jag inte förväntat mig heller! Säkerligen trodde hon att jag hade kommit för att stoppa in henne i transportlådan igen, och köra henne bort från paradiset.

Men det hade jag ju inte! (den här gången!)

Så vi gick fram till hästarna och kliade och klappade på dem och tog dem med bort till grinden. Jag hade lite äpple och hästgodis i bilen som de fick smaska på. Alice var kelig och ville gärna bli kliad och klappad på =)

Jag kände lite extra på henne och benen kändes fina, muggen har självläkt nästan helt och hovarna såg riktigt fina ut. Hon var minst lika ”fet” och äcklig i pälsen som Kaprifol är, så det blir ett bad för henne sen också! Hon har även börjat fälla sin sommarpäls ordenligt, det gäller ju att börja i tid så man är fullt utrustad när vintern kommer… Självklart har hon blivit ordentligt tunn-lik i sin kroppsform, men det får bli ett problem till senare.

Det var mysigt att få krama henne lite i alla fall, och se att hon hade det bra. Nu blir det nedräkning tills jag får hem henne igen, omkring fyra veckor kvar!